Wilma var en gång i tiden en nybyggd skönhet, om än med för tiden med ett uttryck som var mode på 80-talet. Ja hon är inte fullt så ful nu heller. Men med flertalet ägare där varje ägare skruvar upp någon nytt eller drar lite nya kablar, utan att man samtidigt tar bort det gamla så blir det tårta på tårta. För vissa personer så kanske inte detta spelar någon större roll. Men Tjoppe som är fostrad inte bara av goda föräldrar, utan även som flygtekniker, så är han av naturliga skäl rätt allergisk mot en massa oreda. Det har i grunden med säkerhet att göra. Förutom säkerhet så är det även trevligare i en städad och snygg miljö. Vi har ju plockat ur allt ur båten för att komma åt väggar, tak och golv (eller durk om man ska vara korrekt).

 

I verkstan ombord så håller den ena väggen på att konvertera till en schweizerost.

 

Vi söker med lykta och ljus efter lämplig kyl och frys att ha ombord. Ja det finns ju fantastiska produkter på marknaden. Först hittade vi en kombinerad kylofrys och vi mätte ut en plats där den skulle få bo. Men vi båda var nog rätt trötta eller iallafall mer blonda än vanligt vid tillfället, för vi glömde totalt bort att makapären också ska kunna baxas ner i båten. Ett stort krux är att vår båt har rätt smala dörröppningar. Så det blev till att tänka om.

 

Lite av en nystart känner vi trots allt att det är, så vi passade på att förnya utseendet på bloggen också. Det hade visats sig bli ett litet delikat problem att när man skulle nå arkivet och länkarna, så hade dessa hamnat så långt ner i högerspalten. Bloggen har ju funnits i 8 år nu så vi får väl räkna oss som veteraner. Så nu behöver man inte gå ner i källarn för att komma åt och läsa gamla inlägg.

 

Bjuder på en härlig sommarbild. Nu lackar det mot vintern..mörkret knackar på dörren om kvällarna och regnet duggar tätt i dagarna.

 

Inte helt ovanligt kan det vara ett större bekymmer med det vattnet som kommer från ovan och inte det som ligger under båten. På Wilma så har takluckorna i däcket läckt in vid regn. Not good. Och mindre roligt är det när det ligger tygdynor under som börjar lukta illa med hot om mögel. Det gäller att börja i rätt ordning.

Det är många som saknar våra inlägg på bloggen. Men här kommer ett. Av många olika anledningar så blir det ibland uppehåll eller slut på ett skrivande. Vi var först och främst klara med vår renovering och när det inte finns så mycket nytt att skriva om så tenderar man att uppdatera allt kring sådant som ju alla andra också gör. Vaknar, äter, borstar tänderna…

 

Vår blogg har ju dessutom blivit rätt stor och spridd. På många gång är det fantastiskt, men ett mynt har alltid två sidor. Från första början så startade vi bloggen främst för att våra närmaste skulle kunna följa vårt renoveringsarbete, samt att det var en rolig dokumentation för vår egen del. Någon sa till oss i början kring vårt båtbygge att ”häng upp en sopsäck utanför båten där ni kan be alla med goda råd lägga sin lapp i”. Detta var inte ett så dumt råd trots allt. Och vi har fått några riktiga goda råd under byggtiden, men att ligga i skottgluggen för allmänna åsikter och där nyfikenheten mer tillslut handlar mer om annat än båtrenoveringen gjorde det inte lika roligt. Det är lätt att tro att vi lämnar ut allt kring vårt liv, men den största delen har varit rent privat och inte kommit till allmänhetens kännedom. Vi har ju inte minst 7 barn och 10 barnbarn. Så behovet att få stänga dörren för omgivningen blev rätt stor.

 

 

Sen det här med hälsa…det finns ingenting värt i livet om inte hälsan finns med. Tyvärr drabbas vi av sjukdom ibland, och vi har haft en ansträngd tid bakom oss men nu kan vi blicka framåt. Vi är fanstastisk tacksamma och glada för den otroligt fina hjälpen som sjukvården erbjudit oss. Vi verkligen lovordar vården i Halland där Kirurgen och Gyn på sjukhuset samt Capio vårdcentral har utrett och behandlat och omtänksamt gett vård. Ett tag hängde ett mörkt moln över oss med oro om framtiden. Nu skingrar sig himlen och solen kan åter träda fram även om man får leva med vissa bekymmer i framtiden. Bäst att fokusera på det som är bra, än tvärtom.

