På sistone har det florerat mycket kring folks ”Bucket List”. Uttycket kommer från engelskans ”kick the bucket” och är en omskrivning för att dö. På svenska hade vi väl sagt att ”lägga näsan i vädret”. Man gör sig således en lista över saker man vill hinna med innan man dör.

 

Av dessa drömmar man har satt upp på sin lista så tror vi två att många gånger så blir det just bara en drömmarnas lista. Målen är väldigt högt satta och inte med hänsyn till att när man blir äldre då blir man naturligt begränsad. Kanske man inte tycker alls det vore roligt att hoppa bungy-jump som 90-åring utan detta tillhör en ung människas dröm. Och tiden, ja man skjuter drömmarna framåt och framåt. Troligtvis så läggs ens ”bucket list” i en skrivbordslåda och glöms bort medan väckerklockan ringer på måndag morgon, man tittar på tipsextra på lördagen och går en promenad på söndagen. Och så rullar det på, år efter år.

 

Vår idé med att bygga om ett fartyg för att driva café var en dröm (sprungen ur en dröm) som Helena fick och Tjoppe hakade på idén. Till personer är vi ju som sagt mycket mer av entreprenörer och upptäckare än förvaltare och trygghetssökare. Och med många maträtter serverade och långa disknätter i ryggen så känner vi faktiskt att vi kanske gjort det bästa av allt. Vi har förberett för någon annan att ta över, antingen båten som den är, eller kanske för att driva någon form av verksamhet. Och båten är ju flyttbar så den kan läggas i princip var som helst längs med vår långa svenska kust. Vi slog till en sommar och hade hur kul som helst, med total avsaknad av sömn, många nya vänner på vägen och underbara gäster. Och uppskattad mat med pricken över i:et genom en första plats på Tripadvisor av alla restauranger i Halmstad.