Nu när vi inte längre tillhör grottfolket så har tillvaron blivit ljusare bokstavligen. Det nya livet, version 1:2 har precis börjat och vi har ägnat tiden åt att få ordning på en skräpig kaj och att skydda tak och reling. Lite oturligt så blåste det upp en eftermiddag så en hel del byggplast lossnade och vi fick börja om. Vi blev återigen påminda om hur kloka vi varit som haft överbyggnaden som stått emot nederbörd och vind, till och med orkanstyrka. Hade det varit presenningar på vår båt så hade vi fått hämta dessa i Kalmar efter höststormarna.

Tjoppe kämpar med byggplast på styrhyttstaket.

Relingen skyddad för nederbörd.

I fören så har vi lite mer arbete med reling. Här ska vi få till det med ett bra ankarspel. Det känns lite jobbigt i tanken att vi har ett ankare (se bilden) som vi visst kan använda idag om vi ger oss ut till havs. Den jobbiga biten ligger i att veta att vi inte får upp ankaret efter. Med andra ord ett engångsankare. Och inte lyfter man ankaret med handkraft även om Tjoppe är stark som en björn.

Inne på båten så har ljuset letat sig in. På eftermiddagarna när det är soligt så får man detta roliga ljusspel på styrbordssidans vägg. En ny vana, eller ovana kanske, har Helena fått på eftermiddagarna när tiden tillåter. Hon sitter vid köksbordet och låter solen värma ansiktet och nick..nick..nick..så somnar hon till. Otroligt skönt och lite mormorsvarning på beteendet. Men så har hon nyligen blivit mormor igen också. Nästa steg är väl en gungstol. Nä visst ja, det behövs inte, hela båten är ju som en gungstol!

Vi har tre öppningsbara ventiler. Ett av dem är i byssan. Här lagas det mat på insidan och P1 hörs ut på skarndäck där Tjoppe jobbar. Det är den här känslan man så gärna skulle vilja beskriva för andra människor. Lite kluckkluck, lite radio, det luktar gott om maten som vankas, lite trevligt båtpyssel på utsidan och sol sol sol och havsfåglar. Det var det här vi drömde om och drömmen är sann.

Vår trevliga entré. Vackra liljor pryder ingången. Helena har fyllt år och därför blommas det. Jo ett år äldre, och Tjoppes pappa hade så rätt när han sa för snart fem år sedan när han hörde om våra båtbyggarplaner. Nä han var inte helt positiv till den galna idén. -Ska ni göra det, så ska ni göra det nu! När ni passerar 50 blir ni för trötta. Vi är benägna att hålla med idag, för vi känner att bara på dessa fem år så har vi blivit lite tröttare..men klokare.

Tidigare har det inte funnits utrymme tidsmässigt för att odla några intressen. Helena fick ett miniväxthus i födelsedagspresent. Här ska det prunkas kryddväxter är tanken. Klart man kan odla på båt. Och lagom mycket tid tar det att sköta denna lilla hobby när vi ju till faktum inte alls är klara med båten än.

Vad som väntar härnäst är styrhyttstaket. Vi hittade raskt en köpare till takplåten utan att vi behövde sätta ut en annons. Och takstolarna insåg vi att vi kunde använda till takbygget. -Inget får förfaras, som Helenas pappa säger. Han bor i småland.

Nu håller vi tummarna för att solen fortsätter lysa..så vi kan öppna ventilen i byssan och njuta av lite radioskrål när vi sitter på relingen med en kopp te och blickar ut över vattnet.

Så lite en har så gött en mår!

Tjoppe och Helena

Några dagar har passerat sedan vi rev däcksbyggnaden. Vi har jobbat hårt med att plasta in reling och styrhyttstak för att skydda mot regn och att rensa bort bråte från kajen. Vad det gäller båtens nya utseende så börjar vi sakta vänja oss. Och vårt nyvunna ljus inomhus är ett lyft. Lite ovant är det att promenanter på kajen nu kan titta in. Så nu gäller det att inte sitta halvnaken längre vid köksbordet, i så fall får vi göra det under däck. Otroligt många människor, vänner och okända har tittat förbi och gratulerat. Någon kille stannade sin bil tvärt, slängde upp dörren och ropade; -Så det är så båten ser ut, schysst! Och så gjorde han tummen upp och drog vidare. Båten har kommit att bli en liten attraktion, så många trevliga människor som kommit förbi för att titta närmare. Nu har det lagt sig lite och vi har åter funnit lite arbetsro.

