Vi har fortsatt vårt pysslande på båten under veckan. Båtens kompass och lanternor har plockats fram från sina gömmor för att putsas upp och sättas tillbaka på sin ursprungliga plats. Det visade sig vara ett ganska bra jobb, att putsa dessa ting, då vi ena dagen under helgen föredrog horisontalläge. Anledningen till detta måste vara den trevliga grillfesten tre vänner emellan kvällen innan, där allvar och skoj blandades med skratt och gråt. En sån där nära-kompisar-kväll där man kommer varandra inpå livet. Viss hjälp hade vi nog av irish coffee och vinet. Och som en grand final på kvällen så bestod efterrätten av båtgubbar med grädde. Våra akterodlade jordgubbar slank ner under stort mmm-ande, söta och goda som himmelriket.

När vi bröt upp vår tillställning var inte klockan sent på kvällen utan mer tidigt på morgonen. Och horisontalläget ändrades inte på många timmar. När detta väl hände var det under huvuderlig protest. Det är sällan vi ställer till det så att morgondagen blir lidande. Men någon gång så, i synnerhet med en jäkla bra kompis, det var vi värda och båten blir nog klar ändå inom sinom tid.

Tjoppe fixar lanternorna till båten. Horisontalläget är just brutet.

Helena satt mittemot med kompassen framför sig.

Jo nog behövde man hjälp med att navigera sig igenom denna dag..

Men så med en underbar omelett i kistan, fylld med tomater, brieost och lök så började byggarlusten infinna sig på riktigt.

Med full energi ger sig Helena på att knacka bort gammal färg och rost på ett fint ankare som vi fått i gåva. Mycket glada blev vi för detta gamla ankare och vi ska ha det i salongen därnere på väggen är tanken i nuläget. Men först ska det knackas och sen målas upp.

Detta fina block ingick även i gåvan. Vi tackar och bockar, finare saker får man leta efter.

Vi är nu skyldiga våra givmilda vänner ett par riktigt goda drinkar, men det får bli en annan dag när man inte har en festarnatt så färskt i minnet.

Tjoppe har lagt lite tid på styrhytten i veckan.

Hål för kompassen och skivan har fernissats ett par lager. Blank som en spegel.

Hål var det här!

Nu är kompassen på plats. Kompassen är minst från 1960, för man har ristat in årtalet i glaset.

Och ute så har Tjoppe börjat sätta dit ventilationsgallrena.

Längs med hela brädgången på insidan så har vi ventilationrör som går. Ända nere från kölsvinet vandrar luft mellan innerväggar och skrovet. Med hjälp av undertryck då vi har en fläkt som jobbar så  luften vandrar. Och glädjande nog konstaterade Tjoppe när han borrade upp hålet för att sätta dit ventilationsgallret, att det var bra sug i hålet. Venilation är viktigt, i synnerhet då vi plastat skrovet och båten inte längre kan ”andas” genom träet.

Här har vi börjat skruva dit ventilationsgallrena, 5 stycken hade vi och ytterligare 16 galler behövs inhandlas.

Det kändes rätt så gott att ägna sig åt småpyssel. Fast det får inte bli en vana det här, att äta båtgubbar och dricka irish coffee mitt i natten.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Vi mötte en kompis idag, han stannade till med bilen. Han pekar upp mot vår båt och vårt soldäck och utbrister på skön stockholmska; -Jävla schysst skybar ni har däruppe! Vi skrattar gott, skybar! Självklart, så nära himlen man kan komma med sin drink eller grogg. För övrigt så kommer faktiskt ordet grogg från sjöfarten. Groggen kommer från den stränge brittiske amiralen Edward Vernon som spädde ut besättningarnas romransoner med vatten för att minska fylleriet bland sjömän. Han kallades Old Grog för han låtit sy sina uniformer i ylletyget grogram. Och så finns det en seriefigur som heter Kapten Grogg. Det är en tecknad filmfigur skapad 1916 av Victor Bergdahl. Kapten Grogg var en rödnäst och råbarkad sjöman med hetsigt humör som inte spottade i glaset.

Bilden är plockad från Wikipedia.

Ja det finns många historier och figurer som är plockade från sjöfarten och många uttryck, även en hel del som man idag inte använder till sjöss.

Från och med idag så har vi nog myntat vårt soldäck till att heta Skybar, iallafall om det är dryck som ska intas däruppe.

