Konstruktören hade glömt surra sin grill, men det gjorde vi åt honom. Vi gick en promenad vid halv sex precis innan mörkret la sig. Vi tyckte att det blåste rätt så mycket då, men vi fick våra fiskar varma för det var ju rena stiltjen jämfört med hur läget var ett par timmar senare.

 

Från detta läget och två timmar framåt så steg Nissan med 150 centimeter och vattnet rann precis över kajkanten innan nivån sakta började sjunka igen. Vi hade tur att vinden låg mycket mer sydlig innan den vände av mot väst. Annars hade vi kunnat ro på kajen i vår jolle.

 

I skrivande stund så är det fortfarande rätt så blåsigt i Halmstad och det gungar rätt så bra. Det mojnar snart hoppas vi för vi är rätt nöjda med vind nu. Men syrerikt vatten har vi fått i alla fall, bra för fisken inte minst.

 

Skeppsi Hojsi!

 

Tjoppsi e Helenski

I kölvattnet av stormen Simone som höll orkanstyrka i byarna med 37-38 meter per sekund har bedarrat. Ovanligt lugnt är det nu men ännu mörkt ute och vi kan inte se skadorna.

 

Det är med en viss ilska mot naiva människor som vi vänder oss. Att inte utrusta sig med gott om tampar och fendrar. Att inte ta information från rutinerade båtägare. Hjälplösheten i deras ansikten när vi tar över är talande – tacksamheten total efteråt.

 

Det var egentligen aldrig för vår egen del som vi var oroliga. Vi byggde vårt stormskydd för ett år sedan. Vi har pollare och förtöjningar som är överdimensionerade att det är på snudd fråga om det inte är kajen som ger vika före båten. Vi håller oss närvarande och släpper på förtöjningarna vartefter Nissan snabbt stiger. Vi har elförsörjning genom hjälpkärra och i värsta fall motor så vi kan ha full service och bekvämlighet. Bra mat och gott om varm dryck för att förse oss med emellan insatserna på kajen.

 

Men vi hade rustat kajen med extradäck. Vi hade plockat fram tågvirke och rep och annat som kan behövas. För visa av erfarenhet så vet vi att det finns båtägare som står med förvåning när deras båt är på väg upp på land. Eller när deras båt kommer farandes över Nissan helt herrelös och utan en tamp eller så fender. Framför allt så kan en herrelös båt slå sönder andras båtar när den är lös. Gott sjömansskap och dess innebörd har tydligen inte nått alla.

 

Så våra insatser rörde huvudsakligen andras båtar. Största prioritet fick vår egen skuta samt givetvis Konstruktörens segelbåt. Hade läget blivit mer akut så hade vi enbart tagit hand om vårat eget men nu fanns möjligheten att hjälpa andra.

 

Vår mat, varmkorv och ärtsoppa blev uppvärmd tre-fyra gånger, spisen avslagen på nytt och påvärmd på nytt avslagen på nytt och så vidare – innan vi lyckades får mat i oss. Konstruktören fick äta efteråt för det gick inte att synka.

 

Det är olustigt när man får hoppa ombord på andras båtar som bara hänger i en smal tamp för att rota fram deras förtöjningar för att surra för storm. Släpper båten så åker man ju med.. Vi har vid ett par båtar totalt tagit över för att båtägaren saknat insikt om att förbereda sig och väl på plats så är det för sent om du inte har däck, linor, fendrar, kunskap och mod.

 

Så vi är glada att inte en segelbåt som Tjoppe klev ombord på inte släppte förrän vi slagit på rejält med tampar och surrat för storm.

 

Vi är glada för att den betongsuggan med hög stolpe inte välte över Helena utan en meter framför henne.

 

Vi är glada för att vi inte blåst i vattnet, några gånger fick Helena som inte väger så mycket sätta sig på backen för att inte flyga iväg i byarna.

 

Vi är glada för att den herrelösa båten inte slog sönder något.

