You can check-out any time you like, but you can never leave

Vi har utsatt vår skuta för två tester.
 
Test nr 1. After work med Tjoppes jobb. Ett gäng glada kollegor som fick kliva ombord för lite kvällsmingel innan det drogs vidare ut på stan. Och förutom att vi har en fantastisk lokal att erbjuda så vill vi ju gärna har svaret på om det fungerar att hysa in folk ombord och om de verkar trivas i vår marina miljö. 12-13 stycken till antal och Tjoppe konstaterade att mysfaktorn stod högt i tak ombord. Alla fick plats och alla verkade trivas. Helena hann möta alla i dörren och stämningen var högst avslappnad och lustfylld. Så pass lustfylld att en av dem lämnade hela handväskan med pengar och allt till Helena. Råkar detta hända någon annanstans så har man sällan en skeppsklocka att slå i. Medan gänget försvann utmed kaj i riktning mot staden så upptäckte Helena väskan. Funderade på om skeppsklockan eller signalhornet skulle användas för att påkalla uppmärksamhet. Hon klämtade till i klockan och gänget som hunnit en bra bit vände sig om och Helena höll upp väskan.
 
Test nr 2. Detta test visade sig livsfarligt. Likt i låten ”Hotel California” med gruppen Eagles som handlar om ett hotell där man aldrig kan checka ut från – så föreföll test två innehålla liknande ingredienser. Nu var det Helenas kollegor som skulle ha ett möte ombord, och till det lite förtäring som blev i form av hämtmat. Köket är ju som sagt obrukbart ännu. Åtta glada och inspirerande kollegor dök upp. Liten rundvandring ombord, gott käk och sen drog föredraget igång. Och trots att man inte alltid sitter med ansiktet mot den som pratar så fungerar det ypperligt. Man vrider upp sig i bänkarna så man ser alla och de som sitter vid de två övre borden får den bästa utsikten, en känsla av amfiteater där man sitter lite högre än de andra. Därefter skulle det visas en utbildningsfilm och alla slog sig ned nere i salongen. Med uppdraget avklarat så gick alla utom ett par kollegor som dröjde sig kvar. Den ena kollegan deklarerade direkt och tydligt att -Jag går inte, jag har flyttat in. -Ja ha sa Helena, då får du ta Fyllecellen. Sagt och gjort och hon hoppade in där, drog igång tv:n och bara njöt. Den andra kollegan slog sig också ned och Helena dök då upp med två glas alkoholfri torr cider i champagneglas till sällskapet. De sken upp och utbrast -Det är ju precis som på ett hotell, fast bättre! Sen satt kollegorna och diskuterade hur mycket pengar de hade, om de skulle kunna köpa sig en båt om de skramlade i hop sitt sparkapital. Det verkade saknas en slant för att det skulle gå ihop sig. Ena kollegan hade planer på att dra in sina något penningstarkare föräldrar. Och det lös i ögonen av glädje över detta annorlunda ”hus”. Och först när de kände att de insupit tillräckligt av atmosfären ombord så klarade de av att gå. Ett styrkebesked om något kan vi konstatera.
 
Båten fungerar som café- och mingelbåt, konferens och som hotell – möjligtvis med risk om att de inte flyttar ut.
 
Helena passade givetvis på att fråga sina kollegor om hur de upplever skutan, och det är nog bra att kunna ”träna” lite. Är det för varmt, är det för trångt, är det säkert, har vi missat något?
 
När nästa helg dök upp och därmed förenat med ledighet så klev vi upp till en solig morgon. Vi satte på grillen och stekte ägg och bacon i en ugnssäker form. Vi har ju haft båtklubbens kök som stöd under byggtiden men vi uppskattar att kunna fixa så mycket som möjligt ombord.
 
Och medan vi höll på att laga mat så drog Helena av kapellet över skylighten och torkade det rent från smuts och damm och Tjoppe la på grundfärg på köksdörren. Dofterna spred sig från maten blandat med doften från gammalt spillvirke. Och den värmande solen till det. Vi gick in och fixade lite te och sen slog vi oss ned i varsin solstol med te, ägg och bacon och njöt en lång stund. Och mat lagad utomhus smakar bättre. Vad det nu beror på.
 
