Vi har först nu fått en liten stund över och kan lägga in lite bilder från bärgningen. Bortsett från att det tar en hel del kraft att bärga sin båt så måste vi nog få tillstryka att det är rätt så intressant att få vara med om något så stort som detta.
Vi samlades på morgonen kl 7. Det hade regnat hela natten och det var kyligt i luften.
Dykarna var redan på plats och strax därefter kom kranfirman..
Vi rensade på kajen så att kranar, kranförare och dykare kunde få plats.
Publik började strömma till redan vid 8-tiden. Först med en kaffekopp och senare kom termosar fram när de förstod att detta skulle ta sin tid. Vi spärrade av området för obehöriga för säkerhetsskull. Vid tidpunkten för själva bärgningen fanns ett hundratal nyfikna och tittade på.
Vår båt låg vid denna tidpunkt fortfarande under vatten..
Kranarna gjordes klara för att lyfta och dykarna gick ner för att kolla status på båten. De ville se om det gick att lägga en stropp om propelleraxeln..
Detta är ju killar som är otroligt färgstarka. Ödmjuka och orädda och med erfarenheter långt utöver det vanliga. De arbetar dagligen med stora och inte helt riskfria uppdrag. Varje arbete måste lösas på sitt sätt utefter förutsättningarna som bjuds. Sammanhållning och lagarbete är viktigt då man är helt beroende av varandra, dels för att nå resultat och dels för säkerheten. Att dyka under ett fartyg som hänger i wirar är inte riskfritt, man måste kunna lita på varandra i vått och torrt.
Inför doppet..
Dykarna bedömde att det såg bra ut därnere. Båten ligger i dyn men att det går att komma åt med en stropp under propelleraxeln.
De här dykarna går till botten med saker samtidigt som de tar sig tar sig vatten över huvudet skulle man kunna säga.
Genom en kabel så sköts kommunikation och syretillförseln..
Humorn är det inget fel på, när dykaren försvinner ner så ropar han efter några sekunder: "jag har lokaliserat båten". (Notera att båten är 20 meter lång och radarn sticker upp ur vattnet)
Nu är vi på gång på riktigt..
Vi tog en förmiddagsfika med kaffe och macka borta på sjömanskyrkan och för att snacka ihop oss nu när vi visste status där nere. När vi kom tillbaka så var det dags för nästa dykare att hoppa i, hans uppgift blev att dra en wire om propelleraxeln. Det är tungt och trångt och sikten är dålig i vattnet.
När dykaren är nere ser man just inget från kajen. Hela tiden samarbetar alla genom kommunikation. Genom högtalare hör vi vad dykaren gör och ser därnere.
Vi på kaj assisterar..
Rätt som det var kom räddningstjänsten i två brandbilar. Nej, det var lugnt. De var bara nyfikna och ville kolla hur det går. När de dök upp så ropade ena dykaren i högtalarsystemet att "här kommer hobbydykarna" och syftade på brandmännen. Det är visst skillnad på hårda grabbar och hårda grabbar. Stämningen är munter och det skojas mycket.
Det blir lång väntan ibland för kranföraren medan dykaren jobbar i vattnet..
Första wiren på plats..
Nu var den enkla biten avklarad. Att få under en wire mitt under båten var en nöt att knäcka. Hon ligger ganska djupt ner i dyn. Att dra en stropp från fören går inte och att lyfta båten i aktern och ha en dykaren mellan kaj och båt är uteslutet ifall båten skulle börja tippa. Vi diskuterar om man eventuellt kan blåsa med tryckluft en kanal under båten. Dykarnas chef som lyft många stora båtar i sina dar kallas in det sker en överläggning. Han beslutar att en wire ska träs på från aktern, och att det behövs en kran till som drar wiren på utsidan av båten från aktern mot fören samtidigt som vi på land drar i den andra tampen.
Några minuters överläggningar…
En till kranbil kommer på plats och det är dags för dykarbyte i plurret igen..
