(…och upptäckten av blått blod ombord…)

Amora, Portugal

Av rubriken att döma så kanske man kan tro att det är nya skott som fallit, denna gång i Amora. Och inte som då, när de föll i Sarajevo. Händelsen som blev historisk och som för eftervärlden kom att bli startskottet för det oerhört hemska och brutala Första Världskriget.

 Nä här har inga egentliga skott fallit och något blod har inte runnit, vari sig rött eller blått.

Vi syftar på en helt annan sak. Ni förstår. Här på varvet så befinner sig inte bara vi. Nä det är en hel hoper av människor, särskilt nu när sol och värme börjar komma tillbaka. Det är engelsmän, nyzeeländare, danskar, australiensare, tyskar och portugiser…Ja och så en skotte. Ja alltså, han är från Skottland, fast utan kilt och säckpipa. Dock har han med sig sin dialekt. Och han har en något långsam och ståtlig gång. Kanske något arv från generationers trampande över de gröna skotska kullarna. Oerhört artig och vältalig.

En gammal bild…men fin ändå…

 

 

 -Are you the Princess of Sweden…?

 Pimpsten letade i minnet och svarade;

 -Inte vad jag vet. Ingen har berättat det för mig i vart fall…

 Pimpsten förstod att vår bäste Skotte behagade skoja. (Och jo, mycket har man väl blivit kallad för i sina dar. Det kan ju till och med tänkas att Pimpsten någon gång som barn blivit kallad för prinsessa av sin pappa. Men att få frågan om man är Prinsessan av Sverige, var något helt nytt. Och därmed skulle tillhöra den svenska kungafamiljen och ha Vickan till syster…kändes…fantasifullt och högst osannolikt).

 Och den märklige men ytterst artige mannen fortsatte att lägga ut sina funderingar;

 -You see, you are a very beautiful. So you SHOULD be the Princess of Sweden…you will never grow old! And when you become 70 years old, you will look exactly the same as you do today. Still young with a perfect skin, as a princess!

Ja som en bättre Fru Fortuna gick han på och överöste smicker och beröm över den nästan 52-årige Styrman på Wilma. Ja det var ingen ful flört sådär bakom något staket. Han hade nog inga onda avsikter, för Kapten stod någon meter ifrån. Med munter blick och lätt dragna mungipor…

Innan Skotten försvann så bugade han artigt och teatraliskt och förkunnade att för honom, så kommer Pimpsten att vara en svensk prinsessa i vart fall.

Ja och det var på så sätt vi fick lite blått blod ombord på Wilma. Pimpsten har blivit en prinsessa. Och när vi springer på Skotten, vilket vi gör titt som tätt, så bugar han sig artigt och mumlar fram ett ”Princess of Sweden” och ögonen lyser på honom.

Ena dagen så kom den rolige Skotten gåendes i vanlig ordning. Denna gång med en liten pillemarisk min. Först hälsade han på kungligheten och därpå vände han sig mot Kapten och sa;

 -Du är det närmaste geni man kan finna på det här varvet, har du lust att titta på en sak?

Så hivar han fram en vantskruv som kommer från hans rullfock. Han visar vantskruven, där stoppmuttern har skurit i gängorna och ett par brickor har rappat över och sitter snett. Skotten berättar att han haft vantskruven inlämnad till varvet, där de tittat på problemet. Men de hade inte lyckats lossa muttern och brickorna.

Skotten och hans fru hade då i det läget tittat på vad ett helt nytt rullfockssystem skulle kosta dem. Det skulle landa på 5000 pund…ja vi pratar i slängar om 50.000 svenska riksdaler (Skotten har en rejält stor båt som ni förstår) Det var i detta prekära läget som han kom på att tänka på Kapten. Mannen här på varvet som blivit allmänt känd som ”han som fixar allt”.

 Med sitt sista kort i rockärmen så kom således Skotten fram till Kapten med sin vantskruv. Och Kapten lovade att titta på problemet.

Ombord på Wilma så fästes vantskruven i skruvstädet och så gick Kapten till verket. Och trots att en gänga var trasig så fick han inte bara bort stoppmuttern och brickorna. Utan han lyckades återskapa en hygglig gänga så att muttern gick att vrida smidigt för hand.

Med en åter brukbar vantskruv så traskade Kapten och hans prinsessa bort till Skottens båt och lämnade över det nu lösta bekymret. Skotten och hans fru blev själaglada och som tack så fick Kapten en flaska av ädlaste droppar. Champagne minsann!

Och innan vi gick tillbaka till Wilma med vår gåva (eller lön för svart-jobbet beroende på hur man nu väljer att se på det) så vände sig Skotten till Pimpsten och sa;

 -Kan det tänkas att jag får låna din hjälte i morgon när jag ska montera tillbaka rullfocken?

 Skotten fortsatte utan att Pimpsten hann svara;

 -Du kan vara lugn, jag har mer Champagne på lut så han kommer inte hem lottlös!

Jo och detta var ju skoj att höra. Särskilt som skottar ur engelsmännens perspektiv har samma rykte om sig som smålänningar har i Sverige. Att vara snåla. Men detta verkade ju inte alls stämma in på vår Skotte!

Och sen, att bli såväl geniförklarad som upphöjd till kunglighet.

Överraskningarnas tid verkar inte vara över! Och vi undrar stilla vad som händer här näst!

 Skepp o Hoj!