Dags att kasta loss

I morgon beräknar vi kasta loss från Öckerö. Väder och vindar ser ut att bli bra. Och på den utlovade riktningen av vinden så får vi gynnsammare förutsättning att gå direkt till Anholt. Det blir ett längre ben att gå, cirka 60 distans. Så det blir en lång härlig dag på havet. Rätt lite grundvind med byar uppemot 10 m/s. Vi hoppas det ska blåsa något lite mer så vi får bra skjuts över Kattegatt. Men som alltid på havet gäller devisen att sjömannen kommer när han kan. Man vet aldrig ens alltid vart man hamnar, särskilt om man tänkt segla och inte använda järn-genuan (Fordmotorn).

Så för den som kanske ligger hemma lite trött i morgon söndag efter ett vilt Valborgsfirande, kan denne följa oss via Marintraffic som ligger länkad via vår blogg.
 
Varför åker vi till Anholt??? Jo bara för att gå in på Anholts Kro och äta smörrebröd och ta en tuborg. En anledning god som något. Men vi får se, än är vi inte där. Nu är vi på Öckerö och vi ska ha lite trevligt med vännerna här innan vi får krama varann farväl.
 
Trevlig Valborg och Skepp o Hoj!
 
 
 

Väntar in rätta vindar

Det finns fler båtar som heter Wilma, denna fann vi på en av våra promenader i hamnen.
Nu är inte materialet betong som på vår Wilma. Men det finns ju en given anledning till namnvalet på vår båt. Namnet Wilma anbilangar på Wilma i Familjen Flintstones, ni vet den där serien som utspelar sig i en stenåldermiljö. Deras hus är av sten, så även deras bil. Och hade de en båt, så skulle ju den givetvis vara av sten. Huvudpersonen i Flintstones är ju Fred (lite lustigt eftersom Tjoppe egentligen heter Fredrik) och hans fru heter då Wilma. Så vår båt heter Wilma för att den i  det närmaste är en stenbåt.
 
Nu inväntar vi lite bättre väder, inte bara för att segla vidare, utan även för att kunna sätta dit namnet S/Y Wilma på skrovet. Valet av typsnitt kommer mycket väl harmonisera med familjen Flintstones, så håll utkik i inläggen inom snar framtid, så kommer ni får se hur det blev. Om varför båten på bilden ovan heter Wilma har vi ingen aning om. Det är en plastbåt och kanske är det ägarens gamla flamma som avses. Eller möjligtvis Helenas systers hund, som heter Wilma.
Wilma Flinta.
En annan Wilma. Voff
 
Vi håller som sagt på att planera in nästa segeletapp. April har ju varit väldigt kall minst sagt. Och vi försöker pricka in en dag som i och för sig inte behöver vara särskilt varm, men gärna uppehåll och någorlunda gynnsamma vindar. Vi har ju inte bråttom så vi kan gott ligga på Öckerö och äta god mat och umgås med vännerna tills vi får bra segelväder. Och nu ser söndag ut att bli hygglig. Planen är Danmark, Læsö eller direkt till Anholt om den vinden visar sig bättre. Vi vill ju om möjligt ha vinden med oss men av någon anledning så blåser det nästan alltid västligt på västkusten. På SMHI så ändrar de vindriktningen ideligen för helgen så det blir intressant att se vad det till slut blir.
 
Vi var inne i Göteborg i lite ärenden häromdagen och vi passade på att promenera längs med Drömmarnas Kaj. Det är ju intressant att gå där, men vi blir inte direkt sugna på ett nytt renoveringsobjekt. Tyvärr så blir det sällan någon reda med flertalet av dessa båtar. Entusiasmen finns men det krävs så mycket mer för ett stort båtprojekt ska kunna ros i land. Inte minst tid och pengar vilket är en bristvara för de flesta. Så åren går och båtarna ligger kvar. Det blir liksom presenning på och presenning av. Vi såg ingen byggaktivitet alls, det bådar inte gott. Vi är lite kluvna kring detta, ett fantastiskt marint arv ligger här. Men ska båtarna bara ligga intill kaj och inte få sin välbehövliga renovering för att kunna blomstra, när ett fartyg väl är såpass nedgånget att det står utom hopp om räddning, ja då är det bättre att hugga upp det. Under alla gånger vi promenerat där har det alltid legat något fartyg sjunket. Denna gång var inget undantag.
Problemet är att många gånger kan du köpa ett gammalt uttjänt fartyg för bara en krona. Man tror att man kan renovera upp detta för några tusenlappar avsatta från sin lön. Det går inte. Någon läsare som blir sugen??
 
