Författare: projektsunshine

Gömda Kartan

projektsunshine9 kommentarer
Nu är tavlan på plats. Vi inköpte tidigare en handkolorerad tavla över Vaxholm gjord efter originalet från Professor N.G Schulténs sjömätningsexpedition från åren 1805-1808. Med båt så lodade man och mätte längs med kusterna för att få fram ett sjökort som sedan gömdes undan ryssen för att de inte skulle kunna använda sig av den i en eventuell attack mot Stockholm. För inte allt för många år sedan så plockades de fram ur ett arkiv. Vi valde en stilren men snygg ek-ram, som ju passar ombord på skutan.
Vi har ändrat oss om plats, så här får den bo. Nu är den fastskruvad och efter fotograferingen så har vi oljat ramen för att få samma djup som övrig ek ombord.
Sådär ja, ännu en punkt på agendan att bocka av.
 
Ute så prunkar det på silltunnan.
Vi tror att tunnan uppfattas som mycket trevlig med dess blomsterprakt på utav kajflanerare. Kantlobelian har verkligen vuxit till sig. Går det bra i denna kruka så kunde vi konstatera att Tomatplantan blivit för het och torkat i sitt växthus. Ja ja, det får bli köpta tomater i sommar. Men dill och persilja kommer med stormsteg.
 
Tjoppe gjorde klart innerväggen i köket. Därefter gick han ut och tvättade båten.
Båten blir rätt så smutsig, man får hålla efter. Och vi har provat massor av olika medel. Det bästa visade sig vara GRÖN SÅPA. En naturprodukt vilket känns extra gott. Inte ens medel med en massa kemikalier i funkar hälften så bra som såpan, dessutom är den rackaren väldigt billig, dryga tian i affären. Och luktar gott gör den också.
Gnugg, gnugg. Och snart kan vi plasta igen från utsidan. Vi har skruvat och sikat och väntar egentligen bara in en lämplig dag med tid och väder i kombination.
 
Ja, så blev dagen. Häpp!
 
Tjoppe och Helena

Bästa vädret..

projektsunshine1 kommentar
Det vackra vädret fortsätter, visserligen med en lutning mot att luften blivit svalare och antal moln ökat på den annars så blå himlen. Men inget regn och underbara dagar för att kunna vara utomhus.
 
På Nationaldagen så stod dock solen högt på himlen. Tjoppe ställde sig vid lunchtid på kajen och slog ut med armarna och säger -Idag är det världens bästa väder, bättre går inte att få. Det är inte för varmt, inte alls kallt, det fläktar lite utan att det blåser. Man svettas inte och inte heller fryser. Så här skulle man ha det varje dag!!
 
Och det var så sant, ca 24 grader och tillräckligt med fläkt utan att man skulle känna sig svettig. Allt kontorsjobb som låg och väntade fick vänta lite till, så även sängbäddning. För är det ett kalasväder så får man passa på. Helena målade dörren en sista vända och gav sig på livbojarna som skulle märkas upp på nytt. Nytt rep ska bli också samt reflex.
 
Tjoppe kom och hjälpte till med att få bort det gamla och fula tågvirket.
Medan vi höll på att arbeta kom en dam förbi. Hon hade suttit uppe på gräddhyllan, avsatsen till Tullhuset och läst en bok och säkert haft lite koll på vad vi sysslade med. Och när hon passerade så frågade hon om vi ville att hon skulle fota oss båda. Så snällt, annars är det ju lite svårt att hamna på bild samtidigt.
 
Här kommer båtens hemmahamn fram, HALMSTAD. Först gjorde Helena schabloner, men det blev inte så bra resultat som vi hoppats på. Nu har vi bett ett företag ta fram texterna med båtens namn och hemmahamn på. Enkelt och smidigt.
 
