Ena dagen på Anholt så gick vi till öns finaste strand, som hos många anses vara den finaste stranden i norden. På vår väg tillbaka till hamnen så gick vi mycket nöjda längs med stranden. Under dagen hade vi badat länge i det långgrunda vattnet, så varmt så man kunde stanna i länge. Och sen torkade vi på stranden, läste, sov och åt grillad kyckling, ölkorv och brieost. På vägen tillbaka så sa vi inte så mycket, utan vi kände oss sådär vansinnigt nöjda med livet att inga ord längre behövdes. Helena tog upp kameran och filmade ett varv runtom. Detta ska bli vår lilla karamell inför kalla och mörka vinternätter.

 

En härlig syn att se Tjoppe och Konstruktören avslappnat vandra längs med stranden med skorna i handen.

 

På Anholts turistsida så varnar man lite för ön, för man riskerar att förälska sig i ön och den kan bli något av ett beroende. Vi tänker inte säga emot.

 

Havets Brus!

 

Tjoppe och Helena

Nu går det att gå in och titta såväl på musikvideon som på några av fotografierna som togs för någon vecka sedan. Kul med dessa två lite annorlunda projekt. Och vilka duktiga människor som arbetar med bild och ljud.

 

 

Här hittar ni videofilmen. Härligt med det glittrande vattnet bakom och vilken fin båt så säg! Man skulle alltid ha en trevlig och duktig musiker med sin gitarr sittandes på relingen och lira lite.

 

Och här går det att titta på några av Martinas fina bilder, länka in här och klicka er in på hennes blogg.

 

 

Vi tackar för förtroendet att få ställa upp med vår båt som statist.

 

Helena och Tjoppe

 

 

Vi hade otroligt härliga dagar på Anholt. Solen sken och riktig högsommarvärme hade infunnit sig. Lite galet var det då vi skulle lägga till. Anholts hamn är inte den största, men ett mer godhjärtat folk får man leta efter. Med 220 båtplatser så tryckte man in 450 båtar, varav vår stora koloss till båt som en. Som en trevlig person vi känner brukar säga; ”det går alltid in ett får till”. Och det är så sant så. Vi valde när vi kom fram till Anholt att släppa fram färjan och själva gå in efteråt. Lite osäker är man ju alltid när man inte varit på platsen förut. Så efter färjan så tuffade vi in. Tjoppe och vår vän konstruktkören vid spakarna och Helena längst fram på däck. Sakta glider vi in genom inloppet och Helena ser då att det är kö hela vägen in för en hamnplats, färjan har lagt till och efter den så väntar 5-6 båtar. Helena vänder sig om mot styrhytten och gestikulerar stort ”BACKA – DET ÄR KÖ!”. Ett stort svart rökmoln ur skorstenen bekräftade att Tjoppe mottagit informationen. Men som underbart är med de danska hamnarna så kommer hamnvakten ut i en liten gummibåt och instruerar oss var vi kan lägga till. Själva ute vid fyren får vi ligga, med en fanstiskt vy ut över havet. Dock utan ström och promenad över stock och sten för att komma in till hamncentrum. Men å andra sidan så slapp vi vara båt nummer 8. För så många båtar låg det utanpå varandra på sina ställen inne i hamnen.

 

 

Anholts hamn på kvällen. Likt plockepinn stod alla masterna upp i skyn. Vår båt finns någonstans bakom alla masterna.

 

Men nu gick vi lite händelser i förväg. Från början alltså. Vi startade från halmstad tidigt på morgonen. Sol och platt vatten. Tjoppe och Helena och Konstruktören.

 

Under resan så turades vi om att njuta av solen på däck, och vi åt ägg och bacon och fikade. Och Konstruktören testade fiskelyckan, men fick ingen napp.

 

Och efter några timmar kunde vi skönja ön långt bort. Med bara hav runtom så sticker den upp, den lilla danska ön.

Och vattnet blev klarare och klarare. Ju närmare vi kom desto mer grönt och turkost blev havet och man kunde se botten.

Det är ju smått otroligt att det ser ut såhär utanför Sverige, i Kattegatt.

 

 Som ett vykort, såsäg!

Och plötsligt så blev allt så kristallklart. Man såg botten, fiskar och maneter. Vi tittade förundrat ner och sen rusade alla upp i styrhytten för att kolla sjökortet. Båten sticker 2,40 och det såg oroväckande grunt ut. Men det var ett djup på 8 meter. När man tar sig till Anholt så måste man ta sig in på baksidan från Sverige sett för ön sticker upp ur denna sandbotten och det är för grunt på nästan alla ställen.

 

 

Nu är det inte långt kvar!

 

Och tillslut kom vi då fram, med det lilla pysslet att hitta ett ställe att lägga till. Men vi låg bra borta vid vår egna kant. Men det tog inte lång tid så hade vi en segelbåt upphängd på baksidan av oss och en på utsidan.

