Att vakna till ett underbart solsken, fågelkvitter och en stad som väcks till liv, folk som promenerar längs Nissan, kyrkklockan som slår uppe på torget och hamnens klassiska ljud, ett vant som slår i vinden eller en förtöjning som sträcks, ett kapell som fladdrar till. Bygget börjar bli klart. Ingen större oreda, inga tunga moment framför. Nu kan vi börja skörda. Från fröet vi fann för nio år sedan, till sådden för snart sex år sedan. Och de många timmarna och all den energi som krävts för att komma till det vi har idag. Och den gigantiska ekonomiska bollen vi rullat framför oss. Och nu vaknar man på morgonen, med en byggagenda som börjar bli rätt så tom. På frågan alla ställer; -Vad ska ni göra när bygget är klart. Vårat svar: -NJUTA. Det är klart att vi kommer fortsätta färdigställa, utveckla och underhålla. Detta kostar på rätt så mycket tid bara det. Men vid sidan om, vi ska NJUTA och vi ska ANVÄNDA vår båt. Och vi kommer stundtals ha det rätt så hektiskt med en kommande verksamhet, men där emellan, kunna gå ner på lågvarv. Det enda vi önskar oss i livet nu är faktiskt hälsan och ett långt liv, för resten fixar vi alltid.

 

Vi diskuterade över en bit grillat med en enkel tomatsallad, vad bygget har inneburit för oss. Var det som vi trodde? Innan vi slog till så sov vi på saken på var sitt håll, för att fundera en extra gång. För här gällde det att ställa om våra liv, aldrig tryta i ork och vilja. Jo det var nog på många sätt som vi trodde. Vi hade kanske fel på tiden och pengarna rätt så rejält. Men i övrigt, tilliten till varandra och att vi dragit mot samma mål sida vid sida och där vi kompletterat varandra. Men vad vi kanske inte hade trott och räknat med, var att vi ändrat en hel del värderingar. Dessa grundläggande sidor hos varje människa som vi är formade efter. Att ändra på en attityd och värdering kräver mycket mer. Så vid sidan om byggets resa så har vi även gjort en inre resa. Vid ett tillfälle så sålde Helena sitt guld hon hade, idag svär hon över att hon inte sålde allt, för vad är guld egentligen? Runt halsen hänger dygnet runt en billig slipad snäcka i en läderrem från en semesterresa i Röda Havet där vi snorklade och kollade in undervattenslivet. Utan vår båt och en gammal skruttig bil, så äger vi inte mer än vi kan bära, och vi känner att är en otrolig frihet. Däremot älskar vi att skapa, men att köpa sig färdiga materiella ting, bidrar inte till någon större lycka. Tvärtom, ännu en sak att släpa på. Denna insikt vid sidan av några till, var väl kanske inte det vi räknade med när vi drog igång för snart sex år sedan. Så det som finns på båten tillhör båten, och vi själva äger inte mer än vi kan bära. Och så ska det förbli.

 

Vi fick till underskåpet rätt så bra tycker vi. Nu är allt tillbaka på sin plats och fastskruvat så det står säkert i en eventuell sjögång.