Tjoppe fick tyvärr inte förmånen att vara ute hela tiden, han sprang mellan kajen och maskinrummet. Där hjälpkärran håller på att monteras klart det sista med vatten och el. Snart kan vi provköra den. Tyvärr hittade inte kameran ner till maskinrummet, att ta sig ner till det aktre partiet är lite trixigt..ner för lejdaren och sen in i hålet, svinahålan. Ja med kölsvinet ombord så borde ju hålan längst bak i aktern heta svinahålan. Vi får nog ta ett möte ombord om vad vi ska kalla utrymmet.
 
Dagen gick och det blev helg igen direkt så att säga. Dörren hade torkat och vi har nu hängt upp den på plats.
Nu får den torka lite till så färgen riktigt härdar innan vi får på dörrhandtag.
 
Samtidigt så är ytterväggen nu iordninggjord för att måla. Ett sista lager lackfärg ska på, för att få ytan lite vattentålig och lätt att hålla ren.
Nu känns det verkligen som vi är på sluttampen. Med lite jobb gjort varje dag så kommer man en dag närmare färdigställandet. Vi avslutade med att slänga lite kryddiga korvar på grillen samt Halloumi-ost. Solstolarna fram och vi njöt av solnedgången.
 
Nu väntar ett par dagar med lite sämre väder. Då kan vi passa på att bädda sängen och sköta kontoret.
 
På svaj!
 
Tjoppe och Helena

Havets läckerheter!

projektsunshine2 kommentarer
En vardagkväll med bara en halvtimmes båtbyggande. Nästan rekord, men så måste man offra sig när man kommer åt ett par-tre kilo färska krabbklor. Kokade dem i öl och dillfrö och mmmmm…så underbart gott och till det ett glas vitt. Konstruktören hade ingen aning men råkade knacka på båtsdörren precis som vi slagit oss till bords. Undrar just om han inte doftat till sig till delikatessen trots allt?!!
 
De ska va gött å leva annars kan de kvetta!
 
Havets läckerheter!
 
Tjoppe och Helena

Insikter

projektsunshine1 kommentar
Att vakna till ett underbart solsken, fågelkvitter och en stad som väcks till liv, folk som promenerar längs Nissan, kyrkklockan som slår uppe på torget och hamnens klassiska ljud, ett vant som slår i vinden eller en förtöjning som sträcks, ett kapell som fladdrar till. Bygget börjar bli klart. Ingen större oreda, inga tunga moment framför. Nu kan vi börja skörda. Från fröet vi fann för nio år sedan, till sådden för snart sex år sedan. Och de många timmarna och all den energi som krävts för att komma till det vi har idag. Och den gigantiska ekonomiska bollen vi rullat framför oss. Och nu vaknar man på morgonen, med en byggagenda som börjar bli rätt så tom. På frågan alla ställer; -Vad ska ni göra när bygget är klart. Vårat svar: -NJUTA. Det är klart att vi kommer fortsätta färdigställa, utveckla och underhålla. Detta kostar på rätt så mycket tid bara det. Men vid sidan om, vi ska NJUTA och vi ska ANVÄNDA vår båt. Och vi kommer stundtals ha det rätt så hektiskt med en kommande verksamhet, men där emellan, kunna gå ner på lågvarv. Det enda vi önskar oss i livet nu är faktiskt hälsan och ett långt liv, för resten fixar vi alltid.
 
