En månad kvar

Ett underbart väder vilar över oss, vi har fått sommar och det rör sig härligt mycket människor i området. Och flera har kommit förbi och vill äta. Men det är ju lite väl tidigt, nog för att vi hade en nyfångad torsk på grillen igår kväll.
 
Handfångad torsk från en liten båt ute i Laholmsbukten fick bli vår middag. Till det serverades ”man tager vad man haver”. En härlig tomatröra med rödlök, marinerade vitlöksklyftor och kapris och kryddor. Och så fyllde vi fisken med röran och svepte in den rackarn i stanniol. Och herre-jäklar så gott det blev. Nu har inte vi tid med något fiske utan det var ett par som har båt i samma hamn som oss. Mannen ser inget, han är blind, men han fiskar och lagar mat som en gud. Hans fru som är gjord av rostfritt skulle man kunna tro, är en trygg person som utan bekymmer hanterar en båt ute på havet. Hon är kapten och hon är orädd och hon låter sin man göra alla dom sakerna som han inte kunnat utan hennes support. Hon gör inte saker åt honom, hon gör bara så mycket så han får rätt verktyg för att klara av nästa steg. Så hon kör bilen ner till hamnen. Men kliva ombord på båten och sköta fisket – ja det gör han själv. Han lagar mat och bakar hemma. Ett fantastiskt par som var själaglada för den fina fångsten, så de kom förbi och frågade om vi ville ha ett par torskar. Och det ville vi ju.
 
För oss innebar det att vi inte behövde åka till affären och handla mat. Vilket var rätt skönt för vi var rätt trötta och klockan slog sent. Vi arbetar aldrig under tolv timmar per dygn nu. Ett späckat schema för att beskriva samma känsla som den välfyllda torsken.
 
Kvällen var underbar.
Vår båt vilar i kvällsolen. Tänk att vårt flytetyg fick ett sådant vackert utseende, räddad från det vrak det en gång var. Fylld för en funktion och till glädje för många, inte minst oss själva. Med tiden kommer vi fortsätta utveckla henne, räcke och mast och mer navigationsutrustning med mera. Vi har varit rätt flitiga. Klapp klapp klapp (det var ljudet från våra klappar på våra egna axlar).
Tjoppe har kommit så långt på sjöboden att den inom kort kommer att köras ner till kajen. Han har nyligen baxat upp skittanken som blir stationerad ovanför huvudet. Dock inte direkt ovanför toaletten utan ovanför sopstationsdelen. Kan ju vara tryggt att veta att man inte har sin avföring en våning upp. Men å andra sidan så är sjöbodsbygget ett gediget arbete som skulle kunna belastas fullt ut som vilken byggnad som helst. Det är mest känslan. Och vi kommer att arbeta med våra tankar som slamsugningen kommer och tar hand om varje vecka. Vi hade gärna sett en annan lösning, men killarna på slamsugningsföretaget är vansinnigt trevliga så det ger oss en chans att kunna säga hej och växla några ord med dem. Vi kommer ju bli stammisar så att säga.
 
Helena arbetar flitigt med det administrativa. Och hon beställer och leveranser kommer, beställer och leveranser kommer. Och räkningar efter det. Tjoppe sa att frågan är om det mest imponerande är kanske inte bygget i sig, utan vår envetenhet att alltid rulla den ekonomiska bollen framför oss. Och vi har stöttat oss själva detta projekt på alla dess sätt och vis, även en gratis fisk har gjort skillnad. Vi har varit ena fenor och vi vill ju inte torska så här på slutet.
 
Och förutom det administrativa så har hon tvättat båten och tvättat fönstren, eller ventiler som det ju heter. (Se bilden ovan). Snart är hela båten skrubbad, vi vill ju att allt ska vara vitt och fint tills vi öppnar.
Y-bommarna har kommit på plats. Nu börjar det liva upp i hamnen. Folk rör sig ute och de väntar på oss att vi ska öppna. Några få medlemmar har redan sjösatt men om en vecka så har det börjat fylla på.
En fantastisk solnedgång fick vi. Vi åt inne, vår härligt nyfångade och nygrillade torsk och drack vatten till. Och så gick vi och la oss, strax efter nio. Så har det sett ut senaste tiden. Upp tidigt och i säng tidigt. Väldigt skötsamt för att vi ska ha kraft och ork att köra ända in i kaklet.
 