Så om ett par dagar kastar vi loss, ni följer väl oss via Marintraffic?!
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Mat o Dryck

Ombord har vi vattenkylda kompressorer till vår kyl och frys. Det är alltså sjövattnet som ser till att vitvarorna fungerar och de är därför inte heller så känsliga för varmare breddgrader. En klassisk kyl som är luftkyl skulle få arbeta hårt för att orka hålla maten kall. Trots ett stort matintresse så saknar vi en massa ting man kan tycka höra till ett kök, vi har varken ugn eller micro ombord. Men det fungerar fint och uppfinningsrikedomen ser inga begränsningar. För ett tag sedan så lagade vi en laxpudding i stekpannan och denna blev den godaste laxpuddingen vi ätit. Nu ska vi snart köra en jansson och se om det fungerar lika bra. Det svåraste är nog bröd, det går att baka en del i stekpanna, Helena har sedan bonnmoretiden en fint recept på ett tunnbrödsliknande bröd som gräddas i stekpanna. Men å andra sidan så äter vi väldigt lite bröd i hushållet…förlåt det måste ju heta båthållet. Så gott som aldrig smörgåsar utan bröd blir det mest till mat såsom soppa och grytor.
 
Vi försöker vara noga med råvaror också. En blandning mellan en rad olika aspekter gör att vi försöker få i oss näringstät mat. Helst bra råvaror, lagat från grunden med ett ursprung som vi gillar. Vad det gäller kött så blir vi glada när vi hittar gräsbetat och lokalproducerat. Idag så har vi mycket på grund av industrialieringen kring mat en stor obalans mellan intaget av Omega 3 och Omega 6. Din kropp och din hjärna byggs delvis upp av ett slags fett som heter omega 3. Men din kropp kan inte bilda sådant fett. Det är alltså livsnödvändigt att få i dig omega 3 genom maten du äter. Problemet idag är att västerländsk mat innehåller mindre och mindre omega 3. Omega 6 driver på inflammationer i kroppen och omega 3 dämpar inflammationer i kroppen Som exempel så innehåller ekologiska ägg mer Omega 3 mot konventionella burhöns som drivs fram i stora hönserier. För burhöns får  det maximalt vara 16 hönor i varje bur. Detta innebär att det går 16 höns per 0,96 kvadratmeter. HUA! Till skillnad mot ekologiska ägg där hönorna får gå fritt med tillgång till dagsljus året om och under sommarmånaderna har de tillgång till att vistas ute. 
 
Svårast är att hitta bra kött, men gräsbetat kött som är lokalproducerat finns. Men kostar tyvärr. Men i den mån vi kan så prioriterar vi bra kött från till exempel lyckliga grisar. Helena har ju lång erfarenhet av hur stor skillnaden är på kvaliteten på fabriksproducerat kött mot hemmaslaktad glad gris från gården hemma. Bara utseendet på kotletten skiljer. I konventionell grisproduktion ofta från de länder vi importerar mycket fläskkött ifrån, så trängs grisarna ihop och får inte tillräckligt med strö att sysselsätta sig med. Bara i Danmark så föds det upp 25 miljoner grisar om året. Många bönder vill driva gård mer naturligt, men det är svårt om än omöjligt att bedriva jordbruk på ett lönsamt sätt idag med den industri och prissättning som råder. Mellanhänder tar det mesta, och bönderna får en bråkdel av kakan fast de står för den största kostnaden som även innefattar ansvar för djurvård. Ja ja det finns mycket att säga om detta. Men det är inte bara djurhållningen som skiljer utan även att vi människor som äter dessa produkter får i oss en obalans mellan omega 3 och omega 6 vilket inte gör bra för vår hälsa. Och ekologiskt som många fnyser åt. Ja ekologiskt är egentligen ”gammeldags”, det vill säga det vi gärna fortfarande tror fast mycket utav matindustrin idag just är en industri. Det går inga små hönor och pickar på gårdsbacken idag. Ur den aspekten så var all produktion ekologisk på gammelmormors tid. Något har gått snett.
 
Och vi har nog ofta en annan bild än den sanna sanningen. Vi stod och pratade med en vän om vin, bag-in-box-viner. Med fancy etiketter på boxen och bilder på vackra vinrankor och ekfat så tror man att den pittoreska vingården har ansvarat för produktionen från frö till färdig dryck så att säga. Så icke heller. En stor del av vinet vi dricker här hemma är härtappat. Råvin kommer i flexitankar om 24000 liter med lastfartyg till Helsingborg, som fraktas till Simrishamn där de vinerna blandas, stabiliseras, filtreras och paketeras. Därefter körs de till Systembolagets lagercentraler och vidare ut till butikerna. Så när du står på Systembolaget med din box i handen och tittar på denna så kommer boxen och paketeringen från Simrishamn. Däremot har vindruvorna vuxit i det land och på den plats som anges. Detta är inte alls fusk, det finns många duktiga internationella vinmakare som arbetar i Simrishamn. Men vi konsumenter vill gärna tro att detta är en produkt helt och hållet framställt i det land och på den plats som bilden och texten på boxen speglar.
 
