En liten återblick som visar att det faktiskt går framåt. Kanske inte så mycket för att visa andra, utan som sporre för oss de dagar man tycker att ingenting händer.

Ett tydligt riktmärke är framme i skansen, som genomgått en hygglig omvandling.

Ja så här såg det ut för ca 2,5 år sedan. Rätt tråkig syn som skvallrade om att massor av jobb ligger framför oss.

Nu är utrymmet rensat och återuppbyggt..

Samma plats för ca 1,5 år sedan:

Golvvärmen på plats, väggar och tak har fått ny beklädnad men ännu är allt omålat.

Juni 2011:

Vi kan nu sova som kungar på vår skuta. Än återstår mycket arbete på båten, men under däck så börjar det arta sig. Tuvärr syns inte det fina skeppargolvet på detta foto.

Vi har nyligen gjort en utflykt till Göteborg, där vi hämtade färg. Liksom många konstnärer som kommer in i olika”perioder” i livet, så har även vi sådana. Vi ska nu in i en målarperiod. Allt det nyplastade ska få färg, såfort styrlådan i aktern blivit klar med sin ännu större låda runtom, ska vi måla. Ganska trötta efter den långa dagen i Sveriges näst största stad, så hoppade vi ändå i arbetsbyxorna och drog några skruv innan det var dags för middag och bingen.

Vi laddar med sömn!

Tjoppe och Helena

Om vi gjort rätt nu så ska det kunna gå att följa vår blogg på engelska nu genom att länka in sig på google translation via vår länklista till höger längre ner på sidan. Hoppas att våra engelsktalande vänner nu lättare kan följa oss.

If everything is right done, you should be able to follow our blog in english now. Link us through google translation via our linklist to the right. We hope our english-spoken friends now can follow us more easily.

coast to coast!

Tjoppe and Helena

Med solen skinande och en underbar värme så ville det sig inte annat än att vi sjösatte vårt andra flytetyg, eller kanske det tredje om man nu räknar in flotten. Målet var att serva och renovera vår triss här under våren men tiden rann iväg även för oss så den punkten får skjutas på till mer höstliga dagar.

De senaste dagarna har bjudit på ömsom sol och ömsom regn. Men med en betoning på regn och lite för kallt i vårt tycke. Man kan säga att midsommarafton blev en blöt historia och då syftar vi inte på Skåne, Nyköping eller Halland(sfläder). Men trevligt hade vi, sill och potatis på dagen och grillning på pilkastning på kvällen.

På söndagen så ordnade sig vädret upp sig, och denna fina bild kunde tas tidigt på morgonen.

Nissan låg alldeles blank och stilla och speglades blå från himlen. Annars är vattnet som regel svart i sitt uttryck. Mot staden vänt så såg det heller inte så illa ut.

Vid denna tidpunkt så sov nog de flesta fortfarande, allt var lugnt och stilla, bara fåglarna höll en serenad.

Liten återblick från vad vi sysslat med de gångna dygnen.

Vi har plastat klart för denna gång.

Tjoppe slänger in handduken skulle man kunna säga, hanskarna om inte annat. Och plastfat och andra plast-tillbehör åkte upp till verkstan. Skönt, och kakorna behöver nu inte ta smak av styrén.

Pilkastning på båten på midsommarafton.

Trevligt trots att himlen var fylld av regn. Och vi laddade med goda grillprodukter. Grönsaker som träddes på grillspett och en stadig köttbit som den tidigare nubben kunde vila sig gott emot.

Grilla ute, äta inne..typisk svensk midsommar. Kallt och regnigt.

Inte bara nöjen innehöll denna helg. Helena har fortsatt med sin låda bak i aktern.

Den börjar arta sig.

Och numera är den svartmålad och står och väntar på att torka.

Nedgången till salongen behöver vi ha en lucka för. Den förra tunga har gjort sitt.

För när vi slipar däcket och annat vill vi kunna stänga till så vi inte får ner byggdamm eller någon feltrampande snickare och dyligt.

The door in the floor!

Vår kombinerade tvätt och torktumlare baxade vi ner i maskinrummet. Aj aj, vilken miss om man byggde igen durken/golvet och upptäcker att tvättmaskinen står kvar uppe på däck.

Med gemensamma krafter gick det som en dans, det närmaste midsommar-vals vi kunde komma. Fast faktum var att vi tog en liten svängom vid ett tillfälle, när det kom någon trevlig låt på radion.