Nu håller kranen i den ena änden och vi andra på land i den andre. Och medan vi flyttar wiren bak så lyfts hon i aktern av kranen så att hon lättar en aning från botten. Det går förvånande lätt att lyfta henne, i aktern och i vattnet väger båten bara 6-8 ton. Vi flyttar wiren framåt så den hamnar på rätt position under skrovet. Därefter får dykaren koppla wiren i kranen så står hon färdig för lyft på två punkter, en i aktern och en lite för om mitten..
Och vi fick oss en första glimt av hur hon såg ut igen. Full med dy och smuts men i övrigt såg hon hel ut.
Nu var tanken att uppdraget skulle vara klart och att hamnens stora 400 tons kran skulle komma och göra det stora lyftet på onsdagen. Men då hon vägde så lite i aktern så förstod vi att båten var betydligt lättare i vattnet än vi först trott. Vi beslutar oss för att försöka bärga henne samma dag. Vi bryter av för lite välbehövlig vila medan en 200 tonskran hämtas. Själva åker vi iväg och köper mat till alla. Därefter hämtar vi pumparna så vi kan länspumpa båten när hon lyfts till marvatten..
Det var välbehövlig näring och vila, inte minst för dykarna..
Stora kranen på plats.
Här börjar lyftet, med försiktighet släpper hon från Nissans botten. Den stora kranen noterar att den lyfter 25 ton och den mindre 10 ton. I vattnet väger vår båt sammanlagt 35 ton. Nu gäller det att inte lyfta henne för högt, bara till vattenytan. Sen väger hon förmycket för såväl kranarna som för båten som riskerar gå sönder annars..
Publik och press är på plats när hon reser sig ur vattnet. Men stor nyfikenhet vill alla se hur hon ser ut. Full med dy, luckor som åkt upp på vid gavel och saker som ligger omkullkastade. Så här ser hon ut efter tre veckor på botten..
Här är hon inte riktigt uppe i marvatten än, vi står beredda med pumparna..
Och vi inser att vi har mycket jobb framför oss med att få henne som hon var innan hon sjönk. Hela däcket var fullt med en halv decimeter dy och gegga.
Tjoppe och Helena på sin båt igen. Vi letar snabbt i sörjan för att se var på däck vart vi kan öppna upp med en motorsåg för att få ner en pump i mellansektionen.
Sen placeras pumparna ut och vi börjar länspumpa henne. Det krånglar lite med pumparna men som tur var har vi många och sakta ser vi hur hon tömmer sig på vatten och långsamt reser sig ur djupet.
Här ser man tydligt hur smutsig hon är. Vår båt var också vit förut..
Fortfarande vet vi inte vad som fått henne att sjunka och vi letar när hon blir fri från vatten i motorrummet efter en läcka. En aborre simmar där nere och har råkat bli fången. Men så är det ju en fiskebåt också. Vi ser att det rinner in vatten i aktern på babords sida om propelleraxeln mellan två bord. Drevgarn och sågspån hämtas för att täta. En dykare lyckas lokalisera och kan slå i drevgarn. Men vi lyckas inte myra henne där det sakta sipprar in. Det rinner lite långsamt men inte mer än det kan göra i träbåtar. Så vi kan ta bort wirarna och kranarna och hon flyter själv..
Vår kompis Carl testar drevgarnet, duger bra som peruk också..
Sen börjar vi sanera däcket och spola henne ren och plocka isär motorn för att den ska kunna fungera på nytt.
Vi jobbade fram till midnatt och kom tillslut i säng några få timmar innan vi var åter på plats. Men nu flyter hon fint och vi är mycket mycket glada. Denna dag kommer vi aldrig att glömma..
Tusen tusen tack alla som hjälpte till. Ni är otroligt skickliga och helt fantastiska som människor. Vi är mycket tacksamma. Tack!
Håll ut!
Tjoppe och Helena
Tipsa en kompis
Skriv ut artikeln
Tidigare artiklar
projektsunshine.se 