Vi hittade fint kött i affären här på Öckerö och slog till.
Kött från grisar som fått gå ute året om. Från Kristianstad. Det ska bli spännande att steka denna fina glada gris full med omega 3. Gärna med en härlig sallad till och kanske lite kryddsmör från den egna kryddodlingen ombord. Vi gillar kött, bra kött och skulle inte kunna bli vegetarianer. Och vi älskar grönsaker, varierande grönsaker som balanserar en måltid. Framför allt så gillar vi bra kvalitet. Tyvärr lite dyrt men vi försöker ändå välja bra alternativ. Men då vi inte dricker läsk och vi äter varken godis och sällan kakor så lägger vi hellre den slanten på riktig mat.
 
Så ombord så äter vi enkelt och bra så långt vi klarar. Så mycket lagat från råvaror som det bara går. Det är vår investering i oss själva, bra mat. Coca Cola får någon annan dricka.
 
Annars så är det full rulle här på Öckerö, en levande hamn minst sagt.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 

Åhhh Nej!

Vi har varken hört dragspel och bas sedan vi dök upp på Öckerö, inte heller har vi sett en loge, lantbruket verkar inte dominera på ön utan helt klart så andas allt av det marina. Och vem var egentligen den där Cecilia Lind. Jo det var Cornelis Vreeswijks storasyster Marianne som åsyftades, och Fredrik Åkare var en man, åkare till yrket, som ofta besökte Vreeswijks hem på 50talet, och han hette egentligen Elis Fredriksson. Elis var en snäll man som spelade dragspel och som gärna tog gärna en svängom med söta syster Marianne. Tänk att nästan det mesta har en historia..
 
En annan sak som håller på att bli historia är Helenas glasögon som råkade ut för en olycka strax innan vi angjorde Öckerö. Glasögonen är förövrigt lagade nu, men de är skeva och passar inte alls längre. I allafall inte om man har ögonen någorlunda på samma höjd och inte det ena ögat uppe i pannan.
 
Öckerö är förövrigt tillsammans med Gotland de enda kommunerna i Sverige som inte har någon landförbindelse. Det vill säga att hela kommunen består av öar. Utan bro.
 
Nu väntar en dag med fix av värmesystemet. Vi har aldrig riktigt fått till det bra, det är svårluftat. Och när vi seglat och haft det avstängt så trilskas det varje gång vi sätter på det igen. Tjoppe säger att egentligen ska han inte segla sig runt i världen, utan laga sig runt i världen. Och det ligger lite i det uttrycket, för saker har alltid en tendens att gå sönder. Hatar man att meka och laga så hälsar vi alla härmed att ge er inte på båtar och i synnerhet inte långsegling. Allt mek älskar inte Tjoppe, ibland svär han till och med. Men som regel så tycker han att när något går sönder så är det lite ”intressant”. Ibland kan han spara en trasig kasserad sak, bara för att plocka isär det för att se vad som gått sönder innuti. För att det är intressant. Och sen slänga tinget. Nu har nog inte bara Helenas glasögon en skruv lös utan även Tjoppe. Men det är rätt bra egenskap att inte alltid känna ÅHHH NEEEEJ när något pajar. Fast denna gång med värmesystemet så är det nog ett litet åhhh neej…för det är trångt och bökigt att hålla på och man får vika sig som ett litet gem över motorn för att komma åt.
Åh nej finns det en bok som heter, men boken är kanske ett miss-tag. (torr humor för den som fattar)
 
Vi ägnade gårdagen åt lite hjälp med flytt åt vännerna, sen hem till båten och därefter blev vi bjudna på dusch och middag. Vi var redigt trötta efter en lång dag på havet och fyspasset som flyttningen innebar. Så vi somnade före klockan tjugoett. Väääldigt skönt! Borde göras oftare.
 
Skepp o Hoj!
 