Helena gick före ner och Tjoppe kom på efterkälken.

Tvättmaskinen på plats bredvid pannan.

Nästa trevliga händelse är att vi fått ordning på vatten och avlopp. Nu har vi vatten i toaletten, och i handfatet.

Vi provspolar, aldrig förut har det väl varit så roligt att trycka på knappen.

Har man en WC så hör det till att man har något att torka sig med.

Och krokar för handdukar och tandborstglas som sitter fast ifall man är ute och rullar på vågorna.

Duschdraperiet är inte på plats än, fast man kan tro det. Bakom står Tjoppe och håller upp det.

Vi ska sy till det i rätt storlek innan vi kan hänga det på plats. Men en liten hint får man över hur det kommer att se ut.

Med solen tillbaka så gick det att stå på kajen och arbeta.

Helena gör rent locket till styrlådan i aktern.

Som hängs upp inne på däck och målas.

En för läsarna ganska tråkig bild, men för vår dokumentation så går handdukar, badlakan och duschdraperi i samma stil. Märket är Living och färgkoden heter 235.

Affären är Hemtex. Så nu kan vi tappa lappen utan att det blir katastrof, det är bara att söka på bloggen.

Tjoppe matchar färgen på glassen med tröjan.

Så avslutningsvis så kan man sammanställa denna midsommarhelg med att vi haft ömsom sol och ömsom regn. Vi har pilat oss fram mellan grill och tvättmaskin och spolat i styrlådan och målat grillspett med en vals på däck. Inte så tokigt trots allt.

Hela havet stormar!

Tjoppe och Helena

En riktigt trevlig midsommar önskar vi alla våra bloggläsare. Helgen kommer ägnas åt vila, firande och kanske lite jobb. Eventuellt en liten segeltur. Men vi tar dagarna som de kommer..

Simma lugnt!

Tjoppe och Helena

Någon har visst trampat på en spindel!

För det regnar mest varje dag nu. Korta stunder med uppehåll, men sedan är det en ny regnskur. Vi har inte trampat på en spindel, däremot hade vi fått ett getingbo under plåttaket som vi plockade bort. Kanske även getingar inkluderar i det gamla talesättet att det blir regn om man trampar på en spindel.

Men vi försöker inte låta regnet nedslå oss, fast lite svårt blir det ju att plasta när det plaskar. Så vi har styrt om vår prioritering en aning. Men förutom båtbyggande så hade vi annat viktigt på agendan också, nämligen Tjoppes födelsedag. Han hade trevligt nog önskat sig att få vakna upp på båten. Så vi hade en första natt ombord. Fast egentligen var det den andra gången för vi sov över en natt förra sommaren när vår lägenhet blev invaderad av Stockholms-ungdomar med Helenas son i spetsen. Den gången var inte natten på båten lika angenäm för luften gick ur luftmadrassen för Helena och underlaget blev mycket hårt att ligga på.

Nu hade Helena smugit ner i främre salongen och bäddat fint, utan att Tjoppe visste något.

Nya fina och sköna lakan och täcken och kuddar.

Färger och mönster i grått och vitt. Tjoppe tycker om grått. Fast inte på himlen förstås, då vill han ha blått.

Och härliga kuddar i matchande färger. Här kan man sova som en kung.

Men först på kvällen innan så blev det först lite firande med bubbel i salongen.

Skål för den blivande 45-åringen. Därefter blev det räkor, bröd och aioli och ett glas italienskt vitt vin.

Fina servetter med matchande tema.

I vanlig ordning så blev middagen ganska sen, nästan in på födelsedagsbarnets egentliga bemärkelsedag.

Är det fint som snus under däck så kan man inte riktigt påstå att det samma gäller uppe i den nya däcksbyggnaden. Än. Får vi en vinter på oss, så blir det nog lika fint här. Men vad gör man inte med det eviga regnandet på utsidan, man få flytta in festen under tak.

Och nere under kojen hade Tjoppe inte en susning om att det låg ytterligare överraskningar och väntade. Några fina paket ska man ju ha när man fyller halvt nittio.

Och vi sov gott på båten, tyst och lugnt och inga ljud som störde. Ibland ett litet svagt ”kluck”. Men det var bara rogivande. På morgonen fick Tjoppe födelsedagsfika på sängkanten.

Lätt nyvaken Tjoppe som skiner upp när det vankas paket!

