Vid vägs ände

Under fantastiska byggår har många haft förmånen att följa oss. Vi har bjudit in omvärlden till vårt projekt och vi hoppas ni haft en trevlig tid med oss. Nu tar resan slut. Helenas flitiga ord kommer inte att finnas på denna sida mer utan vi fortsätter resan utan fönster mot omvärlden. 
 
Vi återkommer säkerligen..när tid och lust för skrivandet kommer åter. Givetvis följer närstående vår fortsatta resa men nu snart så stänger vi verksamheten för lite ledighet som vi välbehövligt behöver. 
 
Tack för att du förgyllt våra byggår!
 
En sista gång.
 
Skepp o Hoj
 
Tjoppe och Helena

Inspiration..

Hmmm…nu börjar inspirationen om fortsatt utvecklande av båten göra sig gällande. Vi är nog ena två små fixare som gillar att skapa. Att kunna gå till verket med en idé är en riktigt god karamell som man kan suga på länge. Nu hoppas vi på en fin höst och mycket vila och att i den finna lusten att skrota runt ombord i en angenäm takt. Det viktiga är att det är roligt och kul.
 
Rätt fin skuta om vi själva får tycka.
 
Sommaren 2014 är snart till ända. Det har varit en vansinnigt rolig, rätt arbetsam och otroligt lärorik period. Och när andra börjar återgå till sina arbeten så börjar vi planera lite ledighet.
 
Känns Gött!
 
Skepp o Hoj!
 
Tjoppe o Helena
 

Vitlök o Choklad

Bygget går fortfarande lite på sparlåga då vi själva har högtryck ombord på restaurangen. Men snyggt börjar det bli med däverten, där vajrarna kommit upp.
Vajrarna stabiliserar konstruktionen och det blir ingen match att hänga lill-båten här. Tjoppe fortsätter de små stunder som erbjuds för att färdigställa. Men de är som sagt väldigt få för tillfället.
Igår var det kräftpremiär, härligt och klockan fem på morgonen var Helena upp och tog emot leveransen. Härliga färska räkor, rökta räkor, färsk krabba o havskräftor. Guld från vattnet. Det blev så knök i kylen att det nästan liknade ett världsrekord i stuvning.
 
Och inför Augusti har vi ändrat lite på menyn för att lyfta fram skaldjuren:
 
 
Trälådorna som vi beställt via vår leverantör hade lite bekymmer att ta sig fram till oss. Två leveranser hann passera utan att de kom med. Och igår, samma dag som vi behövde dessa så kom de fram. Med lovordet att den ansvarige skulle personligen cykla ned med lådorna från Falkenberg till oss om han missade att skicka med dem. Vilken tur att de slapp ta fram cykeln, fast lite roligt hade det ju varit förstås.
 
Kvällen blev väldigt lyckad och många trivdes som fina fisken med sina lådor. Det blir ju inte lika många sittningar under en kväll då man äter skaldjur, arbetet tar ju lite tid så att säga. Men med lyktor på borden, skaldjur och fantastisk dryck i den varma augustikvällen – ja då trivs människan! Det var riktigt kul att se.
 
 
Och själva sorterade vi skaldjuren för att de absolut bästa skulle gå till våra gäster. Över blev det en krabba utan klor, små taniga havskräftor eller klolösa rackare, lite räkor förstås. Och på denna andra sortering så prövade vi vår skaldjurslåda själva efter att gästerna gått hem. Det blev efter midnatt o med oss hade vi goda vännerna Thomas o Christina. Vi fick en trevlig stund innan vi kallade på JB (John Blund).
 
När vi satt där under fullmånen och sög på kräftorna så pratade vi om allt o inget, livet och sommaren och så gled vi över på manligt och kvinnligt. Säkert har många par berört ämnet. Men Christina tittar upp på den fantastiska månen och säger -En del tror inte på att man påverkas av månen men jag sover verkligen sämre när det är fullmåne. Helena höll med, och hade en tes om att det finns säkert fysiologiska förklaringar en vacker dag om att det faktiskt är så. Och att med månens cykel så följer ju även kvinnan. Se bara på den månatliga blödningen som ju inträffar varje månad precis som månens återkommande beteende. Samtalet följde vidare och det kom senare till att vridas åt kvinnors PMS och underliga beteenden. Vi var nog rätt trötta men väldigt glada och Helena hade vid det här laget löst problemet för alla män på jorden som lever med en kvinna. Helena förklarade;
 
-Likt man i Transylvanien i Rumänien  förr i tiden skyddade sig mot Dracula med hjälp av vitlök så kan en man skydda sig mot sin kvinnas PMS med en 200grams Marabou Chokladkaka!!
 
När Helena fällt kommentaren så bokstavligen exploderade Thomas i ett jätteskratt. Jo jo, rätt roligt, vi alla vred oss på stolarna av skratt men nog är det sant alltid. Borde inte alla män ha ett lager av choklad i beredskap när det börjar svajja lite därhemma varje månad. Han blir skyddad och fredad av att hon finner lugnet i sig.
 
