Likt en kemist så har Tjoppe testat olika lacker och fernissor på nåten för att råda bot på problemet att det inte härdar på nåten. Och med facit så fungerade ingen utom en sort, och egentligen finns det ingen större skillnad på den produkten mot andra. Det var en oljefernissa precis som vår vanliga vi brukar använda. Och deklarationen är mycket knapphändig på burkarna. Men vi vet vad som gör skillnaden nu. Vi har diskuterat och pratat kring detta en del och vi kan konstatera att vår samhällsutveckling är högst tråkig ur några aspekter. Att den som säljer och tillverkar produkterna till synes inte själva använder produkterna. Vill formulera detta vidare..

Vi kan ta vår konsult Felix af Lysekil som exempel. En man i sina bästa år som har arbetet med båtar på ett eller annat sätt i hela sitt liv och är aktiv än idag och således en vis man något till åren. I sin verksamhet tidigare i livet så stod det i hans affär diverse burkar på hyllan som man som båtägare kunde komma och handla och få goda råd kring vilken produkt som passar. Även trossar och andra båttillbehör fanns givetvis i denna lilla båttillbehörsaffär. Ägaren arbetade även med att bygga en egen båt och sydde båtkapell åt stadens alla båtägare (vilket han än idag gör). Och till detta hade han en bakgrund av att ha arbetet med diverse, seglingsinstruktör, riggare och you name it. Han har i sina möten med kunder fått sig en otrolig bank av erfarenhet av de produkter som finns på marknaden OCH varit med i problemlösningar kring produkterna. Både i sina egna arbeten och med kunders. För han kände här ett ansvar för de produkterna som stod på hans hylla. Och för att det var givetvis honom man frågade i ärendet, handlade det om styckning av en ko så gick man till köttmästaren. Gällde det båtfernissa så gick man till Felix. 

Därför kan det ju kännas lite tråkigt när utvecklingen har gått så långt att den som säljer kött i affären inte har en aning om hur anatomin på en ko ser ut och hur man styckar och tillagar köttet. Och Bengt Fritjofsson kan vi anta inte är nykterist för vi hoppas att han vet vad han pratar om och att han dessutom besitter kunskap om hur man tillverkar vin. Och så vidare. Man behöver den bakgrundskunskapen, och den har man inte från början utan den lär man sig i sin profession. Idag ser utvecklingen ut så att du kan gå genom ett helt liv på en arbetsplats och du kränger varor men behöver inte veta mycket mer än det som står i produktbladet. Inte konstigt att människor blir bakbundna så fort något går sönder, man köper nytt eller på sin höjd ringer någon som kan laga.

Vi vill därför hissa och lyfta fram alla äldre personer som än finns i livet som är av den gamla stammen, fyllda av erfarenhet och vishet. Som har sett och provat. Ni borde K-märkas. De finns en och en annan yngre, men de är få och direkt utrotningshotade. Nä kepsen ska sitta fram, inte bak-och-fram! Själva kanske vi kommer en liten bit på den långa erfarenhetsstegen, vi vill gärna tro det när andra människor som bygger båt hör av sig till oss, som tillexempel det unga paret med båten Basilika som gör ett fantastiskt jobb med att våga ge sig på ett stort båtprojekt och behöver lite goda råd på vägen. Man måste våga och flytta sina positioner, oavsett vad man sysslar med, för det är i detta den personliga utvecklingen sitter.

Ja detta var lite tankar..

Och vi har löst vår problem med nåten som inte härdade. Butiken som sålde produkten saknade kunskapen, tillika tillverkaren. Och då vi betalar 6000 kronor för nåtmassan så är vi inte särskilt intresserade av att lösa kunskapsproblemet åt dem när vi inte fick någon hjälp eller kompensation när det krånglade. Däremot är vår kunskap gratis för alla som renoverar en båt och som ska nåta sitt däck. Det är bara att höra av sig.

Nu har vi lagt ett lager med den fungerande fernissan. Däcket börjar bli blankt som en spegel.

Tjoppe faller på knä ännu en gång.

Och liksom ketchupeffekten så kom det vackra vädret också, lite brittsommar.

Påskliljorna som blommade i våras har blivit kvarglömda på terassen hemma, och nu tror de att våren är här på nytt. Vi har plockat ner krukorna till båten för att se om vi kan få dem att blomma. Spännande!

Våra fina öppningsbara ramar står och väntar på att bli målade och monterade. Vi saknar som sagt våra glas som det också gått troll i. Men det är ju på väg att lösa sig.

Vi har varit uppe på taket igen..

Den rätta bollen är nu på plats och den snurrar så fint när det fläktar och blåser.

Fantastiska höstdagar när den är som bäst.

Vi har kunnat sitta ute på kajen och fika och äta lunch i bara en T-shirt. Stanna lite nu värmen!

Numera är båda tankarna monterade.

Innan de stänger av vattnet på kajen för vintern så behöver vi få ordning på färskvattentanken, så vi kan fylla och använda den under vintermånaderna för att ha vatten i kranen.

Tjoppe monterar och drar rör och testar. Pannan är på och nu finns det både kallt och varmt vatten ombord. Vi har satt igång golvvärmen nere under däck så nu har vi en perfekt miljö nere under däck, som vi toppar med lite brasvärme på kvällen.

Helena har målat klart det brandsäkra taket ovanför motorn.

Helena bytte därefter ut vit färg mot svart.

Nu har fönsterramarna fått sin svarta kant målad.

En kompis kom förbi och bjöd på mazariner i solen..

Och Helena gjorde ett hästhuvud av stanniolet som mazarinen tidigare bott i. Klart man ska ha ett hästhuvud, skaparglädjen är det inget fel på!

Sen blev det tejpning och målning av dörrkarmarna på styrhytten.

Helena högt ovanför Tjoppe..

Och han fortsatte med arbetet i båten hjärta, maskinrummet. Det mesta börjar och utgår från detta rum, det börjar se rätt avancerat ut.

Och med lite lättade hjärtan fortsätter vi vårt idoga arbete med båten och hoppas kunna njuta av ytterligare några soldagar innan vintern slår till och man får huka sig.

Hissa segel!