Med en ny kamera så blev det en trevlig juldag, med en uppfriskande promenad, mera god mat och lite jobb på båten. Passade på att ta lite kort runt omkring på vår skuta och bjuder här på ett potpurri från vad kameralinsen såg.

Ännu en dag med tämligen varmt väder, men solen orkade inte riktigt lysa lika mycket som dagen innan.

Litet test med vidvinkelfunktionen på kameran, detta ska givetvis utforskas närmare.

Ett litet besök i vårt badrum..

En designad värmeljusstake som var en julklapp passade alldeles förträffligt i badrummet. Vi provade tända ljuset på kvällen och varje toalettbesök blev betydligt trevligare än annars.

Ett besök i vår salong, sedd från fören sätt.

Vinflaskorna fick stå ut med att vi tände upp för lite fotografering. Till vänster så ska vi ha ett skåp som den höj och sänkbara TVn ska bo i. Till höger så ska det till med ett par små soffbord. Lampor och el står högt på agendan. Och vår kamin, ja den syns tyvärr inte på bilden.

Salongen när vi släckt ner och bara golvbelysningen är på. Det känns nästan som att gå på en landningsbana med ljusen på sidorna.

Den främre hytten..

Vi är på jakt efter passande möbelbeslag, och har inte hittat det vi söker ännu. Och tittar man noga på bilden så ser man våra nya nattduksbord. Jo lite snickrat blev det allt under julhelgen.

Stora hytten sedd lite från sidan.

Ja detta var lite av vad som finns att finna under däck. Lilla hytten är inte tillräckligt iordningställd för att få platsa på en bild här. Och sen så finns ju maskinrummet på andra sidan skottet, bakom badrummet och lilla hytten.

Ovan däck håller vi på med som bäst, med lister, fernissande av trösklar och inom kort så ska sittgrupperna komma på plats och räcket kring trappen. Baren och köket blir det sista på insidan. Men sen finns såklart detaljer kvar. Många många detaljer…

Några bilder från färdigställandet av nattduksbordena.

Här snickras det för glatta livet. Och vi passade samtidigt på att stuva ner lite lådor med sällan-saker under sängen.

Smart liten öppning där man kan lägga in sin bok och mobiltelefon. På sjön ska man kunna surra och sjösäkra allt.

Vi ville trots flitet inte förta oss denna dag. Så vi rundade av ganska tidigt med att äta Jungman Janssons Frestelse. Den gick inte av för hackor. Och till det julöl, en lilling och en knäcke med lagrad ost. Så lite en har så gött en mår.

Mmm..och efteråt så klappade vi oss på magen och kom överens om att nästa år, ja då får vi nog tagga ner lite vad det gäller fikabröd och mängden mat. Annars kommer vi inte orka färdigställa båten.

Sen blev det lite film innan vi gick och la oss. Man kan ha det rätt så bra fast båten är långtifrån klar.

Jungman Jansson på besök!

Tjoppe och Helena

Julafton har passerat på vår båt. En riktigt mysig jul, båten i sig är en stämningshöjare. Med sovmorgon, nästan hela förmiddagen så tog vi oss upp och ut på kajen och möttes av strålande sol och närmare tio plusgrader. Solen värmde gott och Tjoppe stod först i jacka men därefter bara i skjortan på kajen och njöt.

Hamnen i Halmstad den 24 december 2011. Vindstilla och sol och för årstiden extremt varmt.

En glad Tjoppe ringer det årliga samtalet till Matte. Ingen jul utan att fått prata av sig med den föredetta arbetskamraten från SAS-tiden.

Helenas dotter kom över och klädde granen. Vissa problem hade hon då granen snurrar. Fäst i taket och inte ståendes på däcket så har vi en trevlig gran där inte bara kulorna gungar lite betänkligt, utan hela barr-ruskan. Som dansare hon är, med full kontroll över sin kropp, så envisades hon med att hoppa över hålet/nedgången till undervåningen. Till mammans stora förskräckelse. Och hon hoppade några gånger extra för att retas.

Innan julfestligheterna kunde börja på riktigt så åkte Helena iväg för att hämta julklappen till Tjoppe. Och inne i stan så möttes hon av en bil, en cabriolet som hade cabbat av. Vilken fantastisk syn, så varmt den 24 december att man firar det med en runda på stan i sin öppna bil. Tyvärr var inte kameran med så tillfället kunde förevigas.