 

Av den anledningen så stod det sig ännu mer angeläget att göra en förändring i livet. Så därav så har vi sålt M/S Sunshine, vårt stora verk. Vi önskar ny ägare lycka till med en fantastisk båt. Samtidigt håller vi på att lägga ner vårt företag vi haft i många år. Även om det inte alltid är roligt att rusta ner, plocka bort och avsluta så finns där en stark känsla av lättnad. Nu ska vi ha ett enklare liv. Vi ska hålla för framtiden.

 

Och i och med detta så har vi lyckats efter mycket om och men att köpa tillbaka S/Y Wilma. En segelbåt som är byggd av Tjoppes pappa på åttiotalet och där Tjoppe under sin uppväxt var med och var delaktig. Denna båt ligger familjen varm om hjärtat och det känns roligt för oss alla, och väldigt meningsfullt att äga just henne. Hon är inte alls så stor, ca 10 meter. Och att ägna fritiden åt segling och att vår lediga tid sker på den privata arenan och inte så mycket i offentlighetens ljus som det blir när man är entreprenör ut i fingerspetsarna, känns som en bra väg för oss just nu. Nu är Wilma i behov av att få en liten uppfräschning, lite färg och fix. Ingen stor megarenovering, utan så där lite lagom. Och då är det ju inte fel att återigen kunna visa våra nära och kära, och andra som så är intresserade såklart. Vi har en stor läsarkrets och många vänner därute som vi gärna vill ha med oss på våra äventyr.

 

Och framtiden då. Ja nu tar vi det lugnt, vi ska måla och fixa lite när andan faller på. Och vi ska kunna ge oss ut en stund för lite segling, om så bara över dagen. Målet om att få gå i kanalerna finns fortfarande. Men det är inte aktuellt än på länge. Först måste vi få båten klar och annat i livet på plats. Vi tar en dag i taget och vi har inga deadlines som stressar oss längre.

 

När vi seglade hem Wilma från Danmark där hon befann sig nu så hade vi en fantastisk segling. Det är något annat att kunna slänga upp seglen, stänga av motorn och i lugnt gemak ta sig fram. Inget som stressar. Ingen som når en. Inte mycket man kan göra – än att vara i nuet. Det här kommer att göra oss gott. Och vi ska hålla ohälsan på avstånd och ge tiden det kräver för att hålla skalpeller och operationssalar på avstånd och annat som krånglat med hälsan. Vi är fantastiskt lyckligt lottade, som har väldigt bra förutsättningar till att kunna leva det liv vi önskar. Vi kan styra nästan allt, utom hälsan. Därför gör vi också våra val framöver där hjärtat får styra. Någon i vår omgivning uttryckte det som sorgligt att vi fått göra en kursändring i livet. Men det är precis tvärt om. Det är nytt, det är roligt och vi är tacksamma för byggtiden och verksamheten som vi bedrivit ombord på M/S Sunhine. Vi har lärt oss massor och vi hade otroligt kul under byggtiden, 18000 timmar till trots. Men inte minst så har vi träffat fantastiska människor och några har blivit goa vänner för framtiden. Kicki och Niklas på Öckerö Och Yvonne och Claes på Victoriagatan för att nämna ett par. Allt vi människor gör leder oss till nya vägskäl och möjligheter, så därför är vår historik alltid till glädje, även om det inte går spikrakt åt det håll man själv önskat.

 

Ett par seglingsbilder, Wilmas röda segel.

 

 

Det har varit tyst på bloggen ett tag, men det kommer att bli lite sporadiska inlägg ibland. Vårt nya projekt håller på att ta form. Den som lever få se.

Oavsett, en fantastisk fin sommarkväll, stilla och varmt och solen verkar aldrig vilja gå ner.

 

Skepp o Hoj!

