En rätt hätsk debatt har förekommit kring detta fartygs vara eller icke vara. Frågan har delat Halmstad i två läger, de som vill ha henne kvar och de som inte vill ha henne kvar.
Men oavsett vilket så känner vi en gnutta sorg idag, för vi tror hon seglar iväg idag. Och in i Halmstad seglade hon en julidag år 1946.
Och iväg seglar hon en julidag år 2014.
Vår syn på saken är att Najaden får det mycket bättre hos sina ägare. Med kunskap och hjärta kring båtar så är vi rätt kritiska till hur man undlåtit fartyget sin rätt till underhåll. Var trodde Halmstad att man kan lägga upp ett fartyg vid kaj och ha henne som vår stads stora stolthet och samtidigt tro att hon inte behöver kärlek och vård. Att man inte tagit tillvara på hennes unika historia och att hon är en av få fartyg som ännu finns av sitt slag. Som att riva Stockholms Slott, Vaxholms Kastell eller såga upp Regalskeppet Wasa. Halmstad förtjänar inte Najaden och kanske inte några andra båtar heller. För till skillnad från andra kuststäder så saknas i Halmstad en kultur och kunskap i de styrande leden om hur man tillhandahåller och vårdar den marina delen av sin stad. Man tycker båtar är vackra att titta på, men där tar det slut. Och vi törs nog uttrycka oss rätt vasst i frågan för vi har ju dock visat vår kunskap kring båtar och båtunderhåll och byggnation. Sprungna ur skärgården båda två där vi färdades dagligen på vatten för att komma till skolan som barn. Men färjor, Waxholmsbåtar och fritidsbåtar lika självklara som stadsbussen i Halmstad.
Om vi uppfattat saken rätt så har Najaden legat under Byggnadsnämnden, bara där går det fel. Och debatten har blivit infekterad och delat staden i två läger. Och Halmstad är i Svenska mått en rätt välmående kommun och man har gott om blomsterplanteringar, anordnar stora internationella tävlingar, genomför Marinfestivaler och är nog en av landets bästa kommuner på att sy ihop stora arrangemang. Här ska vi vara stolta. Men att samtidigt inte sätta någon som sköter ett dagligt underhåll på Najaden är för oss en gåta. Staden har ju parkskötare och varför hade man inte en timmerman eller annan skeppskunnig anställd ombord på vår fullriggare. En båt behöver fejas och gullas med. Dag efter dag. År efter år. Och när hon gått ner sig så har man gjort en insats och konstaterat efteråt att -Oj, vad det blev dyrt!! Som att välja att bara klippa gräset på Örjans Vall var femte år. Ja ni hör ju hur tokigt det låter.
Och oavsett pengen så är det så att ägandet i sig kräver sitt ansvar. Som att skaffa barn till världen och sen ojja sig för att barnet kostar pengar i form av mat och kläder. Och nu står Halmstad här med sitt resultat, båten går över i nytt ägo. Rätt sorglig utveckling.
Så det är med en tår vi idag står beredda när vår stolthet lämnar vår hamn. Vi blir fattigare. Och ser man inte upp så kan det vara så att när man planerar att bygga ut Halmstad, nu när man börjat vända staden mot havet att man missar något på vägen. Och här hoppas vi att styrande i kommunen läser dessa ord.
Man ser att i framtiden att det kommer att byggas utmed solsidan längs med Nissan där vi håller till. Bostäder främst. Jättetrevligt, men glöm inte kajpromenaden. Bygg inte för nära kajkanten utan låt det bli en plats för förströelse och kommers. Och när ni river de båthusen som ska ge vika för fina bostäder så glöm inte att alla de vackra båtarna som ligger i Nissan, att de finns någonstans om vintern.
De allra flesta båtägare förvarar sin båt uppe på land under vintern. Och med två lyft om året, i och ur, så är båtintresset förenat med en hel del kostnader. Därför är det en fördel om båthuset finns inom räckhåll för lyftet. Och utan båthus i närheten så börjar man sakta skära av den navelsträngen. Om du måste vinterförvara i en annan stad eller att lyft och förvaring ligger för långt i från varandra. Tänk på det nästa gång du promenerar längs med Sinnenas Promenad. Och beaktar man inte detta intresse när man far fram med sin grävskopa för att bygga bostäder så kommer vi bygga bort Halmstad som kuststad med en vacker, trivsam och levande båthamn. Och visst kan vi bygga bostäder men då måste man ha en plan för hur man tar hand om stadens båtnäring.
Så frågan är om detta är dagen då man påbörjar sin nedrustning av Halmstad som kust och båtstad? Man får inte glömma att båtar är flyttbara och blir förutsättningarna för dåliga så packar man tillslut och drar. För vår del så kan vi berätta att vi inte står utan erbjudanden. Där andra städer visar intresse för vårt flytetyg. En dålig skuta vill ingen ha, en välskött skuta förstärker och gynnar sin omgivning. Kanske skulle vi sälja vårt fartyg till Norge också.
Nu äger inte vi någon fullriggare med en lång historisk bakgrund av internationellt intresse. Men vi tycker och många med oss att vår fiskebåt förstärker staden med dess siluett. Att den ger många kajflanerare en positiv och förstärkande bild av vår marina stad. Faktum är att vi fått frågor om inte vi skulle ta över Najaden och rusta upp henne. Få har visat att de kan rent praktiskt. Själva känner vi till en handfull personer i vår stad som skulle kunna tagit ansvar för Najaden, och flera av dessa har ju givetvis varit engagerade i frågan kring Najaden. Ett stort tack till dem som kämpat för Najadens bevarande i Halmstad. Men kampen förlorade vi.
Så idag förlorar Halmstad något som har förstärkt dess stadsbild som många av oss trodde hade en lika självklar plats som solen på himlen. Själva Najaden får det bra och bättre i Norge än här. Och de personer som under alla åren har fattat beslut eller undlåtit sig att fatta beslut kring Najaden får ett uruselt betyg.
Vi bockar och bugar och står i givakt när fullriggaren Najaden lämnar vår hamn. Vi tutar i vårt signalhorn ombord och vi fäller tårar. Vi är med om ett av stadens sorgligare dagar, resultatet av ett dåligt omhändertagande av ett historiskt marint objekt. Och vi jublar över att skeppet hamnar i händer på någon som har engagemang och kunskap att föra arvet vidare. Lycka till Norge, ta väl hand om henne och ni förtjänar henne bättre än Halmstad.
Rätt sorgligt. Och vi får skylla oss själva. Där fick vi.
Och när Najaden vänder ut det sista i hamninloppet innan aktern försvinner för vår syn. Då kan vi sätta alla pengar i världen på att tårarna rinner ner för våra kinder. Långt ifrån beslutsfattarnas rum på kommunen.
Skepp o hoj!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 