Nu är Kapten Långben på sin position på flotten.

Här sitter han fast i en klutt sikaflex. Nu väntar vi bara på pluto!

Kapten till bryggan!

Tjoppe och Helena

Jenny II har fått färg om än ofrivilligt. Det droppar lite (eller mycket) när man målar och nu börjar hon se ut som en bättre palett i alla dess färgskalor.

Förutom att vi gjort henne färgglad så har vi fått en liten plastfigur föreställande Janne Långben som vi lovat Jenny I att vi ska sätta fast på flotten. Det kommer bildbevis när detta är avklarat. Självklart ska vi flotten ha en egen kapten a la Janne Långben. Om någon äger en liten pluto så välkomnas den gärna, matrosposten är fortfarande vakant.

Kanske blir hon enfärgad i vinter när vi plockat upp henne för säsongen.

Tjoppe och Helena

Vi har en liten bit kvar som ska lappas i skrovet på styrbordssidan. Idag har vi dock inte jobbat med båten trots ett fantastiskt väder. Vi har varit en tur till Danmark med båt, dock inte med vår Orskär utan med en annan större båt.

Det känns bra ibland att bryta av och göra något annat. Och att träna sig att vara på sjön är aldrig fel när man har en stor båt själv, att kunna jobba fast det rullar på sjön, att navigera och sköta om båten och så vidare. Detta är bra träning inför vår Skepparexamen.

Vi blev vansinnigt fikasugna framåt kvällskvisten ute på Kattegatt. Så Helena fixade fattiga riddare med socker och med en liten klick fransk delikatessmarmelad på. De slank ner i strupen utan några problem, mums!

Det stadiga vädret ska fortsätta enligt SMHI så det blir måla av i veckan.

Lossa förtöjningen!

Tjoppe och Helena

Solen skiner över Halmstad och vi målar för glatta livet. Brädgången hinner vi inte med i höst men däremot skrovet, och se så fin hon blir med lite färg på sig.

Vi har strukit rött två gånger nu och det blir minst en gång till. Målet är att vända henne denna vecka och ta babordssidan också.

Tog en bild på himlen idag, liggandes på däck, och inte ett moln syntes..

Och så här glada är vi när solen skiner och vi har flyt..

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Nu har vi jobbat på flitigt ett tag och knappt hunnit fota och än mindre göra något blogginlägg. En regnig eftermiddag så rev vi ner innertaket i maskinrummet, där ska det bli nytt tak och så ska vi måla tankarna och dra ny el.

Uppe på styrhyttstaket har vi dragit dit balkarna och de är nu svartmålade. Ska på två strykningar färg till bara. 

Och skrovet på styrbordssidan är nu färdigspacklat, slipat och grundmålat en sista gång. Nu kan vi när som helst börja måla den riktiga färgen…vi önskar oss uppehållsväder!

Tre lager grundfärg och minst lika många lager oljefärg väntar. Det blir många timmar på flotten och den gungar lite hela tiden. På kvällarna fortsätter marken att gunga en aning meddelar Helena som vid något tillfälle också har tagit ett luftsteg vilket för omgivningen ser mycket komiskt ut. Tur att man inte mår dåligt av det  (varken av gungandet eller skratten).

Fri sikt!

Tjoppe och Helena

Först så går det framåt, å en två och tre-fyr och sen så går det bakåt…

Ja så såg lördagen ut skulle man kunna säga. Men visst går det framåt, men så stöter man på något litet problem som ska hålla på att trilskas. Oftast precis innan man bestämt sig för att bryta upp för dagen och man ska BARA, som Alfons sa, göra en sak till. MEN så ska det krångla. Så såg lördagen ut. Men det hade kunnat gå mycket värre!

Vår granne Lasse har döpt om oss för övrigt. Han kallar oss familjen Bölja. Tjoppe var snabb med att tillägga, "med vågor i håret". Kärt barn har många namn.

Och när Kapten Bölja, med vågor i håret var uppe på styrhyttstaket så var det "hårfint" att det gick riktigt illa. Om man nu trillar ner från en båt så tänker man sig att det är i vattnet man trillar ner. Men inte då. Tjoppe trillade ner från styrhyttstaket, PANG, rakt ner på däck. Ett fall på tre meter som hade kunnat gå riktigt illa. Men nu klarade sig Kapten Bölja med bara en stukad hand och ett ont lår. Tur att vi dagen innan rensat upp på däck så det var ganska rent från saker där han föll ner handlöst. Snacka om att bli däckad!

Lite chockad och omtumlad så bröt Tjoppe arbetet och tog med sig Helenas dotter Jenny på en glass-runda och så passade de på att springa in och säga hej till Helena som jobbade. Med blommor:).

