Det var en härlig sol som värmde några plusgrader som fick snön att ge vika. Lite kallt i blåsten, men med lä så värmde solen riktigt gott.

Med varsin kopp te och det marina fikatillbehöret en halv glassbåt var, så njöt vi av den tidiga våren.

Fiskmåsar, svanar och vårfåglar fyllde kajen med en kakafoni av läten, ackompanjerat till ljudet från människor som kommit ur sina vinteriden för att ge sig hän sina projekt. Det sågas och spikas och plockas och röjs mest överallt nu.

Och oavkortat så kom vi in på just detta när vi satt där med vår fika. Om våren och sommaren, solen och värmen och den fantastiska miljön som finns längs med Sveriges kuster. Vi har förmånen med vår båt att kunna uppleva denna miljö hur mycket vi vill. Vi behöver inte besöka paradiset, vi finns i det.

Helenas lösning på att få solen att värma mer, att skydda sig från vinden med hjälp av bilen var en bra lösning. Det är stort och öppet på kajen och det finns inga naturliga lä-platser.

Och nu närmar vi oss tiden, då solen står högt på himlen och värmer gott, utan vindskydd. Och solen speglar sig i vattnet och dagarna är långa. Och måsar och andra sjöfåglar ger läte åt tystnaden tillsammans med klucket från vattnet och en och en annan båtmotor. Och segel som hissas och halas när de ska komma och gå mellan hamnarna. Bryggor och vikar. Och människor i rörelse. Ingen stress och inget i morgon.

Det är så här vi minns vår uppväxt i Stockholms Skärgård. Och det är någonstans i detta som vi tog beslutet att det var med hjälp av en båt vi skulle sträva efter dessa underbara dagar vi har framför oss. Tjoppe säger plötsligt till Helena, när vi sitter med ansiktena vända mot solen.

-Helena, jag är fantastiskt glad över att vi köpte vår båt och gav oss in i detta projekt. Helena nickar och håller med. -Vilken tur att jag berättade för dig om min dröm då, svarade hon efter en stund. För det var ju början till allt. En nattlig dröm, där Helena drömde att hon stod i snickarbyxor och hade verktyg omkring sig och en tekopp på relingen och hon blickade ut över havet. Båten var ett fartyg i trä och hon höll på att snickra för att det en dag skulle bli ett café.

Och visst så är det ett hårt arbete med ett projekt av detta slag, ingen stress förvisso men absolut ett i morgon. Men i denna miljö så ges det gång på gång stunder då tiden stannar upp. Och vi lägger ifrån oss verktygen och vänder ansiktena mot solen.

Livet är högst meningsfullt och vi njuter några minuter till i solen med vetskap om att det bara är början, vi har bara kommit till mitten av mars. Sen reser vi oss och går in på båten och greppar verktygen. Så enkelt.

Med solen på väg ner på utsidan så fortsatte vi våra små projekt. Här har vinkällaren fått sina lister monterade runt glaset.

Vi slipper en hel del sågspån på båten nu, när vädret tillåter att vi kan jobba på kajen. Här håller en hylla på att skapas.

Vi har inte visat så mycket av den andra sidan av salongen, där soffan står. Nu har vi kommit till läget att vi ska fästa soffan och bygga in den till viss del. Allt ska sitta fast på en båt. Vi har haft många diskussioner om hur man ska få till komforten på båten. Med svängda skrovsidor så tar en soffa väldigt mycket plats. Med vi valde efter övervägande att inte bygga något eget, som förvisso hade tagit mindre plats. Men komforten med en hemmagjord soffa är det lite si och så med, kuddar som glider iväg och hårt för baken. Nä det fick bli en riktig.

Här håller vi på med hyllan bakom soffan och Tjoppes modellskepp prövas om den får plats i hörnan. Det är förra årets födelsedagspresent, som vi tyvärr inte hunnit rigga klart. Men det blir nog snart av då vi kommer i det läget att den ska pryda salongen.

Innan vi bröt upp för dagen så blev det en stunds målande igen, man har diverse torktider att ta hänsyn till, så målarburken åker fram några minuter varje dag nu.

Vi åkte hem, hyggligt tidigt, och njöt av en trevlig kväll med god mat. Det känns gott att lägga sig på kvällen med en bra dag i ryggen.

Bland kobbar och skär!

Tjoppe och Helena