Höstmys ombord

Hösten rullar på. Vi småfixar ombord men mest består arbetet av tillståndsprocessen. Markupplåtelse, bygglov… Det är rätt så komplext, men det är det även med en verksamhet i sig så det kanske inte är mer än rätt att det kräver engagemang, disciplin och hårt arbete.
 
Höstmys, rätt varmt för årstiden. Vi tänder brasan om kvällarna och det är stora muggar med te som inmundigas i skenet från värmeljus.
Vi har fått leverans av en rostfri plåt som ska sitta bakom spisen på väggen.
Vi ska med gemensamma krafter montera dit den någon lämplig dag. Sen blir det underbart lätt att hålla rent. Köket är fantastiskt funktionellt trots att utrymmet är begränsat.
 
Och vad göra man inte med sina kortare dagar när mörkret kryper inpå. Mat, mat och mat.
 
 
Några av de bästa middagarna har kommit till från rester i kylskåpet. Några morötter, en bit fläsk, brysselkål med mera och man kan göra en härlig höstsoppa.
 
I helgen lyfter vi y-bommarna och det blir ett tydligt slut på sommar-båt-säsongen. Sen är vi en handfull människor som knallar runt på kajen till vårsolen är tillbaka. Vi hoppas vi slipper höststormarna med höga vattenstånd som följd. Med vår bygghistoria i ryggen så måste vi ändå tillstå hur mycket vi har möjlighet att njuta av vårt bygge och vår miljö nu. Det är inte så länge sedan vi stod på kajen i minusgrader och sågade – i timmar. Det är lätt att glömma..
 
Höstlöv på vattnet!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 

Är underhåll underhållning ???

Ja ska man ha en båt, eller något annat större ting i livet, så brukar det vara förenat med underhåll. I dagarna så läggs fokus på att tvätta båten, vi har lagat diskmaskinen (ja den kan krångla i tidigt läge men det var ett rätt enkelt fel, en slang läckte) och sen vår panna som ger oss värme och varmvatten ombord. Den vill krångla för oss, och den stannar titt som tätt. Vi har ju larm på våra mobiler så vi vet ju exakt i vilken sekund den lägger av. Nu har vi mekat med den. Men den är inte nöjd ändå. Då får man göra det enda riktiga i denna situation – Ringa Pann-Gurun Mikael. Som en bättre stålman rycker han ut, fast vi har inte sett honom byta om i en telefonkiosk dock.
 
Så här går det till när vi ringer Mikael:
 
Fast som sagt var telefonkiosken finns vet vi inte riktigt. Det kan ju vara så att det idag inte finns så många kiosker i vår moderna mobil-tid. Mikael skulle ju givetvis ha ett ”P” på bröstet, som i ”Panna” eller ”Pulsonex”. Ja en del ting och uttryck försvinner med tiden. Undrar stilla hur många unga som vet vad man syftar på när man säger nyckelbarn. Jo, det var alla de stackars barnen vars mammor hade gått ut i arbetslivet och som inte stod hemma när barnet kom hem från skolan. Barnet fick en nyckel i ett band om halsen och fick gå hem själv och äta en färdigpreppad smörgås som mamma gjort innan hon gått iväg för ett par timmar. Som mamma fick man skämmas lite ur samhällets perspektiv, men nyckelbarnen var glada, som fick lite fri tid utan att morsan såg en jämnt. Idag är just inga mammor hemma.
 
Annat kul på gång är vår väggdekoration ombord. Tavlor  och annat planeras och det är fantastiskt kul att arbeta med det uttrycket. Vi får se var vi landar med det, men det lovas motiv med marin anknytning i alla fall. Vi ska försöka förena både det nya och det gamla.. När vi har vårt material på plats så kommer en visning här på bloggen.
 
Skepp och Skoj!
 
Tjoppe och Helena
 

Skördefest ombord

Återigen så inträffar det gudomliga. Att man får äta och dricka makalöst gott. En helg utan en massa båtbygge ombord. Däremot mer av god mat och en hel del administrativt arbete.
 