När det närmade sig Kalletid så förbereddes köttbullesmet och skinkan griljerades, bordet dukades med julmust, julöl och snapsar. Och allt annat som hör till. Och sen var klockan 15. Och vem kommer då? Kalle, godis och glögg framför en sprakande brasan.

Sen avlöpte resten av dagen i bästa anda. Massa god mat och dryck och sen kom faktiskt jultomten. Men han hade ett sjökort i handen och svor på finska för han hade tappat bort sig på sjön och visste inte var han var längre. Men en säck hade han, och när han öppnade den så visade det sig att den innehöll skräp och sopor. Tomten vände efter ett tag, försvann ut i vintermörkret utan att ha haft någon julklapp med. Vi skrattade gott, alla utom Tjoppe för han missade tomten just när han kom förbi. Tjoppe hade gått en promenad för han var så mätt efter middagen.

Nu hittade vi våra julklappar under granen så tomtens konstiga besök blev mer som en extra krydda. Vi hade tackat nej till soporna, innehållet i säcken bestod av sådant vi har själva på båten, lite rester från elkablar, tom skruvlåda, beganade trasor osv. Han verkar bygga en del den där tomten.

Julklapparna är få och sparsamma. På båt kan man inte äga för många ting. Och vi måste verkligen värdera det vi har och äger. Så det var stor omtanke kring innehållena. Helena fick en ny kamera, den gamla med blästersand i har blivit så svåranvänd då den måste dunkas i relingen fyra gånger innan man får igång den. Och med flera tusen bilder tagna under byggtiden så var det en mycket uppskattad och välbehövlig present. Och Tjoppe då, jo han fick tillbaka sin egen tavla. Den är med ett Vaxholmsmotiv, vår uppväxtstad och den har tidigare bott i en glasram med clips och hängt i vår lägenhet. Inget vidare att ha den på båten så nu hade Helena ordnat till en rejäl träram med passepartout. Och motivet var behandlat för att skyddas och hållas för framtiden. Så nu kan den skruvas upp på båten och Tjoppe kan fortsätta njuta av tavlan.

Tämligen svårt att få till en bild bra, utan att det reflekterar i glaset för mycket. Bilden är tagen med den gamla kameran. Men visst kommer tavlan göra sig bra på vår skuta. På motivet så ser man Helenas brors bostad, och Tjoppes mamma ska vara den blonda tjejen som står vid fiskare Janssons båt nere vid hamnen. När vi två växte upp så gick vi ibland och köpte fisk, en varsin nyrökt böckling och åt. Lite udda beteende kan tyckas, att två fjortonåringar faller för fisk och inte godisaffären. Men vi köpte godis också, nötcreme var favoriten. Ja det var tider det, vi har många gamla minnen vi delar på. Vi tackar Gallerix för det fina arbetet med tavlan, att den nu både håller och förskönar i framtiden.

Något byggande blev det inte av denna dagen, men inför julen så hade vi faktiskt putsat lite som sig bör.

Vårt tanklock hade fått sig en putsning och sken nu så fint lagom till jul.

Nöjda med en underbar julafton så ser vi nu fram emot att få hoppa i lite arbetskläder och bygga lite. Det är bland det roligaste vi vet. Och med gran och god mat i kylskåpet så kommer det bli till en fröjd de närmaste dagarna, lediga och allt!

Finns det några snälla barn här?

Tjoppe och Helena såklart!