 

Ful fisk på kroken

En lång dags segling avklarad. Ett fantastiskt väder, strålande sol och frisk vind gav oss en nöjesfull färd. Men två saker gick inte alls som vi tänkt. Vi försökte få lite fisk, detta ska ni veta är inte det lättaste om man heter Tjoppe. Han är liksom inte född med fiskelycka, som regel inte ett napp. Men visst har det hänt någon gång att något misslyckat och oplanerat fastnat på kroken. Fast denna gång vet vi inte vad vi ska kalla det för. Definitivt en ful fisk, som lustigt nog råkat fastna med kroken i skjärtfenan. Först trodde vi det var en leksaksfisk i gummi…men saken levde. Färgen var i det närmaste lika blå som vårt styrhyttstak. Vi har aldrig sett någon sån konstig fisk i svenska vatten förut.
Vi släppte snällt i firren igen.
 
En sjurygg, eller stenbit som hanen kallas och som fått ge namn åt stenbitsrom är den fisk den mest liknar. Men inte är den väl blå på magen, däremot kan den bli röd om buken vid lektiderna. Detta måste vara en hane för han har en sugskiva som främst hanen använder när han vaktar äggen. Som sagt, kan det vara en sjurygg där hanen heter stenbit och honan kvabbso. Och som lokalt i Bohuslän kallas för rånka, vilket inte ska misstas för något annat.
Ful men samtidigt lite söt med sin gulliga pussmun. Det känns lite elakt att vi släpat iväg stenbiten från sin lekplats. Hur ska det nu gå med rommen?
Och att den sån ful fisk kan ge sådan god mat är förunderligt så säg.
 
Vår segling gick det inte att klaga på.
Rätt stora vågor rullade på havet, med fiskebåten hade denna tur inte alls varit behaglig. Men Wilma är tung för sin storlek och långkölad. Så hon kränger hon inte alls mycket utan ligger som regel snällt på sin bog.
Hittar ni Wilma? (ungefär mitt i bilden) Ett mess dök upp på havet där Helenas bror förkunnade att allt såg bra ut och att vi inte hade några fartyg föröver på ett tag. Det kändes tryggt att få stöttning ända från ostkusten.
 
(Glöm inte att det går att följa oss via Marintraffic där vi lagt upp Wilmas sida (under fliken ”länkar”))
 
Efter nio timmar på havet, lungorna fulla med frisk och sval luft så kom vi äntligen till Öckerö. Vi gick för segel nästan hela vägen in. I sundet fick vi vinden rakt akterifrån, vi seglade lugnt och var beredda ifall vi skulle få en gipp. För säkerhetsskull så satt vi ner för att inte stå ivägen om bommen skulle komma farandes. Men så började vi prata om något och blev okoncentrerade och vi missade gippen. Ingen bom i huvudet tack och lov, men dock fick Helena skotlinorna rakt över ansiktet vilket gav inte bara en förvånad uppsyn utan även en fläskläpp och glasögonen for åt fanders (men tack o lov inte över bord). Det hade kunnat gå illa, linor kan vara ack så hårda. Oavsett så såg det hela rätt så komiskt ut enligt Tjoppe. Strax därefter tog vi ner seglet, för vi skulle lägga till hos vännerna på Öckerö (där halva besättningen var hemma). Vi blev mycket väl mottagna och där bjöds det på god mat och dryck. Till förrätt blev det passande nog stenbitsrom. Trevligt snack hela kvällen men sjön gör en trött så vi bokstavligen stöp i koj när vi kom ombord igen.
 
Här ligger vi nu, utanför Göteborg. Längst ner på bilden så ser man att vi lämnade Lysekil klockan 09:22 och angjorde Öckerö klockan 19:04. Visst är det fantastiskt med teknik.
 
 
Nu blir vi i hamn ett tag för umgänge och för att njuta av vackra Öckerö.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

Startskott

I morgon går startskottet. Då lämnar vi Lysekil och påbörjar vår resa, om än lite försiktigt till att börja med. Vi bunkrar diesel o vatten och käk. Stuvar och ser över utrustning.
Det här är inte vårt startskott, vi lämnar kajen här lite när vi känner oss klara. Det blir inget skott som tillkunnagör vår avfärd. Bilden är från Jr Cup. Vi har ingen kapseglingsbåt, Wilma är tung och trög och trygg. Vi kommer garanterat sist. Och lyckas vi komma sist så har vi lyckats, för det betyder att vi inte haft bråttom.
Bilden ovan är tagen från Käringön där vi var i mars med Wilma.
 
Det känns lite overkligt, kan det verkligen vara så att vi står inför dagen som varit så hett efterlängtad. En dröm som Tjoppe burit på i årtionden. Vi hoppas vi inte har missat något, men då för vi lösa det vartefter, för första benet är ju inte så långt. Vi siktar på Öckerö om vindarna bär oss så långt. Kicki, stå beredd med kaffepannan!
 
