Blir man egentligen någonsin klar

Ja blir man egentligen någonsin klar – på riktigt?! På Sunshine, där vet vi att vi missat att slipa ner ett plugghuvud på lilla toaletten. Varje gång man var där (och gjorde ärenden på porslinstronen) och tittade uppåt taket så tänkte man: -Jag måste bara slipa ner den vid tillfälle. Ett arbete som tar högst 5 minuter. Men blev det gjort? Å nej, dels glömmer man ideligen till nästa gång man satt där på tronen och fick sig någon minut över. Och i övrigt så hade vi en rad utvecklingstankar kring båten. Men så blev det försäljning och ny båt i form av Wilma.

Vi är i mångt och mycket klara nu också. Men helt? Å nej..de små detaljerna och utvecklingslistan finns ständigt där. Som i salongen, där vi döljt kablarna med en kabelkanal. Vi döljer kablarna fint bakom en plywoodskiva som vi sätter fina eklister på. Sen kan man bygga ut med belysning och annat, och slippa se en kabelharva i taket.

Idag har kabelkanalen äntligen blivit målad ett första lager.

Runt mastfästet har vi sedan en ”strumpa” i samma färg som dynorna och kuddarna i salongen.

Wilmas kabelkanal i salongen längtar efter eklister, så fort färgen bara torkat.

Vi gillar verkligen att sitta och mysa här om kvällarna. Läsa, se på tv, samtala…

Wilmas gamla skylt har vi hängt inne ombord. Den har Felix tillverkat och han har den andra hemma i sin bar. Vi kunde förvisso få båda och hänga upp ute på Wilma. Men vi tycker dessa handgjorda skyltar för si så där 30 år sedan är alldeles för fina för att slitas på i väder och vind. Så den gamla Wilma-skylten blev helt enkelt en tavla inne.

Vi tar en bit i taget, och kanske kommer vi lite närmare målet. Fast helt klara, ja det blir vi nog aldrig.

Skepp o Hoj!