Vi diskuterade över en bit grillat med en enkel tomatsallad, vad bygget har inneburit för oss. Var det som vi trodde? Innan vi slog till så sov vi på saken på var sitt håll, för att fundera en extra gång. För här gällde det att ställa om våra liv, aldrig tryta i ork och vilja. Jo det var nog på många sätt som vi trodde. Vi hade kanske fel på tiden och pengarna rätt så rejält. Men i övrigt, tilliten till varandra och att vi dragit mot samma mål sida vid sida och där vi kompletterat varandra. Men vad vi kanske inte hade trott och räknat med, var att vi ändrat en hel del värderingar. Dessa grundläggande sidor hos varje människa som vi är formade efter. Att ändra på en attityd och värdering kräver mycket mer. Så vid sidan om byggets resa så har vi även gjort en inre resa. Vid ett tillfälle så sålde Helena sitt guld hon hade, idag svär hon över att hon inte sålde allt, för vad är guld egentligen? Runt halsen hänger dygnet runt en billig slipad snäcka i en läderrem från en semesterresa i Röda Havet där vi snorklade och kollade in undervattenslivet. Utan vår båt och en gammal skruttig bil, så äger vi inte mer än vi kan bära, och vi känner att är en otrolig frihet. Däremot älskar vi att skapa, men att köpa sig färdiga materiella ting, bidrar inte till någon större lycka. Tvärtom, ännu en sak att släpa på. Denna insikt vid sidan av några till, var väl kanske inte det vi räknade med när vi drog igång för snart sex år sedan. Så det som finns på båten tillhör båten, och vi själva äger inte mer än vi kan bära. Och så ska det förbli.
 
Vi fick till underskåpet rätt så bra tycker vi. Nu är allt tillbaka på sin plats och fastskruvat så det står säkert i en eventuell sjögång.
Nu återstår att provköra diskmaskin, plasta igen hålet i väggen, göra insidan av väggen. Fläkt, diskbänk, diskho för diskavdelningen, ugn, skafferi. Sen är det bara utrustning att handla upp oss på. Sen är byssan i det stora hela klart.
Tjoppe pysslar, fixar fästanordning till de två övre lamporna, så de inte svänger och kränger när vi är ute till sjöss.
De ligger snyggt gömda under bordsskivan.
Allt börjar bli rätt så klart, baren ska utvecklas mera men matsalen är färdigställd. Schyssta marina tavlor ska upp på väggarna.
Att slå sig ner här på kvällen i skenet av en stormlykta med en kopp te före sängdags, med solnedgången utanför ventilen är den största lyckan.
Och allt för en knasig dröm för länge sen.
 
Allt du företar dig i livet bidrar till kunskap och erfarenhet. Att lägga sitt livspussel steg för steg kan bidra till att du en dag kan ge dig på stora utmaningar, ge dig hän åt dina drömmar och visioner. I livsryggsäcken behöver man en bra grund att stå på, så att varje dag lära sig något nytt och ha ett utsatt mål att sträva emot – ger dig verktyg med tiden. Vi börjar redan som nyfödda. Vi får aldrig, aldrig glömma att stimulera våra små, och visa att vi tror på dem. För utan vår historia skulle vi inte stå där vi står idag. Och det är aldrig för sent.
 
Vi bygger oss en båt!
 
Tjoppe och Helena

You can check-out any time you like, but you can never leave

projektsunshine4 kommentarer
Vi har utsatt vår skuta för två tester.
 
Test nr 1. After work med Tjoppes jobb. Ett gäng glada kollegor som fick kliva ombord för lite kvällsmingel innan det drogs vidare ut på stan. Och förutom att vi har en fantastisk lokal att erbjuda så vill vi ju gärna har svaret på om det fungerar att hysa in folk ombord och om de verkar trivas i vår marina miljö. 12-13 stycken till antal och Tjoppe konstaterade att mysfaktorn stod högt i tak ombord. Alla fick plats och alla verkade trivas. Helena hann möta alla i dörren och stämningen var högst avslappnad och lustfylld. Så pass lustfylld att en av dem lämnade hela handväskan med pengar och allt till Helena. Råkar detta hända någon annanstans så har man sällan en skeppsklocka att slå i. Medan gänget försvann utmed kaj i riktning mot staden så upptäckte Helena väskan. Funderade på om skeppsklockan eller signalhornet skulle användas för att påkalla uppmärksamhet. Hon klämtade till i klockan och gänget som hunnit en bra bit vände sig om och Helena höll upp väskan.
 