 

Vid denna tidpunkt så gör man ju det som man finner mest naturligt, när man lagt till i en dansk hamn. Man letar upp ett ställe att få sig en bit mat och en Tuborg. Och där satt vi i den ljumma sommarkvällen och svalkade oss medan solen gick ner!

 

Klart Skepp!

 

Tjoppe och Helena

 

 

 

 

 

 

 

Vi har som vi nämnt tidigare haft lite uppkopplingsproblem när vi varit i Danmark. Men förutom detta så har vi hållit lite hemligt att vi varit på väg till Lysekil för att visa upp skutan för Tjoppes pappa, vår konsult Felix af Lysekil. Nu är vi här och för någon timme sedan så lurades han ner till kajen för att med stor förvåning se oss på båten glatt vinkandes. Ett kärt möte då det var länge sedan vi sågs. Vi kommer att lägga upp såväl bilder som filmer och berätta lite kring vår senaste tids bravader. Först ut så bjuder vi på en film från vår resa mellan Halmstad och Anholt. En otrolig resa där båten bokstavligen badade i sol. Lättast avslutar man detta inlägg med Felix berömda kommentar; ”Så lite en har, så gött en mår”.

 

Skepp och Hoj!

 

Tjoppe och Helena

Hej, ännu ingen möjlighet att lägga upp bilder. Men lägger ett litet kort inlägg för att bekräfta att allt är mycket bra med oss.

 

Skepp och Hoj!

ViVi är med skutan på Anholt. Kom fram efter en fantastisk resa igår eftermiddag. När vinärmade oss denna nordiska exotiska ö så var vattnetturkosfärgat och vi såg botten kristallklart fast djupet var mer än sju meter. Väl framme så var det lätt kaotiskt för alla båtar som vill in. Vi harfått en plats vid fyren, precis vid inloppet till hamnbassängen. Här har vi ingen el så batterier, elverk och motorn förser oss med ström när vi behöver. Hamnen rymmer 220 båtplatser och igår bedömde hamnkontoret att här var 450 båtar. Alla hänger upp sig på varandra. Själva vaknade vi med två tyska segelbåtar på utsidan. Vi har vissa bekymmer med internet och mobiluppkoppling här på ön så vi vill härmed meddela att vi påbesättningenmår alla bra. Vi lägger upp våra otroligt fina fotografier när vi har tillgång till en riktig dator. Nä här, nu har vi inte tid med er. Vi ska iväg på utflykt på ön. Detta är Nordens paradis. 

 

Skepp o hoj

 

Tjoppe o Helena

Nu är det bara vår egna enkla kamera som huserar ombord, filmare, fotografer, musiker och fotomodeller har packat ihop. Iallafall för denna gång. Och nästan med det samma alla förvann runt husknuten så gjorde vi det vi känner till bäst..fortsätta bygga båt. Vi plockade fram målar-lådan och vår berömda glada färg – GRÅ! Men först slipade vi av däcket, dammsög (!) och torkade av hela däcket med rödsprit och tejpade kanten som gränsar grått mot vitt. Vilken fröjd för ögat nu när hela båten känns nymålad. Förvisso inte helt sant då vi har styrbordssidans skrov kvar några meter där fendrarna hänger och dinglar samt att det inte är måla-vitt-år i år, det var det förra året dock!

 

 

Nymålat däck. Under tiden när det torkade så hoppade vi mellan reling och dörröppning utan att sätta ner foten på däcket. Precis som leken från barndomen ”inte nudda mark”.

 

 

Och ännu en bild, från babordssidan så alla kan se att vi inte fuskat (smile). Fotona är tagna klockan sex på morgonen när däcket torkat klart och dagen lovar strålande solsken och en bra bit varmare än tjugo kvicksilver.

 

Sen en bild som stärker personligheten  hos Tjoppe. Han skulle ställa upp Helenas cykel på styrhyttstaket. Och givetvis så började han cykla fram och tillbaka på däckstaket. Helena stod nedanför på kajen och hoppade och skrek och bad att han skulle kliva av cykeln.

 

Om man cyklar på ett däck då måste ju däcket vara ett cykeldäck, eller hur!?

 

Till slut så plockade Tjoppe upp cykeln på taket och surrade den säkert.

 

 

Ett par livbojsfästen har kommit på plats. Livbojarna är under uppsnyggning. Det ska på med nya reflex och snören och text inom kort.

 

 

Här bjuder vi på ett bildbevis på att solen faktiskt sken även denna sommaren. Och vår fina pollare med förtöjningstross runtom. Vi går fortfarande och klappar och beundrar våra pollare.

 

En hyggligt sommarsvensk bild. Men bäst gör den sig tillsammans med nära och kära. Vi fick besök av ett par av Tjoppes barnbarn med föräldrar. Och vi satt i aktern och åt goda bullar och drack läsk och te.

Barnen tycker det är spännande med farfar och Helenas båt.