Bilderna som togs under rivningsdagen lägger vi härmed upp. Det blir inte så mycket text, utan bilderna får tala sitt eget språk. För underlättnad så läggs bilderna upp i mindre format. Men för den som vill förstora, så går det bra att klicka på bilden så växer bilden. Håll tillgodo!

Vi arbetade tills det blev mörkt. Allt hade gått bra, men vi var rätt trötta av det fysiskt hårda arbete och sol en hel lång dag. Innan vi gick in på båten för en bit mat så tog vi en sista bild.

Inom kort så kommer ett nytt inlägg med nya bilder.

Likt sent på en julaftonskväll så var känslan ungefär densamma. Mycket trötta och mycket nöjda. Och vi hade fått ett jättestort paket som vi öppnat under många timmar. Just vad vi önskat oss. Tomten finns.

Däcksman dansar!

Tjoppe och Helena

Klockan är mycket och vi är trötta men mycket glada efter en dag av hårt arbete. Det känns fantastiskt skönt att övertäckningen nu är borta. Vi har haft en solig dag där många vi känner kommit förbi och hejat på. En del har vi fått ett handtag eller två utav. Vi tackar och bockar. Ett extra stort tack till Erik, som har slitit hårt med skruvdragaren hela dagen.

Tjoppe och Erik pustar ut en stund i dag på eftermiddagen.

Nu har vi en massa efterarbete. Hela kajen är fylld av byggbråte. Tippen och städ och att täcka in reling och styrhyttstak med plast står på agendan. Vi har tur att det inte ska regna något närmaste dygnet, annars hade det blivit nattarbete.

Här står vi trötta men lyckliga bland all byggbråte.

Det känns väldigt ovant med båtens nya utseende. Och med tiden så ska mast på, och styrhyttstaket ska fixas så styrhytten ser mer proportionerlig ut mot resten, reling och räcke och en massa annat.

En milstolpe i vårt båtbyggarliv. Vi kommer med ett nytt blogginlägg med massor av bilder från rivningsdagen. Nu säger vi godnatt och vi syns och hörs på nytt om båtgudarna vill.

Kasta loss!

Tjoppe och Helena

Jo om allt går vägen trots en del missöden så kommer vi riva taket idag. De har utlovat 12 plusgrader, sol och vindstilla idag. Vi har städat båten och allt är förberedd. Trots Tjoppes pappas avrådan från att riva nu, då Tjoppe åkt på en rejäl förkylning där lungorna tagit lite stryk så trotsas den rekommendationen. Likt barn i alla tider gjort mot sina föräldrar så triggar detta nog Tjoppe lite extra. -Pappa, jag är snart 46 år och bestämmer själv. Efter samtalet så tog Tjoppe på sig sin envisa småtjuriga sida och sa trotsigt att -Jag ska minsann trotsa gubben och göra tvärt om!

Nu har Tjoppe och hans pappa en fantastisk relation på alla dess sett.

Annars började morgonen kanske inte som man tänkt. Sommartid och en timmes mindre sömn. Vi vaknar glada och förväntansfulla och kliver upp skapligt för att komma igång med takrivningen. Tjoppe går på toaletten och Helena börjar bädda sängen. Likt vår lassoteknik så kastar vi upp täckena. Tjoppes först – perfekt. Helenas därefter – nja inte fullt så bra. Helena bestämmer sig för att hoppa upp i sängen och rätta till felet uppe vid huvudändan. Hon backar några steg för att ta sats som hon gjort hundratals gånger hittills för att hoppa upp i sängen. Och så tar hon sats och slänger sig upp och PANG!!! Det tar tvärstopp och Helena faller ner på golvet. Knät träffade ekhörnet på garderoben med sån kraft att det lät i hela båten och Tjoppe ropade från badrummet: -Vad hände?!
Helena kved av smärtorna och det sköt en smärtimpuls genom kroppen och adrenalinet steg tvärt.