En månad kvar.
 
Skepp och Hoj!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 

Omvärlden

När vi startade upp vårt projekt så såg inte hamnområdet fullt lika dant ut. På andra sidan Nissan har nytt och trivsamt bostadsområdet byggts och på vår sidan, solsidan så har det sakta börjat hända saker. I bortre delen av Möbelladan, i Kajskjulet håller ett par kreativa tjejer på med konserter och andra kulturella inslag. Se deras hemsida http://kajskjulet.hemsida24.se/ . Och i gamla Tullhuset så pågår renovering för fullt för här flyttar ytterligare ett företag in, Hallandsposten. Det blir en arbetsplats i Tullhuset på över 100 personer. Och på Marknadsplatsen där det emellanåt förekommer konserter och som denna helg då vi har Axels Tivoli på besök så kommer det under sommaren bli City Camp med ställplatser för husbilar och husvagnar. Precis bredvid Marknadsplatsen så finns numera ett vandrarhem http://www.kaptenshamn.com/ .Till det så bedrivs ju stadens gästhamn här, där vi har vårt säte. Så vi känner att vi ligger helt rätt i tiden. Frågan är om detta är det nästa expansiva området i Halmstad. Förutsättningarna för att bedriva café och restaurang här under sommarmånaderna känns goda och vi är glada för alla våra grannar som likt oss investerar och satsar. Det ska bli ett sant nöje att bidra till att göra Halmstad till en pärla längs med Nissan. För historiskt sett så var detta stadens baksida med dess råa och smutsiga industrihamn dit man ogärna vände sig utan direkt ärende.
 
Skepp och Hoj
 
Tjoppe och Helena
 

Dryga månaden kvar..

Uppehållet i bloggandet speglar mycket väl hur mycket vi har att stå i för tillfället. Nedräkningen går fort, fortare än göromålen blir gjorda känns det som ibland..
 
Vi målar, bygger och fejar. Vi fixar med menyer och egenkontroller och annat administrativt. Inte många minutrar förspills på annat.
 
Staden har vaknat med solen och värmen som infunnit sig och vi får många glada tillrop och alla undrar när vi öppnar. Fortfarande gäller månadsskiftet maj-juni.
 
Sista dagarna kommer diverse olika leveranser. Leverans av bord och stolar. Leverans av sopkontainrar/sulos.Leverans av mat och dryck…allt ska klaffa de sista dagarna. Och förhoppningsvis så även vädret.
 
Sjöbodarna byggs det på.
Det blir ett gediget bygge.
 
Blomsterfröjd.
Tvättning av ljugarbänken, eller stormskyddet som det egentligen är. Såg rätt vitt ut utan färg men vi drog två lager vitt så det blev skinande rent och snyggt.
Nu dröjer det inte länge förrän sjöboden ska flytta ner på kajen. Och därefter ska vi bygga uteserveringen.
 
Helt underbart trevligt så visade det sig att en bekant till oss har en del riktig gammal marin rekvisita. Dels en gammal riktigt grov kokostross som är 36 meter lång och en underbar gammal fartygsventil samt en fender. Sådana här ting går knappt att hitta. Och gör man det så kostar det en förmögenhet. Detta var inte gratis alls för oss (puh! och O nä) men vi kunde helt enkelt inte missa denna chansen. Och priset var ett väldigt bra pris för vår bekant vill oss väl fast han skulle kunna sälja det för en dyrare peng någon annanstans.
 
På bilden ser sakerna kanske inte så mycket ut för världen men då ska man veta att ventilen är JÄTTESTOR och trossen är JÄTTETJOCK. Dessa ting ska med i vår verksamhet och hur och på vilket sätt får ni se vad det lider.
 
Nu är det dryga månaden kvar tills vi öppnar. Det knyter sig lite i magen vid tanken. Göromålen är rätt många kvar. Så därför så slutar dagens blogginlägg här och nu så vi kan ge oss på nästa beting.
 
Skepp och Hoj
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 

Ett par smarriga bilder

Här kommer några nya menyförslag för sommaren.
En skål med 500 gram räkor kan nog slinka ner i sommarsolen med ett glas vitt.
 
Nedan:
Snacka om landgång!!
 
 
I kväll har ordinarie besättning besökt Martin & Serveras matevent på Heagård. Mycket mumsig tillställning och en hel del goda idéer inför framtiden.
 
