Vi lever ju bara…

 (…och då reflekterar man inte över eventuella problem med sömnen…)

 Här funderar vi på att lägga oss ett par nätter efter sjösättning, och sova gott om natten…eller?!
 
 
Amora, Portugal
 
 

Vår vän noterade häromdagen att många inlägg dyker upp om natten. När man borde sova. Han frågade Pimpsten.

 -Har du problem med sömnen?

 -Mjaaa...(Pimpsten behövde tänka till) och hon fortsatte.

 -Jag tror inte det…(löd svaret för hon visste helt enkelt inte).

 

Vår vän är läkare till yrket. Eller säger man kanske var, då man lagt stetoskopet åt sidan för gott och istället ägnar sig åt segling och sol på varmare breddgrader? 

Pimpsten ville förklara sig närmare. Till varför blogginläggen tenderar att dyka upp när solen lyser på jordens baksida och stillheten och mörkret råder runtom.

 -Mjaaa…till saken är att det blir nog totalt en 8-9 timmars sömn per dygn i alla fall, rättar Pimpsten till.

 

Ja och så här ligger det till.

Tänk att du lever ett liv fritt från åtaganden. Du behöver aldrig ställa väckarklockan. Och du får fritt välja när du vill sova och när du vill vara vaken. Får kroppen och hjärnan själv styra, så gör den ju som den själv vill…

 Och låter man kroppen själv styra så landar man heller aldrig i ett ”jag-kan-inte-sova-ångest-syndrom”, om man skulle råka vakna mitt i natten (där denna panik säkerligen är en orsak i sig till att inte kunna somna om).

 

Ett typiskt sömndygn kan se ut så här hos oss.

 Vi kryper till sängs någon gång mellan klockan 19.30-21.00 (jo vi ÄLSKAR att krypa ner i sängen tidigt, vi längtar efter stunden och vi somnar ofta rätt fort)

 Någon gång på natten vaknar vi, ofta kring halv tre. Den som är duktig på matematik räknar snabbt ut att vi då redan har sovit en 6,5 timme. Vi masar oss upp, dricker lite vatten och kanske kissar…och så lägger vi oss och växlar några ord (vi är synkade så båda vaknar som regel upp). Efter en stund brukar en av oss kläcka ur sig;

 -Vill du ha te?! Och det är klart vi vill.

 Sen åker kanske datorn fram, boken, Sudoku eller bara samtalet. Eller så ligger vi och vilar bara, tänker och filosoferar. Detta kan pågå i en timme, ibland i tre-fyra. Därefter kommer oftast John Blund tillbaka och knackar på, och vi somnar om.

 Pimpsten sover som regel i ett par timmar till. Och Kapten sover längre än så.

 Sammantaget sover Pimpsten 8-9 timmar per dygn och Kapten sover 10-11 timmar (han har alltid varit en sömntuta den där Kapten).

 Och det händer även att Pimpsten ibland nickar till på eftermiddagen när hon läser, och boken blir tung och landar på bröstet och de där ljuvliga minuterna infinner sig då man tappar tid och rum för en stund…(Kronbloms-syndromet).

 

 Vi är rätt övertygade om att när vi börjar segla igen så infinner sig mer normala rutiner såsom att sova på natten och vara vaken på dagen. Men nu i flera månader så har vi kunnat göra det som kroppen säger och vill. Vilken lyx så säg. Och för oss så uppfattar vi att kroppen gärna vill gå och lägga sig tidigt om kvällen om den själv får välja. Och så sover den tungt fram till midnatt minst. Sen är vi vakna och njuter av stillheten som råder…kanske läser eller bloggar. Hos Pimpsten flödar kreativiteten som bäst vid denna tidpunkt (ja hon kan längta efter sina nattliga stunder under sänglampans sken) Ja och någon gång så passerar John Blunds natt-tåg. Och då hoppar vi på och sover en stund till och vaknar av att solens strålar letar sig in genom ventilen. Glada, pigga och nyfikna på efterföljande dag.

 

Fast det finns en fara…ibland om man läser en alldeles för bra bok eller går upp extra mycket i kreativiteten i sitt författande, så kan man missa John Blunds tåg. Och då känner man sig ju såklart lite extra trött och seg nästkommande dag.

 Ja så sammantaget så ser vi det inte som något bekymmer. Vi är ständigt glada och vi följer vår inre klocka för mat och sömn. Vi får som regel ihop fler sömntimmar än folket hemma i stugorna som måste släpa sig upp till ett lönearbete varje dag. Ja vi har ju faktiskt sovit ut rejält i två års tid nu…hjärnan har reparerat sig efter tidigare synder.

 Så att vakna om natten och inte kunna sova är ju i sig inget bekymmer. Problemet är ju väckarklockan som ringer på morgonen som säger att du måste vakna och hålla dig alert en hel lång dag på en arbetsplats. Där alla eventuella tillfällen då hjärnan och kroppen signalerar om att få pausa blinkas bort bums meddetsamma. Och stresshormonerna får frispel…

 Tja, så på frågan om vi har sömnproblem. Ja kanske, eller kanske inte…vi vet inte. Vi lever ju bara…

 

Skepp o Hoj!

 

 

2 reaktioner på ”Vi lever ju bara…

    • Hej YVONNE (hjärta-hjärta-hjärta). Ja vi tänkte att kanske någon undrar över våra tider här ombord…vi verkar mest flyta omkring ju (hi hi hi).Och visst är det så, att det är en ynnest att kunna få följa kroppens egna signaler och behov. Då hamnar man ju aldrig i konflikt med sig själv. Bra att du är avundsjuk…det betyder att du har drömmar (Norge kanske…ledig tid kanske…) Kram till er.

      Gilla

Lämna ett svar till Yvonne Bruddesta Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s