Och inte gör man det sämre på sin födelsedag än att man faktiskt jobbar, om än litet, på båten.

Tjoppe håller här på att kolla in om vattenledningarna håller tätt. Dags att dra in vatten på båten så vi snart kan använda handfat och toalett.

Här kommer vattnet in, och vi har satt tryck på vattnet för att se om det läcker någonstans.

Tyvärr hjälpte det inte att Tjoppe fyllde, för det läckte på ett par ställen.

Trångt är det när Tjoppe får svetsa rören på nytt. Bäst att skydda med en bit plåt.

Och sen var det dags för födelsedagsfika. Jordgubbstårta såklart!

Allt är lite primitivt på båten så grädden är på tub. Lite lustiga egenskaper har den minst sagt, man fick äta tårtan snabbt.

Innan kvällen så fortsatte vi vårt flit. Här håller Helena på att göra rent i hydraul-lådan i aktern. Den ska målas upp och bli fin och vi ska snickra en låda som den står i.

Gammalt gegg rymmer den, det var länge sedan någon gjorde rent här.

Sakta men säkert börjar den bli ren från smuts och fett. Fast någon timme till behövs det nog gnos på i lådan innan den är målningsbar.

Och Tjoppe satte dit de färdigmålade dörrarna och hängde upp sitt barskåp i salongen.

På sidan av barskåpet sitter en gång-gång som tillhört Tjoppes farmor. Den lekte han med som barn. Och varje gång som han har ett ärende in i skåpet (kanske för en liten whiskey eller så..) så slår han i gång-gången och deklarerar högt och tydligt att -BAREN ÄR ÖPPEN!!

Vi bröt upp vårt flit för att ägna resten av födelsedagen med att sitta i soffan och njuta av vår båt, men lite tända värmeljus och yatzy och trevligt snack. En lugn men bra dag..fast det hade ju kunnat få vara lite sol dock!!

Hurra hurra!!

Tjoppe och Helena

Med däcksbyggnaden färdigplastad så har vi nu kommit in på styrhytten. Lite snickrande på denna behövdes göras först. Men innan dess så vankades det glass i stora lass för vår giraff. Glassen har nu legat till sig rejält, så kulorna ska hålla färgen hela sommaren.

En somrigare vy får man leta efter. Janne Giraffer mumsar glass över hela Nissan. Det är på snudd att man kan tro att det är en caféskylt som lovar glass för den som kommer på besök. Kanske får man ladda med lite fika ifall något av våra barn kommer på besök. Skämma bort giraffer sådär utan en tanke på våra egna.

Lite återstår på styrhytten innan vi kan börja plasta.

Glas har vi till styrhytten men de resterande fönsterramarna är beställda och leverans väntas inom kort. Nu ska däckshuset på något sätt integreras, smälta samman och förenas med styrhytten. Och med så småningom gemensamma färger så kommer man knappt ana att det skiljer dryga 50 år mellan byggnaderna.

Inne i däcksbyggnaden håller de resterande två dörrarna från undervåningen på att målas om.

Vi ångrade ju oss avseende fernissningen. Så här har vi slipat och grundmålat speglarna i dörrarna.

Vår plast tog ju i det närmaste slut när däcksbyggnaden var färdigplastat. Så vi hade denna dag bestämt oss för att jobba med lite smått, som dörrarna och snickerierna på styrhytten, för att få tid över till att handla mer plast.
Vår eminenta skåpbil tömdes på innehåll för att få plats att rymma ett fat om 225 kg. Och dagen innan hade vi rensat och röjt lite på båten.

Jo städa är bra, ibland blir det lite för bra. För att backa tillbaka historien lite så var det så att vi för några veckor sedan skänkte bort vår reservdunk med bensin som vi hade i bilen. Tjoppes dotter hade fått soppatorsk pga att bensinmätaren hade börjat leva sitt eget liv (troligtvis hög på ångorna). Så utan reservdunk så hämtade Tjoppe en ny som vi hade i verkstan. Det fanns lämpligt nog en med bensin i, Tjoppe öppnade på locket och luktade. Jo, bensin. Nu när vi stod och röjde som bäst på båten så bad Tjoppe att Helena skulle tappa i innehållet i dunken i bilens tank. Bensinen hade ju stått ett tag, så det var nog klokt att blanda ut den med nästan en full bensintank. Sagt och gjort, bensinen fylldes på i bilens bränsletank.