 

Vi är glada för att det bara är ett än mer skadat knä för Tjoppe och en skadad hand för Helena som är resultatet från gårdagskvällen. Och rejäla förkylningar i antågande då man blev konstant nedkyld fast man försökte byta om ideligen till torrt.

 

Vi är glada för att vi vågar riskera vår egen trygghet för att hjälpa andra, om än upprörda.

 

Vi är glada att det enda som egentligen hände vår egen egendom var att bildörren slets ur Tjoppes hand och knäcktes. Samt att vi till en början glömt surra lådan på styrhyttstaket och den gjorde en kullerbytta med den effekten att vi trodde vi blivit träffade av en båt i aktern.

 

Och vi hoppas vi får tacksamhet tillbaka och gärna få tillbaka allt det som vi lånat ut (dels började vi klä av förtöjningar på vår egen båt för att ge till andra när allt tagit slut). Vi får hoppas att vi får hjälp att städa upp på kajen efteråt. Men här hyser vi inga större förhoppningar.

 

Inför en storm av denna kaliber så delas båtägarna upp i två grupper. De som förberett sig håller sig nära sin båt och hjälper andra och de håller sig lugna. Den andra gruppen är de som inte förberett sig. Kan vi på något sätt förmedla något via vår blogg så är det till alla båtägare att förstå att ta till när det handlar om säkerhet. Basicregler som att surra för storm och att hålla koll på väderprognoserna -ALLTID. Vi riskerar om det så skulle krävas nästan våra liv för att rädda vårt eget fartyg. Men att begå risker för andras oaktsamhet känns inte lika lockande.

 

Det blir med spänning vi får se vad dagsljuset har att erbjuda. Vi återgår till vardagen på nytt och önskar nu ingen en storm av detta slag.

 

Och om någon undrar över mandomsprovet – nä, det hade inte växt ut en snopp på Helena.

 

I kölvattnet!

 

Tjoppe och Helena

Efter mörkrets inbrott gick det inte att fota. Men det blev någon bild innan stormen riktigt dragit in över kajen. Det var svårt att gå upprätt och vågorna gick stora på Nissan. Men det mesta bara skakade och blåste så bilden blev inte särskilt bra.

 

Nu tror vi att vi kan pusta ut. Medelvinden har lagt sig även om vindbyarna är över 30 sekundmeter. Det har kommit in två fartyg som låg i andra hamnen och de var tvungna att söka bättre skydd. Helena gick fram och pratade med killarna. På klockren engelska med brittisk brytning så förkunnade de: -It´s a Little bit windy tonight. Helena skrattade gott och frågade om det var något de behövde. Svaret kom snabbt -We need a pub!! Ja ja vad gör man inte när det brallar i.

 

Vattennivån gick precis upp till kajkanten och det rann över lite men Nissan rämnade inte totalt utan sakta så sjönk vattennivån med några centimeter på nytt. Vi passade på att dra i land vår jolle, men flotten ligger kvar i plurret.

 

Helena konstaterade att detta är verkligen ett mansdomsprov och sammanfattningen löd; -Jag skulle inte bli förvånad om det vuxit ut en snopp på mig i morgon när jag vaknar.

 

Nu är alla båtar säkrade, vattnet har sjunkit ytterligare lite och vi sitter inne med en kopp te. Hjälpkärran går än men vi funderar på att slå på landströmmen då jordfelsbrytaren gick när det blåste på som mest, för att se om det fungerar. Rätt trötta, alla kläder blöta men samtidigt är vi glada över att vår båt klarat sig så bra och att vi är små hjältar som räddat ett gäng andra båtar längs med kajen. Inte minst den båten som kom farandes herrelös över Nissan.

 

Nu pustar vi ut och önskar alla en god natt. Vi har ännu några timmars jobb framför oss men inte alls som tidigare.

 

I stormens öga!