Sen händer följande. -Helena, helena….! Tjoppe står lutad över Helena som ligger på golvet. -Helena, hur mår du, vad hände? Helena hör Tjoppes röst långt bort i bakgrunden bakom bruset i huvudet. -Helena, du har svimmat. Är du vaken? -Mmmm, svarar Helena. -Ta det lungt bara, säger Tjoppe. Helena vaknar till lite mer och svarar. -Jag slog i knät och måste ha svimmat. Proceduren som följer sen är lite mer vaknande, lite småprat och och kontroll av knät OCH ekhörnet. Det mesta verkar helt, dock är knät rött efter smällen och lite stelt. Men nog fungerar knät som innan. Sen börjar vi skratta, så galen start på dagen. -Du kanske inte ska upp på taket idag om du svimmat, säger Tjoppe. -Strunt! Replikerar Helena, klart jag ska upp på taket idag, nu mår jag bra. Helena hoppar därefter upp i sängen igen, klarar ekhörnet galant denna gång och bäddar klart.

Nu ska vi bara ladda med ägg och bacon så börjar vi så smått. Kameran finns i beredskap och snart ska vi få se hur båten ser ut – egentligen!

Det blir mycket intressant att se hur denna dag utvecklar sig.

Flaggan i topp!

Tjoppe och Helena

Vi räknar ner dagarna nu. Och kollar väderprognosen. På båten pågår städ och röj och förberedelser för full. Den första april ser inte bra ut vädermässigt så vi försöker titta ut en annan dag.

Inköpslistan ses över inför takrivningen; byggplast, silvertejp, blad till tigersågen..listan växer.

Att riva taket känns overkligt, vi har sett den dagen som ett mål lååångt bort i fjärran. Så mycket som behövts att byggas innan. Men nu är det jobbet gjort. Snart får vi in ljus. Mycket snart.

Den fulaste båten i stan ska snart inte ta jumboplatsen längre.

Och nu tar version 1:1 slut på ProjektSunshine, och version 1:2 tar vid. Det finns ett version 1:3 med. Men den tidpunkten känns avlägsen idag, lika avlägsen som då vi började med att skriva på köpepapprena för vår skuta med en vision om att renovera upp en gammal fiskeskuta/passagerarbåt som var i stort behov av vård för att hålla för en verksamhet med framtidsutsikter.

Arbetstimmar? Vi närmar oss nog 15.000 uppskattningsvis. Och kostnad? Oj oj oj…det var länge sedan vi passerade en miljon. Så det är med stolthet vi nu börjar stänga dörren om version 1:1, då vi arbetat i ur och skur, i kyla och snö, i värme och sol. Ofta ensamma i bygglampans sken när andra suttit bänkade framför tv:n en fredagkväll för lite mys. Vi har också haft trevligt.

Första tanken kring detta projekt väcktes år 2004, det är åtta år sedan. Vi köpte båten 2007, det är 4,5 år sedan. För den som går med liknande tankar kan vi ge ett gott råd (eller så är vi vansinnigt ineffektiva och okunninga om inte andra delar vår erfarenhet).

Planerad åtgång för tid: Det dubbla mot vad man tror, om du inte tar ledigt en dag för då förskjuts tiden med en dag till. Och en dag till och en dag till.

Kostnad: Vi insåg tidigt att det kostar ungefär det dubbla mot tänkt. Nu kan vi konstatera att det räckte inte. Ungefär det tredubbla för vår del. Men visst, man måste inte ha ek och rostfritt. Fortfarande minst det dubbla.

Övriga förutsättningar: båtbyggar-uppväxt, skärgårdsuppväxt, tekniska utbildningar, ekonomiska utbildningar, 20 år av arbete som gett kunskap inom flera bygg/teknikområden. Kapital, stort nog, dvs massor. Och till det en stor vinnarskalle. En del vill kalla det tjockskallighet.

