Plötsligt händer det

Från Guernsey till Roscoff
 
Ett högtryck har parkerat sig över vårt område. Vi har idel vackert väder om dagarna och idag är det utlovat temperaturer över 20 grader. Seglingen vi genomförde i natt och igår var något alldeles särskilt. Hade man önskat sig något mer från en i övrigt helt perfekt dag så var det lite mer vind för att kunna segla, vi fick stötta med motor mesta delen. Ja ja…men det är väl som att vara ett barn om julafton och önska sig ännu en julklapp när man till faktum redan fått 99 stycken. Vi är väl medvetna om vårt privilegium.
Hej då Guernsey…
 
Vi vill påstå att vår resa var magisk. Långsamma böljande vågor och idel sol. Vi stack på morgonen för att få strömmen med oss och vi visste att dagen skulle bli lång på havet. Det är som att båten blir ens hela värld när man är avskuren från allt och alla. Och livet går sin gilla gång med våra förehavanden…kapten försöker fiska lite (han fick napp denna gången men den rackarn släppte..jo jo det tar sig), vi läser böcker, lyssnar på musik, vilar, sover, meckar lite, äter och fikar…njuter av solen och utsikten. Vi kanske seglar och navigerar lite också. Men med autopiloten på med oändrad kurs och vind under många timmar så sköter sig Wilma på egen hand och vi slår en kik i plottern och ut på havet med jämna mellanrum. När vi hade lämnat kusten så såg vi kanske en båt långt bort i horisonten, annars var vi ensamma.
 
Inte ett moln (eller båt) så långt ögat kan se…
 
Och plötsligt händer det.
 
Tjoppe håller på med lite meck av de nya solpanelerna när Helena från sittbrunnen får se en fena dyka upp precis bredvid båten.
 
Kapten pysslar…ständiga förbättringar…
 
-EN STOR FENA OM BABORD….KAN DET VARA EN….EN… (skratt)… EN DELFIN???? Helena fick knappt fram orden.
 
Sen rusar hon upp och springer fram på fördäck och spanar ut.
 
-Vi stänger av motorn!! säger Tjoppe (vi motorseglade och delfiner brukar annars inte tycka om att komma så nära när man går för motor…). Han rusar ner i båten och får tyst på åbäket.
 
Vi tittar båda ut på vattnet…var de borta??? Men så kommer det en delfin. Och den simmar precis intill båten. Och därefter en till. Vi förstummas av ögonblicket men har sinnesnärvaro ändå att få upp mobilerna och filma. Och de två söta delfinerna leker kring båten och gör oss sällskap ett långt tag.
En ögonblicksbild från filmen vi tog
 
Vi tror inte det finns en enda långseglare som inte blir rörd, ödmjuk, lycklig och förundrad när man får lekande delfiner runt sin båt. Det finns inte en enda långseglare som inte skriver om det i sin blogg. Mycket må man missa eller inte prioriterar att få ner på pränt…men ett möte med delfiner berör.
 
Våra leenden gick från öra till öra. En barnäkta glädje bubblade i bröstet. Och i ett trollslag, lika plötsligt som de hade dykt upp. Så var delfinerna borta igen. Men vilken upplevelse. Vi pratade om delfinerna till och från under resten av resan. Vilken lycka!
 
Pimpsten njuter av livet…
 
Och sämre blev inte kvällen. Vi fick en makalös solnedgång. Därefter stjärnklart med en måne som lyste så vattnet glittrade sig som av miljoner små silvermynt. Och ett stjärnfall….
 
Godnatt solen…
 Här har solen trillat ner över kanten och lämnat efter sig ett fantastiskt ljus som sakta försvinner bort…
 
Till slut närmade vi oss Roscoff. Vi vet inte så mycket om detta ställe, det låter ryskt men ligger i Frankrike. (Det bor 3500 personer här och det ligger i Bretagne). Nu är vi nära Biscayabukten, bara runt hörnet en dagssegling ifrån. När vi kom in i hamnen mitt i natten så tog vi det mycket lugnt. Hamnen är byggd så vattnet som kan fara igenom fritt. Så tidvattnet och strömmarna kan aldrig stanna upp utan det forsar igenom i samma takt som ute på havet. Vi har hört om stället och att det kan vara svårt att lägga till. Halva hamnen har dessutom lite ont om vatten vid lågvatten så vi visste att vi skulle välja bryggorna högst upp på norra sidan. På södra sidan råder bara +0,3 meter i lågvatten.
 
Och vi fick känna på strömmen inne i hamnen. Vi ångrade oss på vårt första försök att lägga till för Wilma ville inte få upp stävern mot bryggan (stävtilläggning) utan började driva med sidan till lite för fort för att hinna räta upp henne. Vi la i backen resolut och lyckades komma ur situationen smärtfritt och vi valde därför en brygga där vi nu ligger längst med. Tilläggningen gick mycket bra men för att inte börja driva ifrån bryggan innan vi hunnit få på förtöjningar så arbetade vi snabbt. Det hela gick som en dans. Och vi kunde efter arton timmar stänga av motorn och krypa ner i kojen för lite välförtjänt sömn.
 
Vi håller på att redigera en film så ni får möta våra delfiner. Lägger upp den så snart det går.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s