Inför julmys och lugn och ro i stugan..vi menar båten såklart, så ringer Helena till Tjoppe och kollar läget. Helena är på jobbet och Tjoppe håller till på skutan. Svaret kom snabbt; -Vi har ingen el ombord! Detta händer lite titt som tätt, inga konstigheter alls, när man hållelr på och bygger. Men nu var problemet lite större än vanligt. -Jag har varit bort till elskåpet säkert en 25 gånger, fortsätter Tjoppe. Elskåpet, det står på kajen och det är uppskattningsvis etthundra meter dit. Helena hör lite frustration i Tjoppes röst. Om det är för problemet i sig eller för den eviga kajpromenaden vet hon inte riktigt. Tjoppe skulle göra lite jultrevligt och dammsuga i båten, när strömmen gick när han satte i kontakten. Den har använts tidigare utan problem. Men nu slogs strömmen ut och det gick inte att återställa strömmen som brukligt. Och det mesta började krångla, som ett flipperspel. Inte längre bara kontakten, utan tvn och andra belysningar. Helena hade jobbat klart på sitt arbete och Tjoppe säger; -Jag hämtar dig så kan vi vara två som felsöker. Det finns en viss poäng med att vara två, då slipper man promenera mellan båt och elskåp. 25 gånger á 100 meter är 2,5 kilometer. Och då har man bara gått ena vägen. Man ska tillbaka varje gång också. Så en promenad på en halvmil hade Tjoppe avverkat. Om antalet nu stämde, ibland kan man sockra lite.

Helena byter om på jobbet och går ut och väntar på sin kajflanerande kompanjon. Hon tänker vidare på begreppet ”sockra”. Nyligen så fick Helena tillbaka pengar på skatten. 7000 fina riksdaler skulle hon få, skönt efter år av restskatt. Lagom till jul, vilken klapp! Och hon väntar och väntar och tillslut så kommer pengarna. Men bara 5000 kronor. Lite ilsket funderar hon på att ringa Skatteverket och klaga, men lugnar sig lite och tänker att hon kanske ska titta på deklarationsbeskedet först. Hon hon letar fram det och där står det att hon ska få..ja inte 7tusen utan just 5tusen. Nu var det många månader sedan beskedet kom så hon måste ha glömt. Men att hon sockrat summan själv med två tusen, var ju ingen hit! Precis som en fiskare som skryter om sin fångst. En tjugocentimeter stor sill blir till en bamselax på åtta kilo. Snopen över att summan minskats med två tusen, snuvad av sig själv, så blev hon ändå ganska glad, en rejäl slant och definitivt ingen restskatt.

Tjoppe dyker upp och Helena hoppar in i bilen. -Jag har fixat elen, säger Tjoppe direkt. Ja ha, hur gick detta till ville Helena veta. Allt var nyss utslaget och det var bara för några minuter sedan. Men sen förklarar Tjoppe att allt var nog inte löst, men ström fanns det nu och vi kunde inte använda det dumma väggurtaget tillsvidare. Han hade bestämt sig för att nu var det slutmekat för idag och vi fick titta närmare på problemet nästkommande dag. På själva julafton. Helena funderar närmare, julafton. Så spännande. Hela Sveriges befolkning tittar på Kalle klockan tre. Utom Tjoppe och Helena som står med pannlampa på en mörk båt och försöker lysa upp stämningen. Vi har iallafall en kamin så vi får värme och ljus, den ska väl inte påverka eventuella elbekymmer, tänkte hon vidare.

Väl nere på båten, så skuttade vi båda ombord för att undkomma regnet. Regn den 23 december, tämligen varmt. Ett kalasväder i Tjoppes värld. Jo det är sant. På vintern får det gärna regna, för alternativet till regn är snö. Och det vill han inte ha.

Och när Helena klev in på båten, så var där ett finstädat skepp. En amaryllis på hyllan direkt vid ingången.

Och längre in så möttes hon av en julgran. Ännu inte klädd. Men snyggt förankrad, en julgransfot i botten, mest för att ha vatten i och i taket så var toppen upphängd i taket. Tjoppe förklarar vidare att det är för att granen inte ska riskera ramla då båten gungar. Helena skrattade gott, ja med denna upphängning så kan vi nog gå ut på nordsjön i full storm. Vidare hade Tjoppe byggt oss ett bord, ett matbord men julduk och bordstabletter med tomtar på. Och en julgrupp med vackraste blommor som present. Han måste ha slitit hårt för att få det fint i tid medan Helena var på jobbet. Och man kan ju ana då att det uppstod en viss irritation när strömmen gick.

