Författare: projektsunshine
Klinthamn – Danmark

I morgon drar vi vidare mot Klintholm

Fiskebyn Rödvig

När vi vaknade i Rödvig så värkte det lite i kropparna, att segla kan hur konstigt det än låter vara lite ansträngande. Åldern kan ha en viss inverkan, även om vi försöker förneka detta. Det blev många timmar ute på havet igår och vi hade enkom motvind. Sista timmarna var sjön gropig och vi hade fullt av drivgarn längs med kusten att hålla ut ifrån. Men totalt sett så hade vi en fantastisk segling och allt fungerade perfekt. När vi gick över farleden mellan Sverige och Danmark så marscherade Wilma fram som ett lokomotiv.
Som sagt lite sega i kropparna, vi sov som stockar fram till halv tio på förmiddagen så gårdagen tog nog ut sin rätt. Det blev ägg och bacon och en stor balja te till brunch. När vi åt så tittade Tjoppe på sin mobil. Han slängde den lite nonchalantifrån sig och utbrast:
”Den duger nog bara som bojsten nu”
Vi skrattade gott.
Efter det blev det en promenad. Rödvig är en fin liten fiskeby och här finns flertalet ljusblå fiskebåtar, vilket är nationalfärgen för en dansk fisketrålare. Några pubar och restauranger finns det nere i hamnen och uppe i byn finns det skola, hotell och mataffär. Vackra hus och vacker utsikt ut över havet. Det finns säkert mer som Rödvig har att erbjuda men det var ungefär så mycket som vi hann att se.



Vi kan konstatera att danskarna värderar saker annorlunda än vi svenskar. Att köpa fyra frimärken till Sverige (vore inte en bit landremsa i vägen så ser man fortfarande över till Öresundsbron) så kostar detta 100 danska kronor. Men ett helrör Gin kostar bara 88 danska kronor. Nu vet vi inte riktigt hur mycket ett frimärke kostar i Sverige som ska gå till Danmark. Men oavsett så är vi helt säkra på att fyra frimärken inte kostar mer än en helflaska Gin på Systembolaget.

En annan rolig sak som inträffade i går är att strax innan vi passerade under Öresundsbron så ringde Konstruktören. Han var på väg till flygplatsen i Köpenhamn och satt på ett tåg. Och när tåget gick över bron så såg vi varandra. Ja det vill säga att vi såg bara tåget som susade förbi. Men Konstruktören såg Wilmas röda segel där hon kom guppandes på det blå. Vi vinkade glatt till varandra även om vi visste att några händer och ansikten inte kunde urskiljas på det avståndet.


Hela dagen blir tillbringad i hamn då det blåser uppemot 17 meter per sekund i byarna. Vi roar oss med att pyssla ombord och utforska den lilla fiskebyn. Precis lagom. Alldeles perfekt. Vi gillar Danmark.
Skepp o Hoj!
Malmö – Rödvig

Varsågod – en rundvandring ombord på Wilma
Flaggtillverkning



Snart dags att lämna Sverige

hatten av
Två apor i Malmö


Malmö har visat sig från sin finaste sida med sol sol sol och temperaturer uppemot trettiograder. Detta är en mångkulturell stad och kring Västra Hamnen så är det en modern arkitektur med fantasifulla färger och former med mycket vatten som rinner här och där. Folk sitter på solsidan i sluttningarna mot bron och umgås på kvällarna. Och uteserveringarna är fulla med människor. För vår del så är vi nog till våra personligheter mycket mer lantisar, vi gillar liksom att hoppa i vattenpölar med gummistövlar (eller utan) och få skit under naglarna. Och det är lite svårt att uppnå här. Så för den urbaniserade människan så är detta en fantastisk plats. För skitgrisar som oss så är detta en fantastisk plats att turista, men inte att bo och verka på. Tjoppe skulle snabbt visa osundhetstecken om han bodde här för jämnan. Vi är alla olika.


Ett block på båten gick sönder när vi rundade Kullens Fyr tidigare och vi behövde därför uppsöka en båttillbehörsaffär. Detta gick att uppbringa i Limhamn 5 kilometer bort. Då vi kom hitseglandes och således utan bil så hade vi valet att antingen gå, cykla eller leta upp en buss. Med trettio graders värme och dålig lokalkännedom så kändes inte buss så attraktivt. Att cykla krävdes att vi plockade upp våra nerstuvade cyklar och det var varmt varmt och svetten rann. Istället valde vi att gå. Vägen dit går via ett enormt friluftsområde med stora gräsytor, badstränder och idrottsplatser.
Det blev en härlig promenad fast svetten lackade. Vi slog oss ner i skuggan av ett träd efter halva vägen och dukade fram lite enkel lunch. Vatten i mängder och makrill i tomatsås som vi la på knäckebröd. Det fläktade svalkande från havet.
Men där gick det ju inte att ligga kvar på filten och slappa utan det var bara att fortsätta mot Limhamn. Till slut hittade vi fram till butiken och vi handlade två nya block och lite annat.
Nu löste det sig inte sämre än att vi slapp att promenera tillbaka. Tjoppes son kom och hämtade oss och vi kom efter väääääldigt lång tid fram till sonens hem. Det var studenter överallt i stan och vägarna var bokstavligen blockerade. Vilket definitivt bekräftade att vi gjorde klokt som inte försökte hoppa på någon buss tidigare under dagen. Så det blev en fika där och gullande med barnbarn och deras otroligt roliga hund. Lyckans oss så fick vi även skjuts tillbaka till båten (nu var studenterna borta ur stadsbilden).
Nu återstår en del ärenden att lösa innan vi kastar loss. Så vi plockar nog fram minicyklarna ändå. Och motion, jo det får man. Att få tiden att gå, jo det får man. Att leva som vi gör innebär att man kan få lägga många timmar på att uträtta vardagliga sysslor, bara det att inte ha tillgång till bil gör att det blir till ett projekt att ta sig fram dit man ska. Men vi känner att vi börjar blir rätt så tränade och fasta i kroppen (ja kanske inte så det syns på bild, ha ha) Men vi känner att vi mår otroligt bra av att vara så aktiva och så mycket utomhus som vi är numera. Det här att vara inne och stillasittande var nog aldrig tänkt för vår ras Homo Sapiens. Nä vi är nog apor egentligen som ska vara ute från morgon till kväll.