Nu går det säkert på andra vis också, men vi hade nog inte klarat det utan dessa förutsättningarna.

Nu välkomnar vi nästa fas och fortsätter titta efter väder så vi kan slänga av taket och skåla för gott arbete så här långt.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Arbetet fortgår med att bli klar till takrivningen. Och extra glada blir vi när man upplever att resultaten blir bättre än tänkt. Skylighten fräste vi ju spår i för att sika och sen fernissa. Kanske att jobbet duger ändå, eller vad tycks?

Tjoppe blev hur som helst mycket glad där han såg att skörden från arbetsinsatsen blev den bästa. Nä missväxt är inget roligt och vi har ju på vår resa fått både bra och mindre bra resultat. De mindre bra har vi som regel gjort om, vilket ju drar ut onödigt på den dyrbara tiden. Men är man tjockskallig så är man.

Ett annat glädjens tecken på båten är att vi har fått ett handtag. Inte i form av bygghjälp från oväntat håll, utan ett substantiv. Nu kan vi slänga saxen i sjön som fått agera handtag i månader. Och när vi tidigare haft besök på båten har gästerna blivit lite ställda av att inte kunna öppna om sig. Känslan att kunna bli kvar inne på båten i jakt på den där jädrans saxen är ju inte så rolig. Så nu fungerar det på båten som hemma hos alla andra, man trycker ner handtaget och öppnar dörren och kliver ut.

Även övriga dörrar går att öppna på sedvanligt vis nu också. Utom dörren till köket, som inte blir iordningställt än på ett (hand)tag.

Vi brukar säga att bygga båt tar tio gånger så lång tid mot att bygga hus. Inget kan köpas färdigt, allt måste måttas och det finns inte två saker som ser exakt lika ut. Här kommer en förtydligande bild på vad vi menar.

Detta är en av fönsterramarna som ska sitta på insidan i styrhytten. Den är sedd ovanifrån.

Och lite från sidan så ser den ut såhär:

Böjt och avsmalnande, lättare jobb finns ju. Men slutresultatet blir ju bra. Så här kommer det att se ut ungefär:

Den passar finfint så nu kan den skruvas på plats, målas och kläs med lister. Varifrån ordet träskalle kommer ifrån har vi ingen aning om. För den som bemästrar ett stycke träbit är definitivt ingen dumskalle, eller träskalle för den delen.

Nu bär vi på en känsla av förväntan, vi längtar till det fula taket ska av. Om någon är intresserad av plåt och takstolar så hör av er. Det är hög tid. Och själva räknar vi ner. I år blir det julafton två gånger. Gött!

(Och saxen slängde vi aldrig i Nissan, den kan vara bra att ha, som klädhängare eller grillgaffel eller något annat klämmigt.)

Mål i sikte!

Tjoppe och Helena

-Hör du hur fåglarna kvittrar?!

Tjoppe har vaknat och har just tagit till orda. Men så rättar han sig själv.

-Om nu fiskmåsar kan kvittra!

Nu vaknar Helena ordentligt. Hon lyssnar. Nä inte kvittrar fiskmåsarna, de skriker. Men på det där somriga sättet. På tillräckligt långt avstånd för att inte vara ett jobbigt läte, utan att det istället minner om soliga sommardagar till sjöss. Hon skrattar till och svarar.

-Ja visst är det underbart att vakna till fiskmåsarnas kvitter.

Det är helg och på agendan står inte mycket. Äta frukost. Sen får vi se.

Som seden numera bjuder så blev det ägg och bacon till frukost. Och till det ett konstaterande att vädret var gråmulet och småblåsigt. Vi planerade vidare på vår lediga helg. Plötsligt var den inte fullt så ledig längre, utan agendan började bli full. Fast på ett otvunget sätt.

Vi hoppade i våra arbetskläder och tog tag i punkterna vi plitat ner i kollegieblocket. Vi hade vid vårt planerande även tittat ner i almanackan för att boka in dagen för takrivning. Jo nu närmar sig dagen då vi ska plocka ner överbyggnaden och blotta hela båten för staden. Vi bläddrade i almanackan, påsk eller lite innan? Hinner vi bli klara med våra måsten innan påsk? Men vädret och temperaturen? Vi landade på en dag. Som ett bättre skämt enades vi om den första april.