Ja nu kan vi fira jul på båten, första julen på båten. Egentligen den andra för Helena, men det är en annan historia. Och nu kommer vi kunna ha allt vi vill ha, god mat och glögg och Kalle. Dygnet innan hade vi skaffat oss en ugn till köket. Ett demoex från affären till en mycket human summa. Och nu kan vi även äta Jansson på båten.
Tjoppe fick beröm och han ursäktade sig att han inte hunnit göra klart nattduksbordena, som hade varit hans mål. Ja båten blir nog klar tids nog. Och när Helena nu är ledig några dagar så kan vi ju bygga ihop istället. Mycket roligare. Nöjda med dagen så kokade vi skinkan och slog oss ner vid tvn och hade lite uppesittarkväll och åt en fantastisk middag med färsk pasta, lufttorkad skinka, soltorkade tomater, nötter och permesan och vitlök…mmm. Elproblemet kändes för stunden ganska avlägset.

Bilder saknas då inte bara elen är ett bekymmer utan även kameran. Men det löser sig säkert det med. Ni får hålla tillgodo med fantasi och bokstäver!

Skota hem!

Tjoppe och Helena

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar vi alla våra bloggläsare. Hoppas julen ger er en stund av vila och njutning. Själva kommer vi fira julen på båten med god mat och julgran, sprakande brasa och lite glögg.  

Kul i Jul!

Tjoppe och Helena

Julen närmar sig med stormsteg. För vår del har julen blivit allt mindre julig med åren. Och detta år är inget undantag. Med en lägenhet under renovering och en båt som till hälften är en byggarbetsplats så ligger de flesta julpyntssakerna kvar i sin låda i förrådet. Men något kan man ändå se som styrker den stundande storhelgen. Janne Giraffers indiske tomteluva med ljusslinga och i entrén på båten.

En dekorativ ljusslinga virad runt en pärlprydd låtsasgran med metallställning, säkert något designsnyggt, pryder vår hylla precis när man kliver in på båten. Tjoppe har dragit lite mer el och det finns en kontakt med ström i att tillgå. Och nu har vi ett varmt sken och korridoren känns inte alls så dunkel längre.

Det brukar bli mycket julpyssel i stugorna i denna tid, här har vi också pysslat. Vi har fått upp en del lister kring fönster och dörrar.

Lister brukar vara det som inte kommer på plats i första taget efter renoveringar. Nu är vår Tjoppe inte som andra. Tvärt om så tycker han, i mån av god tid, att det är riktigt mysigt att sätta lister. Hans recept på en bra listar-dag är att man har en ledig dag. Man sover ut, gärna till halv tio. Sen en kopp te, två rostade med marmelad. Gärna aprikos som smak. Sen lite plock och röj och därefter drar han på sig arbetsstrassen, blåbyxa med sliten tröja till. Därefter sätts radion på, gärna P1 om det är ett bra program. På minuten, plånboken och Sjövädret funkar som exempel. Och med denna stabila grund så tar man tag i listandet. Man mäter och funderar lite. Sågar till önskad längd, kollar och funderar lite. Mmm så blir bra. Sedan skruvar man dit listen. Och använder mässingsskruv. Och sedan tittar man vidare, ja där ska vi också ha en list. Lite funderande, mäta och såga och sen knackar någon på dörren. Då står man och pratar bort en kvart med denna trevliga någon. Och så fortsätter man därefter med att skruva upp nästa list. Så håller man på och så bryter man av ibland för en fika eller lunch. Ändrar kanal på radion om det har dykt upp en tung radioteater i avsnitt 73 av 128 där man missat samtliga innan. Och emellan varje moment så filosoferar man upp list för list. För när Tjoppe sätter lister så är det mer ett filosofiskt jobb än ett hantverksmässigt. Det är liksom tankarna och känslan som ska till. Och absolut ingen stress. Och det blir sakta färdigt bit för bit.

Närbild på listerna där de möts vid entrén. Som ett bättre vägnät så banar de iväg längs kanter, hörn och tak. Och det är lite pilligt, för man måste såga ur något litet hörn, för att få det riktigt bra. Inget slarv.

För att få ett marint uttryck och för att inte uttrycka båten i så mycket rysch pysch-toner, Helena är ingen volang-tjej så blir det lister längs med taket och runt fönstrena. Inga blå gardiner med små segelbåtar eller kompassrosor. Praktiskt, snyggt och sparsmakat. Ibland kan man inte se detaljerna om man har för många saker. Less is more är mer vår melodi. Och utrymmena kommer nog fyllas ändå vad det lider, för ytan är begränsad. Nu är två fönsterramar eklistade, nu återstår bara resten, det vill säga det mesta.