Tjoppe och Helena

Vi fick en härlig eftermiddag. Plötsligt ringde det på telefonen och det var Linda på Mary af Rövarhamn i andra änden. Jo de stod utanför båten och undrade var vi höll hus. Jo bara ett par minuter ifrån. Vi for ner till båten och möttes upp och tog en fika på M/S Sunshine. Ett par timmar rusade iväg och vi hade mycket att prata om, då vi på många sätt har flera gemensamma nämnare. Även om inte vi har seglat jorden runt. Men vi båda har drivit stora projekt med det marina som gemensamt tema. Och medan vi har byggt på båten så har vi följt deras resa på deras blogg och de har emellanåt tittat in vår blogg, när de lyckats komma åt internet. Och nu fick vi sammanstråla, äntligen. Enkelt och spontant – och då blir det ju som bäst.

 

Vi berättade lite mer ingående om vårt projekt. Om när vi köpte M/S Sunshine, att båten sjönk efter 6 månader (läs juni och juli 2008). Att vi bärgade henne och lika envist fortsatte bygga för att nå vår dröm. Säkerligen så får vår blogg en skjuts när vår blogg finns länkad på deras sida. Och för nya läsare så kan vi kort berätta om ProjektSunshine:

 

Att Helena hade år 2004 en nattlig dröm där hon såg sig själv ståendes på en gammal träskuta i snickarbyxor. Med tekopp på relingen och verktyg på däck så höll hon på att renovera för att det skulle bli ett café. Vid hennes sida fanns någon mer, men i drömmen hade hon inget ansikte, men det var en man.

 

Nu kan man ju inte bara börja förverkliga sina nattliga drömma bara si så där. Men det var just vad som hände. Helenas gamla klasskompis Tjoppe, som numera är hennes man, kom förbi i hennes liv efter 25 års frånvaro. Och uppvuxna som vi är på varsin ö utanför Vaxholm, så hade vi båda en naturlig koppling till havet och båtar. Helena berättade om sin dröm, fast flera år hade gått så hade hon inte glömt den.

 

Och Tjoppe nappade på idén och vi hittade M/S Sunshine, en gammal dansk fiskebåt som förutom att ha gått på Nordsjön och fiskat även varit en av Väderöbåtarna som gått på traden Torekov – Hallands Väderö. Och så började vi bygga och allt detta finns dokumenterat på denna blogg. Och så började det med att båten sjönk. Så vi fick verkligen ta oss uppåt från botten. Med 18.000 arbetstimmar, 6,5 år och enormt mycket pengar senare så står vi till slut klara och Helena kan öppna sin café och restaurangbåt. Det blir succé. Men i och med att vi blev klara med bygget så var på så sätt projektet i hamn. Och detta har vi haft väldigt gemensamt med Linda och Ludde, att hitta nya vägar efter ett förverkligande av en stor dröm och där vi lagt ner all vår energi i att driva projektet framåt.

 

På denna blogg finns otroligt mycket dokumenterat, närmare tusen inlägg och över 6000 bilder. Så för den nyfikne är det bara att hugga in någon regnig och tråkig dag och läsa från början. Men för dig som inte orkar eller har lust och tid så lägger vi upp några bilder som kan säga något om vår byggresa.

 

När man sjösatt lillbåten, drar på sig flytvästen och styr ut mot havet. Och där ligger allt komplett stilla. Varma luften möter kalla havet och ett dis lägger sig som bomull över skådeplatsen. Sjöfåglar kommer nära för sikten är sämre och de blir mindre skygga. Svanar, fiskmåsar och silltrut. Och där guppar man,  med avstängd motor och lyssnar, ser och känner.

Började med ett par nya furuplankor och slipade bort det mjuka ytskiktet så årsränderna blev kvar. Hackade i lite ojämnheter, gick lös med hammare och morakniv och gjorde åverkan på plankändarna. Avslutade med att betsa och simsalabim så blev det drivved.

Lite skruv och lim och tidningshyllan föddes. Lite annorlunda, kanske inte snyggt i allas ögon, men roligt och om inte annat lite nyttig terapi. Roligt att följa förvandlingen från nytt till gammalt. Och helt egentillverkad.