Så om vädret är på vår sida så river vi ner överbyggnaden tidigt på förmiddagen den 1:a april. Men det kan vara ett skämt, inget lovas. Tjoppe ska börja förbereda dagen innan med att skruva ner lysrören och dyligt. Och som en driftens man han är så vet man aldrig, om han fortsätter av rena farten med resten. Om det inte regnar. Då blir det senare. Men hursomhelst, dagen är satt. Nu ber vi för lite väder denna första dag nästa månad.

På Helenas agenda stod det att hon skulle fernissa. Eller som Tjoppes dotter kommenterade det här om sistens. -Ni fernissar alltid och hela tiden. En sanning med modifikation. När man fernissar så är det en rysligt massa lager och däremellan torktider. Så vi skulle kunna säga att vi ständigt har något fernissa-jobb på gång. Men om någon tror att vi ständigt står med penseln i handen så stämmer det inte.

Helena har just slipat av dörrarna till tv-skåpet och torkar av dem med rödsprit innan fernissaburken åker fram.

Under tiden håller Tjoppe på med trappan till styrhytten.

Felsägningens dag för Tjoppe. Han deklarerar högt att han ska -borra dit skruven. Helena ville veta när man började med att borra fast skruvarna. Tjoppe tittade förvånat på Helena, men så insåg han sitt misstag. Kvittrande måsar och borrande skruvar. Hur ska denna dagen sluta?

Helena passerade Tjoppe med hans stege, borrar och skruv och satte sig ute på kajen och gav klockan en omgång.

Många timmars slit.

Ska den någonsin bli fin igen?

Ja det ska den. På god väg iallafall.

Och Tjoppe har avancerat till aktersidan av styrhytten.

Trappsteget ner till maskinrum och till lilla toaletten. Det gäller att inte ta fel dörr. Skita på maskinen, not a hit.

Vid det här laget var vi mycket fikasugna. Det blev en kopp te med efterföljande promenad i närområdet. Vi gick en sväng i riktining mot Danmark. Nere vid stora hamnen fick vi syn på denna vägg.

Hur tänkte de här då???

Vi stod en stund och studerade trappan. Vi blev inte kloka. Tjoppe gjorde genast jämförelser mellan vår trappa på båten och denna. – Helena, du ska vara glad att vi iallafall har en trappa som gör att man kan gå fel åtminstone. Vi skakade på huvudet båda och gick därifrån. Aprilskämten kom tidigt i år.

Väl tillbaka på båten så arbetade vi tillsammans. Skylighten skulle fräsas.

De resliga sidorna på skylighten slutade med ändträ, avslutande plastning och ut- och insidans färger i ett möte. Nu finns här en fin stadig ekbit, skruvad, pluggad. Snart fernissad och sikad i hörnen. Det är därför Helena står på alla fyra och håller i motstödet medan Tjoppe fräser ett spår.

Denna del av bygget måste bli klar tills takrivningen.

Det tunga locket har vi ställt åt sidan. En rejäl list ska senare skydda skylighten från att det ska kunna komma ner vatten i bingen inunder.

Dagen avslutades med sedvanlig god middag, fläskben som legat i mumsig marinad. En potatisgratäng till. Och medan kocken stod i köket så fogade Tjoppe några fönster.

Leve fläskbenet, gott och billigt. Passar båtbyggare som köper ek.

Vi bröt upp. Kvällen blev en lugn tillställning. Matkoma och film.

Skeppsklockan klämtar!

Tjoppe och Helena

En otroligt vacker söndagmorgon, solen lyser klart och starkt. Nissan ligger blank. Och vi har just nåtts av nyheten, Helenas tredje barnbarn, en liten flicka, har kommit till världen. Vilken bra start. Och ett söndagsbarn..det blir nog till att fira med bakelse, stans finaste under dagen. Nyheten är så färsk i skrivande stund så vi har inte ens några mått på den lilla än.

