Vi har några viktiga styrsystem för att överleva. Men våra utmaningar och hot ser annorlunda ut i vår moderna tid. Det är inte en stor brunbjörn vi behöver akta oss för och vi gör idag så mycket annat som vi inte upplever som direkt kopplade till överlevnad, som att söka mat och värme och sörja för fortplantning. I shoppingcentrat så blir vi människor desorienterade och olyckliga över tid, även om den snabba belöningen får oss att tro att vi tvärtom blir lyckliga.

Bakom fasaderna av perfekta liv så har många bekymmer av olika slag. Vi har välfärdssjukdomar och vi brottas med negativa konsekvenser till följd av olika beroende, allt ifrån shopping, spel, rökning och alkohol till matmissbruk. Det är inte fullt så lätt att koppla ihop ett beteende som kanske skadar oss med att vi kanske borde lägga om strategin.

Belastningen vi har på samhället i form av sjukskrivningar till följd av stress, psykisk ohälsa och sjukdomar är stor. De som är starka och friska ska dra ett tungt lass för att upprätthålla vår sociala trygghet, så som vi byggt upp vårt system. Men ytterst är de inte oroande för systemet och för de medmänniskor som får arbeta hårt, utan för den enskilde som drabbas. Många unga i åldern 16-24 år mår inte bra idag, där psykisk ohälsa och till och med utmattningssyndrom slår ut dem från arbetsmarknaden innan de knappt hunnit beträda arenan. Det är unga människor som i sina bästa år borde kunna skratta och dansa och inte alls behöva tacklas med känslor av otillräcklighet, sorg och utanförskap. Och detta gäller ju givetvis alla, oavsett ålder.

Kanske måste vi hjälpas åt att titta på vad vi kan göra för att bryta trenden. Att tro att lösningen enkom sitter hos politiker, sjukvårdare och makthavare är att vara naiv. Vi måste nog börja med oss själva.

Det finns ett forskningsämne idag som heter neuroekonomi. Det handlar om hur hjärnan fungerar och hur vi beter oss när vi fattar beslut kopplade till ekonomi och pengar. Och ämnet ingår ju det övergripande neurovetenskapliga området. Mycket intressant, och genom att ta till sig vad forskningen visar så kanske vi bli lite klokare kring vårt eget beteende.

Det finns två system i hjärnan du använder när du ska fatta beslut. Den ena är pannloben. Här sitter vår förmåga att föreställa oss framtiden, planera och hämma impulser.

Den andra delen kallas för reptilhjärnan. Den får oss att handla på instinkt, kortsiktigt och emotionellt.

Människan föredrar kortsiktiga lösningar framför de långsiktiga, och därför så fattar vi många beslut på impuls och känsla. Det är reptilhjärnan som slår till när du köper godis i kassakön fast du inte har det på inköpslistan eller att du sladdar förbi pizzerian på vägen hem fast du har mat hemma i kylskåpet som du egentligen borde äta för att inte behöva kasta.

Den långsiktiga som får oss att planera och hämma impulser är den vi använder när vi fattar beslut om att skaffa oss en utbildning, byta arbete, genomföra ett större projekt ( som ex renovera båt), eller dagligen göra rätt val för att ha balans i din ekonomi över tid.

Dessa två system samarbetar inte alltid. Det är inte alls svårt att sitta över en middag med vänner och berätta att man både ska byta jobb och skaffa sig en utbildning. Du låter övertygande och du har funderat noga över saken. Men då hjärnan hela tiden föredrar de snabba belöningarna så snubblar vi gärna på vägen. Våra långsiktiga beslut och mål blir ofta grusade. Och när samma vänner sitter på middag ett år senare och man konstaterar att det varken blev nytt jobb eller utbildning så plockar man gärna på sig offerkoftan. Man skyller på en massa omständigheter till att det inte blev så man sa; -Nä du vet, jag behövde göra ett högskoleprov för att komma in men man måste åka ända till Göteborg för att skriva provet. Ursäkterna är ofta bara svepskäl till att vi inte gått till verket.

Man blir inte direkt trovärdig hos omgivningen men framför allt så talar ens inre till dig. Att inte hålla löften mot sig själv undergräver din självkänsla och självaktning. Och så här gör vi ofta, utan att tänka på det. De korta besluten sätter hela tiden krokben för de långsiktiga besluten vi tar. Och till följd så mår dåligt inombords.

Om du vet hur mycket du har att leva för varje månad men ändå aldrig får ihop matematiken så är det ju något fel du gör på vägen. Räcker inte pengarna så bör man ju titta på sin budget för fasta utgifter först och främst. Bor jag för dyrt? Har jag råd med extrakanaler på tvn? Har jag råd med bil? Osv

Och de rörliga utgifterna är ännu svårare att kartlägga, men det går. De flesta blir chockade över hur mycket pengar man la på sådant som i grunden är strunt och skit. Godis, kläder, spel, tobak, läsk och skräpmat…

Badar du i pengar så är det ju inget bekymmer. Då kan du göra allt du vill inom lagens ramar.