Smörfräst sparris och körsbärstomater, entrecote från närbutiken Gudagott och kryddsmör. Till det ett glas välsmakande RUA, Nya Zeeland och druvan Pinot Noir. Vi har varit svältfödda på att kunna laga mat och nu kan vi laga, även om vi ännu saknar ugn. Helena deklarerade för någon vecka sedan att från och med nu så måste det lagas godare mat och drickas bättre viner ombord. Till nästkommande helg så planerar vi nästa kulinariska steg och på så sätt så går man och längtar och suktar till. Och på Helena-vis så har hon räknat ut att vinkontot kommer ligga kvar på samma som tidigare genom att dricka dyrare men mer sällan. Ett smartdrag!
 
Vi hade bjudit in Konstruktören.
Och efter maten så fiskades en gammal gura fram och det sjöng och skrålades i baren. Gamla slagdängor som Nationalteatern, Cornelis och Evert Taube så vidare. Vi orkade inte sjunga längre när klockan närmade sig ett på natten så vi sa god natt till Konstruktören och gick och la oss.
 
När vi vaknade på morgonen sa Tjoppe:
 
-Helena, vilken god mat vi åt igår. Det var så fantastiskt gott och ikväll vill jag ha något vällagat igen. Typ gryta där köttet fått koka i många timmar…nä jag vet, jag vill ha rotmos och fläsklägg!! Tjoppe tindrar med ögonen och får en himmelsk blick.
 
Helena tog fasta på önskemålet och i skrivande stund så kokar lägget.
Som sagt mest underhåll och lite småfix på båten, inga stora arrangemang denna helg. Skylten till grinden har kommit upp i alla fall.
Så nu får vi framöver inte bara ladda med byggmöten, utan även mat-möten. Hösten är en fantastisk mattid, nu gäller det att plocka in skördeglädjen ombord. Undrar just vad som önskas till nästa helg, ugnspannkaka med fläsk och rårörda lingon kanske?! Dillkött? Janssons frestelse? Sjömansbiff? Och genast slår det oss att femtio procent av allt vi kommer på kräver en ugn. Vi får lösa det med ugnslösa maträtter tillsvidare. Hur som helst så är det underbart med råvarufröjd. Tänk bara hur mycket mindre butikerna skulle behöva vara om det inte fanns några helfabrikat.
 
 
Smaklig Sjömansbiff (vänster skinka på matrosen)
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 

Autumn colours

Hösten är här. Engelska ordet för höst, autumn, är ett otroligt vackert ord. Precis som hösten kan vara. Vi fick en vacker lördagsmorgon i höstens tecken. På dragvägen låg solen på och morgonpigga flanerare sökte sig till höstsolens strålar som vilade på alla gula höstlöv.
En och en annan båt ligger i än så länge. Men snart så är alla mindre båtar uppe utom ett par som brukar bli bortglömda, negligerade och övergivna. Att vara båt är inte lätt, man sitter i klorna på sin ägare.
 
Naturen skapar inte bara fina färger på träden om hösten utan bestämmer vattennivån också. Ibland så töms Nissan på sitt vatten, inte totalt men dock tillräckligt för att mötas av denna syn.
Vi får haka av landgången tills nivån höjts. Den brukar stiga under dagen för att vara som högst under eftermiddagen. Detta är en anledning varför fartyg och andra båtar behöver ständig tillsyn. Vi säger som vår Felix i Lysekil alltid säger – man ska surra för storm och inte hålla båtar underbemannade! Fixar man inte det så ska man köpa sig en traktor istället.
 
Vi njuter av vår lördag och tar den förhållandevis lugnt, att leva i nuet är en konst och vi ska försöka öppna ögonen för att se alla höstfärger – för snart är de borta och kvar är bara blött och mörkt och kallt. Men det är en annan dag.
 
Kasta loss!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Tiden är inte fullt så god..

Tillståndsförfarandet är igångsparkat. En intressant resa väntar oss och vi får se hur det mynnar ut. Riktigt positivt är att man från myndigheternas sida ser att detta skulle vara ett fantastiskt trevligt inslag i vår stad, med ett sommarcafé invid kaj med ett marint tema. Många tillstånd är det men inget verkade omöjligt, även om flera varnat oss för omöjligheten.
 
