Det här med båtar med servering ombord är ju ingen ny företeelse. Och det har funnits och finns fortfarande i en uppsjö, från stora finlandsfärjor till små pittoreska fartag. Titanic hade tex 500 sittplatser i deras matsal. Och man måste beundra den tekniska lösningen och logistik kring att ha en servering ombord på ett flytetyg där allt måste kunna fungera ute till havs. Strömförsörjning, vatten och avlopp, förvaringsmöjligheter av mat och dryck och tillagningsmöjligheter och all den logistik att kunna servera alla passagerarna. Tar något slut så springer man inte så lätt i land och skaffar det som saknas när man är mitt ute på atlanten. Det var nog svettigt stundom att arbeta ombord på det fartyget. En annan båt som är kopplad till vår uppväxt är det gamla Waxholmsfartyget Waxholm III.
Den låg intill färjeläget i Vaxholm under vår uppväxt. Man hade plockat den ur drift på 60-talet och plockat ur motorn. Och ombord så fanns det enklare servering. Den hade på denna tid ingen större status, båten var nedgången och maten var sisådär. Inte konstigt att båten gick under namnet Matvraket. Ett i och för sig väldigt fyndigt namn. Som barn tänkte vi aldrig så mycket på denna båt, annat än de gånger man gick in för att köpa något när hungern satte i medan man väntade på färjan. På 90-talet så renoverades fartyget och den fick åter en motor. Och idag är den en vacker dam som tjänar sitt levebröd hos Strömma Kanalbolaget i Stockholm. Och ombord så serveras idag en ypperlig bra och vällagad mat.
Ombord på vår skuta ska vi också få till det från en nedgången och gammal fiskeskuta till en modern och omsorgsfullt renoverad skönhet. Och i betydlig skymundan till Titanics alla 500 matplatser eller Waxholm III:ans närmare 150 matplatser till våra blygsamma 20 matplatser. Här ska erbjudas mys och personlig omvårdnad ombord. Och god mat och fika förstås. Det är med glädje vi njuter av sittgruppernas uppkomst..de börjar sakta ta form och vi kan inom kort åka och inhandla olja och fernissa. Här ska vi stryka kärleksfulla tag med penseln.
Sittgrupperna framme i fören börjar bli klara och de två aktre grupperna har börjat ta form.
Mahogny och ek blir mycket smakfullt ihop och det är ju klassiskt marint.
Alla hörn och kanter får ett ekavslut. Och med olja och fernissa så kommer den klassiska mörk brun-röda mahognyglansen fram.
Mässingsskruvar såklart.
Och här är Konstruktörens hörna..undrar just om han tillåter oss låna ut platsen när han inte är ombord och fikar?!! En given plats till Hylands ättlingar om de kommer på besök – Hylands Hörna, var god och ta plats!
Och våra vänner säger till oss -ni är ju nästan klara nu. Själva säger vi: -oj, så mycket som återstår. Det är både sant och inte sant. Men det är många detaljer kvar och vi ser att innan vi knytit ihop säcken helt så ska där till en hel del saker. Häromdagen så hade vi båda ett ljusmöte. Vilken belysning och var. Bara mötet tog en timme och sen funderade vi på kammarn var för sig och slöt upp igen kring ljusfrågan. Saker händer inte bara..ett under att det inte brunnit på hjärnkontoret hos någon av oss, iallafall på Tjoppes hjärnkontor. Besluten är många och arbetets utförande och kostnader ska med i farten..kanske att man kunde tillägga trollkonstnär på sitt visitkort.
Hur som helst så hoppas vi att vårat fartyg ska bli en vacker och omtyckt dam för kaffesugna och andra hungriga. Vi hoppas att miljön ska vara tilltalande, med vattnet utanför och med den smakfulla inredningen. Bara det att titta ut genom en ventil och inte genom ett klassiskt fönster, är en otrolig känsla. Vi vet, vi gör det varje dag.
Kasta loss!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 
Bokar ett bord för två 6:e kvällen ni har öppet;)
GillaGilla
Japp, det är noterat=)
GillaGilla