Vi har förutom listandet även gett oss på nattduksborden med hull och hår. Bakom garderoberna mot fören till så har vi haft en trekantig hålighet mellan madrassen och skrovsidan på styrbord och babords sida.

Här ska vi nu få till ett par nattduksbord. Där man dels kan lägga sina saker på bordet, men främst ska man kunna lägga in saker i det ovala hålet, på hyllan inne i nattduksbordet. För då gör det inget om det blir sjögång. Tjoppe frågade Helena; -Ska vi kanske ha led-belysning inne i nattduksbordet? -Mmm det vore nog en idé, ett myssken till. Och kanske att det är svårt att se in och hitta vad man gömt i sin låda, godispapper eller en Kalle Anka-tidning månne? Nä, inget av detta är risk för att hitta så länge det är vår säng. På Helenas sida kan man nog finna mineralvatten, en mobil, en tidning eller bok och kanske block och penna också. På Tjoppes sida kan man nog finna, ja  här blir det ganska tomt. Men en tidning eller en bok. Och om Helena störtat i säng före Tjoppe en lördagkväll så kan han nog tänkas avsluta sitt vinglas i sängen med datorn i knät. Så ett vinglas är nog inte omöjligt att det dyker upp.

Jo trots byggandet och julen i antågande så får man nog njuta så långt det går. Alla har mycket att stå i. Men det blir sällan bättre av att stressa. Så vi njuter av våra kvällar framför kaminen, och vi tar julen med ro. Och varför julros på bordet, när det finns riktiga rosor! En present från Helena till Tjoppe.

Tids nog!

Tjoppe och Helena

Ännu några dagar tillryggalagda i vårt båtbyggarliv.

I veckan har vi haft helgalet mycket blåst igen, Nissan steg så vattennivån stod någon centimeter nedanför kajkanten. Och vinden kom mer rakt bakifrån och gjorde stora vågor på ån så det har gungat rejält ombord. När det brallade i som mest i byarna så konstaterade Tjoppe följande;

-Det skiljer motsvarande en kuling mot när vi hade orkanbyarna för ett par veckor sedan!! Jo visst tycker man det blåser mycket när det blåser över 20 sekundmeter. Men det kontra närmare 40 sekundmeter..det är massor och det blir högst påtagligt för den som direkt påverkas av vinden, för den som är utomhus eller på en båt.

Nu har det äntligen mojnat lite så till tredje advent så lyckades vi få upp en tomteluva och ljus till Janne på taket. Det har helt enkelt varit omöjligt tidigare. Nu var det bara en friskt bris och vilket väder, 6-7 plusgrader och en trött och disig sol. Men dock, en sol. Vi drack kaffe ute på kajen innan vi äntrade stegen och taket och dubbade giraffen till årets tomte.

Skymning månne, nej nej..klockan är mitt på dagen den 11 december 2011. 6-7 plusgrader och underbart skönt ute.

Årets luva, fylld med byggplast. Tjoppe lider av en kraftförkylning och tittar avundsjukt på mössan, den skulle vara skön att ha på knoppen.

Janne och Tjoppe i motljus, vackert och romantiskt så säg!?

Mössan på plats och som en lång brudslöja så sträcker sig ljusslingan ut sig bakom giraffen.

Vi blev lite fulla i skratt när vi kom ner på backen och beskådade mästerverket. Hornen och ljusslingan hade skapat en indisk touch på tomteluvan. En snabb ingivelse på att skicka upp en vattenpipa på taket dök upp, men vi ångrade oss snabbt.

Inne på båten har det hänt lite smått här och där. Vi har fått till en tröskel på insidan av ingången på styrbordssidan. Den är nu pluggad och oljad och väntar på ett gäng fernissastrykningar.

Tröskel på insidan, galet eller hur? Men bakom går det diverse golvvärmerör och nu göms de snyggt bakom ektröskeln.

Vid ingången har vi vår lilla dekorativa hylla. Nu har den fått lister. Ek såklart.

Och sidorna på ingången till styrhytten har blivit målade óch ekdetaljerna oljade. I övrigt så har vi diskuterat fortsättningen på styrhytten.