En fisktapas grunnar vi på, vad tror bloggläsarna om det?
 
En större leverans köksutrustning kom idag, kostade ett och ett halvt bygglov. Nu har vi schyssta knivar bland annat, så nu får man passa sig för kocken.
 
Fiskelycka ombord!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Här kommer en uppdatering med bilder

Först kommer lite bilder från provlagningen i helgen.
Vår fantastiska fotograf Monica arbetade flitigt med kameran varje gång en ny maträtt kom på tallriken.
Förrätt, löjrom med klassiska tillbehör. Får det lov att vara?
Delar av besättningen i sommar.
 
Och förutom detta så har vi köpt färg till sjöbodarna nu som snart är klara för att börja målas. Vi har även varit på besök hos kommunen för att diskutera en VA-lösning. Vi hade en bra lösning överenskommen med närmaste fastighetsägaren, ett servitut för att få koppla in oss på deras avlopp. Men kommunen hade ett bättre alternativ lät det i vintras. Nu blir vi snuvade på den lösningen, inget får kosta pengar och vi kan inte bekosta detta själva heller då markupplåtelsen även inkluderar en tredje part. Den första lösningen är inte längre tillgänglig då man kommit för långt i renoveringen av Tullhuset. Och ingen tar på sig ansvaret för uppmuntrande muntliga lösningar, så nu får vi lösa detta själva. Känns lite snopet minst sagt.
 
Ja ja, rätt luttrade är vi. Så vi tar till slamsugning istället. Avtalet ska skrivas med HEM som även kommer att hämta vårt avfall. Men på deras telefonnummer man ringer (även i akuta ärenden dygnet runt) så har det nog blivit ett litet fel. En telefonröst hörs när man ringer som förkunnar att ”personen du har ringt har gått hem för dagen och kommer åter i oktober”. Så länge kan inte vi vänta. Vi mailade istället. Så nu får vi arbeta med våra tankar såväl ombord som i sjöboden. Ett annat företag som heter Cipax har en uppsjö av bra tankar för ändamålet (Konstruktören, gå in och läs på deras hemsida, något för dig!). Och när vi ringde till dem så svarade en hyvens kille som var fantastisk att bolla med och komma med bra lösningar. Det känns bra när det inte bara går trögt. Och appropå Slamsugning så är killarna på det företaget SKITbra, för att prata i dubbla bemärkelser.
 
Så det går lite upp och lite ner. Den där smygande känslan av stress över tiden har börjat infinna sig igen. Kanske för att det gått lite trögt i en del frågor. I morgon ska vi dock iväg en sväng och träffa vår leverantör av mat på nytt och få provsmaka övrigt sortiment och får möjligheten att prata med våra säljare. Särskilt dryck börja bli aktuellt nu när menyn är satt.
 
I helgen arbetade vi sida vid sida med sjöbodarna. Helena vid sågen och Tjoppe skruvade, det var dags att klä vår fina sjöbod.
På denna sidan ska det bli blind-dörrar. Och givetvis blir färgen röd på sjöboden med svarta detaljer.
Alla väggar är inte klädda i dagsläget och det återstår lite småfix. Men det är på god väg. Och Tjoppe kommenterar för Helena då och då att han hoppas att hon inte har några fler knasiga drömma på gång inom en snar framtid för det blev rätt gediget det här. Drömmen för tio år sen fick lite konsekvenser. Men bra blir det.
 
Skepp o Hoj!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 

Provlagning av menyn

Hela söndagen ägnades åt att laga mat, fotografera mat, smaka mat, smaka dryck, utvärdera, prova serveringskläder med mera.
 
Otroligt nöjda över utfallet, nu kan vi börja snickra dryckesmeny och räkna ut priser för matmenyerna och ta dessa till tryck. Foton kommer, men vi varnar för att titta på dessa under stor hunger då man riskerar börja slicka på dataskärmen.
 
I övrigt så bygger vi sjöbod. Bild kommer också.
 
Och båtens kök eller byssa som det heter på båtspråk fungerar utmärkt för ändamålet, fisk och skaldjursrestaurang i Halmstad Hamn.
 
Nu börjar allt kännas verkligt..
 
När vi stod på däcket för fotografering av mat i serveringskläder så kom det förbi en del kajflanerare som tittade nyfiket.
 