När Helena jobbat klart så åkte vi bort till båten igen och så fortsatte vi. Jenny tvättade bort Andy-bajs från flotten och Tjoppe målade stävbalken svart. Sen gav sig Tjoppe på träbalkarna som ska upp på styrhyttstaket medan Helena spacklade skrovet och nåtade borden.

Se så fin stävbalken blev när den fick färg på sig..

En beväpnad Helena visade rambotakter…

Lite mer har vi hunnit också, nu är det nya bord ilagda på den andra skrovsidan också…visst går det framåt.

Snart är skrovet klart för att målas. Men så skulle vi ju bara skruva dit nya träbalkar på styrhyttstaket. Sprutan med sikaflex gick sönder och det blev svart klet överallt och så gick stången som balken ska sitta i av. Vi gav upp då vi var trötta och klockan började bli mycket. Känns mindre roligt med oflyt så vi tar nya tag en annan dag. Det blev en god film hemma och stuvade makaroner och falukorv innan vi somnade. Inga fler missöden dock*ler*.

Full fart framåt!

Kapten Bölja med vågor i håret och Rambo-Helena!

Regn och rusk har bromsat oss en aning denna veckan men så fick vi en nästan regnfri dag och då passade vi på. Vi har slipat ner och grundmålat stävbalken.
 

Det är trevligt med musik i hörlurarna när man slipar..Tjoppe in action..

Under tiden så rensade Helena styrhytten utvändigt, alla elkablar, antenner, livbojar etc plockades ner. En del sak kastas och annat ska fixas till och komma tillbaka på plats en dag när styrhytten är renoverad och klar. Bland annat så sparade vi en träskylt som förre ägaren har tillverkat. Fisken på skylten är, säger han, en hajtorskål. Hajtorskålen ingår i hans företagslogga. Vi kan nog finna en fin hedersplats åt hajtorskålen vad det lider.

Det ser renare och snyggare ut nu när kablar och annat är väck..

Nöjd och glad..

Sen ringde polaren per och sa att maten var klar..ibland har man tur. Han gissade att vi var hungriga och hade slängt på ett par extra fläskkotletter på grillen. Vi knatade bort till pers båt och dinerade och hade trevligt en stund. Sen fortsatte vi ett tag till innan vi packade ihop för kvällen.

Bit för bit..

För över!

Tjoppe och Helena

Vi tog i slutet på förra veckan en liten paus i byggandet och åkte på en liten minisemester. Vi tog in ett par dagar på hotell Fars Hatt i Kungälv. Vi hade underbara dagar med allsång på bohus fästning, trubadurkväll på hotellet och härliga promenader. Vi har ätit och druckit gott, hotellets restaurang kan vi varmt rekommendera då maten var helt fantastisk. I övrigt kan vi berätta för den som inte vet, att Kungälv en liten stad med mycket gamla anor, kullerstensgator och vackra gamla byggnader och med en rik historia.

Vi bjuder på lite bilder från vår semestertripp. På bohus fästning underhöll bland annat Gösta Linderholm, AnnaLotta Larsson och Jessica Andersson. Dock blir det inga bilder från vår pool-och bastustund men vi kan berätta att vi hade bastu i vår hotellsvit och där avnjöts en flaska Cava och några goda ostar.

Innan vi for hem igen tog vi svängen förbi Lysekil och hälsade på nära och kära. Vi var mycket nöjda med dagarna och vi konstaterade i bilen hem att vi tankat batterierna och längtade efter att få jobba vidare med båten och projektet. Detta var de första helt lediga dagarna sedan vår båt sjönk. En välbehövlig paus.

Från hamn till famn!

Tjoppe och Helena

På måndagen regnade det inte nådigt över Halmstad, och vi fick plocka fram ett kort ur bakfickan…med andra ord ett bra inomhusjobb istället för att stå ute på båten och bli som en blöt katt.

Vi satte igång med att fixa en elstolpe till båten så vår sladd inte behöver ligga fult och oskyddad på kaj.

Vi svetsade och målade och tog en trevlig fika på ett lastbilsflak.

Smörgås och rabarbersaft, och det hade slutat regna.

Sen ska en infoskylt upp på elstolpen, en presentation om Gamla Vänners Skepp och vårat projekt.

Nu börjar det likna något, men än är vi inte riktigt klara..

Tiden gick och det blev dags att åka hem och vara lite ledig. Men innan vi åkte hem så garderade vi oss med lite hudskyddsKRAM!

Väl hemma satte vi på grillen och medan vi väntade så satte vi oss på trappen hemma och småpratade och njöt.

En sjöman kommer när han kan!