 

Tjoppe och Helena

Nu har vi 37 sekundmeter om inte mer. De båtägarna som inte förberett sig har vi frenetiskt hjälpt i stormen. På ett av båthusen har takplåtar blåst av. Och en båt från andra sidan Nissan slet sig och vi fångade den strax bakom vår båt som vi nu surrat. Det är en decimeter tills Nissan rämnar. Vi har ingen ström ombord, men vi har hjälpkärran som går nu så allt fungerar ombord. Vår båt ligger nog bäst av alla men läget är högst obehagligt, särskilt när vi måste vara ute på kajen. Vi har bytt kläder i omgångar och i morgon får Helena gå till jobbet utan strumpor för det finns inga torra kvar. Miljön på kajen är högst obehaglig och det kommer inte bedarra förrän klockan 23. Men vi mår ok, båten ligger säkert och vi försöker röra oss med säkerhet när vi tar oss fram utomhus.

 

Tyvärr gick vår bildörr sönder i blåsten när vi skulle hjälpa en segelbåtsägare som inte förstått att förbereda sig, vi skulle dit med däck. Så vi får ringa försäkringsbolaget i morgon. Ja ja, så länge det bara är materiella ting. Vi hör av oss när vi kan. Men vi mår bra, om än blöta och trötta.

 

Tjoppe och Helena

nu brallar det i rejält.

Rätt blött – man skulle haft gälar!

 

Klass 3 varning och risk för 40 sekundmeter i byarna. Vi surrar lakanen och båten och allt vi kan, försöker trygga kajen och dess flytetyg. Nissan kommer att rämna och vi ber alla vänner och bekanta att ha tålamod med att vi inte kommer att nås på telefonerna då det är så blött ute och att vi är strängt upptagna med att stävja stormen. Kom inte ner till hamnområdet om du inte har en egen båt att skydda – det är alldeles riskabelt att vistas här när vinden börjar morra.

 

Fortfarande finns ett par segelbåtar utan aktiva ägare – vi efterlyser dem!!! Men alla andra har arbetat hela dagen med att surra och säkra.

 

Kommer vi åt så försöker vi uppdatera här på bloggen, så länge vi har internet. Dock behöver ingen vara orolig för våran del, vi förbereder oss på bästa sätt och vi alla hjälps åt som har båtar här. Vi är vana i miljön och vet när det inte går att göra något mer än att bara vänta ut. Men visst, detta är inte att leka med – det är inte roligt alls!

 

Nu hoppas vi att alla båtarna klarar sig bra, för att fastna uppe i slottsbron och vara på första sidan på HP i morgon är inget vi önskar oss.

 

Skepp och Hoj

 

 

Senaste rapporten, vattenståndet kommer hastigt stiga under måndag kväll med 130 cm över medelståndet. Lågtrycket ligger på 966 hpa och det är just Hallandskusten som beräknas få de hårdaste vindarna. Ett tag sa prognosen att orkanen skulle gå mer norr över och drabba främst Göteborg. Orkanen har fått namnet St Jude.

 

Det blåser rätt så friskt redan.. ändå är det 15 timmar kvar innan den orkanen börjar svepa in över oss.

 

Håll i hatten!

 

Tjoppe och Helena

 

Vi följer väderprognoserna timme för timme. Det djupa lågtrycket över England slår till mot Hallandskusten i morgon kväll. I byarna uppskattas vindstyrkor på 36 meter per sekund. Vi kommer under morgondagen arbeta med förtöjningar och säkra lös egendom. Vi är otroligt tacksamma för vårt stormskydd där vi har höjt kajkanten med 50 centimeter. Förra gången, för två år sedan, när vi hade en orkan så steg Nissan en bra bit över kajen och nya landremsan gick halvvägs upp mot tågstationen.

 

Vi har under kvällen inspekterat alla båtar längs med kajen och det är helt klart att en del står beredda och andra båtägare som i alla fall i detta nu inte verkar veta att det blir åka av i morgon natt. Senast det begav sig så gick lotsens vindmätare sönder när det blåste 38 meter per sekund. Kanske blåste det mer. Vi får hoppas att det blir lugnare denna gången.

 

Man är inte så kaxig mot vädrets makter. Det är bara att förbereda sig på bästa sätt och sen vänta och se tills allt bedarrat.