Om ni vill följa oss vart vi finns så har vi länkat båten via Marintraffic.com. Under fliken länkar så hittar ni ”Marintraffic”. Klicka på den så får ni automatiskt upp Wilma. 

 
Så här ser sidan ut. Det finns en massa ställen att klicka på, att se båtar över hela världen. Fritidsbåtar är märkta som en fyrkantig rosa prick och man kan följa alla svenska långseglare som har installerat AIS ombord. Det finns långseglare i Karibien, Kanarieöarna, Medelhavet, Stilla Havet…ja precis överallt finns det svenska långseglare. Och snart är vi en av dessa.
Här är en skärmdump från vår senaste position. Dvs där vi är just i detta nu för ännu så har vi inte förflyttat oss en meter. Det går att klicka in på kartan och så får man upp alla möjliga båtar i området kring Wilma. Så gå in och lek lite på marintraffic och ni kan alltid följa oss.
 
Om ni inte hittar oss av någon anledning så betyder det två saker. Antingen så har vi sjunkit eller så har vi stängt av AIS´en. Ni behöver inte vara oroliga för något av fallen. Om man tittar utanför Somalias kust så är det väldigt glest med båtar. Man vill ogärna signalera om var man är pga pirater. Fast så gott som alla håller sig långt ifrån denna del av världen. Och de som finns där har stängt av AIS. Lastfartyg har vakter, vattenkanoner och skarp ammunition ombord. Fritidsbåtar seglar i fredligare vatten.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 

KUBABLÅTT

Ikväll ska vi till vänner och äta god mat och bada i deras badtunna. Det ska bli underbart skönt att få njuta och ha trevligt umgänge med goa vänner. Vi nästan ryser av välbehag fast flera timmar återstår innan man får glida ner i det varma vattnet.
 
Nu börjar alla små detaljer sitta. Taket på styrhytten är målad och solpanelerna är tillbakaskruvade. Ny sprayhood har vi också, den gamla hade många år på nacken och hade spruckit på några ställen.
 
Färgen på styrhyttstaket blev väldigt blå. Inget som från början var planerat, men den vita färgen vi hade gick inte att använda, något hade hänt en fuktig natt då vi missat att stänga locket till härdaren. Och då försökte vi på lokala orten att hitta en bra tvåkomponentsfärg…nu fanns det några färger att välja på. Men en liter kostade sjuuukt mycket och så hade de en utgående färg. På bilden såg färgen lite gråblå ut, lite dov i färgen och det tänkte vi skulle passa perfekt. Så allt inte blir grått för vi är lite galna och insyltade på grått så det blir gärna det även när vi vill ha lite färg.
 
MEN nu fick vi färg med råge. Den var värsta KUBA-blå i kulören. Vi föredrar att kalla den kubablå framför baby-blå, även om det fötts en liten prins så sent som igår. Raggeamusiken var det enda som sakades egentligen, och kanske en stekhet sol. Men vi ska ju vad det lider hamna i azurblått vatten så då är det ju toppen om båten harmoniserar med omgivningen. Först var vi lite fundersamma över färgen men ju mer tiden går så gillar vi den. För man blir glad av den. Inte så gravallvarligt. Lite löst och ledigt och spontant. Man kan ju tro att de som bor ombord är två sköna lirare. Så nu har vi lite att leva upp till
 
 
Sprayhooden och vårt kubablåa tak med solpanelerna.
 
I övrigt så prunkar det i krukorna ombord. Här är dillen som växer frisk och fin.
 
 
Nu måste vi slå ihop datorn, greppa badkläderna och sticka iväg till PLURRET.
 
M och C – Nu kommer vi!!!
 
Skepp o Hoj!
 

Fri Som En Fågel

Luffarvisan i Astrids Lindgrens Rasmus på Luffen känner väl alla till. Och det är lite så som vi känner. ”Fri som en fågel, fri som en fågel”. Av den enkla anledningen att vi nu har gjort oss av med en massa saker. Och saker kräver tid och helt plötsligt upptäcker vi att vi har en massa mer av tid. Bara att inte äga bilar och båtar spar enormt med tid. Nu har vi bara den sista bilen kvar att avyttra, men det finns en kommande ägare som väntar på den bilen och som vi kan släppa över den till när tiden är mogen.
En fantastisk bild.
 
Vi kommer att lämna Lysekil inom kort och göra några trevliga stopp på vägen, vart får ni bli varse om. Men sen blir det Halmstad där vi blir stationerade ett tag för lite jobbuppdrag och socialt umgänge med vänner o familj.
 