Test nr 2. Detta test visade sig livsfarligt. Likt i låten ”Hotel California” med gruppen Eagles som handlar om ett hotell där man aldrig kan checka ut från – så föreföll test två innehålla liknande ingredienser. Nu var det Helenas kollegor som skulle ha ett möte ombord, och till det lite förtäring som blev i form av hämtmat. Köket är ju som sagt obrukbart ännu. Åtta glada och inspirerande kollegor dök upp. Liten rundvandring ombord, gott käk och sen drog föredraget igång. Och trots att man inte alltid sitter med ansiktet mot den som pratar så fungerar det ypperligt. Man vrider upp sig i bänkarna så man ser alla och de som sitter vid de två övre borden får den bästa utsikten, en känsla av amfiteater där man sitter lite högre än de andra. Därefter skulle det visas en utbildningsfilm och alla slog sig ned nere i salongen. Med uppdraget avklarat så gick alla utom ett par kollegor som dröjde sig kvar. Den ena kollegan deklarerade direkt och tydligt att -Jag går inte, jag har flyttat in. -Ja ha sa Helena, då får du ta Fyllecellen. Sagt och gjort och hon hoppade in där, drog igång tv:n och bara njöt. Den andra kollegan slog sig också ned och Helena dök då upp med två glas alkoholfri torr cider i champagneglas till sällskapet. De sken upp och utbrast -Det är ju precis som på ett hotell, fast bättre! Sen satt kollegorna och diskuterade hur mycket pengar de hade, om de skulle kunna köpa sig en båt om de skramlade i hop sitt sparkapital. Det verkade saknas en slant för att det skulle gå ihop sig. Ena kollegan hade planer på att dra in sina något penningstarkare föräldrar. Och det lös i ögonen av glädje över detta annorlunda ”hus”. Och först när de kände att de insupit tillräckligt av atmosfären ombord så klarade de av att gå. Ett styrkebesked om något kan vi konstatera.
 
Båten fungerar som café- och mingelbåt, konferens och som hotell – möjligtvis med risk om att de inte flyttar ut.
 
Helena passade givetvis på att fråga sina kollegor om hur de upplever skutan, och det är nog bra att kunna ”träna” lite. Är det för varmt, är det för trångt, är det säkert, har vi missat något?
 
När nästa helg dök upp och därmed förenat med ledighet så klev vi upp till en solig morgon. Vi satte på grillen och stekte ägg och bacon i en ugnssäker form. Vi har ju haft båtklubbens kök som stöd under byggtiden men vi uppskattar att kunna fixa så mycket som möjligt ombord.
 
Och medan vi höll på att laga mat så drog Helena av kapellet över skylighten och torkade det rent från smuts och damm och Tjoppe la på grundfärg på köksdörren. Dofterna spred sig från maten blandat med doften från gammalt spillvirke. Och den värmande solen till det. Vi gick in och fixade lite te och sen slog vi oss ned i varsin solstol med te, ägg och bacon och njöt en lång stund. Och mat lagad utomhus smakar bättre. Vad det nu beror på.
 
Därefter tog vi itu med våra underskåp till köket som anlänt. På kajen stod de när vi vaknade, våra skåp. Som att jultomten varit på besök medan vi sovit gott. -Vi har fått leverans, ropade Tjoppe. Helena kom och tittade. Spännande, vi stod i strumplästen på kajen och beskådade vårt nyanlända gods.
Allt till köket i form av bänkar och utrustning måste passa och därmed är det mesta specialbeställt. Och detta var ett sådant ting. Vi bar in skåpen i köket.
Vi hade hoppats på att bänken gick att skjuta in direkt i hålet. Det skulle underlätta, för annars skulle vi behöva 1. lossa kylen 2. lossa diskhon 3. Koppla bort vatten och avlopp 4 lossa frysen 5. lossa elen 6. Flytta dessa ting för att kunna komma åt. Och gick bänken in direkt då? NEJ. Det är konstigt det där, att det alltid lyckas fattas lite bara. Två centimeter, eller i affären – bara en krona, eller till bussen ynka 20 sekunder så man ser bakändan på bussen fara iväg. Ja ja sa Tjoppe, vi tar inte det direkt nu. Tanken var att vi skulle ner på flotten och slipa utsidan för att kunna måla den blå och fin.
 