Fronten på båda sidorna om ratten ska snickras. Nu vet vi hur vi vill ha det.

Men AJ AJ AJ AJ!!! Vad händer här?! Vårt lagringsvin har drabbats av ljus. Vinet vill ha mörker men själva vill vi kunna tända, om så bara en kort stund för att stajla lite och kolla in sortimentet.

Ett varmt sken sprider sig i lådan och alla stenar och snäckor och flaskor blir till en snygg uppenbarelse. Tokglada var vi för resultatet och vi stod kvar en stund och studerade tills vi kände att vi nog ville ge flaskorna sitt mörker tillbaka. Det här är som en bättre godispåse för inredningsintresserade. I något halv-åtta-hos-mig-program hade en av deltagarna en glasskiva där man såg avloppsröret med dess innehåll flyta fram vid varje spolning. Vi tycker vårt val är bättre, vi vill visa upp våra vinflaskor och inte vårt skit. Men det är ju aldrig försent, så skulle den andra idén vara efterfrågad så kan vi nog ändra oss och tillgodose våra läsare och besökare. Skit eller vin, fram med era mentometerknappar och tyck till!

Tre sydafrikaner, en tysk och en fransman låg i en vinlåda och solade..låter som en början på en Bellmanhistoria. Vi släckte snart och lämnade vinet ifred och gick upp och fyllde en gjutjärnsgryta med lite godsaker.

Kyckling, purjolök, morötter, palsternacka, vitlök, citron och timjan. Sen upp på spisen och långkoka och en god sås på de gifta smakerna.

Dikt Styrbord!

Tjoppe och Helena

Nu tändas tusen juleljus..om inte annat fyra stycken som sitter längs med golvet på undervåningen. Styrbordssidas lampor kan vi nu tända med en hög mysfaktor som resultat. På babords sida behövs det dras en liten längre kabel innan de sex lamporna där går att tända. De fungerar förutom att ge mys åt rummet om kvällen även som nödbelysning då de går på båtens batteri. Med andra ord har vi två system som fungerar parallellt med varandra, det ena går på 220 volt från landström eller omformare. Det andra systemet är då direkt från batteriet. Rätt smart ifall jag får tänka efter lite, summerade Tjoppe när han tände lamporna.

Sen kan vi tillägga att vi försöker få igång motorn med alternativt bränsle. Bakom diskbänken i köket så är det ännu öppet ner till maskinrummet. Vi skulle sätta igen denna sista maskinrumsvägg å de snaraste var tanken. Men ännu finns hålet. Och när man står vid diskbänken och sträcker sig efter något ätbart ur väggskåpet så kan det trilla ur något därur. Tex Mazariner. Studs studs studs, först ner på bänken, sen bakom på däck och därefter ner över kanten och studs ner på motorn. Så på vår Volvo Penta TMD 120 så ligger det nu en mazarin, en rosa plastsked och ett äpple. Motorn spinner gott på denna födan. Enligt säkra källor så går en sådan motor även på begagnad frityrolja från resturanger. Men då bör man dock filtrera bort diverse korv och pommesrester. Nu har vi inte testat oljan men man vet aldrig. I försvaret har man dock provat och oss veterligen så har inte det regementet lagt ner än. Vi håller oss nog till mazariner tills dess att vi satt igen hålet.

Mazza ljus i vårat hus..nä båt. Mazza ljus i vårat båt! Där satt den!!!

(Klockren grammatik)

Tjoppe och Helena

Kulingvindarna har fortsatt hela veckan, gungeligung! Men vattennivån har hållt sig på rätt sida om kajkanten, det vill säga nedanför. Det har just inte blivit något byggt i veckan men dock väl när helgen gjorde entré. En dag så fick vi leverans..

Tre stycken porrstänger ligger nu på däck och väntar. Nu ska de inte alls användas i något sexuellt syfte oss veterligen, inte ens i ett sensuellt sådant. Om man nu inte tycker att sjögång är njutningsfullt till den milda grad. Nä stängerna, rostfria såklart, ska sitta i hörnen på trappräcket ovan däck och de är lämpliga att grabba tag i när det gungar under fötterna eller man ska ta sig ner till undervåningen. Och gunga under fötterna kan det ju på en båt. Nämnde vi att stängerna kommer stå oroväckande nära baren. Hmm…Gungeligung!

