Vårt lilla ankare.

 

Vi har varit på utflykt. Upp till Göteborgs skärgård för att inhandla ett stort ankare på 350 kg. Och samtidigt passa på att insupa lite marin miljö, underbar natur och ett besök på ett trevligt fik för att få lite inspiration. Vi valde en perfekt dag, solen sken mot oss.

 

Fortfarande står blommorna sedan Alla Hjärtans Dag. Soliga dagar är utlovade och man kan ana att våren är på väg..även om den håller andan genom att hålla kylan om sitt grepp.

 

Söndag kväll ombord.

Vi fortsätter vårt idoga arbete ombord..rätt så fantastiskt är det att kunna börja använda och njuta av vårt bygge. Lite skördetider skulle man kunna säga, men ännu saknar vi matlagningsmöjligheter. Detta är såklart lite knöligt i längden, vår bäste kompis står dock ständigt beredd – grillen. Under gångna veckan har vi grillat två gånger. Vi längtar efter att få ordning på köket först och främst. Efter planeringsmötet vi hade så kan vi nu säga när vi är klara med båten. Vi vet tidsåtgång och kostnad..och med stora poster som köket innebär så är det faktiskt pengarna som styr byggtakten nu. Vi har haft en otroligt förmåga att alltid rulla penningpungen på långt avstånd framför oss. Tiotusen kronor i form av virke kan man bygga länge för. Men att inhandla diskmaskiner, kyl och frys medmera till ett kök går på stora pengar – men slukar ju bara någon timme i tid. Den nuvarande ekvationen är inte alls lika rolig, men vi har ju alltid vetat att den skulle komma på slutet. Prioriteringslistan är vårt vassaste och viktigaste vapen nu.

 

Baren börjar bli rätt så klar. Vi lekte lite, testade lördagsraggning i baren, se filmen nedan. Ja vad säger man, man har inte roligare än man gör sig. Och mycket av glädje är ju något man inte får, utan något man väljer. Så vi bjuder därför på filmen, två fullvuxna och urbarnsliga 46-åringar. De ska va gött å leva – annars kan de kvetta!

 

Förutom att ragga upp varandra (kanske inte det vanligaste att människor som redan är ihop raggar upp varandra och dessutom i sin egen bar) så har vi koncentrerat bygget till baren.

 

Med en näst intill färdigbyggd bar var vi tvungna att kolla om det gick att ragga i den.

 

Trevlig helg!

 

Tjoppe och Helena

 

 

Lämpligt vald dag, Alla Hjärtans Dag, så åkte vi båda iväg till Räddningstjänsten/Brandkårens lokaler där Livräddningssällskapet hade årsmöte. Och där fick vi alla samtidigt träffa de fyra killarna som räddade Tjoppe ur det iskalla vattnet för några veckor sedan. Det kändes att det var uppskattat att få möjligheten att träffas, Tjoppe och de fyra, för att summera och prata om händelsen. Och för Helena att också få tacka. Tjoppe berättade tillsammans med de andra för publiken om kvällen, och Tjoppe besitter en fantastisk berättarförmåga, så vi åhörare fick en trevlig stunds underhållning även om innehållet var både fyllt med glädje och allvar. Det delades ut medaljer och Diplom och Blommor. Applåderna dundrade tätt! Och Tjoppe har även lovat bjuda ombord alla när vi kommit lite längre fram i vår.

 

Vi är vaninnigt tacksamma och glada för dessa killars agerande.

 

Livräddningssällskapet har nollvision vad det gäller drunkning. Föreningen har funnits sedan slutet på 1800-talet och ideellt arbetar de med att rädda människor från att drunkna. De uppvaktar stat, kommun och företag för att förbättra och förebygga, bland annat genom att simundervisningen ska finnas kvar i skolorna, att livbojar och räddningsstegar ska finnas tillräckligt av och att undervisa i vattenkunskap. Kika gärna in på deras hemsida.