Tjoppe och Helena

Flera har frågat oss varför vi valt att köpa en båt i trä. Det kräver sitt underhåll och bygger på gammal båtbyggarkonst. Att finna människor med erfarenhet och kunskap om gamla fiskebåtar i trä är inte helt lätt att finna idag, fiskerinäringen är på upphällning och således minskar flottan och varven har sedan länge upphört med att bygga båtar i trä. Själva tycker vi att trä är ett fantastiskt material att jobba med och vi saknar den svunna tiden då fiskebåtarna utgjorde ett dagligt inslag i miljön. Doft från tjära, terpentin och linolja går nästan inte att finna idag. Gamla Vänners Skepp är inte bara ett företag med en affärsidé om att driva lönsam båtcharterverksamhet med restaurang och övernattning. Vi önskar även att vår båt är en kulturhistorisk återblick där vi kan hjälpa till att hålla gamla traditioner vid liv.

När hon förliste vacklade vi i frågan om man skulle plasta henne eller inte. Den frågan diskuterar vi än idag. Men i grunden har vi alltid tyckt att det är mer båt och nostalgi när man arbetar med en träbåt. Vi vill bevara båtens själ, och frågan är om man gör för mycket åverkan om man plastar henne.

I Hallandsposten har lämpligt nog ett par artiklar publicerats som handlar om skrotning av fisketrålare. I vår hamn i Halmstad är det idag bara två fiskebåtar kvar som inte har plastats, en av dem är vår. Kanske kan vår båt ligga i ett framtida samhällsintresse att ha henne kvar i trä och även att det ligger en affärsidé i att kunna verksamhet som bygger på gammal båtkultur.

Vi lägger in artiklarna i bloggen för den som är intresserad. Notera att vår fiskebåt är tagen ur fiskerinäringen tidigare då hon gått som passagerartrafik mellan Torekov och Hallands Väderö.

Tjoppe och Helena

Grenå tar emot gamla båtar 2008-07-31 00:01 (Visad 179 ggr) GRENÅ Här, på båtkyrkogården i Grenå på Jyllands östkust, slutar dunket för mången gammal fiskebåt. – Så gott som alla fiskebåtar på Västkusten, vilka skrotas med hjälp av EU-pengar, huggs här upp till brännflis eller skärs till plåtskrot. Vissa värdefulla detaljer sparas, så som motorer, master och länspumpar, säljs till en begagnadmarknad. Här och var på skrotgården sticker hytter till gamla fiskebåtar upp. De ser ut som rader av gravstenar och några hytter bär fortfarande namnen på de båtar de tillhört, målade på lister och plåtsidor. Skrotningsanläggningen i danska Grenå är den enda runt Kattegatt som tar emot den här typen av båtar. – Båtarna måste skrotas, vi kräver ett skrotningsintyg för att betala ut pengarna, säger Bengt Strömblom på Fiskeriverket när han förklarar villkoren för att få bidrag efter nedlagt fiske. Hittills i sommar är det 13 fiskebåtar som köar för skrotningspengar från Fiskeriverket. Av dem är åtta mindre fiskebåtar byggda i trä och i de flesta fall tillverkade på 1950-talet på något av Västkustens eller Norges båtvarv. Det finns ett sånt varv kvar på Orust i Sverige, men det bygger inte längre båtar utan ägnar sig enbart åt renoveringar eller ombyggnader. Konsten att bygga en fiskebåt i trä anses utdöd. På grund av de höga skrotningspremierna dras också de kvarvarande fiskebåtarna med i samma djup som den döende fiskenäringen är på väg ned i. Trots protester från en kulturintresserad allmänhet och från antikvarier längs Västkusten, slaktas fullt sjödugliga och även väl bevarade båtar som tillhör Västkustens och fiskelivets historia. Det är först och främst de gamla fiskebåtarna av trä som försvinner, de som har svårast att klara konkurrensen mot moderna och större fartyg och som erbjuds skrotningspengarna. Den som i det sammanhanget vill rädda och bevara en båt som tagits ur fiske har sällan möjligheter att lösa ut den. En kulturförening i Kungshamn lyckades ändå för några år sedan att rädda två fiskebåtar som var på väg till Grenå för upphuggning.Men det var först efter att föreningen fått ihop en summa som motsvarade skrotningspremierna, så låga som de var för fem år sedan. De räddade båtarna är nu populära vandrarhem. Det är symptomatiskt att ljudet från fiskebåtars tändkulemotor i dag säljs på cd. Och att det för många turister på Västkusten bara är en vykortsbild, den välbekanta synen av en fiskebåt med längsgående vita bordläggning i trä, stävande i solglittret. -Den som skaffar ett intyg på att båten är antikvariskt värdefull och att exempelvis Sjöfartsmuseet i Göteborg vill ta hand om den, kan få skrotningsbidraget utan att båten behöver förstöras, säger Bengt Strömblom. I teorin finns det också en chans för exempelvis hembygdsföreningar eller hamnföreningar vid fiskelägena att ta hand om en gammal fiskebåt som "skrotats". Men i praktiken tvingas man då hugga sönder skrovet och sätta in det som blir kvar i museilokal. Att exempelvis fortsätta använda båten för turer på havet med turister lär inte bli godkänt. Fiskeriverket vill vara försäkrade om att den båt som tagits ur fiske, mot ersättning, inte ens kan användas för ett meter i hamnen en vacker sommardag. LENNART HILDINGSSON 035-14 75 12 | 073-765 75 38 lennart.hildingsson@hallandsposten.se

