Med en liten kortsemester så är vi nu tillbaka på vår båt. Vi styrde kosan mot Trollhättan, en fantastisk helg med faktiskt en hel del vatten och båtar på agendan.

Ena dagen så lånade vi varsin cykel och tog oss runt i staden. Vi tänkte, för det var ett underbart väder, att det kanske fanns något vattenhål längs med kanalen. Och när vi kom dit så fann vi en skylt om båtutflykt. Med ren bonnaröta så skulle båten dyka upp inom en kvart, den enda turen dagligen. Sagt och gjort, vi tog en tur, som vi absolut inte ångrar.

När vi först klev på så tog vi en snabb fika, vi hade ju bara en stadig hotellfrukost i magen. Vi satt en stund ute på däck och sen var det dags för lunch. Skinkstek med sås och potatis och gelé, och till det en öl och en nubbe. Mycket gott och en härlig atmosfär. Nubben var för övrigt en O.P Anderson, som vi fick veta att grundaren kom från Trollhättan. OP Andersson står för Olof Peter Anderson och hans dryck O.P Anderson är idag Sveriges äldsta kryddade brännvin och lanserades på Göteborgsutställningen år 1891.

När lunchen var klar så satte vi oss ute på däck igen och fick vara med om ett par slussöppningar. Sinnrik anordning det där med slussar, bara Trollhättan har en nivåskillnad på 32 meter och mellan Vänern och västerhavet är nivåskillnaden 44 meter.

Därefter gick vi på en rundvandring inne på fartyget M/S Elfkungen. Mycket fin båt som för övrigt är K-märkt. Snygg inredning. Sen sprang Tjoppe på en snidad figur som han hade svårt att släppa. -Den påminner om pappa! sa han glatt. Nu vet vi inte om Tjoppes pappa håller med om detta, men vi lär nog få en kommentar efter detta inlägg. Vi behövde dock lämna vår nya träsnidade kompis för båten la till och vi mönstrade glatt av och hämtade våra cyklar.

Innan vi lämnade båten så fick vi veta att de strax skulle släppa på fallet. Så vi cyklade iväg mot rekommenderad kurs och kom lagom fram till detta spektakel skulle börja.

När de öppnar dammluckorna så kommer 300.000 liter vatten per sekund forsande i fallfåran. Ett trevligt skådespel och det dånar rejält när allt vatten kommer farande.

Efter detta så cyklade vi vidare och kom därefter till den gamla kraftstationen och kom precis lagom till en guidad visning. Sagt och gjort, vi låste cyklarna på nytt och följde med strömmen.

Olidans kraftstation i Trollhättan är Sveriges första stora vattenkraftanläggning för elproduktion. Man påbörjade bygget år 1907 och när bygget var klart så hade man 13 turbiner. Det bodde endast 7000 personer i Trollhättan vid sekelskiftets början. Något som Helena tog fasta på då hennes mormor föddes i staden just år 1900. Några av turbinerna är faktiskt i drift än idag. Det mesta är original från den tiden det hela började, som till exempel golven.

Det blev en lång dag och det började knorra i magen. Så vi satte oss vid kanalen och dukade upp lite matsäck. Helena tog också tillfället i akt och ringa sin mammas kusin Lasse igen. Tanken med resan var ju bland annat att besöka den plats där hennes mormor bodde som barn. Det blev ett långt samtal, Lasse visste en hel del, om hur hans mamma (Helenas mormors syster) fick bära vatten från kanalen upp till huset dagligen när hon inte var alltför gammal. De var 7 systrar och Helenas mormor Valborg var exakt mittenflickan (se fotografiet). Så med en massa ny vetskap om barnen Stark från Trollhättan så cyklade vi därefter upp till Spannmålsgatan 9 där då Helenas mormor bott som barn.

JAPP! Här är det. Huset står inte kvar och det är numera en bilparkering. Men dock, nu har vi gått runt på platsen, på samma plats där Valborg gick för precis 100 år sedan. -Hej Mormor, här är jag!!!

Som trevlig avslutning på helgen så satt vi längs med kanalen och åt och kollade in ett vackert fartyg som hade lagt till.

Kasta loss!

Tjoppe och Helena