Ett, två, tre, fyra…tjugotre, tjugofyra…trettioåtta, trettionio…femtiotvå, femtiotre, femtiofyra…sextiosju, sextioåtta..åttiotre, åttiofyra, åttiofem..nittionio, etthundra, etthundraett..etthundranitton, etthundratjugo, etthundratjugoett, etthundratjugotvå, etthundratjugotre och äntligen..etthundratjugofyra.

Öskar, ja läs rätt! Ett konstigt ord i skrift för man tror att det är ordet önskar med ett missat n eller namnet Oskar som någon plottrat dit ett par prickar på. Ös-kar, en kanna med handtag som man öser vatten ur sin båt med. Helena står på alla fyra på flotten intill den lilla trissen som blivit fylld med vatten sedan senaste dygnens skyfall. Etthundratjugofyra fulla öskar blev det innan båten var tom på vatten. Upp på kajen igen och fem minuter senare så kom nästa skyfall.

När Tjoppe senare dyker upp efter en lång arbetsdag så är hans första kommentar;

-Är det syndafloden som kommit, vi som byggt en Noaks Ark!??

Helena nickar instämmande, så här mycket regn trodde vi inte existerade. Något har hakat upp sig i vädret, och inte till det positiva direkt.

Nu är vi visserligen konfirmerade båda två, samtidigt. Helena mest av tradition och för att hon vid tidpunkten nog inte hade gjort klart i sin ståndpunkt gällande religion och tro. Tjoppes familj hade absolut inga sådana traditioner och hans föräldrar blev förvånade när han som tonåring kom hem och sa att han skulle läsa inför prästen och konfirmera sig. Hans anledning, utan föräldrarnas vetskap, var att snygga tjejen Helena skulle konfa sig också. Och så fick man åka på läger tillsammans. Idag är vi nog båda agnostiker, mer åt det ateistiska hållet än det troende. Fast Helena tycker mycket om att sjunga i kyrkan, akustiken är kanon. Och med vår konfirmationstid tillsammans så är vi ju båda hyggligt bevandrade i bibeln och dess berättelser, vilket man ju kan tycka hör till allmänbildningen.

Noaks Ark hette det fartyg som Noa lät bygga på guds anvisningar (Första Moseboken). Noa fick i uppgift att rädda sig själv, sin familj och alla djuren undan syndafloden, en världsomfattande översvämning. När Arken är klar så skickar gud ut syndafloden som täcker nästan all mark och alla djur dör utom fisken. Och när vattnet tillslut ger vika så strandar arken vid berget Ararat och de kan alla kliva i land. Och gud lovar att aldrig skicka en syndaflod på jorden igen.

Det sistnämnda känns ju som en stor tröst när vi tillfaktum bokstavligen duschar oss fram genom de senaste veckorna. Då är det ingen bestraffning för en trampad spindel eller människors syndande om man ska tro den bibliske berättelsen.

Edward Hicks målning Noaks Ark. Visst finns det likheter med vårt fartyg med dess övertäckning.

En annan reflektion som inte har med regn att göra men dock med felläsningar, vi syftar här på ordet öskar. På vår matbutik så finns det ett diplom uppsatt vid pantstationen där man förkunnar hur mycket pengar och miljösparande som denna butiken bidragit med under föregående år. Det står att de ”tackar Hemköp och dess pantande kunder”. När Helena fick syn på diplomet så läste hon ju givetvis ”pantade” kunder. Helena fick en i-fingrar-kliande-idé att leta efter en penna i väskan och stryka över det sista n-et i ordet pantande. Men som vän av ordning som hon är så lät hon bli. Men nog finns det en och en annan pantad kund i detta land, säkert även på Hemköp.

När Tjoppe tidigare hade fällt frågan om det var syndafloden som kommit och Helena nickat instämmande så gick vi in på båten och jobbade vidare med vårt däck. Glada över vår fula båt med dess övertäckning då vi kan jobba oberoende väder. Vi tog upp de sista fåren ur springorna mellan plankorna. Nu är allt gammalt drev väck.