Tjoppe har ägnat en del av hELgen åt elinstallationer. Här ska ström kopplas till våra lampor längs med golvet på undervåningen. Det är bäst att ha bra belysning när man tar sig ner så man sätter fötterna rätt. Annars..Gungeligung!

Helena som ägnat helgen åt att måla måla måla kom för att inspektera Tjoppes snickerier på insidan av styrhyttsdörren. -Det finns mer att måla nu, blev hans kommentar. Målarmästare kludd log tillbaka och svarade;  -Det går bra det, jag har näsan i burken mest hela tiden nu så det snurrar riktigt bra med gungeligung som resultat. Detta var kanske inte helt sant, men sant är att det blir en hel del färg på händer, i hår och ansikte och på kläderna och kanske lite där det också var ämnat.

Ekfoder på insidan och ektröskel, dessa ska fernissas. Och det övriga snickerierna ska då målas.

Nu sitter pluggar istuckna med lim och väntar på att torka. Sen slipas de ner jämnt innan fernissan åker fram.

Vi var rätt så nöjda med vårt småpyssel då vi även haft mycket annat att stå i under helgen. Vi avslutade det hela med lite god mat och dryck..

Med gungeligung som resultat! Fast detta var kanske inte helt sant heller..

Kust och Hav!

Tjoppe och Helena

Lite kort information..

Nu i december har vi byggt i 4 år och vi har lagt in över 500 inlägg och över 5000 bilder på bloggen. Inte bara båten blir något stort byggsten efter byggsten utan även bloggen i sig. Tanken finns att när bygget är klart att vi trycker upp bloggen i bokform (det blir flera band) för att kunna ha den i blädderexemplar på båten. Men den dagen dröjer lite än..

M/S Orskär i december 2007.

Full fart framåt!

Tjoppe och Helena

Några dagar har passerat sen orkanen i söndags. Nu har vi kunnat se tillbaka och få lite distans till händelsen. När vi senast skrev så rasade ovädret fortfarande. Vi hade inte ätit, våra planer på att äta en potatisterrin fylld med fetaost och till detta välmarinerade revbensspjäll var bara att glömma. Vi åkte iväg och köpte en hamburgare var. Sen tillbaka på båten för att äta och titta på vädret på tv en stund innan John Blund. Vi hade vid det här laget slagit av motorn på båten och vi gick på batterier.

Det gungade rätt så bra hela natten, även om vindarna inte höll orkanstyrka längre så var det en otrolig vind som lät och kändes rejält. Vattenståndet hade åter gått tillbaka under kajkanten, men knappt. Och vi var upp och kollade till fendrar och däck att de gjorde sitt jobb. Och vi sov ganska gott trots blåsten och gunget.

Efteråt kan vi konstatera att vattnet hade stigit över två meter från normalt vattenstånd. Nästan lika mycket som vid Gudrun. Det hade enligt Lotsens mätningar blåst över 38,3 i byarna och medelvinden låg på 29,3 sekundmeter. En hel del materiella skador gick att skönja dagen efter, bland annat så hade den nyuppsatta julgranen på torget fallit. Många var strömlösa men över lag så hade det ändå gått förhållandevis bra. Vi själva vaknade tidigt på morgonen dagen därpå och då hade batterierna på båten tagit slut, och vi hade ingen värme eller några lampor som fungerade. Tjoppe gick bort till skåpet och slog på strömmen och vi hade räknat med att det skulle krångla en del att få tillbaka strömmen då alla kablarna legat under vattnet. Men konstigt nog så fungerade allt utan minsta gnissel.

Det var underligt lugnt när man klev ut från båten på morgonen, stilla och det såg ut att bli en vacker och solig dag.

Våran enda förlust var nog att Jannes glass hade flygit iväg, eller om han hade spottat ut glassen i ren förskräckelse när det blåste hårt kring hornen. Helenas barnbarns nappar hade blåst iväg också.

Med alla extradäck som vi fäst i betongsuggorna på kajen såg det ut som vi hade ägnat oss åt att hoppa twist. Vi hade garderat upp oss med närmare 15 däck och 9 förtöjningar. En akterförtöjning hade brustit och gått av.

