Vi promenerade ner till hamnen. Och längs med bryggan så spanade vi in alla båtar som nyligen blivit sjösatta. Det är något särskilt med en hamn, inte minst när man ser alla masterna svaja parallellt med varandra i skyn. Och en och en annan träbåt som någon arbetat med under vintermånaderna, och nu äntligen får njuta av sitt slit och arbete. Stora segelbåtar, små träbåtar, stora motorbåtar och mindre båtar av alla dess slag, glädjen till vattnet och den marina miljön gör att man är glad över sitt flytetyg, stort eller litet. Vi passerade en Flipper, en ganska enkel och vanlig motorbåt som funnits länge på marknaden. Av en händelse så såg vi en keps på instrumentbrädan. Väl sliten och använd med en stor text på; Captains husband. Vi skrattade gott, för det dröjde någon sekund innan vi förstod poängen. Vem självaste frun och tillika kapten var framgick inte, det fanns ingen keps till henne till synes.

Vi har fortfarande inte fått ordning på datorn, men med nöd och näppe och mycket kärlek så samarbetar den ibland och då mycket långsamt. Provar här att lägga in en bild från helgen. Fungerar det så kommer ett inlägg om helgens bravader inom kort.

På båten arbetas det på som vanligt. Vi håller på att dra allt rör för vattnet, och så fernissar vi garderobsmöblerna i lilla hytten och vi har kommit så långt på dörrarna att vi börjat måla dem. Och i sedvanlig ordning så hade vi tänkt att lägga in några trevliga bilder, som ju är lite av ett signum för vår blogg.

Nu har vår dator gått i strejk (den är i det närmaste död!), och den måste lagas och fixas med innan den åter är i bruk, så bilderna får dröja något. Det blir lite fattigt utan, som pannkaka utan sylt eller nåt (fast det kan ju vara gott också, däremot skapar trasiga datorer vansinnesutbrott för en hängiven bloggare) . Vi kommer dock att vara noga med att det fotograferas under vår datortystnad, så kommer bilderna lite postumt. (skulle inte bli förvånad om kameran pajade också, den har fortfarande en massa blästersand i sig sen vi plastade båten).

Annars är det mesta som vanligt nere på vår kaj, lite vatten (kanske en underdrift, då det ryms rätt så många liter i Nissan), lite fiskmås (detta påstående stämmer bättre) och oftast lite blåst (fast de senaste dagarna har man fått hålla i hatten, det är nästan så man blivit sjösjuk på kajen).

Nu har vi beställt sol också, och vi hoppas det går vägen. (fast det känns tveksamt).

Man kan kanske ana en liten irritation hos författaren, men det mesta är glömt bara man får komma ner till båten och greppa penseln. Nä leve penseln, går den sönder så kan man skjuta i en märla så funkar den ett tag till. Fråga Tjoppe bara! Vi hissar penseln, rostfritt, ek och skruvmejseln och vi dissar datorer, blåst och blästersand i kameran!

Tjo hej!

Tjoppe och Helena

Vi gjorde en repris från dagen innan, vaknade till soligt väder, skötte lite kontor, frukost, påklädning och uppsittning på stålhästarna och så hojade vi ner till båten. I cykelkorgen hade vi vår flagga till flotten. Vi tog oss direkt an uppdraget.

En flaggstång behöver en knap. Ja den heter så, biten man fäster flagglinan i. Vi fäste vår knap och så skulle flaggan komma på plats. Ett mycket litet hål för flagglinan fick Helena att koncentrera sig djupt. Rätt så ful pose, den bjuder hon på.

Med ett kraftigt överbett på löstes problemet. Men som Helena vist säger -Bättre ett överbett än underbett med skitande fiskmåsar i skyn. Om tesen byggde på egna erfarenheter förtäljer inte historien.

Tjoppe kan konsten att se vettig ut.

Sjörövarfabbe farfars far, är minsann en sjusärdeles karl. Kring alla hav han far och far, tjohej hadelittan lej. Tjoppe tränar sina gamla barnvisor, och visst är det lite sjörövare över denna busiga farfarn.