Tjoppe fräser sista biten nåt. Det ryker förskräckligt och det slår ut rök som väljer att komma fram mellan Tjoppes ben som en bättre brakfis. Helena kunde inte låta bli att ta ett kort. Nu luktar det inte metangas utan gammalt drev och virke och vi bokstavligen röker på båda två där inne på däcket. Host host och ibland ut och vädra lungorna i regnet. Röka-på gammalt däck är inte gott kan intygas och det ger dåligt rus.

Och med däcket klart så kunde vi dammsuga upp det sista skrufset och därefter ta oss an de 240 meter slang som låg och väntade.

Lite blandade bilder från senaste veckans arbete. Vi har flyttat runt på vårt mobila kök och vi har krupit på alla åtta (vi är ju två) och vi har fräst och lagt slang till den milda grad att Helena på slutet uttrycker sig;

-De enda slingor jag får är i däcket! Och hon syftade på sitt långa hår som skulle behövas fixas till men som inte hinns med.

På söndag kväll hade vi som mål att däcket skulle vara färdigslingat och köket på plats igen. Och nöjda blev vi då vi nådde vårt mål. Nu är det inte lika skräpigt, dammigt och rökigt och man kan åter göra sig en kopp te i vår byssa.

Golvvärme-slingorna på plats och likaså vårt bygg-kök. Vi firade det hela med lite god mat, varmrökt lax med kokt potatis och romsås och en liten förrätt. En vansinnigt god melon med lufttorkad skinka och nymald svartpeppar. Mmm, vad vore livet utan dess små belöningar?

Vi njöt av maten och tyckte ändå där vi satt och hade arbetet avklarat så här långt, att det inte var så synd om oss trots syndafloden och allt regn. Våra tankar föll på vår kompis som har sin båt ute och som försöker måla. Nu ber vi för en torr-period, om inte för vår skull så för hans.

Hopp i land!

Tjoppe och Helena

Som en liten katt ligger Tjoppe på däcket och fräser hela dagarna. Skjuter rygg och väsnas. Det skulle kunna bli en låt om nåt på en båt, för det blir många timmar att nynna under tiden innan vi är klara med denna fas. Vi och vi, däcket är mer av ett enmansjobb då vi inte har dubbel uppsättning av handverktyg. Så det är Tjoppe som får leka katt. Det är ett svettigt jobb så Helena har uppgraderat lille kisse till en stor lejon hane. För han börjar bli lite långhårig också och behöver klippa manen. Och han jobbar envist till tio på kvällarna efter att ha arbetat ”vanligt” på dagarna. Vi längtar tills däcket är klart, och fönster och dörrar likaså, då vi kan gå in i en mera småfixande period. Kropparna tar lite stryk, lejonet har problem med bakhasorna (knäna på människospråk) bland annat. Efter ett samtal med vår båtkonsult Felix af Lysekil, så fick Lejonet veta att även Felix haft samma problem i sitt liv, vid samma ålder. Hatten av för vår kisse iallafall, för nu har vi dragit upp minst åtta får ur däcket, nyklippta får som lämnat sin ull i stora högar. Att så mycket nåt blivit ibankat däcket är en gåta. Fattas bara att man får upp fåraherden också.

Helenas lott har fallit på annat, nu tyvärr med lite tidsbrist för båten då ”vanliga” jobbet kallat. Hon gav sig en av kvällarna på att grundmåla nya takdelen ovanför motorn.

Och så har vi hämtat våra dörrar till däcksbyggnaden. Vi ska ha tre dörrar, en huvudingång, en köksingång och en nödingång..eller det heter nog nödutgång. Eller kanske både och, beroende på vad som kallar, en överfull blåsa eller ett väntat glas vin inne i stugvärmen så kan det nog heta nödingång. Är faran på insidan så blir det en mer klassisk nödutgång.