Under sommarmånaderna är vår ambition att ha uteservering. Då båten är en båt så blir det ingen bra miljö för rörelsehindrade samt att vi får lite svårt att klara trycket avseende sophantering. Så därför är tanken att det på kajen ska stå två sjöbodar som förstärker det marina uttrycket. Men istället för båtsaker i sjöbodarna så inryms de handikapptoalett samt soprum med mera. Efter säsongen så lyfter vi bort byggnaderna så de inte står i vägen under övriga året. Och för den som är rörelsehindrad så erbjuds ju givetvis bästa service på kajen och även möjligheten att komma åt en toalett.
 
Vår ambition är även att alltid vara ute i god tid, det är vi. Men så god är inte tiden som man kan tro. Ting tar tid och det är bäst att sätta fart på en gång så vi får besluten med oss så vi kan sparka igång till sommaren.
 
Ombord så är grinden ner till undervåningen helt på plats nu. Snygg och rostfri såklart.
Grinden i öppet läge.
 
Och sen i stängt läge.
Vår skylt är klar och ska sättas på samt att vi ska få till lås på grinden.
Rätt gött att mest ha småsaker att fixa med. Men samtidigt vilar ett tungt allvar över oss, har vi byggt enligt konstens alla regler är frågan. Den som lever får se.
 
Land i sikte!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 

Version 1:3

En fantastisk gårdag med ordentligt firande. Vi landade till slut i soffan med en Brandy och en mörk chokladbit. Vi led av paltkoma för maten var rejält tilltagen och gommen suktande efter vällagad mat. Vårt dyra vin satt som en smäck och vi konstaterade att vin ska drickas i kvalitet och inte kvantitet. Kombinationen var förträfflig och vi njöt till fullo. En städad kväll och det dök upp lite vänner under kvällen som vi minglade med en stund, innan vi som sagt sjönk ned i soffan.
Skaldjursfrossa.
 
Helena arbetar i köket, denna gång inte med att bygga båt.
 
Vi är nu inne på version 1:3. Mer eller mindre allt vi bygger med båten nu har att göra med färdigställandet för att kunna bedriva verksamhet.
 
Dagen efter vaknade vi till ett fantastiskt höstväder och vi började dagen som vi gjort de flesta andra dagarna, med att planera för nästa steg.
Planering, och inga arbetskläder på.
 
Vi vill tacka Konstruktören särskilt för en fantastisk gårdag och även för den fina stekpannan vi fick i present. Du förgyller våra liv med din närvaro.
 
Med flyt!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 

Vi skålar för vår framgång

Champagnen är på kylning, maten förberedd och vi ska strax byta om för lite finare kläder. Det är dags nu. Dags att fira att vi rodde projektet i hamn. I sex år har vi lagt ner allt och lite till. Många skakade nog på sina huvuden när vi tog oss an uppgiften. Glatt visade vi och pekade entusiastiskt över hur det skulle bli. Den tålmodige lyssnaren tittade på vad som till faktum var en gammal risig fiskebåt näst intill ett vrak och utan hopp. Den som sett Göta Kanal 3 kanske minns fiskebåten som ett par skulle få i ordning, de hade en övertäckning på, precis som vi hade då. Och folk hörde av sig till oss ”ni är med i Göta Kanal”, i alla fall så måste de fått idén från er båt för det kan bara inte vara en slump”. Vi gick iväg och såg filmen. Och vi skrattade och samtidigt kom insikten om att det kanske var detta folk såg som inte kände oss närmare. För båten lovade inte mycket den första tiden. Tvivlaren kunde inte kritiseras. En annan man kom inte för så länge sen fram till Tjoppe och sa: -Jag trodde du var uteliggare. Nä, under den envetne fasaden och bakom byggdammet på arbetskläderna, så är vi högst normala. Men vi hade en dröm som vi trodde på.
 
Skillnaden är kanske att det inte stannade vid en dröm och en diskussion. Vi gjorde slag i saken och tog oss vatten över huvudet. Båten sjönk och låg på sex meters djup. Vi borde kanske ha gett upp.
 