Nu så stod vi beredda att ge oss iväg för att inhandla ett plastfat. Helena vid ratten och Tjoppe bredvid, vi startade bilen och gav oss iväg. Ungefär 500 meter kom vi. Motorstopp!! Direkt så fattade vi misstankar, vad var det i dunken egentligen??! Tjoppe beordrade Helena tillbaka ner till båten, för där stod våra cyklar. Under tiden så började Tjoppe tappa bilen på bränsle. Bränsleslangen har en klickfunktion tackvänligt nog, så inga verktyg behövdes. Och med hjälp av startmotorn så kunde bränslet pumpas ur. Men batterier för en hel tank hade vi ju inte.

Under tiden så joggade Helena ner till båten. Väl framme så insåg hon det tragikomiska. Jo är huvudet dumt så får kroppen lida. Bilnyckeln satt kvar i tändningslåset. På nyckelknippan satt cykelnyckeln. Cykeln var låst. Så då var det bara att leda cykeln och hålla upp bakhjulet. 500 meter ter sig plötsligt mycket långt.

Medan Helena kånkade cykel så hade Tjoppe löst mysteriet. Vatten är tyngre än bensin, och då tanken töms underifrån så var det vatten som tömdes först. Tjoppe inspekterade innehållet som han fick ur tanken. Vi hade tankat bilen med fem liter vatten.

Helena kom med cykeln, fick den upplåst och trampade vidare för att skaffa mer bensin och en bra slang att kunna slanga ur. Tjoppe blev kvar vid bilen med hopp om att batteriet skulle orka. Och med starka cykelben så var Helena halvvägs framme vid macken när Tjoppe ringer på mobilen.

-Jag har fått igång bilen, du kan vända tillbaka!

Stor glädje över beskedet så sågs vi vid båten, Helena hoppade in i bilen och så åkte vi. En något tjurig bil som stannade och ryckte titt som tätt så tog vi oss fram. Vi köpte K-sprit för att få bort sista skvätten vatten, men vi tyckte inte det hjälpte mycket. Men vi kom fram och tillbaka mellan båten och plast-affären, på tre cylindrar. Stackars bil. Och vid sista rödljuset på hemvägen igen så stod Tjoppe med högt varvtal för att inte motorn skulle dö som den gjort så många gånger innan. Och när det blir grönt så gasar han på den trötta motorn. Just i detta ögonblick så vaknade bilen, alla cylindrarna fungerade plötsligt, bilen fick ren bensin och ingen vattenblandad sådan. Med resultatet att det kändes som bilen stegrade sig som en häst och satte fart som en bättre Formel 1 bil. Tjoppe blev först överraskad och fick greppa tag i ratten ordentligt och därefter kom ett hejdundrande skratt som varade ändra fram till kajen. Det måste sett rätt komiskt ut, och det hade ju kunnat gå lite illa om inte Tjoppe hade varit på allerten och lugnat ner sin hingst som plötsligt fick tillbaka alla hästkrafterna.

Med denna lilla fadäs som under dagen hade blandats av skratt, förbannelse, irritation och åter skratt, så kunde vi konstatera att detta mest hade kostat oss tid. Bilen hade lagat sig själv tillslut, trots lysande varningslampor och tändstift och cylindrar som strejkade. När vi analyserade vår nya erfarenhet så säger Tjoppe:

-Jag fattar inte hur det kommer sig att det var vatten i en dunk avsedd för bensin!? Den enda möjliga förklaringen kan vara att någon gång för länge sedan, att Tjoppe hjälpt någon stackare som tankat vatten i sin bil och att han använt reservdunken till att tömma ur vattnet ur tanken. Och att han sedan inte kastat dunken, för att den skulle tömmas på ett miljövänligt sett och sen glömts bort. Och att vi nu gjort samma fadäs, med samma vatten.

Av förklarliga skäl så hann vi inte så mycket mer denna dagen.

Men vi hann med en fika på kajen iallafall, och så tog vi ett kort på två knäppisar som försöker köra bil på vatten. Det gick sådär.

Ömsom bensin – ömsom vatten!

Tjoppe och Helena

-Går det fort att plasta för att vi bara har raka och jämna ytor, eller är det för att vi har fått upp tekniken och samarbetet efter tre år?!

Helena ställde frågan medan hon räckte upp en ny hink med plast till Tjoppe.

