Vi njuter av soliga dagar här i Roscoff. Vi är i området Bretagne, den lilla halvön i nordvästra Frankrike som utgör ovandelen av den beryktaktade Biscayabukten.
Folk är fantastiskt vänliga här, öppna och kontaktsökande och många behärskar engelska språket. Detta är kanske inte en slump. Här florerar inte bara det franska språket utan här det finns två minoritetsspråk också, varav bretonska är den vanligaste av de två. Under 300-talet så började britanner som var starkt påverkade av romersk kultur att emigrera över den Engelska kanalen och bosätta sig i Bretagne. Av dessa britanniska bosättare har regionen fått sitt moderna namn (Bretagne, eller engelskans Brittany, som betyder Lill-britannien för att skilja det från Storbritannien) Språket Bretonska är således besläktat med de keltiska språken (språken i England, Scottland, Wales och Nordirland) och inte sällan ser man vägskyltar här skrivna på såväl franska som bretonska. Ungefär en miljon personer pratar bretonska i området.
Snygg utsikt med än snyggare man på bild.
Vi tog en kvarts promenad till staden Roscoff, vår moderna hamn ligger lite avsides. Men den har glädjande nog vatten till skillnad från den gamla hamnen inne i byn Roscoff.
Ooops…vi dök upp i lågvatten. Tur att vi inte tog båten till denna hamn.
Alla båtar står torrlagda i Old Port.
Vi bedårades av denna lilla plats, inte mycket folk i rörelse men otroligt vackra stenhus och naturen var slående vacker denna blåhimlade dag.
Några små caféer och restauranger fanns ner mot hamnen till
Typiskt hus i Roscoff…vi förälskade oss i nästan varje hus…fönstren stod ofta öppna och på glänt och i vår fantasi så stod det definitivt en nygräddad paj på bänken i köket…
Ett av stadens vackra hotell
En kyrka som inte var från igår
Blommor och planteringar överallt, detta är den vackraste tiden nu när allt står i blom
Ingen syrén…utan någon slags släkting till hägg. Fast blå. Blommorna luktade hägg. Någon som vet???
Närbild av det väldoftande vackra blå trädet
Vi promenerade ut mot sidan som vätter mot ön Ile de Batz.
Vad är det för en bro bakom? Jo det är en gångbro där båten lägger till i andra änden, den som trafikerar Ile de Batz. Den lägger till där vid lågvatten. Båten kommer inte in i hamn utan passagerarna släpps av i änden av bron där resenärerna får bära sina väskor in till centrum. Men vilken promenad, sämre utsikt kan man ju ha.
Vattnet kommer sjunka ännu lite innan det vänder
När vi seglar vidare till nästa hamn så vill vi segla här mellan öarna. Då är vi väl skyddade från havet och det blir lite av skärgårdssegling. Men vi bör välja högvatten när vi passerar, ser lite snävt ut för Wilma att passera nu. Här är höjdskillnaden på tidvattnet en 8-9 meter.
Tänk så mycket vi får uppleva och se. Att det finns så vackra platser så nära. Man måste inte alltid längst bort på jorden för att uppleva det makalösa.Kapten njuter.
Vi promenerade till stadens mataffär och förkovrade oss med mjölk, smör och ägg. Det är över två veckor sedan vi gjorde en större inhandling av mat till båten. På Kanalöarna köpte vi mest engelskt te så vi har för något år framåt. Här hittade vi ett fantastiskt utbud av lokalodlad mat. Men det blev bara det nödvändiga…än är inte maten slut ombord.
Äntligen lite färska grönsaker såsom huvudsallad och tomater från trakten. Utbudet ombord har utgjort mer hållbara vegetabilier under en tid, såsom vitkål, blomkål, lök och morötter. Nu äntligen så kommer sommaren med dess stora utbud. I en trädgård vi passerade såg vi nästan skördeklara kronärtskockor…jisses så sugen man blir.
Väl nere tillbaka på båten så blev det en kopp kaffe. Det hade blivit sen eftermiddag. Men vi lät flitens lampa lysa trots lång promenad. Vi plockade ner seglet och la på en förstärkande lapp (en bit segelduk som vi hittat i exakt kulör). Det var inget hål i seglet men vi inspekterar ofta båtens kondition och fann en försvagning, något som nött lite. Och åtgärdar vi det i solsken under ordnade former så slipper vi risken att få en reva i seglet under en hård segling med stökigt sjö.
Vi har en bra symaskin med oss som klarar att sy segelduk och kapelltyg. Pressarfoten går att lyfta över lik (ett båtyttryck, den förstärkta kanten på seglet där det går ett tågvirke. No dead people alltså). Vi har varit smarta till max som sett till att ha med oss verktyg och utrustning för att kunna laga och reparera det mesta. Vi älskar vår verkstad ombord och känslan av att slippa betala någon annan dyrt så fort det behövs lagas något känns god. Och saker behöver ständigt underhållas och lagas.
Därefter blev det iallafall kväll, så vi gick in för att äta och slappa lite före sänggång.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 
Jag blir så lycklig att Ni har det bra. Själv kämpar jag på att få min kropp OK. så att jag kan njuta av våren som är i anntågande i sverige. Lev väl och njut av livet. Kram Felix
GillaGilla
Det är bra Fartzan, kämpa på med kroppen. Kram kram
GillaGilla