Då nödutgången hamnar i främre delen mot fören sett, så minskar takhöjden betänkligt. Och således blir dörren något mindre. Riktigt gullig, lagom nog för en lekstuga.

Helena testar dörren. Nog kommer man igenom utan några större bekymmer. Extra liten är ju dörren också för att man måste ha rejäla trösklar på en båt ifall sjön är upprorisk. Innefrån så ska man alltid kunna öppna den när som på dygnet så kan man rusa ut och hoppa i Nissan (eller annat vatten om man förflyttat sig) eller runt däcksbyggnaden och ta sig i land och slippa bli blöt. Det beror nog på situationen, som vi hoppas ingen människa någonsin ska behöva råka ut för. Säkerheten är ytterst viktig. Saker är saker och kostnader som går att ersätta men människor kan vi inte byta ut. Och tre utgångar på en yta av cirka 30 kvadratmeter måste väl ändå anses som hög säkerhet.

Vi har fått leverans, ett stort paket. Vårt företag vi anlitar avseende golvvärme är ett toppenföretag, knappt har man lagt på luren så står paketet utanför dörren (och fakturan går lika fort!!) Tolv millimeters slang ska ner mellan däcksplankorna. Vi blir troligtvis den enda fiskebåten i hela landet som lagt i golvvärme i det gamla ursprungliga däcket. Spridningen av värmen blir ju inte fullt lika effektiv då man inte kan ha plåtar till hjälp. Och vi får arbeta med fyra slingor för annars skulle vattnet vara huggligt kallt efter att det passerat 240 meter slang. Värme får vi ju även från undervåningen då värmen stiger och vi slipper element som tar plats och är fula. 

 

Här testar vi att slangen går i, det blir perfekt. Sen ska nåt läggas ovanpå så vi får ett klassiskt fernissat skeppsgolv.

Annat som hänt på båten är att vi lagt dit vår ram till skylighten, nu väntar vi på den rostfria ställningen med skyddande rör. Alltid trevligt att inte längre titta upp på en plywoodskiva när man vaknar. Nu ser man, inte en blå himmel, men dock en takstol. Romantiskt så det förslår!

Ja detta var en liten lägesrapport från dessa två dårar. Och om någon läsare springer på fåraherden som lämnade sina får på vår båt, så kan ni hälsa att hans får finns nu ipackade i ett gäng sopsäckar och kan återfås mot beskrivning.

Däcksman drevar!

Tjoppe och Helena

Däcket arbetas det på med dagligen, ett tidskrävande arbete visade det sig. En dag tog vi paus från däcket och åkte och hämtade våra specialbeställda dörrar till däcksbyggnaden. Annars har helgen ägnats åt att hjälpa en kompis med sin båt. Blästring och målning. Och inte bättre avslutades lördagkvällen med en riktigt kräftskiva ute till havs.

Vi har länge pratat om att ha en kräftskiva på flotten och dekorera den med marschaller runt om och lägga oss en bit ut i Nissan. Nu var dagen kommen och det blev en trevlig tillställning. Vi drev sakta mot Danmark och vi fick goa kommentarer från lite kajflanerare som tyckte att det var ett annorlunda men högst roligt ställe att ha sin kräftskiva på. En kille hade från slottsbron sett något som brann på Nissan och kom cyklande och väl framme så skrattade han så gott åt oss tre över den syn som uppenbarade sig. För övrigt så kände vi oss lugna med detta tilltag då vår granne som är polis hade blivit underrättad ifall oroliga människor skulle höra av sig till ordningsmakten. Här bjuder vi på lite blandade bilder från en fantastiskt rolig kväll, vi skrattade gott så till den grad att leendet satt kvar på morgonen dagen efter, vinet till trots.

Med facit i hand så lyckades vi på tre personer få i oss tre kilo flodkräftor, ett kilo havskräftor och ett halvt kilo färska räkor och ve och fasa två och en halv flaska vin. Den sista uppgiften kan verkligen inte riktigt stämma, vi måste haft någon förbipasserande under kvällen som hjälpte till.