Med den ideligen minskade todo-listan så tog vi gårdagkvällen till en lång härlig promenad, solen hade tittat fram. Vi var ute i över en timme och promenerade. Och när vi kom hem dök barndomskamraten med sin kärlek upp spontant, så vi slängde ihop en fisksoppa som vi njöt av alla tillsammans under trevligt snack. Tack för besöket S och T.
 
På vår promenad så träffade vi på en stendöd mus brevid en hummertina. Hade den stackarn månne förätit sig på hummer eller var hummertinan en gigantisk musfälla, något nytt på marknaden som vi missat? Vi blev inte riktigt kloka över musens öde. Ja sånt har man tid att fundera över nu.
 
Liten roligare sak är att man hinner leta upp förvildade blommor som man kan plocka. På en allmänning intill en hög med bråte, där det tidigare troligtvis har stått ett hus, växtre det fina påskliljor. Det blev en bukett med hem.
 
Idag ska vi skaffa lite saker att ha på reserv, dels till spisen men även lite filter till motorn.
 
Skepp o Hoj!
 
 
 
 
 
 

Ett Levande Verktyg

Vi har haft inplanerat lite service på motorn. Byta olja och filter, men vi har väl dragit på det lite för oljepluggen på vår Fordmotor sitter i det närmaste under motorbädden. Det är krångligt värre, svårt att komma åt och trångt som i japansk tunnelbana. Man kan förvisso suga ur oljan uppifrån men då får man inte riktigt ur all olja så det går bort när halva besättningen är en ybernoga flygtekniker. Tidigare ägare har löst det med att lyfta upp hela motorn. Inte gjort i en handvändning, en sådan enkel sak som ett oljebyte blir ju till värsta projekt helt plötsligt. Och kan vi bara få ur pluggen denna gång utan det drastiska tilltaget att lyfta hela motorn, så kan vi tillverka ett specialverktyg för de kommande gångerna.
 
Men i Tjoppes verktygsarsenal så har han ett kort i rockärmen, ett specialverktyg som han ibland får ta till. Verktyget kräver vård och omsorg och får absolut inte förvaras i någon låda. Och verktyget är varmt och mjukt, ingen ädel metall direkt. Ingen metall alls faktiskt. Verktyget heter….TAA DA! (trumvirvel) : HELENA
 
Jo, genom åren så har Helena skickats in i trånga utrymmen. Som en liten ål har hon tagit sig fram, bakom tankar och motorer och skruvat och fixat. Nu var det dags igen. Men att ha ett levande verktyg kräver vissa egenskaper hos denne:
 
Vighet
Smalhet
Får ej vara klaustrofobisk
Vana att hantera verktyg
 
Sen att verktyget kan laga god mat och servera en gin o tonic är bonus.
 
 
På väg upp efter utfört uppdrag. Nu kan oljan rinna ur medan vi kan tillverka ett specialverktyg till oljepluggen.
 
Helena har några gånger i livet tänkt trycka upp en tröja till sig med texten:
 
Riktiga Kvinnor Luktar Diesel
 
Men det har inte blivit av. Kanske ska hon slå ihop sig med Öckerövännen som är lite av samma skrot och korn och de beställer en varsin.
 
Ja så nu får motorn sig en översyn. Ny impeller, nytt oljefilter och ny olja och allmän koll.
 
Och förutom den tekniska kreativiteten så måste ju ordlekarna och ramsorna får sitt. Den gamla visan som Moraträsk sjöng om Upp på våran gård, där står en gammal Ford. Nu har vi dammat av visan och gett den en ny passande text. Håll till godo. Och Skepp o Hoj and Over and Out!
 
Inn´ på våran båt, där står en gammal Ford. Utan hjul men dock ett däck. Motorn den är jävla fräck. Den går ej på terpentin, delar diesel med kamin. Och tittar man under motorn sig, så ligger där en tjej.
 
Tjofadderittan hej!
 
 
 
 

Kollaborativ Ekonomi

Har du inte hört om Kollaborativ Ekonomi så lägg det på minnet. Det är något som är på frammarsch.
 
Man skulle kunna tro att vi två är lite bakåtsträvare, ett medelålderspar som är emot utveckling och helt plötsligt vill sluta konsumera. Och detta gör vi genom en protest där vi sätter oss i en segelbåt och självstraffar oss med knappa resurser. Nä nä nä, så är det inte. Flera sidor av ett långseglarliv bygger just på Kollaborativ Ekonomi. Se bara företeelsen där vi seglare byter böcker med varandra ideligen. Bokhyllan är begränsad och alla böckerna är lästa och sannorlikheten att hitta en svensk bok i bokhandeln utomlands är högst begränsad. Då är det ju utmärkt att när man träffar på andra långseglare i vikar och hamnar, att man byter lite av de böcker man har med varandra för att kunna fylla på med ny underhållning. Riktigt smart.
 
