Cangas  – Povoa de Varzim

En sista bild från Cangas innan vi lämnar Spanien. Vi fann ett renoveringsobjekt på stranden…kan det bli något av denna båt månne…? Vad tycker ni, ska vi satsa?

Vi lämnade Cangas och Ria de Vigo tidigt på lördagmorgonen. Vi hade soligt men vindarna var svaga och vi seglade bara i knappa tre knop. Men vi roade oss med att försöka trassla ut Kaptens fiskespön. Linorna från de två spöna hade lyckats trassla ihop sig under vid den senaste seglatsen. Och de hade snurrat ihop sig i inte mindre än en miljard varv. Projektet var smått galet, de flesta hade nog slängt trasslet och handlat nytt. Och fortfarande är, trots tolv timmars idogt arbetande, skatboet ännu inte utrett. Även om vi nu är mycket nära. Ja ja…det där fisket har mer att önska….

 -Gaaah vilket trassel. Nu på slutet tack och lov…

Men så klockan fyra på eftermiddagen så började det blåsa upp fint. Vi gjorde helt plötsligt en 6-7 knop och vi surfade på vågorna. Vi hade delfiner som lekte med oss långa stunder. Och lagom till mörkrets inbrott så kunde vi segla in till Povoa de Varzim. En ny hamn, men framför allt ett nytt land. Portugal. I sällskap hade vi en dansk segelbåt, Lady K som dagarna innan legat närmast oss i samma ankarvik i Cangas (fast vi fick aldrig tillfälle att hälsa på dem då). Och fast vi hade inte pratat med varandra så blir man ändå familj ute på det öppna havet. Två ensamma båtar ute på böljorna…

Det var mörkt när vi kom fram till hamnen i Povoa de Varzin och vi fann snabbt en bra plats att lägga till vid. Lady K kom 50 meter bakom oss och vi fick båda hjälp med förtöjningar av båtgrannar på bryggan. Att komma in i en okänd hamn i mörkret och leta upp en ledig plats gör det lite mer utmanande… Nu hamnade vi sida vid sida med Lady K och kunde äntligen få hälsa på varandra, vi som varit grannar i flera dygn i den tidigare viken.

Här i Portugal så gäller samma tid som i UK, det vill säga -1 timme mot Sverige.  

 Äntligen är vi här. Portugal har varit vårt stora delmål. Efter Lissabon (tre dagsseglatser bort) så har vi inget spikat på var och hur vi fortsätter…världen står öppen!

Mottagandet i vår första Portugisiska hamn har varit ypperligt. Såväl från hamnkapten vid inklareringen samt båtgrannar. På bryggan ligger många långseglare som ska vidare till Madeira-Kanarieöarna-Kap Verde och vidare över Atlanten till Karibien. Svenskar, norrmän, danskar och engelsmän. En och en annan flagga från övrigt land. Med andra ord så är det en plats som bjuder på många ”sundowners” (kvällsdrink) tillsammans på varandras båtar. Man stannar konstant upp på bryggan och pratar i några minuter med den man möter. Och uppe på land så samlas båtägarna vid båtklubbens stora grill om kvällarna för gemensam grillning och umgänge. Och en sådan kväll har vi redan hunnit med här, där vi fick ihop ett stort långbord med folk från när och fjärran. Riktigt mysigt. Alla har med sig sitt eget och så äter man tillsammans och umgås.

Detta ser ut att bli en knutpunkt för många av våra seglande vänner. Våra vänner på svenskbåten Blackpearl ligger här, dem som vi gjorde sällskap med ett tag kring franska Brest. Danskvännerna på Sunsrise som vi känt sedan Cuxhaven för över ett år sedan ligger här också. Och om några timmar så kommer vår gode norrman hit är planen och honom har vi ju i det närmaste adopterat som familjemedlem som ni förstår.

Vad själva Portugal har att erbjuda i övrigt har vi inte riktigt hunnit utforska. Men portugisen verkar prata hyggligt bra engelska, det är mycket lättare än i Spanien att kommunicera med okända. De är artiga och hjälpsamma. Allt känns enkelt här och vi känner att Portugal är en plats där man lätt trivs.

Skepp o Hoj!