Den lilla nykomlingen tog med sig våren på riktigt känns det som. Ljuset och värmen hör inte vintern till, utan nu känns det vår i luften. Vi är tämligen säkra på att det är så på riktigt, och att vi inte bara är euforiska över nyheten. Oavsett vilket så döps denna dagen till Sunny Sunday, nu ska vi ta tillvara varenda minut denna fina Sunny Sunday.

Under veckan har det hänt lite sakta men säkert med bygget.

Utan att avslöja för mycket på bild hur vårt tv-skåp ser ut så är här en bild där Helena fernissar för fullt. Lager no 2 tror vi det är i ordningen. Strykningen sker hyggligt tidigt på dagen, så det hinner bli torrt till kvällen. Annars blir det ingen tv att titta på efter mörkrets inbrott. Vi lovar att följa upp detta med en film och mera bilder.

Tjoppe har lagt fokus på att övertäckningen snart ska av. Ovanför dörrarna så ska vi ha en utskjutande keps, för att hålla det värsta regnet borta från dörr och ingång.

Tjoppe visar och förklarar för Helena. Dessa ska sen plastas och målas.

Skylighten är också ett sådant ting som behövs fixas i ordning inför takrivningen.

Det ska bli tätt och snygga avslut, vi jobbar med ek såklart.

Oops! Det är inte bäddat kan konstateras när man tittar ner.

Tjoppe kollar in bitarna om de blir bra. Han tar det mycket försiktigt när han sågar, för det kostar fort stora pengar om det blir fel. Eller som Helena sa i butiken där eken inhandlas. Hon tittade på meterpriset och sa till Tjoppe -Du mäter OCH sågar, förstått!? Med andra ord så är det bara Tjoppe som riskerar livet, eller plånboken om inte annat.

Vi fungerar nog så, att ibland kan vi tulla lite på material och utformning, men många gånger inte. Det ska i sådana fall vara på rätt saker. Hade vi en obegränsad plånbok, flera miljoner som låg och skräpade i skrivbordslådan. Ja, då skulle båten inte se ut riktigt såhär. Detaljerna hade varit mer påkostade, mer ek och rostfritt gissningsvis. Men i övrigt så hade vi fortfarande gjort jobbet själva.

Tjoppe lämnade sitt påbörjade Skylight-projekt för att fortsätta en annan dag.

Under tiden så strök Helena ett lager olja på skåpsluckorna och hyllorna som hör till TV-skåpet.

Och Tjoppe dök upp och satte dit ett par missade lister kring nödutgången. Vi har skrivit en liten todo-lista över småsaker som inte blivit gjorda eller glömts bort. Detta var en av punkterna. Över en fika så sa Tjoppe högt och deklarerande: -Jag ska skriva en ToDo-lista! Tjoppe har aldrig ägnat sig åt att skriva en massa listor över saker tidigare. Men däremot har Helena gjort detta, redan i skolbänken. Nu har det smittat av sig på Tjoppe som insett att det inte alltid är fel att ha saker på pränt.

Helena frågade lite nyfiket; -Vad är största skillnaden sen du träffade mig? Svaret kom snabbt utan betänketid:

 -Att jag skriver todolistor och dricker vitt vin!!

Före Helena så var vinet enkom färgat rött. Nu har han svängt och uppskattar och känner igen många vinstilar, och då gärna vitt vin. Ett gott Sencerre-vin med hög fruktsyra eller en druvig Gewurztraminer från Alsace eller den stora favoriten, ett Chablisvin och till det en liten havskräfta. Och till det en att-göra-lista då.

Tjoppe arbetar på för att kunna stryka en punkt från sin lista.

To Do – Lista klart kring nödutgången. Check! Tjoppe stryker punkten och går över på nästa.

Likaså Helena, olja luckorna – check. Och Helena lämnar luckorna för att kolla till klockan.

