Framme i Portugal och resan har gått bra. Men resan gav oss lite extra spänning då vi delvis reste med Air France och de hade utlyst strejk från och med måndag kväll. Men vårt flyg verkade inte drabbas så vi kunde landa i Lissabon som tänkt sent måndag kväll.

 Inflygning över Lissabon…

Vi fick fatt på en taxi med en chaufför som inte kunde så mycket engelska, men var snacksalig ändå. Men när vi började lura ut honom på de mörka gatorna kring hamnkvarten i Amora så blev han lite orolig. Vi fick bedyra att vi skulle släppa ut honom ur hamnområdet, dit vi hade nyckel. Vi ville gärna att han skulle köra ända fram till Wilma för väskorna var tunga och många.  Killen fick 10 euro i dricks och jisses så han sken upp. Sen for han iväg med ett stort moln av sand efter sin bil.

Ja inte så konstigt, för Wilma stod i en smärre sandlåda efter allt blästrande. Borta var stegen som vi tidigare haft, så vi klättrade upp på rodret (där vi har några fotsteg) efter att vi dragit fram en byggställning som stod hyggligt nära Wilma. Det kändes nästan som vi gjorde inbrott på vår egen båt där mitt i natten.

Vi skickade upp bagaget med hjälp av fallet vi normalt hissar lilljollen med. Och när all packning var ombord och tillika oss själva så var klockan halv tre på natten svensk tid. Rätt möra men resan hade gått fint. Det hade blivit en lång dag, för vi gjorde några timmar i Paris mellan två flyg. Men allt hade rullat på mycket bättre än vi hade förutsatt oss. Inga förseningar och Kaptens brors underbart snälla granne skjutsade oss ända till Stenungsund, på deras egen inrådan. Människor är så fantastiskt snälla så det finns inte ord för det ibland.

Trötta så somnade vi som två klubbade grisar tills en solstråle väckte oss till en varm dag med klarblå himmel.

Skepp o Hoj!