-Både och, är jag övertygad om. Men det skulle gå ännu fortare om jag kunde stå upprätt!!

Tjoppe arbetar på mellan takstolarna. Knäna värker och huvudet slår i titt som tätt. Men resultatet blir gott, så vad är väl ett par knän och en huvudknopp i det stora hela??!

Och sidorna och taket är nu färdigplastade. Gick på ett par dagar, fast knappast på ordinare åtta timmars arbetsdag då middagen blev framåt midnatt. Nu återstår plastning kring styrhyttsfönstrena samt resten av styrhytten. Lite snickerier ska vi få till först. Detta lite mer trixande går nog inte fullt så fort som själva däcksbyggnaden.

Och ett fat plast måste inhandlas också.

I övrigt så hinner vi inte så mycket annat än att plasta. Men dörrarna har vi arbetat med i omgångar. Kanske att läsarna har noterat att det hänt något. I speglarna på dörrarna hade vi fernissat dessa, men med färdigt resultat så ångrade vi oss. Det blev inte fullt så bra som vi hoppats på och vi tog beslutet att måla dem helt vita (vaniljvita). Sagt och gjort så gjorde vi om, och gjorde rätt.

Dörren mellan salong och främre hytten har vi hängt på plats. Det blev mycket bra med en helt målad dörr, ett snyggt handtag på och kanske en mässingsskylt som förkunnar Captain´s cabin vore toppen. Vi funderar även på att sätta in en ventil…men det får ta den tid det tar. Detaljerna kommer sist.

Och vi fungerar så, att även om det kostat oss tid och pengar, så värderar vi alltid att göra om ifall vi inte nådde önskat resultat. Ibland väljer man att leva med det, för det blev inte alltför tokigt, eller som nu. Många lager fernissa som man lagt omsorgsfullt blir ett minne blott.

Jo mässing är marint och fint. Och till vår båt så har vi nu en fin öl-öppnare i mässing. En present till Tjoppe som han tackar så mycket för.

Den kommer att passa in fint på båten.

Sakta men säkert börjar allt komma på plats nere under däck. Hyllan bakom soffan ska få sig en eklist.

Något i den här stilen.

Det är skönt att gå ner under däck där allt i det närmaste är färdigt, när man plastat en hel lång dag och är less på kletet och kliet.

Ytterligare en sen middag blev det innan vi åkte hem. Med regntung sky så blev det middag inne på däck, mellan hinkar och skruvburkar. Litet bord, trevlig belysning så blev det riktigt cosy.

Ganska romantiskt på sitt sätt. Och till middag så serverades varsit knytte med lax, purjo, svamp, tomater och zuccini. Lite olja, salt och citronpeppar. Mycket enkelt, vansinnigt gott.

Så lite en har, så gött en mår!

Tjoppe och Helena

Dagen D hade då infunnit sig. Hinkar fram, plast och härdare, handskar och skyddsglasögon och glasfiber medmera. Vädret då? Jo perfekt plastväder. Dryga tjugo grader, lite bris och växlande molnighet, övervägande sol. Nu är det fantastiskt att vara båtägare.

I sedvanlig ordning så ordnades frukosten på kajen, nybakta frallor, ost, te och färskpressad juice. Och medan vi satt där så steg värmen såpass ute att det blev läge att dra av sig tjocktröjan och boa in sig i enbart t-shirten. Andra båtägare hade också vaknat till liv, och folk sjösätte sina små gummibåtar eller kom på cyklar med picnic-korg. Ja frukost för oss, är snarare lunch för andra, då vi lider av en viss tidsfördröjning vad det gäller klockan.

Innan vi började plasta så öppnade vi upp den gamla ingången, och likadant på babordssidan, för lite god ventilation.

Det ser lite lustigt ut med ett hus i ett hus. Men vi intygar att det bara är två byggader på varandra. Så det är ingen variant på den ryska matrjosjka-dockan. Ni vet den där dockan som man kan öppna för att finna ännu en docka i och som man i sin tur kan öppna för att finna en till docka i. Och så håller man på tills man hittar den minsta inte större än ett lillfinger.

Och vår smarta bil, som man ju faktiskt inte alltid behöver ett släp till som Tjoppe blev varse om. Här bor fatet och faktum är att vi behöver inte lyfta ur fatet förrän vi tagit så mycket plast att fatet blivit mer lätthanterligt.

Här har vi dragit fram fatet en bit så vi kan ställa hinkar under och tappa ur plasten genom en kran vi satt på fatet.