Och lagom till att flaggan var hissad så kom vår sjösättningsassistans. Nu skulle flotten i plurret igen.

Den fina flaggan tog vi tillfälligt bort för att den inte skulle skadas under akten.

Stropparna på, nu kan vi hissa flotten..

Lyftet gick som en dans och när Jenny 2 landade i vattnet så gav den lilla skaran av människor flotten en applåd. Bra jobbat, helt klart den snyggaste flotten in Nissan blev betyget.

Nu ligger hon fint mot kajen och väntar på att få användas som arbetsflotte, fikaflotte, grillflotte och såklart skaldjursflotte. Kanske att man skulle bygga ett motorfäste och hänga på en liten motor så man kan köra flotten också. Frågan skjuter vi på framtiden.

Innan vår lyfthjälp försvann så hjälpte vi till att flytta på kompisens mast. Hela kajområdet håller på att asfalteras inför stundande Tall Ship Race. Starten för tävlingen avgår den 3 juli i Waterford på Irland och målgången sker i Halmstad 4-5 augusti. Nu plockas den gamla järnvägs- och kranrälsen bort från kajen och hela området ska fyllas på med asfalt. Kompisens mast låg ivägen och nu flyttades den till en bättre plats.

Ett något brett ekipage rörde sig nere på hamnplanen. Ett roligt spektakel som gav mycket skratt då truckföraren fick snitsla sig fram mellan lyktstolpar och annat som stack upp från marken  och stod i vägen. Helena deklarerade högt att hon minsann också ville ha en truck, om inte annat i födelsedagspresent. En något udda ting för en blond tjej med långt hår att önska sig kan tyckas. Nu får Helena köra truck på sitt jobb, men inte såhär stora fina roliga maskiner.

Efteråt så samlades vi för lite förfriskningar, äppeljuice för torra strupar.

Och under vår trevliga fikastund så diskuterades vårt galler till skylighten som är beställd. Mycket nöjda över hur den kommer att se ut så stoppades pappret i fickan och vi gick in för att fysiskt beskåda den nästan färdiga skylighten.

Stommen och glaset är på plats. Fundamentet ska plastas och träramen ska behandlas till något snyggt och säkerhetsglaset ska skyddas med galler i rostfritt.

Ja helt fel känns det inte att kunna ligga där nere i sängen och titta på upp på en stjärnklar himmel på kvällen, eller en molnfri blå himmel om morgonen eller på fiskmåsar som seglar över i span på föda. Tryggt kan man ligga där nere och titta upp, och då kvittar det om man har underbett eller inte. När skylighten är helt klar ska den förses med elektiska ställdon så den kan öppnas och få in lite frisk luft. Vi kommer att prata med vår kontakt på Linak AB för en bra lösning.

Vi hade ett underbart väder hela dagen och vi avslutade med att Tjoppe drog lite mer rör i maskinrummet och Helena slipade ett par dörrar. Sen dukade vi upp för fest och tog fram grillen, vännerna och mat och god dryck. Och så satt vi och njöt och berättade gamla historier hela kvällen lång. Och med några stadiga år på våra nackar så fanns det en och en annan rolig anekdot från våra liv att berätta. Synd alla som missade kalaset!

Sjörövar-Fabbe, farfars far, är minsann en sjusärdeles karl,
kring alla hav han far och far, tjohej hadelittan lej.

Men då …
vad står på?
Fabbe blir plötsligt blek och grå!
Oj då!
Vad står på,
oj oj oj oj oj oj Oj! (Oj, oj, oj, oj, oj, oj, Oj!)

Sjörövar-Fabbe, farfars far, är minsann en sjusärdeles karl,
men han är sjösjuk alla dar, tjohej hadelittan lej.
Stormen ryter och åskan går, havet brusar och seglena slår,
ner i kajutan Fabbe går, tjohej hadelittan lej….

Skål!