Vi hoppade ner på flotten och så hann vi slipa fyra kvadratmeter och så började det regna. Upp med slipmaskin, in med den nymålade dörren och så stod vi då inne ombord på nytt. Ja och då kunde vi ju lika gärna börja med köket. Vi lossade kylen, diskhon, vatten och avlopp och frys och el och så baxade vi ut dessa en bit. Byssan är ju inte den största så det blir fort trångt när delarna står och trängs. Därefter kunde vi lyfta in skåpen. Vi stod och diskuterade hur vi skulle fästa dem och vi kom överens om hur och att vi behövde fötter, så vi for iväg för att köpa ben till bänken.
Hurtsdelen på plats.
Vi är på en båt, och allt måste skruvas fast. Helena får krypa in där det är trångt.
Tjoppe skruvar, något som det blivit mycket av i livet. Flygplan, bilar, båtar..
Till slut hade vi fått ihop delarna och vi kunde bryta för dagen. Lite småfix kvar men vi blev ändå rätt så nöjda trots att vi fick mickla mycket för att få skåpen på plats. Vi var rätt så trötta, vi gick bort och tog oss en dusch. Och som bonus så kunde vi sätta oss vid dukat bord då Helenas son kom och lagade middag åt oss. En vansinnigt god grönsakssoppa, rykande het och till det ett gott vin till. Och vi kunde för en gångs skull vara gäster i vårt eget hus..båt. Det var härligt att bli bortskämda, det kändes lyxigt.
 
Sonen på gång att fixa middag.
 
Vi tackar och bockar för god mat och trevligt sällskap. Vi dog som två klubbade sälar i soffan sen, sonen smög iväg och lämnade pensionärerna åt sitt öde och drog vidare ut i natten. Åldern tar ut sin rätt, eller är det hårt slit?
 
Byssan lull koka kitteln full!
 
Tjoppe och Helena

Sover vi??

projektsunshine4 kommentarer
Nä vi sover inte. Maj sköna maj är tyvärr en hektisk månad som regel. Och lite har vi sprungit som yra höns mellan våra göromål. Och vi som verkligen avskyr ett sånt liv och gjorde slag i saken med att dra igång detta projekt för att en dag kunna kliva av det galna snurrtåget i förtid, innan pension. Helenas frustration över att inte hinna med satt bokstavligen i båtväggarna. Och diskussion och situation som följde ombord innehöll först klagan, sen lite nedslagen (man blir ledsen när man inte hinner), sen utslagen (Helena blev sjuk mitt i stressiga maj), sen någon form av acceptans över att det inte går och till sist att man inser att man inte är mer än människa. Helena ringer Tjoppe när hon är på väg hem från jobbet och hon har massor att göra, Tjoppe uppmanar: -Nu åker du hem och dricker en kopp te i solen. -Allt löser sig.
 
Det här med att lösa sig brukar han tjata om för det är hans farmors ord. En pigg hundra åring som var luttrad av ett långt liv. -Allt löser sig, antingen bra eller dåligt, men löser sig – det gör det. Tyvärr finns hon inte kvar i livet, men väl hennes kloka ord. Så Helena åkte hem och drack en kopp te och inte gjorde först vad hon borde – utan vad hon ville. Rätt knasig värld vi lever i, alldeles för mycket datorer och prylar. Och alla vänliga människor som vill prata med oss på kajen, och som inte vet att 57 stycken till ville det samma dag. Man vill gärna bjussa på sig. Men hur som helst så har vi väl borstat av oss den mesta frustrationen, lämnat stadiet ”tömma sin inre soptunna” , dvs klaga och gått över i ett HUR-tänkande. Att lägga energi på att uträtta istället för att analysera felen är mycket mer positivt. Sen att man inte hinner allt..ja man kan ju undra vad som händer då. Ingen lär väl dö i alla fall.
 
