Ännu kvar i Portimao där blåst och stökig sjö förhindrar oss från att segla vidare. Vi har gömt oss en bit längre upp i floden för att komma ifrån det värsta ovädret och vi stannar ombord för att kunna agera utifall ankaret skulle släppa. Van som jag är från tidigare seglingsår så finner jag det rätt mysigt ändå; vi fikar, pratar och vi reflekterar kring så mycket; denna gång om att känna sig attraktiv fast åren börjar bli många till antal…
Läs mer »
Betänkligt är att universums framskridande aldrig tar paus. Ändå sätter vi människor skarvar i tideräkningen och de senaste tolv månaderna ligger nu förpackade i ett förflutet år. Och precis som många av er andra så ägnar även jag dessa dagar åt att reflektera bakåt. Och bygga förhoppningar framåt. Så vad ser jag fram emot och hoppas på under det nya året?
Läs mer »
Oj, det var inte alls planerat utan plötsligt hörde Hanna från M/S Freya av sig. Hon befann sig i Stockholm och hennes fråga löd; ”Följer du med till Stampen i Gamla Stan?”. Och jag som precis landat på svensk mark behövde fatta beslut snabbt…
Läs mer »
Äventyren på Helsingfors isiga gator har fortsatt och nu börjar det lacka mot sitt slut i denna fantastiska finska huvudstad; det blev en fin final på vistelsen. Hotell Ax där jag och Caroline bott i dagarna fyra har varit en inspirerande upplevelse och resmålet i sig likaså. Staden har varit trevlig att återse, senast var för mer än fyrtio år sedan…
Läs mer »
Helsingfors av alla ställen på jorden; hur hamnade vi här egentligen, jag och Caroline? Att jag befinner mig i den finska huvudstaden beror främst på att jag är här på ett uppdrag. Vilket smidigt kunde utökas till en semesterresa. Och Caroline var inte sen att haka på; ”I am coming” var hennes spontana kommentar. Och så hoppade hon på flyget i Toronto med byte i Frankfurt. Snart möttes vi upp i ett synnerligen kylslaget Helsingfors…
Läs mer »
Blott hemma i Halmstad i trettio timmar och när jag ska ut genom dörren för att ta tåget till flygplatsen så upptäcker jag till min förskräckelse att han är borta, min nallebjörn Fofinho ”Fofo” Tryggve Wompler. Han som följt mig överallt sedan ”förlusten” och senast jag såg honom var när jag skulle kliva av tåget i Halmstad…
Läs mer »
Nu lutar jordens rotationsaxel så långt från solen att den inte orkar upp ovanför horisonten. Allt vi får i form av dagsljus är en kort stund av gryning och skymning mitt på dagen. Förändringen har gått fort, på några få veckor. Och förutom det uppenbara att det mesta tiden är mörkt runt fartyget, så märker jag det även på hur kroppen reagerar; med förhöjda melatoninnivåer i kroppen som inget solljus bryter ner så bär jag ständigt på känslan av att det skulle vara skönt att sova lite till…
Läs mer »
Förutom det mest uppenbara med vad jag som mässman gör ombord på M/S Freya, så finns mycket annat jag får uppleva på jobbet. Jag skulle varje dag kunna skriva om något som händer utöver det vanliga. Men dels har jag svårt att finna tiden till att skriva, därtill avlöser roligheterna varandra i en sån ryslig fart att jag till slut inte vet vad som sticker ut mer än något annat. Tala om att vara bortskämd. Vad jag dock vet, är att jag tack vare mitt jobb får vara med om något som de flesta andra aldrig kommer i närheten av…
Läs mer »
Jag är åter ombord på M/S Freya på väg mot Nordnorge för ett nytt äventyr. Denna gång står valsafari på schemat. Sträckan tar några dagar att gå. Men nu grinar väderprognosen i ilsket rött. Därför är det med viss spänning vi hoppas kunna gå hela vägen utan att behöva söka skydd. Långa sträckor kan vi turligt nog gå inomskärs. Men när vi inte har något annat val än att gå utanför de skyddande öarna, ja då rullar det rejält ute på havet…
Läs mer »
Åter tillbaka i Amora och jag vet, jag vet, att detta sannolikt är den sista gången jag kommer hit. I vart fall på mycket länge. Att jag över huvud taget hamnade här var lite av en slump; min vän i London som jag skulle ha mött upp fick plötsligt förhinder. Och istället för att boka om resan och fara direkt hem till Sverige så valde jag Lissabon…
Läs mer »
projektsunshine.se 