På vår skuta så har det arbetats på. Hela relingen och brädgång på ut och insida är nu målade. Kvar återstår att måla däcket på nytt (jo vi målade det förra året men vi vill fräscha till det lite efter all plastning och målning av reling) samt att vi ska måla skrovet blått på nytt. Vi tog med oss kameran och tog ett par bilder på vår skuta i helbild.

13 juni 2012. Vi har just avnjutit en middag på soldäck, hemmagjorda köttbullar, färskpotatis, gräddsås och lingon. Ett glas kall öl till i solen så då satt vi nog i skybar trots allt.

Båten sedd från babords sida. För drygt två månader sedan hade vi övertäckningen och den galna giraffen på taket. Vilken förvandling, och som vi njuter av att kunna få sol på oss när vi är på båten. Vi har levt i ett mörker under fyra års tid.

Halkiparna är målade.

Och likaså kring styrhyttsfönstrena.

Och inne i styrhytten har det också arbetats på.

Instrumentbrädan fick sig ett oljelager.

Tidigare ditsatt men vi tror inte vi dokumenterat det tidigare är vårt lilla grabbräcke i styrhytten.

Här kan man hålla i sig om man behöver luta sig ut för att spana på andra båtar och dyligt.

Och på vår botaniska avdelning så närmar vi oss skördetid.

En efter en mognar gubbarna nu. Det blir nog till att köpa glass och avnjuta dessa i Skybar med något sliskigt gott att dricka till. Vilken tur att man alltid närmar sig helg!

Hej och hå!

Tjoppe och Helena

Här kommer några blandade bilder från vår gode vän Thomas. Brandkåren var en dag bakom vår skuta, för att träna lite.

Sikten är rätt så dålig i Nissan och botten är rätt så dyig.

Alltid kul när det händer lite runt omkring.

För att inte tala om att Nissan är kall. Brrr, det känner ju Helena till efter det ofrivilliga badet häromdagen.

Ett annat bad var kräftbadet häromveckan..

 
Två mästerkockar minsann, godare kräftor får man leta efter. Och nu har vi tre kilo i frysen som vi spar på till ett galant tillfälle. Midsommar kanske, vem vet?!

Kökschefen har här lagt rabarber på skaldjuren. Lagansvarig i dubbel bemärkelse, dels för kräftlagen och sen för sitt arbetslag.

Och en sista bild, på Tjoppe i fören. Här var det nymålat!

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Det har varit en rolig och intensiv vecka på vår båt. Ett av alla våra barn tog studenten och familj mötte upp och vi hade en trevlig tillställning ombord. För de minsta, som går under betäckningen barnbarn, så är båten väldigt spännande. Mindre spännande tycker nog Helena det är som med åren fått lite franska nerver avseende alla faror som finns på en båt under ombyggnation. Men allt gick bra, lite tack vare Tjoppe som fångade en treåring som på något sätt inte fick med sig benen utan bara överkroppen när han skulle ner från den höga kojen..och dök baklänges..men Tjoppe fick tag om ena benet på pojken när han kom farandes ner mot durken. Tur att Tjoppe är grymt stark i armarna, för där dinglade pojken i Tjoppes enhandsgrepp med en hårsmån mellan huvud och golvet.

Annars är det roligaste med båten, i barnens tycke, däckets språng för det lutar så mycket och blir till en backe. Och där försöker barnen åka ruschkana och de rullar ner.

Mormor med de två stora barnbarnen på studentuppvaktning.

Barn är roliga, som tex 3-åringen sa till mormor Helena;

-Mormor, tack för maten. Det var inte gott!

Häpp, ja från barn får man höra sanningen. Men från den uppdukade buffén så hade han fyllt sin tallrik med nästan bara digistivekex så mormor kunde förstå att hans mat blev lite torr. Och 6-åringen som är en vis ung dam sa när vi var på väg hem från studentfirandet;

 -Mormor, vet du…att barn kan bli väldigt arga. Så därför ska man säga JA och inte NEJ till barn.

Så sant så sant och därefter väntade bara mormor på att det skulle komma en uppföljningsfråga i form av; -Mormor, kan jag få godis? Eller; -Kan vi gå till lekparken? Men frågan dök aldrig upp.

Alla Helenas barn samlade, inte det lättaste när de är utspridda över hela landet. Nu har alla våra barn tagit studenten så nu kan Tjoppe och Helena känna sig vuxna på riktigt.

Nu är vi fullvuxna konstaterar vi.

En rätt så trevlig bild där vi lyckas skratta och le båda samtidigt.

Helenas yngsta barnbarn, 3 månader, var också med på resan. En glad liten tjej som verkar nöjd med livet.