Dagen efter var vi igång ganska skapligt för det var mer arbete som väntade med kompisens båt.

Kompisen kämpade på medan vi två satt och åt frukost under ett träd i solskenet. Men så fort hans sand tog slut så hjälpte vi till att fylla på, och även byta om på posten som blästrare och efter att blästringen var klar så målade vi alla tre. Skönt var det hur som helst under trädet. Och trevligt är det att kunna hjälpa varandra.

Helena sommaren 2011, livet som båtrenoverare börjar kännas rätt så naturligt.

Lite bilder från en helg med en annan båt.

På böljan den blå..

Tjoppe och Helena

En liten detalj på plats, ventil och tillika spegel har tagit plats på insidan av badrumsdörren.

Vi har semesterplanerat. Vi har inte varit utomlands sedan i höstas när vi var till Malta och vilade upp oss. Om man då inte räknar Köpenhamn en helg i våras, vi bor ju bara en timme ifrån den danska huvudstaden. Så nu har sommaren nästan passerat och vi har inte ens planerat om eller vart vi ska åka detta år. Med det eviga regnandet så känns kanske behovet något större än vanligt också. Vi har en kompis, som också renoverar båt, som häromdagen tog exakt Tjoppes ord i sin mun.

-Man kan ju inte ens måla en båt i detta land, för det ska ju alltid regna!

Helena studsade inför den Tjoppsinska meningen. En till regnhatare och soldyrkare. Kompisen har gjort många goda val i livet, bland annat har han under många år bott utomlands, i varma länder där man kan måla en båt utan hot om nederbörd.

Så nu är semesterplanerandet klart och resultatet blev följande:

Vi ska ha en icke-semester. Vi ska inte åka iväg i år och inte första halvan av nästa år heller, minst. Utan efter att ha vägt för och emot gällande tid och ekonomi så väljer vi att lägga tid på att bygga istället. För det känns som vi i byggandet har kommit ur sista kurvan på väg mot målsnöret. Så motivationen att bygga är på topp och vi får ägna småstunder, oftast kvällar, till att koppla av och njuta och hämta krafter.

Med semesterplanerna nedpackade i framtidens väska så gav vi oss på vårt däck. Det gamla originaldäcket, där en del plankor blivit utbytta under åren, men några till synes så gamla som 50 år. Fint virke, som troligtvis vuxit långsamt för det är hårt så in i vassen. Nu har vi slipat däcket.

Vi turades om att köra golvslipen. Här är det Tjoppes tur att dansa runt över plankorna med sin danspartner. Hon känns lite stel och hon för ett fasansfullt liv. 

Utrymmet upplevs som större och ljusare när däckplankorna får fram sin friska lyster igen.

Gammal drevning plockas ur nåten.

Tjoppe på alla fyra, han kör med maskin först och Helena drar ur det sista drevgarnet med en drevkrok.

Tvinnat lingarn och trätjära använde man oftast förr när man tätade fartyg, som man slog i med en träklubba. Man förslöt nåten med tjärbeck efteråt, en trögflytande massa.

Helt fantastiskt, med hälften av nåten frästa så har vi fyllt en halv sopsäck med gammalt drev. Att däcket kunde rymma så mycket hade vi inte en aning om.

Nöjda med trötta ryggar så gav vi upp för dagen, och avslutade med att laga mat i vårt trevliga provisoriska kök. Nog känns det som lite semester alltid. Om än mycket kort.

Kocken i farten,lammgryta med couscous. Mmmm…

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena

Sakta men säkert så börjar vi få ordning på det här med datorer. Detta inlägg görs dock från en icke ordinarie då sommarens bilder finns i den burken. Det blir ett litet potpurri av bilder som får sammanfatta sommaren. (Potpurri kommer från franskan och betyder ”rutten kruka”, vilket kan ju vara ett roligt men onödigt vetande) Dels blir det bilder kring vad som hänt runt om båten, Tall Ship för att nämna den stora sommarhändelsen men även om vad som byggts på båten under denna ganska trevliga men högst regniga sommar. Vi lyssnade för övrigt på ett radioprogram där någon ringde in och berättade att de hade haft så varmt och torrt i sommar. Den lyssnaren kan inte ha bott i Halland i allafall.

