Miss Smith i farten

Bredvid kaminen så ska det bli ett vedställ. En rätt så enkel konstruktion gjord av platt- och vinkeljärn som går från golv till tak. Och däri ska det staplas extra fina vedklabbar gjorda av bokträ. Då Helena inte alls är en sån van smed, men tycker det är roligt, så blev det hennes uppgift. Att från början till slut planera och genomföra denna skapelse. Först satte Helena sig ner med papper och penna och skissade. Sen måttade hon på plats nere vid kaminen och la in måtten. Räknade ut materialåtgång. Inhandlade materialet. Kapade bitarna med vinkelslipen. Svetsade ihop delarna, måla vedstället, göra hål för fastsättning och skruva dit det. Därefter är det bara veden som fattas.
 
I vårt tycke så önskar vi att människor höll på mer med att fixa och dona. Aldrig har väl en generation varit så hjälplös inför det praktiska, något som var nödvändigt för överlevnaden förr. Vi blir alltmer beroende av att köpa nytt och vi har anammat shopping som en sysselsättning. Tillverkningen går i hysterisk fart, likaså påfyllningen av sopptipparna. Och belastningen på vår moder jord är hård nu, i takt med att många u-länder får det bättre så är vi många fler som lever industialiserat. Vart ska det sluta?
 
Nu är inte vi några extrema miljövänner, men vi har ett sunt tänk och känner att kanske vi ska bidra själva med vad vi kan, på vårt sätt. Därför är båten bra, vi kommer aldrig under resten av våra liv vad vi vet, byta ut något möblemang. Vi har inte plats för många klädesplagg ombord och saker, ja särskilt de man egentligen inte behöver, blir ju bara besvärligt att stuva när man ska ut på havet.
 
Att som tjej stå på kajen och svetsa får många att höja på ögonbrynen. Och det vore kul om fler ville testa, det är inte så svårt, det behövs bara träning. Och visst trilskas det, pinnarna vill fastna ibland, det blåser ute och gör svetsningen onödigt svår och det är svårt att se. Svetssömmarna är kanske inte de bästa, men det funkar för oss. Och känner man som tjej nu att steget till att hålla en svets är lite för långt. Att Helena har kommit till svetstagen kan ske inte är så konstigt efter snart sex års båtbyggande. Så finns det annat trevligt som säkert ligger mer i tjejintresset. Vintage-look och Shabby chic-look ordnar man lätt själv. Att leta upp gamla möbler som man inte sällan kan komma över för en spottstyver, och göra i ordning dessa, är riktigt roligt. Och man behöver inte bo i villa med stor trädgård, utan tidningspapper på golvet i vardagsrummet och en gammal loppishittad stol som man gör i ordning – fungerar också bra. Man kan börja läsa på nätet, eller låna böcker på bibblan (som är ett fantastiskt ställe att spendera tid på) i ämnet hur man renoverar gamla möbler. Och så sätter man fart. I början har man säkert mer att önska av sitt verk. Men med tiden så blir man proffsigare. Och så har man kul och nöjet är billigt då sysselsättningstiden blir rätt så lång. Även smycken är inte så svårt att tillverka, det finns slipar man kan köpa och så går man ut och letar fina stenar som man kan slipa till och göra halsband av. Hänga stenar i fina små läderremmar. Och stenarna, ja det blir jättefint även av våra rätt grådassiga sorter. Intresset kräver ju lite promenader längs med strand så här blir nöjet också billigt. Och slipen, ja den betalar man snart med alla de smycken man sålt till nära och kära.
 
Något som Helena skulle vilja göra är att dreja. Men det får dröja. Dröja med dreja.
I smedjan arbetas det för fullt. Miss Smith, som ordagrant betyder Fröken Smed. Då Helenas efternamn innehåller ordet Stål så passar ju dagens material ypperligt.
Plattjärn är billigt. Nu är konstruktionen grundmålad. Och så ska den bli svart och smides-lik. På sidan ska det bli några krokar där borste och skyffel till kaminen ska hängas. Och fylld med vedklabbarna så blir det en möbel i sig. Är tanken i alla fall.
I stället för vår gamla vinträlåda så ska vedstället placeras till vänster om kaminen.
 
Rätt roligt är det med alla människor som passerar. Med vinkelslipen så växlar vi mellan en kapskiva och en sliprondell. Nu var det kapskivans tur att ligga på bänken. Ett barn går förbi med sin mamma och utbrister glatt;
-Mamma, titta en cd-skiva!!
Jo på denna skiva spelas det bara hårdrock – definitivt metall!
 
Medan Helena lekte smed så var Tjoppe i ankartagen.
Han målade vårt ankar-peke.
Och så bultade han fast nosen.
 
Snart väntar lyftet av ankaret och vi har det på plats.
 
Glada i hågen fick vi ge oss iväg för att hämta paket. Våra kaffemuggar har kommit. Nu ska de testas och användas. Se att vi tycker om dem och att de är praktiska att ha i vår verksamhet. Snygga är de i alla fall. Konstruktören är inbjuden på fika för att testa, kaffet är inhandlat och så får vi ge kopparna ett första betyg.
Stapelbara och utan öra är positivt när man har med verksamhet att göra. Därför inget öra. De går bara sönder i disken.
Nu kan vi kasta alla udda koppar vi har ombord.
 
Flitens lampa!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2 reaktioner på ”Miss Smith i farten

Lämna ett svar till Thomas Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s