Vi kan inte minnas när vi senast hade en dag med riktigt ruskväder. Men nu infann sig en sådan. Regnskurarna avlöste varandra och emellanåt hördes mullrande ljud från Tors hammare, efter att den slagit gnistor över himlavalvet.

Det kändes ombonat och mysigt ombord, där vi sökt skydd för ruskvädret. Vi lät dagen bli en bra dag. Flitens lampa fick lysa ombord. Vi monterade tillbaka sjövattenfiltret, fast nu på sin nya plats. Och så lyfte vi ner batterierna och kopplade dessa. Helena plockade fram symaskinen och sydde om banden som håller batterierna på plats. Vi avbröt arbetet med en kopp kaffe. Och Yatzy. Och med durken bortplockad så passade vi på att vårda motorn. Kolla olja och fylla på lite mer glykolvatten i systemet. Vi avslutade med att städa ombord. Dammsuga och plocka. Champinjoner skivades och potatis sattes på kok. Ett par skivor fläsk stektes. Allt i gemaklig takt.

Vår batteribank, här fyller vi i första hand på med sol och vindkraft…

Den färdiga middagen bjöd på fläsk, potatis och champinjonsås med en generös sallad därtill. Vatten att dricka. Mat som vi ätit i hundratals år. Mat som mättar och mat lagat från grunden av lokala råvaror. Vi är tacksamma att vi varje dag har såväl tid och möjlighet att laga mat från grunden, där vi håller de matindustriella intressena stången. Att ta hand om sig själv är ballt. Att sköta sin sömn och ge vår kropp det bästa av mat med en stor portion rörelse, är den bästa gåvan vi kan ge till oss själva. Vi människor prioriterar inte sällan ner dessa grundläggande mänskliga behov.

Och vi tänker ibland tillbaka på det traditionella ekorrhjulsliv som även vi levde. Vi trodde så mycket. Men idag ser vi saker från en helt annan vinkel, med en helt annan insikt. Så fel vi haft. Bara den som är förunnad att ställa sig utanför systemet, har förmågan att fullt ut förstå. Våra kroppar talar till oss och våra biologiska behov har svårt att finna sin rätta plats i vårt moderna samhälle. Vi västerlänningar åker runt i tvåtonspermobiler vart än vi ska, vi motionerar i artificiella miljöer och vi äter mat som säljs förpackad efter bearbetning av matindustrin. Mat inte sällan full med socker och tillsatser där viktiga vitaminer och mineraler gått om intet. Mat som ju är vårt viktigaste bränsle. Väckarklockan som rycker oss ur sömnen om morgonen, för att gå till arbetet, med alldeles för många arbetstimmar. För de flesta en dag utan tillgång till naturligt dagsljus och sol. Internet och ständig uppkoppling. Inte konstigt att många faller… Vad är det som säger att vår västerländska livsstil skulle vara den bästa? Hos naturfolk så existerar inte våra vällevnadssjukdomar. Hos naturfolk så dör man frisk, inte sjuk, även i hög ålder.

Ja nu lever vi i Sverige länge och vi har det materiellt bra. Så livet är ju inte svart eller vitt. Men såpass vet vi två iallafall. Att den mall och agenda som är uppsatt för vår västerländska livsstil, ligger långt ifrån våra mänskliga biologiska behov. Vi människor har tappat det. Vi dövar oss med koffein, nikotin, alkohol och medicin. Och i kalendern fyller vi på med än fler av våra måsten och kom-i-håg. Vi klarar inte längre tolka kroppens signaler.  

En människa i balans sover betydligt mer, älskar oftare, äter mindre och rör sig mer.

En människa i balans skrattar oftare, ser detaljer och tänker och funderar mycket mer.

En människa i balans har inte behov av en massa yttre stimuli, skaffar sig inte diverse beroenden och tappar behovet av att vara ständigt uppkopplad.

En människa i balans söker naturen.

Vår resa är inte över än, vi ser ännu förändringar hos oss själva. Och vi följer vår inre resa med stor nyfikenhet och spänning.

Vi vet inte vart resan för oss.