Kollaborativ Ekonomi, eller delandets ekonomi skulle man kunna uttrycka sig, finns på flera plan i samhället idag och det poppar upp nya företag ideligen som är sprungna ur ett kollaborativt tänkande. Alla de fenomen som samåkning, att bo i kollektiv och faktiskt en gemensam tvättstuga i ditt bostadsområde är exempel på delandets ekonomin. Således inget nytt. Men något håller på att hända. Då Kollaborativ ekonomi till största del var något som anammades hos vänster- och miljösympatisörer så har kollaborativa lösningar börjat ploppa upp inte minst bland unga välutbildade som gärna tar hjälp av modern teknik och utvecklar.
 
I takt med att det moderna samhällets framväxt kunde en medelklass frigöra sig fran det traditionella delandet såsom spårvagnen, badhuset, tvättvinden och frysföreningen. Nu kunde alla ha egen bil, eget badkar, egen tvättmaskin och egen frys. Men nu har masskonsumtionssamhället börjat bli mättat och allt fler har fått upp ögonen för konsumtionens baksidor. Inte bara ekonomiskt utan även socialt. Idag söker sig främlingar i större grad sig till varandra där man delar tjänster med varandra. Digitala plattformar, omdömessystem och betaltjänster har gjort det enklare för främlingar att dela, hyra, låna och byta resurser. Det kollabora inslaget bygger på att människor i någon mening är medskapare av varorna eller tjänsterna snarare än passiva konsumenter som köper en standariserad vara.
 
Några exempel på bildelningsplattformar.
 
Skjutsargruppen startades av en grupp studenter och har idag ca 60.000 delare på hemsidan. Skutsargruppen har samarbete med vissa kommuner och län. Principen för samåkningen är att resenärerna delar lika på kostnaden eller att medåkaren blir bjuden, något vinstintresse finns inte.
 
Flexidrive är den största plattformen för att hyra en grannes bil. Hemsidan som startades 2011 erbjuder bilägare som är villiga att hyra ut sin privata bil. Företaget har avtal med ett försäkringsbolag som tar över försäkringen under hyrtiden.
 
Car2go är ett nystartat projekt i Stockholm där 240 små tvåsitsiga Smart-bilar finns att hyra. Lediga bilar söks via en karta i appen. Bilar kan stå nästan var som helst i city. Med en kod kan man boka och låsa upp bilen med telefonen.
Man kan således lämna bilen där man vill förutsatt att det är inom Stockholm och nya hyrare hittar via karta i appen (via GPS) där man ser vart bilarna står. Och de är således så många att det brukar finnas någon nära.
 
Man kan ju tro att detta skulle ta udden och slå ut en del av kollektivtrafiken men det är precis tvärtom. Utanför Karlstad i ett mindre samhälle gick byborna ihop och började samåka till och från stan. Nästan alla pendlade från byn dagligen, och bussen gick med glest schema. Den kvinnan som grundade idén hade svårt att få i hop det med logistiken hemma och familjen stod inför behovet att behöva ha en till bil i hushållet. Genom samåkningsgruppen så klarade hon nu att fylla behovet utan ännu en ny bil som till största del ändå hade stått oanvänd. Nästan hela byn använder sig utav samåkningen och ibland så åker man med ena sträckan på morgonen men hittar ingen samåkning tillbaka som passar i tid och då tar man bussen hem. På så sätt har kollektivtrafiken blivit flitigare använd och bussturen står inte längre hotad inför nedläggning.
 
Till det faktum att nästan alla bilar står stilla, 96 procent av tiden står den oanvänd och i snitt transporterar varje bil 1,2 personer. Om man såg på Sveriges bilflotta som en maskinpark i en industri så skulle chefer och ekonomer genast sätta in effektiviseringsprogram.
 
Ta kläder tillexempel.
 
En skandinav konsumerar i genomsnitt 15 kilo kläder per år. ca 35 procent över det globala genomsnittet. Man har mer än 120 plagg i garderoben men använder endast en femtedel av dem regelbundet. Och för varje plagg vi shoppar går det år tonvis av resurser. Bara för att tillverka ett enda par jeans så går det åt 3625 liter vatten, 3 kilo kemikalier och 13 kvadratmeter landyta. Svårt att få en bild? Det är som att gå runt med tre mjölpåsar med kemikalier kring dina ben. Och om resten av världen börjar shoppa så mycket som vi så kommer vi behöva stå med två och ett halvt jordklot år 2050. Det här vet vi, men trots att vi inte behöver fler par byxor och vet att det är dåligt för miljön så kan vi inte låta bli att köpa mer, köpa nytt.
 