Så här följer SUMMER 2011, av förklarliga skäl, inlägget skulle bli så jäääätte lååångt med bara stora bilder, så levereras de flesta som små. Men det är bara att klicka på bilderna så får man upp dem i större format. Nu startar vi:

Vi ägnade en stor del av sommaren till att måla. Här har vi målat däcket.

Det regnade mycket och ofta, och vi uppfann en ny grillplats. Grillen sitter som en smäck över relingen.

Röken försvinner ut och maten räddas från regnvatten, och man kan stå på insidan och mingla med ett glas vin eller dyligt i väntan på middagen. Detta gjordes ett flertal gånger och vi blev faktiskt helt oberoende av vädret gällande grillning.

Vi la igen däcket ovanpå maskinen. Vi isolerade och satte sista skivorna i taket på nya däcksbyggnaden. Och i maskinrummet så satte vi brandsäkra skivor ovanpå motorn där det nya däcket/taket tagit plats.

Att sätta tak ger mjölksyra konstaterar vi.

Vi var behjälpliga med att lägga i ännu en boj, så här är vi på väg på ännu ett uppdrag.

O´boj!!

Vi beställde handtag till dörrarna nere under däck..

..och fick dessa monterade.

Inför Tall ship race så flyttade vi båten till gamla varvet. Helenas söner kom förbi på en grillafton och vi provade fiskelyckan.

Nu var det bara sonen den yngre som fick napp, och fisken slängde vi tillbaka igen i havet efter att vi förevigat beviset på bild. Tjoppe fick inget på sin krok och han sa besviket att -jag får aldrig napp!! Bättre lycka nästa gång.

Däckstaket målades..

Det har gått åt mycket färg i sommar!

Tjoppe ägnade tid åt ventilerna på styrhytten..

Nu ska ramarna komma på plats!

Ja nåt i den här stilen..

-Dags för lite fika konstaterar Tjoppe..

Och vi hade vårt lilla tillhåll längst ut på piren, riktigt mysigt och det hände att solen tittade fram.

Och locket till vår låda som rymmer styrlådan, som numera benäms styrlådelåda och som vi tidigare plastat fick sig en omgång färg. Avslutningsvis så blev den svart.

Nu är locket på plats på vår styrlådelådelådelåda..

Regnsäker låda, kan behövas i detta land!

Sen behövdes det målas klart inne i lådan, det saknades en omgång färg.

Snygg svansföring när Helena målar, vad gör man inte för att komma åt i alla vinklar och vrår.

Sen har vi städat styrhytten och maskinrummet.

Nu får man inte smutsa ner med skitiga skor! Det börjar känna trivsamt, byggarbetsplatsen blir mindre och mindre.

Tjoppe kapade och svetsade plattjärn en solig dag.

Plattjärnen är till att kunna fästa den andra tanken nere i maskinrummet.

Helena förberer för att kunna måla. En svart kant ska pryda hörnet på däcksbyggnaden.

Tejpen är dragen så locket på färgburken kan öppnas..

Simsalabim, när man drar bort tejpen så är linjen rak.

Sidorna på skylighten har blivit färdigmålad också..

Ramen håller på att fernissas på andra sidan och snart kan ram och glas ta plats.

Det provisoriska köket har flyttats och blivit lite mer permanent provisoriskt.

Med diskho och diskmöjligheter och skåp så kan vi klara oss smidigare medan vi bygger. Köket står på golvet ovanpå maskinrummet och där har vi tryckt ihop allt så vi kan slipa däcket.

En prisma i däcket skruvas bort innan slipmaskinen åker fram.