Därefter tog vi itu med våra underskåp till köket som anlänt. På kajen stod de när vi vaknade, våra skåp. Som att jultomten varit på besök medan vi sovit gott. -Vi har fått leverans, ropade Tjoppe. Helena kom och tittade. Spännande, vi stod i strumplästen på kajen och beskådade vårt nyanlända gods.
Allt till köket i form av bänkar och utrustning måste passa och därmed är det mesta specialbeställt. Och detta var ett sådant ting. Vi bar in skåpen i köket.
Vi hade hoppats på att bänken gick att skjuta in direkt i hålet. Det skulle underlätta, för annars skulle vi behöva 1. lossa kylen 2. lossa diskhon 3. Koppla bort vatten och avlopp 4 lossa frysen 5. lossa elen 6. Flytta dessa ting för att kunna komma åt. Och gick bänken in direkt då? NEJ. Det är konstigt det där, att det alltid lyckas fattas lite bara. Två centimeter, eller i affären – bara en krona, eller till bussen ynka 20 sekunder så man ser bakändan på bussen fara iväg. Ja ja sa Tjoppe, vi tar inte det direkt nu. Tanken var att vi skulle ner på flotten och slipa utsidan för att kunna måla den blå och fin.
 
Vi hoppade ner på flotten och så hann vi slipa fyra kvadratmeter och så började det regna. Upp med slipmaskin, in med den nymålade dörren och så stod vi då inne ombord på nytt. Ja och då kunde vi ju lika gärna börja med köket. Vi lossade kylen, diskhon, vatten och avlopp och frys och el och så baxade vi ut dessa en bit. Byssan är ju inte den största så det blir fort trångt när delarna står och trängs. Därefter kunde vi lyfta in skåpen. Vi stod och diskuterade hur vi skulle fästa dem och vi kom överens om hur och att vi behövde fötter, så vi for iväg för att köpa ben till bänken.
Hurtsdelen på plats.
Vi är på en båt, och allt måste skruvas fast. Helena får krypa in där det är trångt.
Tjoppe skruvar, något som det blivit mycket av i livet. Flygplan, bilar, båtar..
Till slut hade vi fått ihop delarna och vi kunde bryta för dagen. Lite småfix kvar men vi blev ändå rätt så nöjda trots att vi fick mickla mycket för att få skåpen på plats. Vi var rätt så trötta, vi gick bort och tog oss en dusch. Och som bonus så kunde vi sätta oss vid dukat bord då Helenas son kom och lagade middag åt oss. En vansinnigt god grönsakssoppa, rykande het och till det ett gott vin till. Och vi kunde för en gångs skull vara gäster i vårt eget hus..båt. Det var härligt att bli bortskämda, det kändes lyxigt.
 
Sonen på gång att fixa middag.
 
Vi tackar och bockar för god mat och trevligt sällskap. Vi dog som två klubbade sälar i soffan sen, sonen smög iväg och lämnade pensionärerna åt sitt öde och drog vidare ut i natten. Åldern tar ut sin rätt, eller är det hårt slit?
 
Byssan lull koka kitteln full!
 
Tjoppe och Helena

4 reaktioner på ”You can check-out any time you like, but you can never leave

  1. Thor Heyerdahl blev säkert trött när han reste från Peru till Polynesien på en balsaflotte.Kanske ni också har en liten aku-aku med under bygget.

    Gilla

  2. Va häftigt …. Ni e ju fantastiska !!! Kan berätta att de första våderna är på plats på " vår" skuta ….. Skall enligt Mikael sjösättas i år ! Vilken inspirationskälla ni är !!!
    😊😊😊😊😘😘

    Gilla

  3. Hej Nicanders, jäklar så långt ni hunnit. När vi var uppe förra sommaren så kunde vi stoppa in handen mellan bordläggningen och nu är ni snart klara för sjösättning =). Vi kommer upp något i sommar (med bil som det ser ut)och så kan vi hälsa på och snacka båtar (riktiga båtar). Vad trevligt att vi är en inspirationskälla, ni om några kan ju det här med att plasta, och arbeta..ni är ju snäppet värre än oss. Kanske två snäpp. Så när ni och vi är till åren, har vi avvecklat våra verksamheter då och sitter på våra respektive skutor och bara njuter i solskenet?? Vi kanske skulle sammanstråla någonstans (där det finns vin och skaldjur). Skepp o hoj, hälsa alla!

    Gilla

Lämna en kommentar