Den gamla skeppsklockan har vi plockat fram. Grön och ärgad var den och Helena började putsa rent den. Förr i tiden, och kanske nu också så präntade man in båtens namn i klockan. För när dykarna simmar ner till gamla vrak, så tar de skeppsklockan med och så vet de vilket vraket är. En trofé likt jägarens älghorn. Helena putsade och letade efter namnet Bente-Jens som det borde stått med tanke på klockans ålder, men inget namn fanns att finna. Hur som helst så börjar klockan få tillbaka sin fina lyster och detta innan metallputs gjort sitt.

Tjoppe gav sig på arbetet med att dra elen till sänglamporna. Vi har saknat bra ljus i bingen, ibland vill man ju läsa också.

Under tiden tog Helena plats i köket.

Pannbiff med en massa lök, kokt potatis och lingonsylt. Maten var specialbeställd från Helenas yngsta dotter och som vi åt. Med en smärre mat-koma som resultat så rullade vi ner till tv:n. Vilken tur, tv-bänken var torr och vi bänkade oss i soffan.

Hissa segel!

Tjoppe och Helena

Från en av våra trevliga bloggföljare har vi fått ett par bilder tagna kring vår båt en kall vinterdag. Ett gäng djur hamnade på bild, vår vän Albino – den vita fågeln. Janne Giraffer –  Vår forne maskot, som emigrerade till tippen nyligen, samt Helena – en liten homo sapiens som här kan avslöjas haft smeknamnet Pappirus Cranium, dvs Pappskalle. Smeknamnet är menat som vänskapsgest och inte som en kränkning, trot eller ej.

Ändor på Nissan månne?!

En otroligt fin bild, vi saknar Albino numera. Han försvann en dag..

För att inte tala om Janne Giraffer. Hur mås det Janne? Riktigt rolig bild.

Och då detta inlägg inte så mycket handlar om båtbyggnation så bjuder vi här på en rolig historia. Tjoppe kan en till, men den censureras och får höras muntligt av den som kommer förbi. Håll tillgodo:

Badkarsprovet Vid ett besök på Vårdcentralen passade jag på att fråga doktorn: ”Hur avgör doktorn, om det är dags för en äldre person att erbjudas äldreboende?” ”Jo, förstår ni”, sa han, ”vi fyller upp ett badkar och sedan erbjuder vi personen ifråga en tesked, en tekopp och en hink för att tömma badkaret” ”Jaha, jag förstår”, sa jag, ”en normal människa skulle naturligtvis använda hinken, för att den är ju större än både skeden och koppen!” ”Nej”, sa doktorn, ”en normal människa skulle dra ur proppen. Vill du ha din säng nära fönstret?”

Hela havet stormar!

Tjoppe och Helena

Vi har bäddat för att kunna ligga på latsidan skulle man kunna säga. På veckans agenda stod att börja få ordning på den lilla hytten. Vi har ett ”rum” som vi inte använder nämvärt, och hur många kan säga det om en båt månne? Den lilla hytten blir bra att få i ordning, för besökande barn, vänner både från när och Falkenberg (T&H kan känna sig träffade). Helena tog sig an att få till madrasserna. Ja nu är bingarna på en båt inte av standardmått, de svänger och smalnar av och beter sig, allt efter båtens skrovform. Men innan Helena bar upp madrasserna för omtillverkning så blev det lite provligg och diskussion. Vi hade kläderna på, det var ett möte bör förtydligas!

Åt vilket håll ska vi ha huvudet, nattduksbord eller bokhylla, lampor..ja men hur och var. Dessa frågor ville vi ha svar på innan vi satte kniven i madrassen. Och plötsligt så fick vi ihop bilden, bokhylla såklart, nere vid fotänden. Den lilla hytten är ingenting man går omkring i om man nu inte tycker om att snurra på en femöring. Då kan det vara bra att ha lite förströelse. Vi bygger ju inte bara för vår släkt och vänner, utan båten ska ju ingå i vår framtida verksamhet. Så i bokhyllan så placerar vi en tv, där man kan ligga gott i bingen och se på vasaloppet eller något annat trevligt, eller varför inte följa vart båten är på väg då vi har tänkt att man skulle kunna dra ner navigationen även på våra tv-monitorer under däck. Vi blev glada och uppspelta av målbilden vi fått till, och vi kunde riktigt se framför oss hur trevlig denna lilla hytt kommer att bli. Nu plockade Helena fram kniven, och Tjoppe gick och gömde sig i maskinrummet.

