Med hårda vindar som idogt susar över ankarviken och som hindrar oss från att ta oss i land (eftersom en god sjöman stannar ombord och håller koll så inte ankaret släpper) så kände jag plötsligt hur rastlösheten började slå rot. Vad hittar man på medan man väntar på att regnet ska upphöra och vinden mojna? Rätta svaret är såklart; GÖRA GLASS!
Läs mer »
Sakteliga jobbar jag på att vänja mig vid mitt nordiska fädernesland (det vill säga Sverige, vilket kanske ter sig konstigt eftersom jag reser bort så ofta). Men i skarvarna mellan jobb och privata resor ”tar jag mig an” allt mer av den plats som jag nu bestämt mig ska få utgöra min geografiska plats på planeten; Halmstad…
Läs mer »
”Jag vill åka över och säga hej” utbrast jag till Konstruktören så snart det stod klart att det var samma segelbåt som jag sett på Grönland några månader tidigare. Till vår ankarvik här i Portimão hade en tvåmastad segelbåt – rejält stor och byggd i stål – plötsligt dykt upp och nu låg den en bit längre ut från land för att få tillräckligt med svängrum. Direkt när jag fick syn på segelbåten slog det mig att den verkade bekant på något vis, men jag kunde inte dra mig till minnes från var…
Läs mer »
Ännu kvar i Portimao där blåst och stökig sjö förhindrar oss från att segla vidare. Vi har gömt oss en bit längre upp i floden för att komma ifrån det värsta ovädret och vi stannar ombord för att kunna agera utifall ankaret skulle släppa. Van som jag är från tidigare seglingsår så finner jag det rätt mysigt ändå; vi fikar, pratar och vi reflekterar kring så mycket; denna gång om att känna sig attraktiv fast åren börjar bli många till antal…
Läs mer »
Betänkligt är att universums framskridande aldrig tar paus. Ändå sätter vi människor skarvar i tideräkningen och de senaste tolv månaderna ligger nu förpackade i ett förflutet år. Och precis som många av er andra så ägnar även jag dessa dagar åt att reflektera bakåt. Och bygga förhoppningar framåt. Så vad ser jag fram emot och hoppas på under det nya året?
Läs mer »
Oj, det var inte alls planerat utan plötsligt hörde Hanna från M/S Freya av sig. Hon befann sig i Stockholm och hennes fråga löd; ”Följer du med till Stampen i Gamla Stan?”. Och jag som precis landat på svensk mark behövde fatta beslut snabbt…
Läs mer »
Äventyren på Helsingfors isiga gator har fortsatt och nu börjar det lacka mot sitt slut i denna fantastiska finska huvudstad; det blev en fin final på vistelsen. Hotell Ax där jag och Caroline bott i dagarna fyra har varit en inspirerande upplevelse och resmålet i sig likaså. Staden har varit trevlig att återse, senast var för mer än fyrtio år sedan…
Läs mer »
Helsingfors av alla ställen på jorden; hur hamnade vi här egentligen, jag och Caroline? Att jag befinner mig i den finska huvudstaden beror främst på att jag är här på ett uppdrag. Vilket smidigt kunde utökas till en semesterresa. Och Caroline var inte sen att haka på; ”I am coming” var hennes spontana kommentar. Och så hoppade hon på flyget i Toronto med byte i Frankfurt. Snart möttes vi upp i ett synnerligen kylslaget Helsingfors…
Läs mer »
Blott hemma i Halmstad i trettio timmar och när jag ska ut genom dörren för att ta tåget till flygplatsen så upptäcker jag till min förskräckelse att han är borta, min nallebjörn Fofinho ”Fofo” Tryggve Wompler. Han som följt mig överallt sedan ”förlusten” och senast jag såg honom var när jag skulle kliva av tåget i Halmstad…
Läs mer »
Nu lutar jordens rotationsaxel så långt från solen att den inte orkar upp ovanför horisonten. Allt vi får i form av dagsljus är en kort stund av gryning och skymning mitt på dagen. Förändringen har gått fort, på några få veckor. Och förutom det uppenbara att det mesta tiden är mörkt runt fartyget, så märker jag det även på hur kroppen reagerar; med förhöjda melatoninnivåer i kroppen som inget solljus bryter ner så bär jag ständigt på känslan av att det skulle vara skönt att sova lite till…
Läs mer »
projektsunshine.se 