Under dessa två dagar som vi hade studentinvation så låg bygget nere på båten. Och barn och barnbarn åkte därefter hem med tåget. Tåget skulle gå 7.03 dagen därpå och hela gänget hade varit inhyst i vår lägenhet. Klockan 6.50 på avresedagen ringer det på Helenas telefon. Det är sonen den yngre.

-Mamma, vi står alla vid tåget. Men vi har glömt biljetterna i lägenheten. Tåget går om tio minuter.

Som skjuten ur en kanon så hoppade Helena i ett par byxor, sen bilnyckel och kastade sig ut på kajen och in i bilen. Nattsärken är fortfarande på. Kör över slottsbron och bort till lägenheten. Och väl framme så möts hon av äldste sonen som har sprungit hela vägen från stationen för att delta i biljettjakten. Vi kastar oss in i lägenheten, där den trötta studenten fortfarande ligger och sover. Vi tar påsen med matsäck och biljetter som står fint i hallen och väntar. Och ut till bilen, denna gång får sonen skjuts för klockan är så mycket att han definitivt inte haft en chans att springa tillbaka. Vi kör tillbaka och när vi passerar torget så slår kyrkklockan. -Klong klong klong!

-Ah, säger Helena. Klockan är 7 och vi har tre minuter på oss. Tvivlet stiger i kroppen. Vi ringer gänget och säger att de måste uppehålla konduktören och säga att vi är där alldeles strax. Vi får grönt ljus hela vägen, över slottbron sen en genväg upp mot stationsvägen och lite gas och så är vi framme. Sonen kastar sig ur bilen efter en puss på mammas kind och så försvinner han.

Alla hann med.

Därefter åker Helena tillbaka till båten och den sovande Tjoppe. Lugnet lägger sig och det är bara vi två igen. Skönt men tomt. Helena drar av sig jeansen och kryper ner i sängen på nytt. Vilken hjälteinsats!

Vad som i övrigt har hänt på båten än att vi haft studentfirande ombord är följande. Vår köksdörr har fått sitt handtag ditsatt.

En liten men ack så viktig detalj. Dörrar blir rätt så obrukbara utan handtag.

Och en dag då det regnade lite smått till och från och det var lönlöst att ta fram målarpenseln så gav vi oss på skorstenen. Då vi hade överbyggnaden på så stack skorstensröret upp genom taket. Med överbyggnaden riven så såg båten lite rolig ut med den alldeles förlånga skorstenen. Nu tog vi tag i problemet och kapade av röret.

Tjoppe sågar och Helena håller.

Sen baxar vi iland den avkapade delen för att ta av toppen och fästa den på det nu något kortare skorstensröret.

Helena lossar muttrarna.

Sådär, nu ser det riktigt bra ut. Skorstenen ska målas svart inom sinom tid.

Och med fortfarande ett duggande väder så plockade vi fram våra klys eller halkipar som det också heter. En halkip är en öppning eller ett beslag i eller på reling, på båt eller fartyg, för genomföring av rep eller tross vid förtöjning. Vi har haft en hel del saker bortskruvade och undanlagda under byggtiden och nu åker sakerna fram en efter en. Och snart är vårt lager tömt och allt sitter åter på båten. Nu var det dags för våra halkipar. (Uttalas hal-tjiip)

Först bestämmer vi var de ska sitta.

Framme i stävern en på babors och en på styrbords sida.

Sen slipar Tjoppe rent baksidorna på dem.

Sen så tätade vi med sika och skruvade fast halkiparna med kraftiga bultar.

Hår får Tjoppe ta i..

Tjoppe kan därefter förtöja båten som det är tänkt. Nu ska även halkiparna målas svarta precis som skorstenen, men det blir en annan dag.

Och hur var det då med målarvädret. Jo det lättade upp och vi fick uppehåll på kvällen, även om en del mörka moln gled över våra huvuden som hot. Men hoten var tomma och verkningslösa så vi hoppade ner på flotten och målade brädgången på babordssidan vid en sista strykning.

Tejpa och måla, tejpa och måla. Det gäller att skydda det som ska målas svart. Och när vi var klara så hoppade Tjoppe upp på kajen och Helena började förtöja flotten. Och när det var dags för henne att kliva upp på kajen så tog hon tag i fartygets tross för att häva sig upp. Och så tappade hon taget och med en fot på kajen så fick hon förmycket bakvikt och behövde kliva tillbaka på flotten. Ner med fötterna och där FANNS INTE flotten längre. Med båda fötterna så dök hon i vattnet men bakvikten gjorde att rumpan landade på flotten som hade flyttat sig bakåt. Tjoppe hörde plasken och kom rusande och så blev det ett gemensamt skratt. Helena satt på kanten på flotten med fötterna i vattnet. Ja detta var det närmaste plumset under våra byggår. Vi har varit nära många gånger förut. Helena var mest glad för att hon inte badade helt, för i fickan låg kameran och mobilen.

