Man skulle kunna tro att vi glömt bort bloggen men den har tyvärr bara fått halka ner på prioriteringslistan. Även i en kombination av att kameran blivit liggandes oladdad så det har inte funnits några härliga smaskiga byggbilder. Så länge får det bli ett par tagna med mobilen.
Vi har fixat plingplong ombord. Ni vet en sådan där makapär, en sensor som registrerar när någon kliver ombord och då säger det plingplong i en annan enhet i baren. Då kan man när man står i byssan med fläkt och diskmaskin i gång höra när någon vill komma in. Och på samma gång så får vi ju vetskap om någon kommer i mindre kaffesugna ärenden om natten. Sensorn har vi satt så det är svårt att äntra båten oavsett vart du har tänkt att ta dig, i alla fall om du har tänkt att passera genom en dörr. I början hade vi sensorn på en annan plats och makapären var så glad i sitt uppdrag att den registrerade varenda kotte som rörde sig på kajen. Och med laxfiskepremiär i Nissan så blev det ett fasligt plingande. Vi for upp med våra huvuden och noterade människor med fiskespön, håvar, byggarbetare från huset mittemot, rullator-flanerare, hundägare och annat löst pack som konstruktörer med mera (oops, får vi på däng nu bästa kompisen nu??).
Helena håller på med administrationsarbeten, och är det inte inför kommande verksamhet så är det företaget eller båtklubbar eller rent privat. Dels så har vi under året gått igenom så vi har rätt försäkringar, ändrat redovisningsmetod, sett över bank och pengar och strukturerat om i största allmänhet. Allt för att ligga korrekt till inför nästa steg i vårt företag.
Våra tillstånd är ännu ute på remiss. Något möte har vi varit på och det ser än så länge rätt och riktigt ut och vi kan inte se att något skulle krångla. Men man vet aldrig..vi håller tummarna. Och utan att ha bygglovet formellt klart så håller vi på med sjöbodarna. Vi är liksom tvungna tidsmässigt. Och det kvittar ju egentligen, för får vi inget bygglov så kan man ju alltid avyttra ett par sjöbodar via försäljning. Vi bygger dem ju inte på plats och de ska bli mobila då de bara ska stå uppställda sommartid. Så då har vi inte förekommit bygglovet rent juridiskt. Mycket att tänka på, men vi ställde frågan först till byggnadskontoret så vi inte gör något dumt.
Kvaliteten på fotot kan ifrågasättas, kameran låg kvar hemma nyladdad och allt. Golv och tak och reglar är ungefär det som finns idag. Vi fick besök av en man. Ja vi har lite lösa bekantskaper som är nyfikna och som inte bara följer oss blogg-ledes utan även kommer förbi på cykel eller något annan fortskaffningsfordon, för att beskåda nästa steg. Nu kom ”cykel-mannen” förbi häromdagen. En mycket trevlig man som nyfiket följer oss och som är en rätt klok man. Han tittade länge på sjöbodarna och så säger han till Tjoppe; -Ska du inte ha några dörrar. Tjoppe tittar förvånat upp och svarar -Dörrar, oj det har jag glömt! Det går någon sekund och sedan spricker Tjoppe upp i ett leende och cykel-mannen förstår att Tjoppe visst har planerat dörrar. Fast man inte ser vart för tillfället.
Vi hjälptes åt med de stora takskivorna, Helena fick slita sig från skrivbordsarbetet för en stund. Det känns alltid kul att arbeta tillsammans sida vid sida. Och därefter diskuterade vi takstolar.
Hur högt ska taket vara, beroende på vinkel så får de ju olika uttryck och vad det gäller sjöbodar så finns det alla varianter. Historiskt sett har man slagit upp sjöbodar av vilket virke man nu haft över, det är därför som de blir så pittoreska med olika fönster, dörrar, vinklar och storlekar. Och så står det tätt ihop. Något man ser i Bohuslän ännu, men på många platser dyker det upp nya sjöbodar. Snyggt uppradade, fint och enhetligt. Men inte alls lika charmigt. Vi har en maxhöjd vi inte får överskrida. Vi kontrollerade detta och så hoppade vi fram och tillbaka och diskuterade och sen kom vi fram exakt form på takstolarna.
Moderna sjöbodar bild ovan.
Sjöbodar förr i tiden bilden nedan.
Det rycker i nostalgitarmen när man tittar på gamla bilder från förr. Det var ett annat liv och mycket mer rörelse före bekvämlighetstidens intågande. Struktur och regler för byggnader och båtar är bra för säkerheten, men är inte alls lika charmigt. Och datorer är tidsparande, men får människor att sitta inomhus i större utsträckning. Här har vi en utmaning, att inte skapa för sterila samhällen där vi har fyllt omgivningen med saker men det är tomt på människor.Torghandel till exempel är ett trevligt inslag, hoppas den har möjlighet att överleva framtiden.
Nu är det inte mycket tid kvar innan allt ska vara klart. Känns spännande och lite läskigt. Ska vi hålla tidsplanen. Bäst att lägga bloggandet åt sidan för en stund igen och titta ner i alla de beting som väntar. Har vi glömt något, hinner vi med, mäktar vi med? Den 30 maj är målet att kunna slå upp portarna. Det är bara 3 månader kvar. En resa som började med en tanke och idé för exakt tio år sedan, och snart sex och ett halvt års byggande. Kan det vara sant? Jo det ser ut så.
Matroser och Timmermän!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 