(…Kapten står i verkstan med varvspersonalen…här kan man kommunicera på portugisiska eller afrikanska…)
Kapten grundmålar Wilmas roder…inget vidare prat med grabbarna då Kapten inte behärskar portugisiska eller afrikanska…
Amora, Portugal
Vi fick hjälp av kranföraren på varvet att lyfta in Wilmas stora roder i deras verkstad. Vi får fritt låna denna lokal och där samsas vi med de övriga varvsarbetarna. Här har vi pallat upp rodret och Kapten håller på att måla det för glatta livet.
Och på portugisiskt mañana-manér så vet vi fortfarande inte när Wilma kommer att lyftas och pallas om. Det var sagt denna veckan men när vi försiktigt försökte få fram information om mer exakt när, så verkade det som de hade glömt av oss helt och hållet…nu tror vi lyftet blir på lördag…men det kan bli i morgon…eller så blir det nästa vecka. Vi vet egentligen inte.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 
Puuh….😅 svettigt nu😘 …. vill ju i havet 🤔😂….. Själva sitter vi tryggt i en varm soffa och kollar Wallander och funderar på ett bad i månskenet 🤗🤗🤗
Riktigt trist väder…. Hoppas det blir kranlyft så ni kommer vidare i era planer 😘
Kram på er godingar 🤗🤗🤗
GillaGilla
Skepp ohoj! Det närmar sig seglats till Medelhavet! Vi blir kvar vid dess stränder en bit in i april i alla fall. Vi ses!
GillaGilla
Åh så underbart…då har vi chansen att hinna pallra oss runt hörnet. Kram kram
GillaGilla
HEJ ungdomar. Som jag ser det har Wilma redan fått ett fantastiskt lyft. Nymålad ny motor nya ror runt sittbrunn m.m.Jag hoppas nu att varvet gör ett bra lyft så ni kan måla under stöttorna oxå. Det är så mysigt att följa arbetet för Wilma kommer att bli en lyxyackt. Kram FELIX
GillaGilla
Halloj från Florida!
God fortsättning på det nya året, kul att ni börjar närma er sjösättning. Här i Florida är det kallt, det vill säga att temperaturen kröp under noll med ett par grader. Tänk vad fort man vänjer sig med ett varmare klimat, det känns i lederna så fort det blir svalare det vill säga under 20+.
Det var roligt att ni tog upp Colin Archer, jag besökte museet i Larvik 1987 då vi var på långsegling runt Sveriges kust från Stockholm via Norge till Danmark vidare till Tyskland för att sen gå hem till Stockholm.
Sommaren 1987 var den sämsta som jag upplevt, hård vind och regn.
Båten som vi seglade med är inte den bästa ute på havet då det är en Skärgårdskryssare, även om den är 22 meter lång så är den bara 3 meter bred, rena motsatsen till Wilma.
Båten tillhörde på den tiden en av mina bästa vänners pappa, båten heter Beatrice Auror och är en av de största Skärgårdskryssare som byggts då den har 150 kvm i kryss stället.
På hösten efter vår resa så skedde en fruktansvärd olycka då vi skulle ta upp henne, kranen som lyfte henne välte och högg av ca sju meter av fören.
Min kompis pappa Björns första tanke då den vält var vilken tur att vi gjorde den här långa seglingen i somras, det kommer att ta lång tid innan hon kommer i sjön igen.
Och det gjorde det, sommaren 1991 var det sjösättning efter en helt fantastisk renovering.
Den sommaren seglade vi upp längs Norrlandskusten vilket även det var en fantastisk resa.
Min kompis vars pappa hade Bea som hon kallas är också en inbiten träbåtsägare, utbildad båtbyggare och möbelsnickare.
Om ni vill se hans fantastiska båtar kan ni gå in på hans hemsida. Jag tror att ni hittar den på om ni söker på silva widström.
Det är så fantastiskt att få följa er blogg, ni är så duktiga på att berätta och dela med er.
Har ni koll på vad som händer med ert förra projekt Sunshine? Det vore kul att veta.
Soliga men kalla kramar från Florida.
Erik
GillaGilla