Med vinkelslip i högsta hugg jobbade Helena undan på måndageftermiddagen på båten. Dammigt värre och då färgen är blå så blev det lite smurfvarning.

Men fint blir det. Det är dock svårt att komma åt i hörnen så vi behöver mindre rondeller..

Att hålla på i ett par timmar är mer lagom nu när kylan har tagit ett grepp om landet så när Tjoppe kom till Halmstad efter avslutad arbetsdag så bestämde vi oss för att åka hem så Helena kunde ducsha av sig blå-dammet.

Innan vi lämnade Halmstad för hemfärd så dök det upp en kille på kajen som kom fram och sa : -PROBLEM – POLSKI! och så lämnade han fram en lapp. På den stod det ett Halmstadföretag och en adress och vi förstod då att vår polske vän inte hittade dit. Nu är bådas våran polska rätt så dålig så vi dividerade ett tag och enades om att vi visar honom vägen till företaget trots att det var över milen dit. Att försöka förklara vägen på polska hade tagit minst lika lång tid om inte längre. Vi åkte före och polacken åkte med sin stora lastbil tätt efter. Och vi konstaterade medan vi visade vägen att det är ju rätt modigt att ge sig iväg till ett annat land och inte kunna engelska ens och man ska hitta fram till en viss adress. Och det utan GPS. Väl framme vid företaget hoppade den polske chauffören ur sin bil med ett stort leende och tackade oss så otroligt mycket att det höll på att bli ett enda stort kramkalas. Och han måste ha undrat över den stilige herren i skjorta med den lilla skitige smurfflickan vid sin sida – jämlikheten har hunnit långt i detta landet.

Riktigt nöjda åkte vi därefter hem och det kändes bra att ha hjälpt till. Faktum är att när vår båt förliste i somras så dök det upp en polack på kajen den gången också och han hjälpte oss att städa ren båten när vi bärgat henne. Han ville inte ha någon ersättning utan han ville bara vara hjälpsam i vår besvärliga situation. Så det blev lite av en pay-back-time i och med att vi visade vägen. Dock inte samma polack. Man vet aldrig när den oväntade hjälpen står för dörren nästa gång, så man gör gott i att vara en god människa. Och så är det ju juletider också!

I världen är du bara någon,
men för någon är du hela världen.
Glöm aldrig det.

Tjoppe och Helena