Men för en hel del människor är det svårt klara ekonomin, och många saknar en ekonomisk buffert. Och ekonomisk stress bidrar till en ond cirkel. Vi blir än mer obenägna att ta tag i våra beslut, vi dövar oss ännu mer i det som fortsätter att gräva vår grop. Titta bara på ett par avsnitt av Lyxfällan, dessa personer som i desperation hör av sig för att få hjälp med sin ekonomi som de låtit glida iväg för långt.

Så fast vi som människor kan räkna plus och minus och vi ser att vår ekonomi inte går ihop sig, så gör vi ändå under månaden en rad beslut som stjälper den långsiktiga planen. Och det är för din reptilhjärna har fått bestämma mest, för att du sökt snabba belöningar. Företagen är ju smarta, det finns en anledning till att godiset är närmast kassorna och inte längst in i butiken. En chokladbit höjer blodsockret och du fick dig en snabb belöning men även en oförutsedd utgift. En chokladbit varje dag blir många tusenlappar på ett år. Sen kanske en kvällstidning. Bullar. En trisslott…. och så rullar det på.

Samtidigt som du arbetar hårt på denna arenan så läggs inte tiden på dina långsiktiga beslut. Du säger inte upp den där prenumerationen som du inte har råd med, du byter inte bostad fast du borde, du byter inte arbete fast du är så less så du kräks på det. Inte förrän hotet är så påtagligt att något annat större hotar såsom risk för vräkning eller att Kronofogden knackar på dörren så börjar många agera. Och en del inte ens då.

Att leva under stress på olika sätt är inte bra för oss. Det kan vara ekonomisk stress, arbetsrelaterad stress eller sjukdomsstress som exempel. Och att då ha en medvetenhet om hur vår hjärna fattar beslut och att de flesta av oss behöver arbeta mer med delångsiktiga besluten och hämma de impulsiva besluten, gör att vi kanske kan nå lite längre i vår strävan att må bra.

Att stå fast vid dina beslut och fortsätta sträva efter dem (så länge du har dem som mål) är en stor fördel. Och vi kan genom vår medvetenhet om hur vår hjärna fungerar, hjälpa oss själva. Vi KAN stå emot impulsen mot kakan som lockar oss på fatet, eller godiset i kassakön, eller tröjan på HM. Genom att förstå att de är impulser, kan man stå emot och tänka igenom sitt val noga. Då brukar pannloben kunna överrösta reptilhjärnan.

-Nej tack, jag vill inte ha en kaka. En slät kopp blir bra.

”En himla fin tröja, jag går hem och funderar några dagar om jag verkligen vill ha den. Kanske titta i garderoben och se om jag lider brist på tröjor överlag också”

”Jäklar vad skönt att vakna utvilad och pigg i morgonbitti nu när jag avstår från alkoholen ikväll och kommer skapligt i säng”

Man får ta till lite knep för att hålla sina ord och löften mot sig själv. Och varje gång du lyckas så aktiveras ett nytt belöningssystem. Det långsiktiga som enligt vetenskapen är den som gör oss tillfredställda, harmoniska och lyckliga över tid. Lyckan över en ny tröja är över på en dag eller två. Men lyckan över en genomgången utbildning varar hela livet.

För att kunna arbeta med de långsiktiga målen i större utsträckning så gäller det att sköta om sig. Bra mat och sömn och lagom dos fysisk aktivitet. Det är när vi är hungriga och trötta som vi faller för chokladen i affären. Vi kopplar lättare på reptilhjärnan när vi får alkohol i kroppen (det är därför det är lätt blir lite mer alkohol än man från början hade tänkt).

Bra kan också att vara att veta att hjärnan bara upprätthålla sju saker i vårt arbetsminne i taget. Så har du för mycket omkring dig så gör du sämre val, ofta med resultatet att du inte fattar några beslut alls. Så rensa upp din agenda och dina onödiga engagemang i livet är ett klokt tips. Det är också bra att veta, att det är i reptilhjärnan som beslut utlösta av rädsla och ilska sitter. Vi säger och gör dumma saker i stunden. Man ska bejaka sina känslor men man måste inte alltid reagera på dem impulsivt. Att undvika ord som sårar och tänka ett varv extra kan rädda många relationer.

Och avslutningsvis, våra betraktelser är inte alls menade som några pekpinnar eller riktade personligen åt någon. De är till följd av att vi har tid att reflektera och begrunda företeelser i livet. Vi har tid att diskutera och bolla med varandra, inte sällan till följd av något intressant vi läst eller sett. Det finns inga perfekta människor. Inte ens vi, långt ifrån. Men kan vi väcka nyfikenhet och ge reflektion och insikt så gläds vi med det. Det är en ynnest att få ställa sig vid sidan av ekorrhjulet och se på oss människor ur ett större perspektiv.

Man ser ibland inte alltid skogen för alla trän.

Då får man lyfta på en gren och titta genom lövverket.