Och medan vi satt där så gled segelfartyget Tre Hjärtan förbi, med dunka-dunka musik och festande ungdomar ombord. Det var Måndagsklubben som var ute och kollade in det glittrande vattnet. Tänk så fort vårt mörka och kalla vinterland livar upp på sommaren bara solen och värmen visar sig. Och vi är med raska steg påväg dit, mot vintern. Men det glömmer vi nu..för nu skiner solen och de har lovat sol och värme i flera dagar i sträck. Och vi tackar!!

 

Ur den marina ordboken:

 

Koj!   (Undermålig sovplats i båt där förut friska människor blir vanskapta, kan med viss svårighet användas till att göra nya männsikor i).

 

Detta gäller dock inte på vår skuta!

 

Tjoppe och Helena

Ännu en dag har vi haft med jippo på båten. Denna gång var det ett reklamfotouppdrag. För oss var det otroligt spännande att se hur fotomodeller och fotografer arbetar och det verkar inget lätt yrke. Allt tar tid och det är många detaljer som ska till och modellen får tålmodigt följa instruktionerna..huvudet lite bakåt..ut med höften..fram med handen..sug i blicken..osv. Det var intensivt arbete på båten i tre timmar och alla var synnerligen trevliga och fast vi två båtbyggare hade kunnat hålla på med annat då sällskapet klarade sig på egen hand, så var det svårt att inte fångas av stunden. Det blev därför att vi stod med och tittade, studerade och förundrades över hur man arbetar fram bilder som ska fånga en härlig sailor-känsla. Vi fick hela tiden beröm för vår fina båt, att den var som klippt och skuren för ändamålet och vi tyckte det samma åt andra hållet. Fotomodellerna kändes som en naturlig rekvisita ombord. Med vår lätt enkla kamera så fotade vi lite från dagen, och vi kommer i framtiden att kunna presentera en del av de bilder som togs, fast då tagna av Martina, en otroligt proffsig fotograf. Synd att man inte kan förmedla i bilderna hur hon arbetar med sina modeller.

 

Martina ger instruktioner till modellerna..

 

Att kunna koncentrera sig och koppla bort alla människor som står och tittar på en måste vara en konst. Denna tjej kunde sin sak!

 

Roligt var det att höra alla fackuttryck, det är litet speciellt språk när fotografer och modeller kommunicerar med varandra.

 

 

Nya kläder på!

 

 

En reflektor användes för att förstärka solljuset. Annars hade vi en hel del sol som tittade fram mellan molnen. Och dagen blev bättre och bättre vädermässigt.

 

 

Den här bilden fångar alla som arbetar med fototagningen.

 

Utav många hundra bilder så blir det tillslut inte så många som väljs ut. Men vi fick en liten förhandstitt i Martinas kamera och konstaterar att det inte kan vara lätt att välja ut..det är väl här man skiljer mellan proffs och andra, när fotografering blir en konstart.

 

Flera bilder kändes som tagna ur en film, där man kan ana ett triangeldrama, två sjömän som slåss om den vackra flickan.

 

 

En trevlig bild, nu är vår båt en fotomodell den med..

 

Om någon är nyfiken på Martinas arbete som fotograf så kan man gå in på hennes hemsida  http://www.martinawallin.com/ .

 

Och reklamkampanjen, ja den är för ett mexikanskt skoföretag som gör en speciell typ av seglarskor. Skorna finner man med fördel på modemedvetna fransmän i St Tropez och dyligt.

 

Skepp och Hoj!

 

Tjoppe och Helena

Idag har vi haft musikvideoinspelning på båten. En riktigt trevlig dag och vi hade tur med vädret även om det låg oroväckande mörka moln i kanten. Visst problem med ljudet då det blåste rätt så bra, men tillslut så satt allt. Lägger upp några bilder från inspelningen och sen kan man gå in på poolsessions hemsida och hålla koll på när videon blir upplagd. Tills vidare kan man titta på poolsessions tidigare material. Årets inspelningar är från olika halländska miljöer. Kolla in på http://poolsessions.se/ .

 

 

Allt ska riggas innan det är dags för tagning.

 

 

Det var svårt att få till ljudet till en början, eftermiddagsbrisen låg i.

 

 

Kamera och ljud testas..

 

Dags för tagning..

 

 

Tre kameravinklar, varav en kom uppefrån biltaket.

 

 

Klapp!

 

 

Under inspelning

 

 

Idel blå himmel men faktum är det tornar upp sig kolsvarta moln innefrån land.

 

 

Musikern Parker Lewis

 

 

En välförtjänt fika med eftersnack!

 

Som sagt, håll koll på poolsessions hemsida så får ni se resultatet av denna mycket trevliga och intressanta dag. Det är duktiga killar som arbetar med detta projekt.

 

Skepp och Hoj!

 

Tjoppe och Helena

Bensinbryggan är lätt och bra att lägga till vid. Men pollarna är oroväckande korta, så en gång så släppte en tross. Det är smidigt att gå ner och tömma tanken, skönt att vi kan trycka på knappen och ge oss ut när vädret så tillåter.

 

 

Tjoppe kopplar avloppsslangen.

 

 

Kopplingen fungerar utmärkt.

 

Skepp och Hoj!

 

Tjoppe och Helena