Så det är med extra stolthet vi om en stund höjer våra glas i en gemensam skål. Konstruktören är inbjuden för att bevittna våra tårar. Vi har plöjt ner 2,5 miljoner kronor. Dessa pengar fanns inte från början, dock en startplåt. Men vi har gjort allt för att skjuta den ekonomiska bollen framför oss och vi har lyckats. Och timmarna, uppskattningsvis 18.000 timmar. Ska man räkna värdet på bygget så kan man ju ta 18.000 timmar och multiplicera detta med 400 kronor i timmen, en rätt rimlig timtaxa. Då landar arbetskostnaden på 7,2 miljoner kronor. Plus material för 2,5 miljoner, då blir det totala värdet 9,7 miljoner och det är utan moms.
 
Med moms: tolvmiljoneretthundratjugofemtusen kronor.
 
Vi kan konstatera att vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på kostnadsmässigt, det är ett skratt så långt vi är ifrån de 2,5 miljonerna vi plöjt ner i projektet. Tiden hade vi också fel på men inte fullt lika mycket. Engagemanget och vad som krävdes av oss landade vi rätt så väl med, för kanske är det så att när man passerat en ålder av 40 år så känner man sig själv rätt så väl. Nu ligger allt bakom oss. Projektet är i hamn. Vi andas ut och känner en otrolig lycka.
 
En champagne av årgång 2005 får stå för skålen.
 
Och maten är förberedd.
 
Skaldjur till förrätt och till varmrätt två härliga lammkotlettsrader som kryddats med rosmarin och vitlök och annat gott.
 
Och till det blir det smör-och olivoljefrästa primörer, vitlök och rivet citronskal med mera.
Sparris, jordärtskockor och palsternacka väntar tålmodigt på tillagning.
 
Att dricka till. En flaska Domaine du Vieux Lazaret, Chateauneuf-du-Pape. Det är vi värda.
 
Sista listerna kom upp i köket samtidigt som middagen förbereddes. Nu är båten klar. Återstår gör att installera diverse maskiner och utrustning men själva bygget är klart.
 
Så här ser köket, eller byssan om man så önskar kalla det, ut i detta nu.
Spis, fläkt och frys samt arbetsbänkar. Här ska det utrustat framöver.
Kyl och skafferi.
Diskavdelningen.
Vi gillar formen på diskbänken, den går inte att köpa på IKEA.
Som sagt, byssan ska utvecklas ytterligare men det är en otrolig känsla att kunna använda alla utrymmen ombord nu.
 
Grinden ner till undervåningen är på plats.
Det ska på en skylt som förkunnar ”privat” inom kort.
 
Vi skulle vilja tacka alla som på ett eller annat sätt har hjälpt oss att nå målet. Det är så makalöst svårt att nämna alla. Och en del har hjälpt oss med hejarop, en del har vi fått tömma på kunskap och erfarenhet och många har vi haft ett samarbete med då vi varit kunder och inhandlat allt. Många företag har fått göra specialtillverkade avtal och  ting till båten och vi skulle vilja tacka för tålamodet och inte minst viljan och kunskapen som vi fått med på köpet. Utan er hade det aldrig gått.
 
Och så skulle vi vilja tacka varandra för att vi stått vid varandras sida, dag efter dag och minut efter minut.
 
Nä nu har vi inte tid med detta skrivande, vi måste korka upp och skåla för vår framgång. Vi skriver snart på bloggen igen.
 
Vi avslutar med en fin bild på en blomma som vi fick av Stellan med anledning av vår bemärkelsedag.
 
Skepp och hoj! Skumpa är skoj!
 
Varma hälsningar
 
Fredrik ”Tjoppe” Norberg och Helena Stålgren
Två helt vanliga människor. Nästan i alla fall.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En del bygger båt, andra cyklar till Paris!

