Tjoppe pustar ut. Äntligen var värmen ombord på plats. Vi hade fyllt systemet med vatten och glykol och kopplat slangar och pumpar. Värmen kommer antingen från elpatron eller vår Gremling-kamin (som egentligen heter Glembring men som har blivit omdöpt av oss). Vi körde på elpatronen och det blev gott och skönt ombord med varma elementer. Sen gick vi och la oss och sov gott.
Vår mysiga byssa, maskinrummet är undertill.
Några timmar senare vaknar Helena av ett litet småtjut ombord, odentifierbart varifrån och svagt. Men något som inte borde vara där. Hon sträcker handen efter ett element och – KALLT! Titt på klockan. Halv tre på natten. Hon väcker kapten.
Tjoppe lyfter på luckan till maskinrummet och ser felet. En slang har släppt så glykolvattnet har farit ner i kölsvinet, pumpen står och tjuter. Vi stänger av och konstaterar att vi står på ruta ett. Och lyckas somna om tillslut. Tjoppe lätt irriterad (lätt kan läsas med ironi). Men ingen idé att försöka göra något mitt i natten. Då är det sömn som behövs.
På morgonen så lyfter vi igen till maskinrummet. Och vi ser vad problemet varit. Kopplingsröret från pumpen är rätt kort och framför allt så är den helt slät, den saknar hullingar. Vi hade dragit på kopplingslangen och använt slangklämma och spänt åt rejält. Men när slangen blev varm så måste den sakta ha glidit av. Och vips så går det som det går…vattnet ligger under motorn istället för i värmesystemet.
Vi åkte iväg och skaffade klämkoppling istället och lite andra små förbättringar för att vara på säkra sidan. Så fyllde vi systemet igen och jo..denna gång fungerade det precis lika bra som förra. Varmt i elementen. Pust. Men det gick en dag extra kan man säga och glykol är rätt sött och kladdigt och det är inte kul att torka och städa efter.
Det blev lite sen middag och i affären så gick vi förbi lösgodisavdelningen. Tjoppe säger -Det luktar som på båten, glykolvatten. Jo och det är sant. Vi har sedan flera år reducerat det mesta av sockret ur vår kost. Och när man ser hur kladdigt det är med sockervatten (läsk) och hur det luktar samma om glykol och godis så blir man rätt säker på att det där söta inte är bra för kroppen över tid. Istället gick vi till kassan med morötter, fänkål och purjolök i varukorgen. Och vi fick en mysig lördagkväll med god mat som belöning efter bakslaget.
Helenas fisksoppa, men denna gång med färsk lax i. Till förrätt blev det baconinlindade rökta musslor som vi fräst i stekpannan med lite smör o soja. Farligt gott.
Sen blev det att krypa till sängs och vi vaknade båda ett par gånger och sträckte handen efter elementet och…jo, det är varmt. Så skönt (både för att det är varmt och för att systemet är helt denna gången).
Re-la-la-laxa!
Skepp o Hoj!