Vi berörde även temat shopping. Helena må vara den mest värdelösa kunden någonsin som fötts då hon är mäkta ointresserad av att handla och shoppa likt flertalet män! MEN så upptäckte vi ändå att shoppingbeteendet finns hos många män. När kvinnor står i en butik och snurrar på klädesställningar och känner på tyger och attraheras av vad som erbjuds. Många gånger utan att egentligen ha ett mål eller syfte med att handla. Utan att man roar sig med att se vad som erbjuds. Och kanske blir det ett köp, för att något var fint, för att något var billigt (med ofta den konstiga inställningen att man ”tjänar” pengar när man handlar på rea, medan Helena tycker att pengarna försvinner men kanske inte lika fort bara). Den manliga motsvarigheten på detta beteendet måste heta Blocket. Hur många män (och kanske kvinnor) går inte in dagligen och tittar på vad som finns på blocket, utan att ha ett egentligt syfte att handla. För man vill ”hålla koll på marknaden”. Männen i vårt sällskap höll väl med om att det var samma sak som kvinnors beteende fast man gör det i en annan form.
 
Ja många skratt blev det.. Vi avslutade till sist den trevliga kvällen med fullmånen ovanför våra huvuden, förvisso utan chokladkakor till oss kvinnor men däremot Blocket-appen i männens mobiler – sa god natt till varandra och gick o la oss. Vi konstaterade även att skaldjur även är goda fast de saknar klor och är små!
 
Skepp o Hoj
 

Mums fillibabba

Oj vad dagarna går…
 
Vi har nu kommit in i rutinerna och vi har lagt juli månad bakom oss. Nu i augusti så märks det att sommaren går mot sitt slut. Många ska tillbaka till sina jobb, snart startar skolorna för ett nytt läsår. Men glädjande nog så står kräftpremiären för dörren den 8 augusti.
 
Vi planerar en skaldjurslåda ombord på M/S Sunshine, som vi fyller med havets läckerheter. Havskräftor, färska räkor, rökta räkor och krabba. Mums fillibabba. Bröd o aioli och detta kan nedskjöljas med champagne eller annat bubbel eller varför inte ett chablisvin.
 
 
 
Byggnadsmässigt så är det däverten fortfarande på agendan. Men det har inte riktigt funnits tid ännu.
 
Det skrivna ordet på bloggen förblir näst intill oskrivet. Men säkerligen så tar det fart till hösten igen. När tiden åter är i vårt ägo och klockan inte längre är ur led så att säga. Så håll ut om du tycker om att vila ögonen på projektsunshine.
 
Något om vädret i sommar. Bästa i mannaminne. Varm o varm o sol. Åska och blixt o dunder. Åter varmt o varmt och sol och sen åska blixt och dunder. Något som datorer och annan elektronik inte tycker om. Så det haltar lite ombord avseende detta, fungerar si så där. Ska väl bli ordning på.
 
För en tid sedan så skrev vi ett blogginlägg kallat ettor och nollor. Helenas frustration över vår digitaliserade värld fyllde spaltraderna på bloggen. Och dessa ettor och nollor stör vi oss på fortfarande. När något är fixat så kommer något nytt som inte vill sig. På hemsidan så kastas man ut ideligen. Ett modem har packat ihop.
 
Helena mindes en händelse från vår Turkietresa i höstas. Vi flyger dit på semester. Hej o hå och jättekul. Bull-Inger sitter bredvid och vi har precis stiftat bekantskap. Lite vin löste det extra snabbt. Resan är orolig. Och när vi ska gå ner för landning så uppstår världens åsk o blixtattack över himlen. Planet, en Airbus, som vi sitter i – skakar fram och tillbaka. Landningsställen är nedfällda. Och strax innan vi ska gå ner på marken så gasar piloten och vi sticker upp i luften igen. Himlen blinkar vit ideligen från alla blixtarna. Resenärerna ombord är tvärtysta, spända och oroliga. Likaså flygvärdinnorna.
 
Helena är inte flygrädd och med en flygtekniker i form av Tjoppe bredvid sig, hennes egen McGyver som är den mest tekniska skapelsen på jorden hon känner, så sitter hon trygg. Hon tittar på Tjoppe under nedfärden, men hans lugna ansiktsuttryck är inte riktigt där. Tjoppe tänker tekniskt. Helena frågar Tjoppe -Allt ok och normalt?? Kanske en dum fråga när man studsar som en bumbibjörn genom luften i denna flygkärra. Tjoppe svarar kort
 
-Detta är en Airbus, fylld med elektronik. Det finns få mekaniska lösningar kvar på denna typ och om blixten slår ner i planet så är man rätt hjälplös där framme i cockpit. Tjoppe ger ett exempel på en annan flygplanstyp, vad som händer i ett krisläge om allt slås ut. Med vajrar och mekaniska spakar än som nu en massa dataknappar. Och som gör att man kan agera trots att det mesta slås ut.
 
Nu gick allt bra, vi landade i Ankara och sen flög vi tillbaka när vädret lagt sig. Vi gjorde tre och en halv start och tre och en halv landning denna resa. En konstig resa. Men fortfarande minns Helena hur Tjoppe oroades över vår situation inte för att vi satt i ett flygplan i luften när blixtarna slog ned ideligen runtom. Utan för att flygplanstypen var en skapelse av en massa ettor och nollor.
 
Och så mycket som ens egna hemmadator krånglar, om flygplan skulle byggas lika dant så skulle planen dimpa ned som popcorn från himlen. Tänkvärt, fortsättning följer. Och tills dess så arbetar vi med bristande dator ombord på skutan och låtsas som att detta är något helt normalt – för så är det ju. Datorer krånglar och det köper vi. Mums fillibabba. Fast samtidigt vet vi att just nu när det slår blixtar utanför ventilerna så sitter minst hundra om kanske inte tusen personer i Sverige och svär över att deras dator lagt av eller krånglar. Och faan-skapet riskerar att kastas ut genom fönstret!
 
Är du en av dem??
 
Skepp o Hoj
 
Tjoppe och Helena