 

 

Och till avtackningskvällen;

 

Till Tjoppe från Helena:

 

En skön helg i ryggen med ett årligt besök på Båtmässan i Göteborg. Vi passade på att ha ett lunchmöte när vi ändå hade brutit båtbygget för en dag.

-Riiiinng! Riiinng!

Det ringer på Helenas mobil.

-Helena

-Hej, jag ringer från VÖBAM, du hade kontaktat oss angående gamla kartor över Vaxholm

-Ja, jo hej, det stämmer

-Jo jag tänkte, att det är ju en fantastisk karta ni är intresserad av. Ett nytryck från äldre handritad karta från 1805. Kartorna har varit gömda, mycket för att ryssarna inte skulle komma över dem, för de var såpass exakta kartorna och då kan du ju tänka dig hur lätt det hade varit för ryssarna att slå till. Och därefter blev kartorna bortglömda. Så kartan har inte varit tidigare utgiven utan vi har tryckt upp den efter originalet.

-Så intressant, jo vi har funderat lite här då vi har ett fartyg där vi ska driva liten caféverksamhet vad det lider, att i fronten på vår bardisk, att vi skulle vilja ha något som pryder framsidan. En kompassros eller ett ankare i bild men så gled vi in på gamla kartor och googlade. Och Vaxholm kändes ju naturligt, då det är vår uppväxts stad.

-Ja men så intressant. För att kartan ska kunna göra sig rätta så måste ni få se den på riktigt. Jag föreslår en handkolorerad karta. Jag skickar ner den så ni får se den på riktigt och vill ni inte ha den så skicka bara upp den igen.

 

Den äldre herren på VÖBAM, som är leverantör av äldre bilder och kartor åt myndigheter, företag och privatpersoner, var sådär vansinnigt trevlig och social att ha på tråden. Han var nyfiken på vår båt och Helena berättade i korta drag. -Ja jävlar! Kom det spontant från mannen i luren, då han fick höra om vår båts öde. På härlig stockholmska, som så många i synnerhet i Halland har svårt för. Men som vi själva förknippar med vår barndom och uppväxt. Vi kom överens om att han skulle skicka kartan till oss och efter samtalet så sa Helena glatt till Tjoppe.

 

-Han lät sådär familjär och skön i sättet, precis som mammas kusin Lasse.

 

Tjoppe sken upp, ja en man med Lasse-stil, då är det en skön snubbe. En del gör livet så enkelt och samtidigt intressant..lyfta luren, hej och så på ett väldigt otvunget sätt berätta och förklara utan känslan av köptvång. Här var det inte försäljningen som var viktig utan kartans utformning, innehåll och bakgrund, ett stycke historia först och främst. Och efter samtalet så har man en känsla av att man pratat med en kär gammal släkting.

 

Så nu väntar vi på att posten ska leverera vår handkolorerade karta över Vaxholm och dess öar och så får vi se sen.

 

Ombord har vi arbetat med baren först och främst. Och vi hade ett soligt väder med dagsmeja, så trots minusgrader i luften så smälte en hel del snö av solens starka strålar. Ordet meja kommer från fornsvenskans mäghin som betyder ”kraft” och ”styrka” och som är besläktat med ord som makt och förmåga. Och det måste ju vara solens makt som syftas på. Vi kunde arbeta på kajen och låta solen inte bara värma snön, utan även våra vinterbleka ansikten.

När solen började gå ner så packade vi ihop och bytte om. Vi skulle iväg.

Den nya familjemedlemmen skulle inspekteras. Morfars betyg blev det bästa tänkbara..en perfekt liten gosse. Men han verkade inte så snickarkunnig…ännu. Och morfars stora tös busades det med rejält. En fantastisk liten familj, som vi gratulerar det varmaste och tackar för go-fikat!

 

Tillbaka ner på båten för lite middag och sömn..nya äventyr väntar på dagordningen.

 

On board!

 

Tjoppe och Helena