 

Nu har vi kånkat klart på vår fläkt, den sitter på plats och likaså diskbänken. Några bra och snygga bilder fattas ännu men på lördag då vi har vår officiella bygga-klart-firar-dag och då kommer ett inlägg med fina bilder på båten där vi visar hur det ser ut. Och må vi aldrig glömma år 2013 vädermässigt. I början av året så hade vi en lång period med sol och torrt väder, en blek men ack så välkommen vintersol. Vintern kändes förvisso lång och det gick från vinter till sommar över en natt, våren blev ovanligt kort. Och därefter en otroligt bra sommar med många soltimmar. Inget ryskt högtryck och trettio grader direkt utan mera sköna tjugofem. Och så denna höst. Nu har vi trots att vi kommit in i oktober haft idel blå himmel och dagstemperaturer uppåt femton grader och de har inom de närmaste dagarna även lovat uppåt 18 grader. Nätterna är kalla men dagarna är helt underbara. Lite full i skratt blir man ju när vi konstaterar hur mycket väder vi ventilerat på bloggen. Men har man vikt sitt liv åt båtar så är vädret en väsentlig sak. Med andra ord har vi kunnat stå på kajen och arbeta nästan varenda dag.

 
Fläkten på plats. Nyare bilder kommer.
Vackert väder, solen går ner och vi dukar upp till fest.
Marschaller på kajen.
Behövs inga ord. Kronärtskockor är så fantastiskt gott, här som förrätt. Saltat smör, ett italienskt vitt och en sprakande brasa. Hösten är verkligen en kulinarisk tid.
Annat fint ombord.
Annat fint ombord. Vår Donna med Pattarna, hon går även under namnet Patt-Lisa är en rätt kall och hård brud. Men nu har hon mjuknat upp lite med orkidéer bakom ryggen. Av någon anledning så brukar våra döda ting få lite själ och mänsklig touch, vi namnger dem och utökar vår familj då relationer etableras. Vår nya familjemedlem är en huvudlös typ men ändå pålitlig. Man möts av henne varje gång man kommer hem. Rätt fåordig men hon stökar inte till medan man vände ryggen till. Förhållandet till denna dam är inte det samma som vi hade med Janne Giraffer. Han var mer ung och trotsig, definitivt inget att luta sig emot när det gällde för han ville mest äta glass och roa sig. Donnan med Pattarna tar sin uppgift på största allvar och ärligt talat, hon viker inte från sin post. Man skulle kunna beteckna relationen som rätt kall, men trygg.
Annat fint ombord. En man som drar bort skyddsplasten från rostfria hyllor. Mer bilder kommer. Denna man är dock inte fåordig, inte heller kall och definitivt står han inte stilla.
Och så ännu en Donna. Båten får färg.
En kilformad ekplanka. Ska bli fästet till grinden vid trappen.
 
Vi fixar och donar och försöker bli klara med det sista inför lördagens firande av båten. Känslan är toppen.
 
Några som inte får fira någon målgång på lördag är Team Rynkeby. Team Rynkeby Jönköping består av en blandad skara människor som samlar in pengar till Barncancerfonden. De samlar in pengar och avslutar det hela med att cykla tillsammans till Paris i mitten på juli. En av deltagarna är Tjoppes son som ska genomföra den stora bragden, ett helhjärtat projekt precis som vårat. Men med ett helt osjälviskt mål, att skänka pengarna till Barncancerfonden. De söker givetvis människor som på ett eller annat sätt kan hjälpa dem uppnå sitt mål. Gå gärna in på deras blogg och läs vidare. Alla de fantastiska människor som ger sig in i stora projekt och engagerat strävar efter att nå målen är värda all respekt. Det gäller att hitta sin grej men gemensamt för oss alla är en vision av att förverkliga något som är viktigt för oss. Vi lyfter på hatten och önskar gänget lycka till, att sitta och trampa på en hoj till Paris är inget man bara råkar göra. Förberedelse, träning, hängivenhet, säkert trötthet och skavsår också men säkert en otroligt gemenskap och känsla av meningsfullhet.
 
 
Från en målgång från tidigare år.
 
 
 
Vi funderar över något sätt att bidra för våran egen del.
 
Helena konstaterar att det verkar finnas ett gemensamt drag mellan far och son här, har man gått in för något så har man. Punkt. (En del kallar det tjockskallighet).
 
Ja avslutningsvis så blev det lite tyngd i detta blogginlägg, vi kan ju inte bara snacka väder och ovidkommande saker. Ett sista inlägg på version 1:2 kommer i helgen. En stor dag, för oss.
 
Skepp och Hoj (med tanke på cykel)
 
Tjoppe och Helena