”Mormor, jag vill resa någonstans med dig”. Frågan hade mitt äldsta barnbarn ställt några veckor tidigare. Eftersom jag missat hennes 18-årsdag på grund av operationen, tyckte även jag att det var en bra idé. Att det hade varit fint att göra något ihop som vi för all framtid skulle kunna minnas tillbaka på med glädje…

Jag är sannolikt en mormor som inte stämmer så bra in på sinnebilden för hur en mormor ska vara. Jag har INTE (likt många av mina medsystrar har) passat barnbarn, än mindre bakat bullar med dem. Det beror såklart på att jag seglat. Vilket i sin tur hänger ihop med att när jag för första gången blev mormor, så stod jag själv mitt i livet. Jag var inte ens fyrtio år fyllda. Och jag bar egna drömmar om vad jag ville göra när mina barn vuxit upp. Ibland har jag känt dåligt samvete för att jag inte funnits närmare barnbarnen i deras vardag. Men jag har alltid varit påhejad och supportad av min familj och har väl därför tänkt, att min tid med barnbarnen säkert kommer. När de blivit lite äldre, när jag blivit äldre. När vi kan göra annat roligt ihop än att baka bullar. Mina barnbarn ser mig sannolikt som en äventyrlig och modig mormor, därför var det inte helt förvånande att det var just en resa som Emilia ville göra.

För att inte resan skulle gräva alltför djupa gropar i plånboken kontaktade jag min vän Marcus. Jag visste att ensamseglande Susan nyligen lånat hans lägenhet i Hammersmith. Frågan var om den ännu stod ledig – och det var den. Marcus befann sig någon annanstans i världen. När jag funnit några billiga och prisvärda flygbiljetter, frågade jag Emilia om hon ville åka till London med mig. Om hon ville, hon tjöt av glädje.

Nu blev det inte bara jag och Emilia som reste, med följde även hennes käresta Philippa. Jag lät tjejerna få bestämma vad de ville göra i London – och det visade sig bli både intressant och intensivt. Så som jag under dagarna med dem förundrats, imponerats och vikit mig av skratt. De har tagit med mig på sånt som jag aldrig annars skulle ha gjort. Här följer ett axplock från våra dagar i London…

Vi har spelat sällskapsspel – i lägenheten spelade vi ett spel som går ut på att man gissar vad man föreställer. Vi skrattade så vi knappt kunde sitta upprätt på stolarna.

Vi har besökt ett otal secondhandbutiker – och jag har insett att det numera är ”hot stuff” med begagnat. Mycket mer än jag tidigare trott.

Vi har ätit på Wing Stop – vilket är en restaurangkedja som inte finns i Sverige. Snabbmat med kyckling på menyn och pommes (som man får med olika smaksättningar. Jag valde den med ”lemonpepper”.)

Vi besökte Lego-store – ett helt varuhus med enkom lego. Jag fann förvånansvärt många vuxna utan barn i butiken.

Vi åkte upp i London Eye – trots att tjejerna var höjdrädda. Men de ville. Och väl högst upp försökte jag få syn på Wilma, men Themsen krökte sig så det var inte möjligt.

Plötsligt fick tjejerna syn på en BOOM Battle Bar (ett eventställe). Vi valde karaoke och i ett ljudisolerat rum sjöng vi oss hesa och drack öl.

Vi har besökt SOHO, China Town – där tjejerna åt ”bubbliga” våfflor.

Tjejerna ville ha ”Bubble Tea” – och det fann vi på Cram Lab; ett fikaställe med pastellfärgad inredning. Jag drack klassiskt te av sorten Earl Grey.

Och som ”grädde på moset” (eller ”cherry on the cake” som man säger på engelska) så gick vi på gayklubb. En riktig helkväll med drinkar och som avslutades med dragshow. Jag tror aldrig jag haft så roligt på ett uteställe förut (men å andra sidan så har jag rätt skral erfarenhet över lag). Som ni förstår klev jag verkligen utanför min comfortzon. Men å så skoj vi hade. Och sent kom vi hem, inte förrän två på natten. (Och för er som undrar… nej, jag blev inte uppraggad).

Ungefär så, men vi gjorde mycket annat också. I mitt sökande efter solsken i livet så konstaterar jag efter denna resa att det…

¤ Inte är i London jag vill bo… (men gärna besöka)

¤ Det verkar finnas en inbyggd GPS i dagens ungdomar

¤ Att jag som mormor kommit in i ny era – nu kan jag gå på puben med mitt barnbarn (och dricka öl)

¤ Att gayklubbar är superroliga men det är inget ställe där jag finner ragg

¤ Jag vill inte vara ung på nytt, men däremot ung i sinnet (vilket jag säkert redan är)

Ibland är det bra att hänga med på sånt som man gör i andra åldrar. Det ger inte bara möjlighet att syna de fördomar vi lite till mans bär, utan det lär oss även att uppskatta de privilegier vi har. Jag känner mig enormt tacksam för det liv jag har…

// Coddi.

(jo, jag har frågat tjejerna om det var ok att skriva om resan och lägga ut bilder och det fick jag. Tack Emilia och Philippa för en fantastisk resa! Vilka fina människor ni är)