När man tänker på Tjoppe så får nog de flesta upp för sitt inre en kille som går i blåbyxor o t-shirt, en nutida McGyver som löser tekniska bekymmer med så bara ett gem om det krävs. En kreativitens man när det kommer till att bygga och skapa, och ju konstigare projekt – ja ju mer Tjoppe.

Vi var iväg och hälsade på några av våra alla barnbarn – Våxtorpsgänget. Men nu gjorde Tjoppe något riktigt ovanligt och kanske dumt. Under åren har barnbarnen sett deras farfar ständigt gå runt i blåbyxor o t-shirt, där han inte sällan snickrat och byggt på deras hus. Men denna gång dök Tjoppe upp i snygg skjorta och vanliga byxor, en städad man helt enkelt. Kanske så en farfar normalt ser ut. Men nu blev följden att ett av barnbarnen helt enkelt inte längre kände igen sin farfar! Att inte dyka upp i blåbrallor är lite som att glömma spriten i en gin o tonic. En helt annan dryck, eller i detta fall en helt annan människa. Men det var nog farfar som kommit på besök ändå, trots det konstiga klädvalet.

Efter lite trevlig grillning i trädgården med snack kring livet så frågar mellanbarnet Helena;

-Har du några muskler då??

Helena som ju faktiskt tycker att hon har lite muskler, iallafall om hon får jämföra sig med andra kvinnor i hennes ålder. Det har blivit många lyft genom åren och historiskt så har Helena alltid idrottat vilket nog får ge henne betyget att hon kan spänna biceps och det reser sig en liten bula värd namnet.

Helena kavlade upp ärmen, spände bicepts rejält framför barnbarnet.

-Se här! Säger Helena

Barnbarnet sträckte fram sin hand och klämde på bulan som buktade så fint. Lät det gå ett par sekunder och utbrister.

-Nä…lite degig  tycker jag!!

Ja ur barnamun får man höra det mesta och detta oväntade svar resulterade i ett skrattanfall från Helenas sida.

Det yngsta barnet däremot undrade något helt annat hela kvällen;

-Farfar, var är båten?

Vi berättade, den stora båten har vi inte kvar. Nu är det en segelbåt och den ligger i vattnet i Halmstad.

För säkerhetsskull så kom barnbarnet dagen därpå förbi och hälsade på (ja i moderns sällskap ska då tilläggas då en treåring inte bör förflytta sig för vidlyftigt på egenhand ännu). Han promenerade runt på däck (lite världsvant till Tjoppes förtjusning) och han godkände farfars båt. Det kollades in var farfar sover och var farfars toalett fanns ombord. Men snart så tyckte han sig vara klar med inspektionen och ville gå i land igen för det stod på grabbens agenda att få sig en glass efter båtinspektionen. Valet mellan glass och farfars båt är lätt.

Jo och så tillbaka till det som kännetecknar Tjoppe. Praktisk vad det gäller det mesta, iklädd blåbyxor som sagt, glad och social. Kan vara lite busig. Hatar regn men älskar god mat, vin och gin o tonic.

Nu kan ni definivt lägga till ännu en egenskap : Mannen utan fiskelycka.

Tjoppe har införskaffat sig rätt och bra fiskeutrustning, då han tänkt sig att dra upp fina torskar, en och en annan makrill och vem vet…en dag kanske en stor fin tonfisk. Och med en underbar kväll med högsommarvärme i maj månad så släppte vi på förtöjningarna. Konstruktören var med, han hade mönstrat på med sitt fiskespö. Vi åkte ut till Tylön för där hade vi fått rapport om att det finns gott om fisk.

Vi slog av motorn och guppade skönt i glittret från kvällsolen. Efter någon minut så utbrister Konstruktören;

-Jag har fått napp!

Han drar sedan upp en fin torsk. Det lovade gott, Tjoppe fiskade för glatta livet för att få något på kroken han med.

Sen gick det en liten stund så utbrister Konstruktören återigen;

-Jag har fått napp!

Han drar upp en ny torsk, men denna är ynkans liten och fick flytta tillbaka till havet.

Tjoppe funderade lite över om det var lättare att få napp från styrbordssidan där Konstruktören stod, mot Tjoppes babordsida. För det nappade ju uppenbarligen bättre från styrbordssidan.

Sen hände det inte så mycket på en stund, det fiskades på för glatta livet utan resultat men vädret var magnifikt och humöret hos besättningen på topp.

Och så utbrister Konstruktören;

-Jag har fått napp!

Tjoppe svär lite sammanbitet något om att han ska åka tillbaka och reklamera fiskeutrustningen.

Även denna gång blev Konstruktörens napp en för liten rackare till torsk som inte dög till mat, utan han fick fortsätta sin färd i plurret.

Av någon outgrundlig orsak så har Tjoppe inte lätt att få fisk på kroken så nu ska denna egenskapen läggas till hans personlighet. I en kontaktannons skulle Tjoppe kunna beskrivas;

”Praktiskt lagd man iförd blåbyxor utan fiskelycka”

Kvällen var hur som helst väldigt fin och vacker, fiskeutrustningen blev iallafall invigd och vi kokade korv och njöt av havet medan solen sänkte sig. Fortfarande var det härligt varmt i luften. Och vad är väl en fisk i slutändan, när det finns korv.

Vi la inte till i hamnen förrän vid tio-tiden på kvällen. Konstruktören hoppade glatt i land med sin fina torsk. Det skulle bli morgondagens middag. Han sa tack o godnatt och vi detsamma till honom. Och medan Konstruktören försvann iväg i sin gamla Volvo så fundrade Tjoppe lite stilla över hans val av mat för morgondagen.

Tacos?

Kyckling?

 

Iallafall inte fisk….