Ett trevligt ting som hänt ombord är att vi fått tillökning. Inga barnbarn, ingen skeppskatt. Dock ett fiskenät. I strävan mot det analoga livet så kan vi snart ge oss ut i vår lilla båt med fikakorg. Mobilen lämnas hemma (eller i alla fall avslagen).
 
Vi längtar efter att kunna ge oss ut och lägga lite nät för att se om vi får någon fisk. Men det är inte livsnödvändigt, utan mer att det blir ett nöje. Ett nöje utan datorer och digitala finesser. (En del av stressen på sistone har berört just olika datorer och program som inte fungerat)
 
Vi har även fixat ljus i Kaptenshytten, nu ser vi i sovrummet. Taklampan är i samma stil som i de andra hytterna.
Inget digitalt ljus, man trycker på en knapp så blir det ljust.
 
Och en krok så Helena inte behöver lägga kläderna på golvet.
Definitivt mer åt det mekaniska hållet, en hängare är väl så långt ifrån en dator man kan komma.
 
Dörren till köket jobbas det med.
Här har vi grundmålat ramen.
 
Och så har då äntligen vår diskmaskin kommit.
Vi öppnade vårt fina hål i väggen och lyfte in den. Snart är alla stora saker på plats så vi kan plasta igen hålet.
Hål i sidan.
 
Trots hektisk period så har vi hunnit äta. (!!!)
Vitlökssmör på en mör biff med sommarprimörer. Mmm.
 
Vi fortsätter väl vår intensiva period, men med lite chill-känsla så ska väl detta lösa sig också. För löser sig – det gör det alltid. Antingen mycket bra, eller dåligt.
 
På böljan den blå!
 
Tjoppe och Helena
 

Welcome Onboard

projektsunshine4 kommentarer
Välkommen ombord, numera möts våra vänner av en liten blomsterprakt på silltunnan.
Ännu bättre blir det när vi vänt båten och har vår riktiga landgång, vilket dröjer ännu ett tag.
 
Under tiden ägnade sig Kapten Tjoppe åt att slipa av vår lilla jolle, en tråkig solbeläggning hade fått den röda färgen att anta en brun nyans. Nu letar vi efter en liten utombordare med kort rigg för billig penning. Om våra läsare sitter och kurar på en sån, typ 3,5 hästars så hör av er.
 
Och nu till något riktigt roligt. Hallands krokigaste och sneaste dörr har anlänt. Brandklassad då den ska sitta i dörrhålet in till byssan. Tanken är att vid brand så ska en deckare lösa ut med följden att dörren går igen per automatik. Och då ska våra gäster lugnt och tryggt kunna ta sig ut. Antingen genom huvudingången eller via vårt nödfönster som ju faktiskt är en dörr. Men den är klassad som ett fönster, fast det Är en dörr. Ja ni förstår säkert. En jäkligt liten dörr. Men den dörren som kom idag är inte en liten dörr, men en jäkligt sne en. Sennans Snickerifabrik som är vår kungliga hovleverantör av snickerier där vi själva valt att leja bort, har tillverkat dörrarna till båten. De är fantastiskt duktiga på att bygga snett på begäran. Vi passade in dörren i hålet, och den satt som en smäck. Nu ska dörren och fodret målas och skruvas och så. Men passar, det gör den.
 
 
Tjoppe och dörren.
 
Och den sitter som en smäck i dörrhålet. Bra, då kan vi fixa till den. Det finns en som är jäkligt bra på att måla. No name.
 
Förutom allt detta, så hann Helena ut på lite mörkerkörning. Denna sista del i hennes Skepparexamen fanns kvar att göra. Tryggt lyckades hon navigera efter fyrar och bojar, och sent la hon till, tryggt och säkert efter avklarad utbildning.
 
En dag i ryggen nu, som var utlovad med en massa regn och åska. Men det blev mest sol och varmt. Denna felbedömning uppskattar vi. Särskilt när man ska ut på havet.
 
