(…är något helt nytt för oss…men rätt skoj…)

 Cala Liscla, Sardinien, Italien

 

Vi lämnade viken med de höga svallen på söndagsmorgonen. Vattnet låg platt utan en krusning och det var skönt att få lite stilla med lugn och ro efter ett drygt dygns rejält gungande. Vi puttrade ut ur viken och när vi kom ut på havet så fann vi en badboll som flöt mitt ute på havet och vi gjorde en livräddande insats och bärgade bollen. Det visade sig vara lättast för Kapten att hoppa i vattnet och hämta bollen…vattnet låg spegelblankt. Hö hö hö…det måste ju vara detta man menar när man säger bollhav… Vårt lager av funna bollar ökar stadigt men säkert, vi kan snart öppna en sportbutik.

 

Efter lunch så kom äntligen vindarna och vi kunde hissa segel. Efter tio timmar till havs kom vi fram till Baia di Santa Reparata, en vacker ankarvik för lite nattlig vila. Nu seglar vi bara med båten Goodvibes för tillfället då vännen på Vaare har gjort en avstickare till Korsika och Susan har valt att segla söderut längs med Sardiniens västkust.

 

Vi paddlade över till Goodvibes för en enkel grillafton och efter många skratt och god mat så tackade vi för oss och tog oss tillbaka till Wilma och somnade gott. Vi fick en lugn och stilla natt.

 

Dagen därpå, på måndagen så gick vi ut ur viken vid 11 snåret. Vi hade bara 15 distans att göra till vår nästa vik. Vi fick en fantastisk segling där vi kryssade oss fram.

 

Så nu ligger vi i en bukt som heter Cala Liscla, som ligger precis intill Maddalena arkipelagen som även är ett naturreservat. Man måste lösa seglingstillstånd för att segla här. Så det gör vi lämpligt innan vi lämnar denna vik, så vi slipper straffavgift. Men vi ligger även här för att vänta ut det blåsväder som nu har slagit till med full kraft. Lite svårankrat är det för att bottendjupet stupar rätt plötsligt. Det går från 2,2 meter till 15 meters djup på bara några få meter. Vi droppade ankaret där det var 9 meter djupt. Som i ett trollslag så började det blåsa upp rejält, bara någon timme efter att vi kommit fram. Tre båtar i viken började dragga och vi själva har släppt ut 75 meter kätting. Vi sitter gott fast i botten men vi hoppas att det inte ska bli en vindändring åt syd…då sitter vi uppe på stranden. Att lägga ankaret längre ut vill vi inte heller…för där är det väldigt djupt.

 

Vi är såklart glada för våra 100 meter 10mm grova kätting och vårt 33-kilos tunga Rocna-ankare. Det är nu skillnaderna visar sig båtarna emellan, vilken utrustning man har valt på sin båt. Så det blir att hålla lite vakt på vindrikningen…men den ska ligga västlig hela tiden är sagt. Men i övrigt, inga svall härinne som i förr-förra viken. Vi har det gott.

 

Många seglare har nog valt att gå in i hamn. Men vi avstår gärna för här intill kostar hamnen 120 euro per natt (1200 kr ca). Det byar i skrivande stund mellan 20-25 meter per sekund och på var och varannan ankrad båt så ser man båtägarna stå i fören och hålla koll och hålla tummarna för att de inte ska börja dragga. Däremot har vindsurfarna vaknat till liv…de far som projektiler över viken.

 

I dagarna två kommer vi ligga inblåsta. Men sen hoppas vi att vi får vår belöning. En underbar segling i naturreservatet La Maddalena. Vi hoppas det finns plats för två båtar till…för tittar man på Marinetraffic så ser man att det är rätt så knökfullt här. Vi har ju lyckats pricka in högsäsong…precis som vi inte skulle. Pah! Men vad gör väl det…seglingen blir mer lik den i Stockholms Skärgård kring midsommartid och det kan ju ge en lite barndomsminnen tillbaka.

 

Skepp o Hoj!