Och glasfibern, vår käre gamle vän som gör att de små glastrådarna förföljer en i månader som en bättre gammal julgran som blivit kastad och man fortfarande hittar barr i hemmet framåt påsk.

Vi har noterat att när det vankas större jobb, som detta, så blir förbipasserande människor mycket nyfikna. Alla som cyklar, åker moped, motorcykel och bil och promenerar tittar länge och väl åt vårat håll. Man kan riktigt se på blickarna att de är nyfikna och försöker tolka in denna arbetsplats som verkar högst aktiv med spring med hinkar, riva glas och knacka ur hinkar. Allt under inspektion av en högt uppsatt giraff som regerar över området.

Till saken hör att det precis då man passerar vår båt, har skapats ett stort hål i asfalten.

Ett ganska djupt hål som gör att när en bil kör över med däcket så låter det högt ”da-dunk”. Hålet är stort nog att upptäcka om man tittar på vägen. Men kollar man hela tiden in vårt båtbyggande så missar man lätt kratern och då händer det ”da-dunk”. Och mycket intressant noterade vi hur många som denna dag missade hålet, eller snarare missade att det fanns ett hål, och träffade hålet. Da-dunk, da-dunk..hördes titt som tätt.

Helena river glas. Läser man på kartongen den bor i så heter det somrigt nog strandmatta.

Fast vi lovar att om man ligger på denna på stranden några timmar så har man gott om kli på kroppen efteråt.

Da-dunk..

Tjoppe sköter plastningen och Helena assisterar som brukligt. Vi är ett fantastiskt par, doktor Tjoppe och syster Helena. Patienten som ska plastas är herr Däckbyggnad.

Da-dunk..

När den gamla plasten har härdat i hinken går det att dra ur plasthinnan och man kan återanvända hinken flera gånger.

Lite lätt kladdigt men riktigt roligt för den som har barnasinnet i behåll. Iallafall de första tre-fyra hinkarna.

Da-dunk..

Tjoppe kämpar på mellan däckvägg och bredgång. Rätt trångt, man behöver få lite svängrum för att utföra arbetet. Kanske att det blev en och en annan portion god mat förmycket i vintras. Nu rasar nog kilona för svetten sprutar och doktor Tjoppe behöver få hjälp att torka pannan då och då av systern.

Och ibland är det med den långa armen man behöver komma åt. Och då man inte kan luta sig mot den nyplastade väggen så får man ta hjälp av att hålla sig i något. En något annorlunda arbetsposition fick det bli ibland.

Tjoppe kämpar på, svettas och rollar..

Och helt plötsligt kommer han utfarandes ur båten. Det har stänkt upp plast i ögonen. Inte ofarligt och väldigt smärtsamt så kastar han sig under vattenkranen och Helena hämtar ögonduschen.

Länge länge står Tjoppe och duschar sina ögon. Inte vet vi vad innehållet är i dessa förstahjälpen-duschar för ögonen.

Men fungerar gör de. Vi tackar vår lyckliga stjärna för att vi har detta på lut ifall olyckan skulle vara framme.

Da-dunk…

Ja utanför på vägen så dunkas det på titt som tätt.

Denna man på en lätt udda cykel klarade dock hålet.

Efter olyckan med ögonen så fortsatte vi och vi hann hela däcksbyggnaden runt om. Nu återstår bara taket. Klockan hade blivit mycket och vi städade undan och plockade fram grillen och njöt en stund av kokt färskpotatis, gräddfil, grillade majskolvar och små heta korvar som fick göra sällskap med majsen på glöden. Mycket gott, och mycket sent. Först vid 23 tiden så var middagen uppäten och allt bortplockat efter grillningen.

Men vi fick belöningen tack vare vår sena timme, för kvällen bjöd på värme och en fantastisk solnedgång då allt färgades rosa. Och mätta i magarna, och inget da-dunk hördes längre och med syn på alla ögon så cyklade vi hem i natten och somnade bums.

See-man on board!

Tjoppe och Helena

Plast…jo då var den snart dags igen. Ordet plast härstammar från grekiskans plastikos (det stavas nog på ett annat sätt på grekiska, men saknar dessa tangenter på datorn) och ordet betyder lämplig för gjutning. Det är vår däcksbyggnad som ska beklädas med plast och glasfiber till ett hårt skal som inte vattnet rår på.