---

Fiskare från Halland skrotar sina båtar Läs mer: Grenå-anläggning den enda som tar emot gamla båtar   2008-07-31 00:01 (Visad 158 ggr) HALLAND Två halländska fiskebåtar har hittills sökt regeringens nya skrotningspremie, som är ett försök att minska torskfiskeflottan – framför allt på Västkusten. I nuläget har ägare till 13 svenska fartyg som använts för torskfiske i Östersjön anmält att de vill upphöra med fisket och skrota sina fartyg.Ansökningstiden går ut nu på fredag. Men någon lättnad för de hårt decimerade torskbestånden i både Kattegatt och Östersjön blir det inte. Torskkvoterna finns orubbat kvar för de som fortsätter med trålningen. – Skrotningspremien gynnar de båtar som blir kvar. Förhoppningsvis blir deras fiske mer lönsamt, säger Bengt Strömblom, avdelningsdirektör på Fiskeriverket. De båda halländska ansökningar gäller en fiskebåt från Väröbackaoch en av de drygt tio kvarvarande båtarna i Glommen utanför Falkenberg. Det uppges finnas ytterligare fiskare i Halland som överväger att kasta in en ansökan innan veckan är slut. – Det finns ingen fortsatt framtid för fisket här i havet utanför. Jag lägger av nu medan jag fortfarande har ekonomi för att kunna göra det, säger Bengt-Olof Johansson som äger Fg 46 Glomvik i Glommen. – Vi får ju i stort sett bara fiska havskräfta och om det fisket går fel blir det svårt, tillägger han. Glomvik är en 15 meters trålare från 1959 byggt i trä. Den har mest fiskat i Kattegatt, men även i Östersjön någon period på våren när vädret tillåtit det. Fram tills för tre år sedan körde Johansson och hans fiskarekollega med ett dubbelt så stort fartyg och bedrev då mer torskfiske i Östersjön än nu. – Man diskuterar ett totalt förbud för allt fiske om ett par år, som sträcker sig från Galtabäck till Stora Middelgrund. Då år det ingen idé att fortsätta, säger Bengt-Olof Johansson som varit fiskare i 40 är. Han är 56 år gammal. Skrotningsbidraget tas ur ett sexårsanslag på 200 miljoner för en omläggning av fiskepolitiken som EU är med och finansierar och ges till båtar som helt eller delvis fiskat torsk i Östersjön. Båtar från Västkusten är prioriterade. – De har företräde till pengarna. Skälet är att det finns investeringsvilja i södra Bohuslän och här ökar flottan mest, säger Bengt Strömblom. Fiskeriverket fördelar också avgångsvederlag för de fiskare som fyllt 55 år. Den pott som Fiskeriverket nu förfogar över ger, i jämförelse med tidigare premiesystem, betydligt bättre möjlighet för fiskaren att upphöra med fisket, utan att lida ekonomisk förlust eller att stå kvar med skulder. Hur mycket varje fiskare eller fiskebåt kommer att få för skrotningen är inte exakt måttat. Varje fiskare har fått begära en summa och i augusti inleds förhandlingar mellan Fiskeriverket och de sökande. Bland annat kommer mängden torsk som respektivebåt fiskat påverka hur Fiskeriverket ser på ansökningarna. – Jag kan inte säga hur stora premierna kan bli till slut, säger Bengt Strömblom, men en utgångspunkt kan vara att det står i relation till försäkringsvärdet för båten. Bengt-Olof Johansson med Glomvik har för sin del sökt drygt 1,5 miljoner och fiskaren från Väröbacka, med ett större fartyg i stål (Vg 92 Vestvåg), har begärt elva miljoner för att skrota sin trålare. LENNART HILDINGSSON 035-14 75 12 | 073-765 75 38 lennart.hildingsson@hallandsposten.se