Ombyte för Helenas del gällde medan Tjoppe plockade undan på kajen. Och sen blev det en varm brasa och lite god mat. Klädsim är inte så roligt, konstaterade Helena.

Simma lugnt!

Tjoppe och Helena

Oj vad tiden går, en vecka redan. Och likt alla människor, fast vi gärna försöker undvika det klassiska ekorrhjulet, så har vi haft fullt upp – med allt mer eller mindre. Vi upplever ofta att hela maj månad och fram till midsommar som ju är den vackraste tiden på året, alltid är hektisk. Tiden är konstig, 24 timmar har alla människor. Varesig mer eller mindre. Och ändå fast vi vet det hela tiden så lyckas man ofta inte planera bättre än att man är överplanerad. Men trots fullspäckat schema så har vi mycket positivt i vårt bagage från denna period detta år. Vi tar en titt på vad som hänt i vårt båtliv senaste veckan.

Vi kom över ett tillfälle att köpa havets guld, helt nyfiskade. Bland det underbaraste som finns är att koka sina egna havskräfter. Fem fina kilon. Nu blev goda råd dyra, för vi hade inte räknat med denna fångst så vi fick helt enkelt ställa till en liten matlagningsfest.

Vi fick låna såväl kök som stor kastrull. På båten är köket än så länge för provisoriskt för en batalj av detta slag. Vår gode vän som erbjöd oss lån av kastrull hade av en händelse en flaska cava på lut. Och då var ju saken biff, här ska kokas kräftor i glada vänners lag. Först blandade vi lagen till havskräftorna. Vatten, salt, lite socker, en skvätt öl och lite vinäger och så generöst med dillfrön. Inte förmycket öl i vårt tycke och vinägern gör något gudomligt åt kräftan. Det här är konst!

Här är de, våra fina och ännu okokta havskräftor.

Flera sorters skaldjur är inte så vackra innan de får sin fina färg från koket, men havskräftor är ett undantag. Mycket vackra, det gäller att inte ta fel och sätta tänderna i en levande kräfta, då kanske man får ett nyp om näsan!

Och så kokar man upp lagen. Häller i kräftorna och tar tid. Lite knepigt om de små krabaterna är mycket olika i storlek, då kan man behöve dela upp dem i två koktider. Våra var tämligen jämna. Stora kokas i fem minuter, och små i tre minuter.

Vi kokade alla våra i fyra minuter. Därefter häller man av skaldjur och lag och allt får svalna.

Under tiden detta försiggick så smuttade tre glada vänner på lite mousserande och så åkte grillen fram och vi åt grillade fläskkotletter och åt potatissallad. En mycket trevlig spontanfest.

Här är de upphällda, färdigkokta och väldoftande. Två stora byttor. Vi avslutade därefter vår festliga sammankomst och innan vi bröt upp så tackade vi så mycket för lånet och lämnade några nykokta havskräftor i betalning. Vår gode vän blev mäkta glad. Han är en trevlig gentleman som har många strängar på sin lyra. Inovatör och full av idéer, en tänkare som söker lösningar på problemen.

Han är grundaren till succén GentleCone. Nu behöver inte män längre sätta nålar i sina kläder eller blöta/smutsa ner sig från blomman på rockslaget. Och den har flera praktiska användningsområden. Smart liten pryl som man fäster med magnet.

På båten har följande hänt..

När det inte är målarväder så arbetas det i maskinrummet. Här pågår oljebyte på motorn. En liten oljeläcka som vi haft hela tiden tittade Tjoppe närmare på. Svårt att komma åt och han behöver specialverktyg. Inte sämre än vår vän uppfinnaren så åkte Tjoppe iväg för att köpa ett verktyg som han ska bygga om för att kunna komma åt.

Och när målarvädret har infunnit sig mellan skurarna så har vi målat. Reling och styrhyttstak har vi grundmålat. Och brädgången har vi vitmålat på nytt, ända till färgen tog slut. Styrbordssidan blev klar iallafall.

Här har vi grundmålat taket och styrhytten har fått sin vita färg ända upp till taket.