Och i skrivande stund så är det just golvslipning på agendan. Men dessa bilder får komma i ett annat inlägg. Avslutningsvis så bjuder vi på lite härliga båtbilder från tall ship race. Detta trevliga inslag avslutades med ett fantastiskt fyverkeri och en kakafoni från alla båtarnas mistlurar, vid tolvslaget på natten. Nu är festen över och båtarna har lämnat Halmstad. Och själva är vi tillbaka på vår gamla ordinarieplats. Borta bra men hemma bäst!

Än är inte sommaren riktigt över, även om skolor och arbeten drar igång. Vi fortsätter vårt idoga byggande och hoppas på en fantastisk sensommar med sol och flyt i arbetet.

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Ett kort inlägg. Dagens summering:

# Båten är tillbaka på sin ordinarieplats, skönt och resan gick bra.

# Datorn är fixad så man kan lägga in bilder igen, testar här och nu.

# Vi har hyrt en bra maskin för att slipa däcksplankorna, nu återstår bara att göra jobbet.

# Tjoppe höll på att flyta till Danmark när motorn på lilla båten la av när han skulle över med lilla båten och flotten. (han blev räddad av en kompis)

# Elklablar kan ställa till det när de legat länge, de bör bytas ut med jämna mellanrum konstaterar vi.

# Tjoppe är öm i baken efter att ha dragit i en tross som han trodde Helena lagt om pollarn, det blev en kullerbytta.

# Solen har lyst över oss så gott som hela dagen (och vi är fortfarande i chocktillstånd)

# Och någon har skickat post till oss till båten med adressen ”båten med giraffen på taket”. Brevet hamnade hos Tall Ship Race-kommitéen för vidare förmedling till oss. (döm om förvåning!)

Ungefär så…

Tjoppe och Helena på äventyr!

I söndags när vi vaknade så var det i vanlig ordning till ett smattrande på taket. Kommer smattret jämnt och tätt så betyder det regn. Är smattret mer oregelbundet, så är det en fågel som steppar på taket, och som håller på att glida av och som försöker parera med sina steppfötter för att åter hitta epicentrum på taknocken.

Nu var det ett regn, jämnt, hårt och intensivt. Men mysigt ändå på sitt sätt, då vi låg länge i sängen och vägrade möta dagen för en stund och kura ihop oss mellan kuddar och lakan. När vi ändå vaknade helt så säger Helena:

– Regn på en söndag, betyder inte det kaffe och bakelse på eftermiddagen?

Det har nu hänt vid flertalet gånger att det blivit just kaffe och bakelse när det regnat, ofta en söndag, men även andra dagar.

– Det är Napoleon-dag idag, svarade Tjoppe och syftade på bakverket och inte den franske militären och politikern. För den mannen smakade nog krut och rök från den franske revolutionen. Han sägs ha uppdiktat namnet på bakelsen, men detta är inte säkerställt och denna regniga morgon i vår varma och sköna binge så verkade vår närmaste koppling till denna revolutionär vara att han dog på ön Sankta Helena. Fast vår Helena är både mindre död och helgonlik.

Vi klev till slut upp ur sängen och mötte dagen i arbetskläder och penslar och verktyg. Fick faktiskt en hel del uträttat vilket vi inte upplevt riktigt på sistone. Som regel har våra planer grusats an aning, och to-do-listan har inte kunnat bockats av fullt ut. Nu hade vi en bra söndag och konstaterade när vi åter gick och la oss att vi totalt missat vår fikastund, ingen bakelse varesig med eller utan Napoleon.

Ja så kan det gå. Men vårt prat kring bakverk gick ändå vidare. Att vår tradition kring att bakverk ändå ska intas på regniga söndagar bör fortsätta. Och att det ser ut att bli många många bakelser med denna regniga sommar. Helena hade av en händelse noterat lite väderfakta från SMHI, att det hittills i år på västkusten regnat mer än normalt, upp till 200-300 procent mer än vanligt. Så det är med risk för övervikt om nu inte söndagarna bara inträffar var sjunde dag, vilket de hittills gjort. Men det är nog bara mest tur. Stadens bagare kan dock vara trygga inför framtiden, vi lägger några kronor som annars gått till skruv till deras levebröd. Så framöver behövs ingen väderfakta från SMHI, det är bara att åka ner på kajen och titta hur feta dessa två båtbyggare blivit.