Kasta loss!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Från sol och värmebölja till varmt regn

projektsunshine2 kommentarer
Ingen leverans av diskmaskin ännu, den borde komma snart. Under tiden jobbar vi vidare, men med ett till och börja med ett fantastiskt väder så passade vi på att njuta av solen och vänner också. En dag kom en kompis förbi och fick syn på Helena i rätt tjusiga kläder och han såg lite chockad ut. Annars är det ju mest byggarstrassen på. Tänk att man kan förvåna människor med vanliga kläder, då är man rätt ovanlig. För övrigt så har Tjoppe gått in i sin oranga period nu. T-shirtsfärgen avses då. Fram till helgen så var han i den blå perioden, men nu som sagt är det orange. Och när han ser någon annan på kajen i samma färg så skiner han upp och utbrister -En till som spelar i samma klubb. Ja, Sverige har visst vunnit någon ishockey också. Läste att de vann. Helt vanlig är man nog inte..
 
29 grader i maj, fikat avklarat och Helena fastnade i en bikini (orange sådan) och under tiden så baxade Tjoppe och Konstruktören in hjälpkärran nere i källaren.
 
Arbetsfördelningen är till synes helt rättvis. Här ska hjälpkärran bo och förse oss med ström när vi inte kan ligga med landström.
 
Faktum var att Helena mellan bikinibärandet tog på sig någon mer målarvänligt och gav sig på silltunnan, eller vintunnan om man så vill.
 
 
Nu är den färdigmålad. Svart med vita band. Kanske en fin blomma ovanpå. Vad vi ska med tunnan till? Ja egentligen så är det mest en marin rekvisita. Ska kanske stå i entrén till vårt café om sommaren då vi har servering på kaj. Vi får se.
 
Detta är dock ingen rekvisita. Nyckeln till styrningen är färdigmålad.
 
Och som vårt tidigare inlägg visade så hade vi Bruno och Anne från Bretagne på besök. Först en rundvandring på vår båt. Därefter en trevlig räkfrossa och avslutningsvis en 18-årig Highland Park ombord på deras segelbåt S/Y Selena.
 
Olika båtar men annars väldigt lika. Anne och Bruno renoverade sin segelbåt under 14 år, det var bara ett tomt skrov från början. Därefter kapade de förtöjningarna, gjorde sig av med bostad och bil och idag lever de på Brunos pension, vind i seglen och kärleken till varandra och havet. Nu har de varit ute och seglat i sex år. Här visar vi runt på vår båt och avslutar med trevligt barhäng innan middagen tar vid.
 
Dagen därpå var solen ett minne blott. Mörka moln och hot om regn och åska. Men faktum är att så illa blev inte vädret. Inget åskoväder och regnet gjorde lite pauser så vi kunde pyssla lite ute också. Vi gjorde en trevlig runda till tippen och inhandlade några eldosor.
 
Väl tillbaka så satte vi upp våra stormlyktor till de övre borden i matsalen. Vi har medvetet väntat på en regnig dag, och då måste vi ju väderguden ett gott betyg för det har gått veckor sedan lamporna kom.
 
Vår båt är rätt så mysig när regnet smattrar på taket och man sitter och kurar under det låga taket med en kopp te. Faktiskt så mysig så Helena slumrade till en stund medan Tjoppe och Konstruktören hade möte kring sina projekt.
 
Vackert sken från stormlyktorna, regnig eftermiddag ombord.
 
Helena tog efter tuppluren itu med lite disk och Tjoppe fortsatte nere  under däck.
 
Rätt nöjd Tjoppe skruvar fast pjäsen innan höljet ska på. Jo och så ska den ju kopplas också, kan vara bra.
 
Är det något vi har börjat unna oss så är det en riktigt tidig sänggång om söndagarna. Klockan 21 kröp vi ner. Fortfarande med regnet smattrande ovanför oss. Det måste ha varit John Blund i dropparna.
 
Hissa segel!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 

Räkfrossa

projektsunshineLämna en kommentar
En toppnotering på 29 grader idag. På kvällen tog vi landgången och använde den som bord och så bjöd vi in våra båtgrannar, Anne och Bruno från Frankrike som reser och lever på sin segelbåt Selena, för en underbar räkfrossa. Kändes väldigt speciellt med tropisk värme i maj månad. Det gäller att ta tillfällena i akt.
 