Och vi kan ana att det blir tredje och sista sommaren som vi behöver stå och hälla upp plast i hinkar och hälla i rätt mängd härdare och sedan rolla på detta varvat med glasfibermattor som en bättre tapetserar-fabrik. Starka dofter, svettigt och tidkrävande är några egenskaper som följer arbetet. Men sedan resultatet, en form och en yta som format sig exakt så som man önskat sig. Vi börjar kunna detta.

Våra diskussioner handlar alltmer om den stundande plastningen, och det mesta vi gör nu på båten är fokuserat på att vi ska förbereda båten för den dagen som plastfatet åker fram.

Tjoppe står här och tillverkar en rätt så hög tröskel. Jo höga trösklar ska det vara på båt ifall man får en våg som ska få tid att skjöljas av däcket. Då ska den inte skjöljas in i däcksbyggnaden eller ner i salongen, utan vattnet ska föras ut genom spygattena (en spygatt är en öppning i brädgången för att vattnet ska kunna rinna av däcket, på fiskebåtar kan dessa vara stäningsbara för att inte fisken ska kunna forsa ut genom hålena och tillbaka ner i havet).

Helena arbetar vid sågen, reglar upp det sista i taket på däckbyggnaden.

Ingången till däckbyggnaden på styrbordssidan.

Ja denna dörr som ska sitta här kommer inte att ha några standardmått. Väggarna på däcksbyggnaden är svagt inåtlutade och svängda. Jo på våran båt svänger det minst sagt.

Tjoppe går över hela däcksbyggnaden och hyvlar och slipar övergången mellan tak och däck.

Allt för att få en fin rundning så plasten får en perfekt rundning över kanten.

Ja nåt i den här stilen.

Nu blev Helena klar med sina reglar före Tjoppe så hon gav sig på ett litet glass-projekt. Vår galna giraff på taket blev ju efter påsken av med sin kvast och sin katt. Och lite naken har han nog känt sig allt. Så nu ska han, så här i sommartider, få njuta av en alldeles egen glass.

Glasstillverkningen stod hög på kajen..

Helena tar en provslick. Den smakar trä!!

Här fixas glasskulorna, jordgubb, lakrits, vanilj och päron. Men bara på färgen att döma. Rött, svart, vaniljgult och grönt. Och ett stort rån, utan hot.

Nu får bäste herr Janne Giraffer vänta på sin glass. Vår modell av glass är lite konstig, för den levereras först när den torkat, annars brukar den levereras innan den smält. Vi får skicka upp Tjoppe på taknocken i vanlig ordning när färgen sitter ordentligt.

Under tiden så hade Tjoppe skapat så mycket sågspån från allt sitt hyvlande att det var ett under att byggnaden fanns kvar. Sågspånet hade räckt till ett helt klassiskt elljusspår på 2,5 kilometer minst, eller ett helt gäng hamsterburar. Som en liten tomte på taket så kröp Tjoppe omkring på däckstaket med dammsugaren i högsta hugg och jagade dessa små träflis.

Tjoppe dammsuger ofta – på båten.

Nu börjar det bli klart för plastning. Alla vassa hörn är rundade och springor har blivit spacklade och slipade.

Och vi diskuterade om när vi skulle åka och hämta plastfatet. Vi kom överens om en passande dag och så säger Tjoppe -jag får ta fatet på ett bilsläp. Diskussionen fortsatte, och detta släp kom på tals flertalet gånger. Och så frågar Helena sin bäste kompanjon efter en stund; -men varför lägger du inte fatet inne i bilen, när det är en skåpbil?!! Tjoppe skiner upp och utbrister -ja men så korkad jag är, tänkte inte på det, vi behöver ju inget släp!

Ja är det inte så alltsom oftast, att man glömmer i farten små självklara saker. Som den gången som Helenas son kom upp på morgonen, när han var tonåring och fortfarande bodde hemma. Satte sig vid köksbordet med glasögonen på näsan och så säger han uppgivet -mamma, jag har fått sån himla taskig syn, fast jag använder glasögonen..  Förvånad mamma blir lite orolig, särskilt då glasögonen var relativt nya och utprovade.

Men det hela fick sig sin lösning. Nu visade det sig att sonen hade satt på sig glasögonen OCH linserna på samma gång, trött som han var. Jo synen kan bli lite konstig då minst sagt.

Jo livet har sina goda stunder..

Tjoppe och Helena