Fisk på kroken!
 
Tjoppe och Helena

8 veckor kvar

I samband med att man ska dra igång så lämnar man in diverse tillståndsansökningar till kommun och andra myndigheter. Inte ovanligt är det att tidningsbyråer och andra sitter och bevakar dessa. Det hände oss, Hallandsposten ringde och berättade att de förstått att det ska öppna en café och restaurangrörelse ombord på en skuta. Vi har under byggåren varit väldigt försiktiga med att gå ut massmedialt. Av flera anledningar. Det  finns dels många projekt som aldrig rors i hamn, ett projekt av detta slag är stort på alla dess vis. Tiden, engagemanget, kunskap och inte minst pengar. Och någonstans faller man oftast. Därför ville vi hinna bli klara innan vi gav oss ut och gjorde oss kända.
 
Nu fick vi ett fantastiskt trevligt repotage i tidningen, förstasidan och två heluppslag. Reportern hade först tänkt att göra en liten blänkare i tidningen, men efter besöket ombord tillsammans med fotografen så var de rätt så lyriska och de gjorde ett rejält inlägg minst sagt. Vi har fått mycket positiv respons vilket gläder oss, och nu har vi ansvaret att lyckas sätta verksamheten som tänkt. Allt går inte spikrakt, vi har fortfarande en rejäl att-göra-lista och ännu kvarstår en del tekniska lösningar för att göra verksamheten effektiv och säker. Saker och ting vore ju på ett sätt lättare om man valt en verksamhet i en fastighet som står bom fast på marken, men ack så tråkigt.
 
Vi vill tacka HP för det fina repotaget. Förutom den trevliga nyheten att det ska öppnas café o restaurang så blev det ju på köpet ett bra PR för oss. Nu har vi mycket att leva upp till och vi vill inte göra människor besvikna.
 
Förstasidan i HP den 1 april. Nä det var inget skämt.
Och två helsidor inne i tidningen..
För en gångs skull så var det ju trevligt att hamna i tidningen utan att det var efter en katastrof, inget sjunket skepp och ingen som trillat i vattnet. Det var kanske dags att skörda lite positivt efter våra strapatser med projektet.
 
I övrigt så arbetas det på. Byggtekniskt med sjöbodarna. Övrigt med det mesta, meny o tryck, dryck, varuflödet, försäkringar, inköp o inköp, kontor, kort o kontanter, arbetskläder och andra marina uttryck. Smygande känsla av stress över att det är rätt mycket kvar ändå. Men samtidigt är vi på banan..iallafall mot andra man haft möjlighet att följa, för det verkar rätt så vanligt att det är mycket spring på slutet. När Helena var med och öppnade restaurangverksamheten på Skavsta för tio år sedan så slog man upp portarna och tiden innan var hysterisk men lärorik. Man kan ju inte arbeta på arbetsrutiner innan, man kan möjligvis snacka ihop sig men annat får visa sig. Klarar man alla flöden, leveranser, kylutrymmen, mängd porslin på en trång båt, sophantering med mera. Många i sig inte svåra flöden men så ska de ihop till en enda stor boll och denna ska rulla så smidigt som det bara går. Helst i nedförsbacke och då innebär det att allt fungerar samt att vi har sol. För vädret är det vi minst kan påverka. Spännande minst sagt.
Sjöbodarna, mycket är gjort men en hel del återstår. Vi tog en dag i solen och arbetade tillsammans med att lägga takpapp. Rätt bra lutning på taket så det underlättar att vara två.
Helena uppe på taket, vi fixade till med takplåt att få lutning i klykan, vattnet ska rinna ner på baksidan.
Här blev Tjoppe suddig, mobiltelefonen åkte fram för ett par bilder men det var nog lite vingligt däruppe.
 
Det var ett underbart vårväder ute och vi tog en lunch där vi satt på ett par gamla pallar i gräset.
 
I vanlig ordning när vi arbetar tillsammans så matchar vi varandra mycket väl. Tjoppe stack upp i skyliften och Helena måttade och klippte till takpappen.
 
Nya rapporter kommer inom kort.
Vi letar samtidigt vidare efter lite marin rekvisita. En stor gammal fartygsventil, är det någon som har en sådan i sin garderob månne?? Hör av er i sådana fall.
 
Sätta kurs!
 
Tjoppe och Helena