Ett provisoriskt kontor har varit inhyst här. Nu plockades detta ut och madrasserna fick ge plats åt lite mått och mätning.

Här ska vi mäta. Skrovsidan svänger och smalnar av så madrassen måste tuktas efter skrovformen.

Helena tänker till innan hon går till verket.

Nu är det färdigtänkt, Helena skiner upp och påbörjar operationen. Kirurgiska ingrepp i madrasser är tack och lov inte lika avancerade som på människor.

Det här med att klä av en madrass och sen klä på en madrass är lite bökigt. Som en bättre sumobrottarmatch höll Helena på ovan däck. Och tack och lov så förevigades inte detta moment på bild. Men hur bökigt det än var att genomgå den brottningsmatchen så blev det färdiga resultatet mycket bra. Nu är madrasserna på plats i lilla hytten igen.

Lilla hytten sedd från dörren. Bilden ovan.

Och samma hytt sedd från garderoben, bilden nedan.

So far so good, men nu saknar vi en bäddmadrass. Den är inte ännu inhandlad. Och den behövs också opereras om. Vi bröt för en fika och passade på att utforska bäddmadrassortimentet på nätet.

Tjoppe var det ingen större ordning på. Han började leka med de bortskurna madrassresterna.

-Kolla in, ropar han glatt!!

-Jag är Stänkarn, ge mig min morgonrock, mina solbrillor och ett glas calvados!! Helena tyckte dock att halskragen var lite väl stor.

En kopp te var och sen några kex, som hade blivit styrénkakor. Tvi tvi, vi spottade ut kexen och gav dem till Andy och Andylina istället. Istället så lutade sig Tjoppe bakåt för att få lite värmade sol i ansiktet från fönstret.

Helena började gapskratta, ljuset var så starkt så Tjoppes ansikte försvann och kvar blev bara en vit mask där det förut suttit öga öga näsa mun. Om han var lite läskig som Stänkarn, så blev Tjoppe ju helläskig nu.

Till slut så var fikastunden och spexet över och vi återvände till vårt båtpysslande.

Tjoppe tillverkade trappstegar.

Tjoppe testar ingången till styrhytten. Med ett grabbräcke så går det fin-fint att ta sig in. Stegen är ännu bara provisoriskt ditsatt, den ska utsättas för lite behandling innan vi skruvar fast den permanent.

Därefter gick han över till det långa steget bak i aktern, nedgång till maskinrummet.

Här testar vi stödbenen.

Och efter lite trixande där vi båda fick hjälpas åt så kom stegen på plats. Tjoppe testade att ta sig ner i maskinrummet. Samma sak här, ett grabbräcke och saken är biff. Nöjda var vi som vi oftast blir.

Annat som hänt på båten är att vår tv-bänk är klar. Men den är inte fernissad ännu, så därför vill vi inte avslöja resultatet ännu. Vi är otroligt nöjda. Vi kommer nog presentera vår senaste möbel i form av en film, så den som väntar får se.

I maskinrummet har Tjoppe arbetat på flitigt på batterilådorna. Efter vi plastade lådorna så har de fått färg. Grå färg inuti, samma som däcket. Och röd färg runtom, samma som väggarna i maskinrummet.

Tjoppe målar undersidorna på lådorna.

Och på en båt liksom överallt annars i världen så går det alltid åt att städa. Helena tyckte att fönstrena var skitiga.

Före fönsterputsning..

Och efter..

En märkbar skillnad minst sagt. Annars så tar städning och dagligt skötsel alltmer tid på båten, ju längre vi hinner i byggnationen. Vi vill ju gärna vårda det vi gjort fint. Och att få vara i denna båt- och havsmiljö är ju ett otroligt privilegium. Vi är otroligt lyckligt lottade!

Kust och hav!

Tjoppe och Helena