Men kanske är något på väg att hända. Second hand har blivit inne. Klädeshandlare har lagt till uthyrning av modekläder som en del av sin verksamhet, Filippa K erbjuder att man kan få hyra modekläder. På så sätt gagnas såväl designare som vill nå ut med sina skapelser, kläderna slits inte utan hyrs ut många gånger innan de är uttjänta och för hyraren så är det en möjlighet att utöka sin garderob utan att äga. Ska du på fin middag eller en anställningsintervju så kan du hyra snygga kläder för ändamålet och sen lämna tillbaka. Du behöver inte tvätta och du behöver inga stora förvaringsytor hemma.
 
Grundarna till Klädoteket, Sara Habte Selassie och Louise Eriksson. http://www.kladoteket.se
 
Plattformar för att hyra mammakläder, sportsutrustning, leksaker, verktyg, mat och turism poppar upp som popcorn på marknaden.
 
Andra plattformar är små nystartade företag som delar på hyreskostnaden, delar på kopiator, delar på fikarum och kök, delar på kontorist där de anställt en gemensamt. Delar konferensrum. Unga företagare som helt plötsligt får arbetskamrater och socialt trevligt istället för att sitta ensamma någonstans. Man har sitt privata kontorsrum men i övrigt så delar man andra gemensamma behov som annars kanske inte skulle kunna möjliggöra företagets första år då man är känslig för kostnader. Ett exempel är Science Park som idag finns över hela landet. SISP grundades 2005 genom en hopslagning av de två ideella föreningarna SwedSpin och SwedePark. Idag driver de närmare 80 innovationsmiljöer över hela Sverige.
 
Idag finns delandets ekonomi inom en rad tänkbara och otänkbara områden. Den mest fashinerande plattformen måste vara Wikipedia som är ett gratis uppslagsverk på nätet. Artiklarna skrivs och kvalitetskontrolleras av dess användare och den är öppen för alla. Den granskas av den stora massan och redigeras ideligen. Det är världens mest uppdaterade uppslagsverk som ingen bok i närheten kan jämföra sig med. Den skrivs av inte bara experter utan även av vanligt folk för att på så sätt få in andra aspekter på kunskapsområdena, såsom tillexempel sociala. Och det fungerar. Man är inte osams om dess innehåll utan vi rättar oss själva för att ideligen få fram den mest aktuella och sanna kunskapen. Så devisen om att det blir sämre soppa av flera kockar stämmer inte alltid.
 
Så konsumtionen håller på att förändras och modet kring att äga allt själv och där vi försöker bräcka varandra i att äga mest och dyrast ligger inte riktigt i tiden. Unga människor har inte längre samma förmåner och förutsättningar om efterkrigstidens barn fick och man finner nya vägar för att kunna fortsätta leva med samma standard. Detta gynnar inte minst miljön, och för de företag som lever på snabb konsumtion får ju liksom alla andra på marknaden rätta sig efter de vindarna som blåser. Marknaden styr men förhoppningsvis så börjas det tillverka mer hållbara produkter som vi behåller längre och som inte bidrar till enorma sopberg. Det märks på många platser, idag strävar man efter riktig och bra mat, leksaker som inte innehåller gift, kläder som producerats under mänskliga förhållanden… Den lilla människan låter sig inte längre luras av etablissemanget och industrin. Man ifrågasätter och finner svar själv och i och med det lösningar. Vi människor litar inte enkom på forskare och myndigheter. Vi ser att korthusen falla kring en del gamla sanningar som inte visade sig stämma. Idag rasar debatten kring tex fett och socker, kring statiner och kolesterol, som båda visat sig stå på svag grund. Kommerciella intressen bromsar möjligheterna att ta fram och utveckla sanningarna. Men likt Wikipedia så söker vi själva och köper inte allt som påstås, vi människor kräver bättre forskning av oberoende forskare. Allt kan inte säljas med mördande reklam idag, den konserverade gröten full av tillsatser är hotad till existens. En jädrans tur!
 
Kollaborativ Ekonomi – Lägg det på minnet! Sammanfattningsvis är du inne om du lånar, återanvänder, hyr och lagar din saker! Kollaborativ ekonomi betyder samarbeten och möten med människor, det stävjar ensamhet och stärker sociala band. Tillsammans är vi starkare.
 
(För den som vi läsa mer så kan man söka via Naturskyddsföreningen)
 
Skepp o Hoj!