I våra mått mätt så har det varit en lugn båtbyggarvecka. Tjoppe låg lite för ankare de första dagarna. Ren stiltje skulle man kunna säga. Men sen blåste det upp i seglena och vi styrde kosan mot båten igen. Nu håller vi kursen igen.

Det mesta kretsar kring badrummet nu. I veckan har vi varit runt i stadens affärer och tittat på kakel och badrumsinredning. En mesta är snyggt och dyrt, men en del är faktiskt fult och dyrt. Inte lika ofta sprang vi på billigt och snyggt dock. Att hitta rätt nivå mellan prislapp och något vi finner snyggt, originellt och funktionellt är en utmaning. Det blir lite efter devisen ”det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna”. En del saker drar iväg i kostnad och sen gör man emellanåt ett klipp, så blir förhoppningsvis slutsumman/resultatet gott. Allt enligt vår smak, vi delar den säkert inte med andra.

En blandare i engelsk stil, med hot and cold markerat på kranarna. Den föll vi båda för, kanske för våra bådas kopplingar till England månne.

Det var nog skönt att göra några dagars uppehåll och se något annat än flytetyg och verktyg. Glada åkte vi runt i bilen på jakt efter det vi sökte, humorn satt inte långt inne utan vi spånade om ditt och datt. Vi har knåpat mer på vår framtida bok, den vi ska skriva mellan 60 och döden. Vår huvudrollsinnehavare tenderar att bli en gentlemannamördare, som mördar mördare när de just ska knäppa en oskyldig människa. Alltså den första mördaren, den onda, får sig ett skott i nacken när han lyfter sitt vapen för att begå sitt brott. En avskummens varelse och vår gentlemannamördare rensar samhället på dessa parasiter. Vår gentlemannamördare gör det ju givetvis med snits och stil, och kulan han sätter i mördaren har en ingravering för att på så sätt lämna sitt visitkort till polisen. Samhället och polisen jobbar febrilt med att lösa morden, men samtidigt uppstår en sorts tacksamhet mot gentlemannamördaren, han får en supporterskara, även inom rättsväsendet. För mord och andra brott minskar och människor kan leva trygga. Ja så går storyn för tillfället. 
Och kanske skulle vi kunna ge ut boken under den marina psedonymen Kaj och Marina.

När helgen närmade sig hade vi inhandlat det mesta till badrummet, dock saknas skitstolen.

Bygga badrum i båt. Tusen åsikter, tusen sätt och alla har rätt. Till och med de som säger tvärtemot varandra. Nu har vi tagit reda på och frågat runt. Vi två är ju av förklarliga skäl lite allergiska mot vatten i båtar. Tjoppes pappa har någon gång sagt att båtar ska inte ligga i vatten, utan på land. För de kan sjunka. Ligger något i det. Och vi vill under några omständigheter inte ha vatten på fel ställe, det vill säga att vi vill inte ha någon läcka och vi får riva upp och göra om för att bakomliggande material har blivit vattenskadat. Så det blir med hängslen och livremmar. Så därför plastar vi hela duschdelen. Och i övrigt använder vi oss av de material som man ska i våtrumsutrymmen. Att kakla utanpå plast visade sig vara den fråga som expertisen pratar helt olika om. Men vi har fått bra hjälp på vilket sätt man gör detta för att resultatet ska bli hållbart för framtiden.

Fredagkväll när hela svenska folket satt och tittade på Lets Dance så hoppade vi i våra arbetskläder och gav oss på ”projekt plastning”. Vi kan det här nu. Vi har kanske plastat tre ton plast vid det här laget.

Riva glasfiber, jo det kan Helena ståendes på en fot om det så krävs.

Tjoppes gamla plastar-dojjor åkte på. De har levt ett hårt liv och silvertejp håller igen tåpartiet.

Mask på båten, ett måste då det är inomhus vi plastar. Styrendoften ligger tung och man kan inte vistas i denna miljö länge om man inte använder skydd.

Ja så var vi igång. Tjoppe plastar och Helena assisterar, det går åt att vara två.

Och efter några timmar så kunde vi plocka ihop våra saker och åka hem för en välbehövlig dusch. Det hade gått bra och vi såg fram emot att få lite god mat i magen, och en stunds tv innan sänggång.

Middagen serverades vid 22-tiden. Men vi var mycket nöjda, även om kvällen blev kort.

Styrman stinker styren!

Tjoppe och Helena