Arbetet fortskrider. Och Tallship är över. Vi finns i skrivande stund kvar vid gamla varvet, och planerar att gå över snart. Men en hel del av de gamla segelfartygen som deltog i racet har kommit tillbaka, troligtvis på grund av vädret, och det är oklart om vår plats är ledig än. En sjöman kommer när han kan, är ett sant gammalt ordspråk, för vädret styr det mesta ute till sjöss. Och vår möjlighet att lägga in bilder ser även den regntung ut. Fast vi arbetar på en lösning så inom kort så blir det kort. Vi fotar iallafall kontinuerligt, så inget missas.

Vi kan då avslöja att vi flyttat vårt provisoriska kök för att få loss mer däcksyta. Och så har vi börjat titta på att slipa däcket och fräsa nåt. Vi behöver nog hyra något rejält slipverktyg, en golvslip, för våra handverktyg är förvissor bra men lite små.

Så vi kan konstatera att allt är i sin ordning sånär på att det är för mycket utav regn, för lite av bakverk och inga bilder i blogginläggen. Och med dessa ord så kurar vi ihop oss mellan kuddar och lakan igen och hoppas att nästa gång vi slår upp ögonlocken och lyssnar till smattret, så hoppas vi att det är fågelskrället som tappat balansen  på taknocken.

Regntunga skyar!

Tjoppe och Helena

Här kommer ett litet kort inlägg utan bilder. Vi har uppdaterat datorn och nu krånglar den och vill inte ta emot bilder. Ja ja, dessa datorer. I skrivande stund pågår Tall Ships Races, och vi har en massa fina gamla segelskutor utanför vår knut. Tivoli, Jazzmusik, stånd, öltält och fartyg får folk att gå man ur huse för att titta på spektaklet och vår kajremsa har förvandlats till en flanerande E4. Själva ligger vi vid gamla varvet under dessa dagar och kan se allt från andra sidan. Känns rätt så skönt då festen håller på till efter midnatt varje kväll.

I övrigt har vi haft trevligt besök från familj och vänner på båten, där det värmer extra väl att kunna nämna att Helenas pappa har kommit hit från ostkusten, för att få se båten live. Helenas pappa är inte fullt lika rörlig idag, så det är med varmt hjärta vi gläds åt besöket. Tusen tack!

På båten arbetas det på med lite smått och gott. Penslarna jobbar hårt, vi har målat svart. Locket till lådan runt styrlådan om nu den beskrivningen fungerar. Samt lite detaljer på nya däcksbyggnaden. Och så är glas och ramar på väg, samt dörrar.

Detta är en arkivbild från förra året då ett tall ship race-fartyg la till i hamnen.

Vi har gjort en planering inför hösten så vi vet vad vi ska lägga fokus på. Och trot eller ej, då vi egentligen är älskare av sommaren och värmen så ser vi faktiskt fram emot hösten. Den fina hösten med hög luft, blå himmel och varmt för årstiden. Och att få lite byggro, för det har varit ett evigt regnande denna sommar samt att det har varit mycket ståhej i staden. Att bygga om ett fartyg kräver lite arbetsro då många moment betyder tänka och planera. Och går allt enligt planerna så ska vi vara såpass klara nästa vår att vi kan lyfta på taket, vår överbyggnad, och göra giraffen bostadslös. Så har vi något vi kunde få önska oss nu så är det en härlig brittsommar som varar fram till mitten av oktober åtminstone.

Vi ska försöka få ordning på datorn det snaraste, för det är inte bara ni läsare som saknat inlägg, utan även vi två då det dels är en trevlig terapi men främst är bloggandet vår egen dokumentation över byggtiden som vi regelbundet återkommer till för att se vad vi gjort.

På återseende å det snaraste!

Tjoppe och Helena