(…lite smått och gott från våra dagar i La Maddalenas med en film som extra bonus…)

 

 

 

Cala Santa Maria, La Maddalenas, Italien

 

Vi har förflyttat oss. Till en annan del av naturreservatet La Maddalena. Nu ligger vi på nordvästra sidan av ögruppen. I denna vackra ankarvik som heter Santa Maria så torde ju båtnamnet TACOSHIP passa fint. Men det ligger ingen båt med det namnet här.

 

Strax före vi själva lämnade den förra ankarviken (igår) så stack Goodvibes tillbaka till Cannigione. Vi var nog alla glada att få lämna bukten vi egenhändigt döpt till Cirkus-bukten. Varje eftermiddag där var närmast en parodi. Flertalet dagbesökare ankrade som en påse nötter och inte sällan körde folk som idioter mellan båtarna där människor låg och badade. Gaaah! En del människor är inte lämpade för sjön. De borde samla på frimärken eller nåt…

 

Priset tog väl den båt vars besättning trodde vår ankarboll var något man kunde hänga upp sin båt vid. Jo på allvar så trodde de vår lilla boll som förkunnar vart vårt ankare är placerat, var ämnat för förtöjning. Lagom till de precis skulle fånga tag i Wilmas ankarboll så la vi på en vissling så hög att den hade kunnat väcka döda. Så tittade de förvånat upp och avbröt sitt tilltag. Mest förvånande är kanske det faktum att här är vattnet så kristallklart, så det är bara att titta ner under ankarbollen så ser man vårt ankare och att det går en kätting mellan vår ankarboll/ankare och Wilma. Det är både komiskt och sorgligt på en och samma gång. Vi tar det med ro, men är så klart vaksamma. Särskilt efter vännernas incident i förra veckan.

 

Det tog bara några minuter så dundrade det in en stor Riva och de ankrade precis framför Wilma. Inte framför Goodvibes tack och lov. Det visade sig vara samma Rivabåt som tuggat upp vännernas ankarkätting. Tala om otippat, Goodvibes (och vi) blev mäkta förvånade. Vännerna på Goodvibes hade precis innan fått veta att Riva-båten inte var försäkrad, i vart fall inte i det bolaget de själva hade uppgett. De skulle därmed inte skulle kunna få någon ersättning för sina skador. HA! Så vännerna hoppade i sin jolle och tog sig över till Riva-båten och konfronterade kaptenen snällt men vänligt.

 

Två saker hände därefter.

 

Goodvibes fick ersättning på plats i form av kontanter och två flaskor vin och de kunde sen ta jollen tillbaka till sin båt och slippa all krånglig byråkrati som sannolikt inte hade lett någonvart.

 

Resterande tid som Riva-båten låg framför Wilma så draggade de. Tre gånger så fick de plocka upp ankaret, köra fram en bit och ankra om. En av gångerna så var de bara några meter från Wilmas ankarboll (och det snöre som går mellan ankarbollen och Wilmas ankare). När Rivan och de andra båtarna senare lämnade bukten så var vi och våra vänner glada, vi kunde äntligen slappna av och slippa hålla vakt. Woop woop! Äntligen fria och lediga. Detta firades med kaffe i sittbrunnen.

 

 

Vi har varit i land. Den varmaste dagen dessutom, 36 grader och vindstilla. Puh! Vi och vännerna tog oss in och promenerade sen tre kilometer in till byn La Maddalenas som ligger på ön La Maddalenas och som i sin tur ligger i naturreservatet La Maddalenas. Vi promenerade längs med tråkiga gator kantade av höga staket som förkunnade militärt område. Nedgånget och slitet, oromantiskt. Men väl inne i byn så rättade det till sig med charmiga gator och hus. Det blev tre strandhugg. Först en glass. Sen ett stopp för kaffe och Aqua Minerale. Sist ett besök i mataffären. Månadens sista utsvävning, plånboken stängd!

 

Vi har summerat Juli månads kostnader. Vi kommer inte att göra av med några sekiner de två återstående dagarna av månaden så vi kan redovisa här och nu. Trots att vi gjorde en utflykt på ön samt att vi varit på restaurang och café ett par svängar så landade vi mjukt som fallskärmshopparen hade sagt. Ett stort tack till gode vännen på Vaare som lät oss följa med i hyrbilen samt att han innan vi lämnade Spanien bjöd oss på en trevlig middag ute. Även var en före detta äkta man generös då vi sågs för en lunch i Cannigione, tack tack! Nästa gång bjuder vi!

 

Här är JULI månadens kostnader (i denna ligger inte internet och försäkringar som belastar annat konto, inte heller Wilmas eget konto räknas in här…dit saker typ tågvirke mm räknas).

 

Hamnhyra 7 Euro (vi stannade i två timmar och fyllde vatten och duschade)

Diesel 45 Euro

Transport övrigt 7 Euro

Mat (ej restaurang) 183 Euro

Café och Restaurang 73,50 Euro (vår utflyktsdag på Sardinien ingår inte här)

Utflyktsdag 99 Euro (två fikabesök och ett restaurangbesök, delikatesser från bondgård, transporten gratis)

Seglingstillstånd 57 Euro (för segling i La Maddalenas 7 dagar)

 

Totalt: 471,50 Euro.

 

Framför allt så är våra omkostnader så låga för att vi under månaden har ankrat samtliga nätter. Det har snart gått tre månader sedan vi senast låg i hamn. Vi klappar oss på axeln för vårt flit att ankra.

 

 

En annan dag var vi också i land. Men då på kvällen för att spana in blodmånen. Vi dukade upp picknick på stranden och där slog vi oss ner och njöt av den tropiska natthettan allt medan vi spanade upp mot skyn. Stjärnor och planeter såg vi och vi tog hjälp av en app som heter Sky View. Superhäftigt. Den visar och förklarar stjärnhimlen för dig. Timmarna gick och när jorden inte längre stod i vägen för solen att lysa på månen, så tog vi oss tillbaka till segelbåtarna för lite god sömn. Kvällen hade varit smått magisk, inte bara för den röda månen. Picknick med vänner är underskattat, det är livskvalitet.

 

Vi har inte bara roat oss. Kapten har även lagat segelkapellet. Inget är väl sexigare än en man vid en symaskin (oj nu drar Felix i Lysekil sin hand genom sitt hår och ler).

 

 

Ja vi älskar det här livet. Men det har ni ju säkert förstått!

 

Här kommer en kort film från förra ankarplatsen…en liten vy tagen uppe från Wilmas mast så ni kan se lite hur vi har det här…Varsågoda! (glöm inte sätta på ljudet)