Vid en tidpunkt, när vattenytan var påväg upp och strax skulle komma över kajkanten så åkte Tjoppe och kompis Erik iväg för att hämta flera däck. Det gick inte längre att ta sig in på båten då dörröppningen hamnat på andra våningen. Helena hade stått kvar på kajen för att hålla koll och hon ville ta sig in på båten för att plocka på sig nycklar och plånbok utifall. Men nu kom hon inte in. Då tittar hon sig omkring för att ha något att ställa sig på. Och som en skänk från ovan så kom en träbänk flytandes och la till precis för om båten. Hon tog bänken och kånkade den fram till dörren och hoppade in. Några minuter senare kom Tjoppe och han förstod ingenting. Det stod en bänk framför ingången och han tänkte att -hur har hon hunnit snickra ihop en bänk på 10 minuter i stormen?!

Flotten och Trissen kunde vi förtöja i betongsuggorna på land. Lite vatten till och vi hade kunnat hänga på motorn på båten och kört runt på kajplanen.

På morgonen hade vattnet sjunkit undan en del, nivån stod 40 cm under kajkanten. Som mest hade det varit 30 cm ovanför kajkanten.

Allt vatten hade inte hittat tillbaka till Nissan efteråt, utan det hade bildats små sjöar här och där. Vi hade parkerat vår bil 100 meter bort, vid den röda lilla boden på bilden. Och vattenbrynet hade som mest sträckt sig tiotalet meter från bilen. Några bilar hade försökt att köra på kajplanen när vattnet stod som högst men de hade fått backa tillbaka och välja en annan väg pga risk för att fastna i vattenmassorna.

Och längs med hela kajen så låg det gamla löv och grenar som hade flytit in från havet.

När vi hade gått och lagt oss på natten då det fortfarande var storm så var Helenas kommentar;     -Jag föddes som en kvinna, men kommer att dö som en man! Hon syftade på det hårda arbetet som livet med fartyg medför och att hon är ensam tjej när kajen fylls med alla gubbar som jobbar på att säkra sina flytetyg i stormens öga. Det är inte en helt ofarlig miljö att vistas i, att stå och jobba i dessa vattenmassor med vattnet som kastas upp på land i vindbyarna och man knappt kan stå i vinden när det kommer en kraftig vindby och tre decimeter framför fötterna så gapar Nissans djup på 6 meter, eller 8 rättare sagt då vattnet stigit med ett par meter. Tjoppe kramar om Helena i bingen och säger; -Är du fortfarande lika snygg som man, så gör det inget! Helena intygade tillbaka att den riktiga mannen är Tjoppe som klarar till synes allt, han är om något en person som aldrig står handfallen. Precis som McGyver. Och sen somnar vi bums!

Förutom att vi lekt hela havet stormar så har det hänt, inte så mycket men dock en del på båten.

De tre öppningsbara ventilerna har kommit på plats. Vilken lyx att kunna öppna ett fönster och titta ut. Nu om aldrig förr så längtar vi till av-cabbar-dagen.

Och lite eljobb har vi gjort och dragit mer kabel. När vi skulle få i elkablarna i kabelslangen så säger Tjoppe att; -Gå upp till hörnan! Vi behövde sträcka ut slangen i sin fulla längd och Helena behövde backa så långt det bara gick. Hon tittade på väggen och frågade; -Vilken hörna?

Svaret var lite retsamt menat då det inte direkt finns något hörn i denna runda byggnad.

Och i samma veva, när vi står och pratar och planerar så tittar vi på de gamla hålen där ljusinsläpp i form av prismor suttit och där vi ska sätta tillbaka glasen i vad det lider med belysning bakom. Han frågar Helena om vad hon tycker vi ska göra.

Helena funderar inte länge utan säger; -Då de sitter på styrbord och babords sida så borde vi ju ha en grön och en röd belysning! Tjoppe tyckte det var en lysande idé och nappade, klart vi ska ha det så!

Så med facit i hand så fortsätter vårt båtliv på samma sätt som före stormen. Vi är möjligtvis lite mer erfarna och klokare bara. Vi vill tacka alla som tänkte på oss, vi har förstått att många tänkt på oss och undrat hur det gått med båten när det blåste så mycket. Tack tack!

Kav lugnt!

Tjoppe och Helena