Maj har inte visat sig från sin bästa sida sätt vädermässigt. Lite sol men alldeles för mycket regn och ganska kallt. Mellan skurarna har vi byggt klart relingen och nu inväntar vi väder så vi kan plasta. Vi behöver ett stadigt uppehållsväder och minst sexton grader för att plasten ska härda. Vi ber till väderguden och statistiskt sätt så borde det ju etablera sig ett högstryck snart. På klart.se så lovar de fortsatt ostadigt, trist att alltid någon ska förstöra förhoppningarna.

I aktern så har vi böjt klart nu, sista biten reling sitter på plats och vi är mycket nöjda med resultatet.

När sista biten var skruvad så firade vi detta på bästa Titanic-manér genom att stå på relingen i den starka vinden.

Vi fick hamna på bild båda två och blev så till oss att vi övervägde att ta årets första dopp.

Men vi ångrade oss snabbt. Med mobiler och annat i fickorna så fick det vara helt enkelt. Men i sommar någon gång om vi får grymma trettio grader i luften så ska vi båda kasta oss ut från däckstaket och ner i plurret. Det har vi bestämt.

I aktern så står Helenas lilla växthus med lite kryddväxter som håller på att växa till sig.

Det prunkar i krukorna och här ska det även bli en liten mini-tomatplanta om nu tiden räcker till. Nöjena får vara högst begränsade om det ska bli någon båt byggd.

Med bara en smal reling att gå på när man ska hoppa i land och tvärtom så är det ju inte så lätt för andra som kanske inte ägnar sin mesta tid åt att hoppa på båtar med ett gapande vatten som hotar under fotsulorna. För att inte tala om de som inte har kvar ungdomens vighet längre. Då kan det behövas en landgång. Förre ägaren till vår skuta kom förbi och vi stod och pratade lite om landgångar och han nämnde att han hade kanske en som skulle passa vår båt.

Och helt plötsligt en dag så stod landgången där. Och vi blev förälskade då den är som klippt och skuren för vår lilla skuta. Smäcker och vacker om man nu kan säga så om en landgång. Lite smådetaljer att laga, men det är gjort i ett nafs.

Och lite fernissa och färg på denna så blir den jättefin.

På tal om de förra ägarna så måste vi här få uttrycka vår stora tacksamhet till denna familj. De har alltid funnits där med goda råd, de har räddat en från total frustration när vi stått och plastat och regnet har öst ner; -Nu kommer ni hit och äter lite sill! Och då har vi åkt dit och fått sill och alla möjliga delikatesser med god dryck och man har blivit omhuldad och fått vila sitt trötta huvud från allt vad båt heter. Och för att inte nämna den gången pannan på båten la av, givetvis när det var minusgrader och helg och inga reservdelar går att finna. Om man nu inte lyfter luren och ringer förre ägaren. Jovisst finns det en lösning då. Ja det finns många tillfällen då de dykt upp som räddande änglar. Men så är de otroligt visa av erfarenhet vad det gäller livet med stora båtar, de har varit med om så otroligt mycket, de skulle kunna skriva en bok. Vi är mycket glada och tacksamma för alla goda råd, all hjälp och all god mat som vi fått sen vi köpte vår båt. Hatten av för hela familjen ”Wittskär”.

Tjoppe testar landgången och i vanlig ordning så tänker han en massa..konstruktionsavdelningen har möte!

Därefter så blev det nya regnstänk och arbetet utomhus förbyttes mot inomhus. I köket så har avloppet varit provisoriskt. Nu gav det oss en möjlighet att dra rören korrekt (fast vi hade ändå föredragit sol).

Med detta gjort så kunde vi ge oss på ett utbrott. Det vill säga motsvaritheten till inbrott. Likt en fängslad buse så bröt sig Tjoppe ut i friheten där den kommande dörren till byssan ska sitta. Hålet har varit täckt med plywood under flera månader.

Dörren på plats. Byssan ska vi förövrigt ta oss an under den kommande vintern. Det ska bli mycket intressant att få till det på den något begränsade ytan. Men kök är i regel små på båtar och ändå kan de producera mat till många hungriga magar.

Dörren sedd utifrån. Nu kan vi sätta dit handtaget.

En kväll då regnmolnen blåste bort så passade vi på att slipa lite.

Tjoppe tog sig an själva relingen som ska slipas jämn och kanterna ska rundas av.

Helena gav sig på ett tio-i-topp-hatar-jobb. Innan vi plastar relingen så behöver vi slipa av färg på brädgången för att plasten ska fästa bra. Den gamla färgen blir som ett tunt damm som kryper in och sätter sig överrallt oavsett skyddsglasögon och munskydd etc.

Trillat ner i en mjölpåse, månne?

Och nu ber vi verkligen till väderguden om det fina plastarvädret. -Please, send us some sunny weather, amen.

Varför nu plastarguden skulle prata engelska vet vi inte.

Ja så mycket mer har nog inte hänt på båten, annat än att vi ätit en massa gott och somnat som grisar i soffan om kvällarna.

Och ägaren till dessa skor kan man ju undra vart han tagit vägen!? Det ryktas om att han åkte ur dem när han försökte lyfta den gamla relingen som vi två lyfte av häromveckan. Kanske blev han så svettig att han tog ett dopp. Vem vet.

Båtsmans bravader!

Tjoppe och Helena