Svenska Engelska och Franska i en härlig blandning. Det behöver inte vara så svårt.
 
Skepp och hoj!
 
Tjoppe och Helena

27 grader i maj – som vi njuter!

projektsunshineLämna en kommentar
Med en temperatur av 27 grader i maj månad så har man inte mycket att klaga på. Eller som någon sa: Det var vinter i 6 månader, vår i två dagar och sen blev det sommar. Allt har slagit ut och till och med kastanjeträden blommar. På kajen dyker folk upp, båtägare, spatserare, husbilsägare och gästbåtar. En hel del gästbåtar har dykt upp och inte sällan flaggade med något utländskt. Danskar, Norrmän, Tyskar och så häromdagen dök en fransk segelbåt upp. Paret ombord har varit ute och seglat i 6 år. De har ingen fast punkt i livet längre i form av någon annan bostad, eller bil o dyl. De har övervintrat i Lysekil av alla ställen, platsen där Tjoppes pappa förser stadens båtägare med båtkapell och annat. Riktigt trevligt par och vi fick förmånen att bli inbjudna ombord. Med var Konstruktören, och han håller ju på att bygga och rusta sin båt för att i framtiden kunna lämna kajen och inte komma tillbaka på länge och inte alls. Han såg rätt så drömmande ut när han satt där ombord och såg sig runt. Vi frågade våra nyvunna franska vänner: -Hur länge stannar ni här i Halmstad? Svaret löd: -Det vet man aldrig, vi har ingen tid att passa. Konstruktören sken upp. -Ja det är så man ska leva! Nu skedde inte konversationen på svenska utan på engelska med ett och ett annat franskt inslag. Kvinnan ombord berättade. -Jag tittade på datorn härom dagen så jag vet att det är fredag. Det låter rätt så underbart att klockan är till för att veta vilken dag det är, timmar och minuter är ju rätt så oväsentligt, så länge man möjligtvis inte ska till bolaget och köpa vin.
 
I veckan så har våra andra jobb slukat en hel del tid. Men vi har enträget fortsatt med utrymmet under däck och det börjar lida mot final. Varje kväll efter jobbet så har Tjoppe dykt ner för att fernissa ett lager.
 
Innan Tjoppe började fernissa så slipade han av golvet/durken. Pluggarna är nu jämns med och ytan barnstjärtslen. Upp kom en rätt så dammig Tjoppe och maskinrummet såg ut som slaget vid Lutzen år 1632 då dammet låg tätt.
 
Fernissat. Nu ska utrymmet listas.
Tjoppe börjar sätta lister. Och innan helgen är över så ska hjälpkärran baxas in på plats.
 
Uppe på kajen har Helena jobbat med silltunnan, som tillfälligt har fått byta skepnad till – vintunna.
 
En tunna med vin på. Och med kvällen som faktum och man vill njuta istället, av sommarvärmen och ett glas vitt. Ja då kan man passa på att måla lite.
Helena maskar för att kunna måla banden på tunnan. Och emellanåt så blir det en näve jordnötter och smutt på vinet. Att måla är rätt så avslappnande om det bara är småsaker som ska målas. Så det hela känds inte som en uppoffring – tvärtom. Annars är vi noga med att inte blanda alkohol och arbete, vi tycker bara att vi blir trötta och såsiga och med alla verktyg vi använder så är det risk för olyckor. Men att måla tunnbandet ett lager var tämligen säkert. Helena drog en rövare, klockan var halv åtta på kvällen och temperaturen var fortfarande över 25 grader och jobbet tog en kvart.
 
Sen blev det grillning och sittning på kajen i solstolarna och vi tittade på solnedgången. Glittrande vatten och fiskmåsars skrik och ljummen kväll, behöver vi säga mer?
 
Salta stänk!
 
Tjoppe och Helena