Helena kunde därefter måla däcksfärgen på taket. Tjoppe har slitna knän så det blir Helenas sak att krypa runt på taket.

Med allt grundfärgat, taket gråmålat i sin rätta däcksfärg och den vita färgen målad så långt det nu gick tills burken var slut så tog vi fram den svarta färgen.

Klart för att ta fram den svarta kulören..

Och innan man börjar måla så är det ett evigt tejpande på maskeringstejp.

Tjoppe ”svartjobbar” på båten..fast egentligen kvittar det för han får ju aldrig betalt utan han får snällt betala. Med den svarta färgen så började det verkligen hända saker med båtens utseende.

Här står Helena på däckstaket och fotar Tjoppe. Och med reling och styrhyttstak målad en första omgång så kunde vi dra bort tejpen och titta på resultatet. Det börjar bli en rätt trevlig båt av denna gamla skuta.

Tidig juni 2012.

Styrhyttstaket har fått sin svarta färg. Runt styrhyttsventilerna är vi inte klara, vi har en del arbete att göra på ramarna innan vi kan måla klart.

Mycket nöjda såhär långt är vi, men vi har babordssidan kvar där den vita färgen tog slut. Nu är den inhandlad så nästa steg blir att invänta uppehållsväder och därefter fatta rollern och göra klart brädgången innan svart färg tar vid även där.

Vi firade detta med att äta ett par kilo havskräftor och till det åt vi grekiskt lantbröd med fetaoströra med färsk koriander. Kryddan kom från vår egen odling på akterdäck.

Och till detta så smuttade vi på ett bättre italiensk rosévin med riktigt hög fruktsyra.

Och på trädgårdsavdelningen så går det också framåt. Vi har vårdat och vattnat och tittat till våra små telningar. Kryddorna har vi börjat använda, koriander och basilika och timjan.

När Helena var yngre så pysslade hon mycket med krukväxter, hade egen kaktussamling och exprimenterade med att ympa olika växter med rätt så gott resultat. En del av resultaten fanns kvar länge i barndomshemmet. Detta intresse frodades som mest då Helena var i 10-11 årsåldern. Nu har intresset tagits upp på nytt i liten skala, men här ympas det inte längre och allt som odlas är ätbart.

På de två jordgubbsplantorna så börjar gubbarna ta form. Riktigt stora och om allt håller i sig så blir det en god skörd. Med tur så blir det ett 30-40tal gubbar på endast dessa två plantor. Än kommer nya blommor så det återstår att se.

Och nu har den första jordgubben börjat ändra färg till sin röda söta goda. Kanske att det blir klart för skörd till midsommartårtan.

På tal om svensk midsommar så har vi en bukett prästkragar i en vas på båten. Det är en fantastisk tid nu, och är vädret det bästa så finns det inget som slår en svensk midsommar i skärgården. Som en äkta Pripps Blå-reklam fast på riktig. Nu hoppas vi på att vi får lite sol till midsommar även om inte vi finns i skärgården. Om man nu inte räknar Tylön och Danmark till skärgårdsöar. Men ett annat år, ja då ska vi ha båten i skärgården med sol och glittrande vatten runtom.

Och från flora till fauna-avdelningen så har fru Dopping kommit förbi med sina små ungar. Tyvärr var de lite skygga så det gick inte att få en riktigt bra och nära bild.

Helena försökte slänga i lite matbröd för att locka dem närmare. Men de drog fortare än kvickt och TJOFF så var hela området fyllt av fiskmåsar som blev glada för gratismåltiden. Det blir inte alltid som man tänkt.

Och när vi höll på att försöka fånga doppingar på bild så kom en äldre man förbi, som vi träffar på ibland. Han följer vårt projekt från sin kajpromenad. Denna gången hade han med sig fina foton som han tog vid ett tidigare tillfälle.

Båtbyggarparet poserar. Fotot som är en papperskopia är ett riktigt bra foto som vi gärna sparar till framtiden.

Och en annan god vän fångade oss på bild när han var ute och promenerade på den andra sidan av Nissan.

Här hade vi nog brutit upp för lite god mat efter en lång arbetsdag med att plasta styrhyttstaket. Och klockan är nog rätt så sent för solen håller på att gå ner. och det är varmt för vi har ventilerna öppna trots den sena timmen.

Vi tackar så mycket för fotografierna, det är svårt att få oss båda på bild samtidigt och sen säger andras bilder något mer än våra egna.

Nu inväntas en solig dag, det är bra för då är Tjoppe glad!

Hej o hå!

Tjoppe och Helena