Tjoppe och Helena

Det här med att vakna till en blå himmel med fiskmåsar i serenad är något vi båda förknippar med barndomen. Det fina vädret har återvänt även om temperaturen inte imponerar lika mycket som tidigare. Med andra ord ett ganska bra arbetsklimat.  Lite frukost och kontor hemma först klarade vi av innan vi hoppade på våra människodrivna fordon vid namn cykel för att efter fem minuters trampande anlända kajkanten norra sidan av Nissan. Detta lilla vattendrag är förövrigt 20 mil lång, fast uppe i tassemarkerna i Småland så är den så liten så liten. Och många av oss fick lära sig den gamla ramsan i skolan för att komma i håg åarna Viskan, Ätran, Nissan och Lagan genom att rabbla ”Vi ska äta, ni ska laga”. När vinden for genom håret under vår trampfärd så lovade dagen fint väder och en härlig frisk luft med mycket bygglust.

Väl framme så började vi med att kolla in vår nya slang. Det finns alla möjliga slangar, slang för kemikalier, slang för livsmedel och slang för Stockholmare för att nämna några. Den sistnämnda florerade tacksamt främst under 40-talet på Söder och uttryck som ”Tuggar du inte klyket, kisen? och Äru vissen i roten? var några uttryck som uppfanns. Idag pratas det också slang fast vi inte alltid tänker på det, för ord som macka, snyting, pattar, snuten, stålar, hoja (hem) och doja kommer från söderslangen. Nu stod vi och studerade våran slang som inte alls var fylld med Söderkisar utan avsedd för livsmedel.

Här ska H2o passera i framtiden.

Ja denna byggardag handlade mycket om vatten. För Tjoppe hade på sin lott att dra rör för varmvattnet ombord. Vi åkte iväg en tur, först till tippen och därefter för inköp av lite rör och kopplingar. Och väl tillbaka igen så förpassades han ner i maskinrummet. Rörande mycket arbete ligger det bakom att få vatten och avlopp att fungera på en båt. Här kopplas varmvattenledningen ihop med pannan, för helt logiskt så är det ju pannan som fixar värmen på vattnet. Kallt vatten in, varmt vatten ut..

Under tiden så hade Helena gett sig på projekt fixa flotten. Nymålad flotte med lite tillkomna färgstänk i form av fågelskit stod på kajen och väntade på en sista handpåläggning. För att inte flotten ska skava mot kajkanter och båtar så behöver man fendra den på något vis. En klassisk däcklösning fick det bli.

Här kapas det däck, och det luktar bränt gummi så det står härliga till.

Därefter så skruvade hon dit små pollare som sitter ovanpå. Den förra lösningen visade sig inte vara fullt lika bra. Då hade vi plattjärn på sidorna som vi hade gjort hål till i ovanänden för att fästa schacklar och sedermera tågvirket i. För den som inte är så insatt i den marina ordlistan så är en schackel en uformad bygel av metall och tågvirke är helt enkelt grövre rep som används till sjöss. Flikar in några bilder så känner alla igen dessa ting.

Som sagt så blev det pollare denna gång för på nyårsafton senast så var det ett ruskväder och flotten låg illa och plattjärnet på flotten skavde på skrovet. Tjoppe fick med skumpa innanför västen hoppa ner på flotten och slå bort plattjärnet, och han gjorde en snygg vurpa som hade kunnat resulterat i en nyårsdopp med kanske förödande konsekvenser.

Därefter så kom lite målarfärg fram, Jenny II fick sitt namn tillbaka, eller som nu Jenny 2. Detta val av namn härör från Helenas dotter som en regnig vinterdag hjälpte till med flotten och i ilskan över detta tråkiga arbetsmoment i kylan så fräste hon mellan sammanbitna tänder att -det minsta ni kan göra är att döpa flotten efter mig!

Sagt och gjort, hon heter Jenny 2 vårt flotta flytetyg.

Och därefter hjälptes vi åt att dra i däcken i sidan med stora brickor och franska bult.

Se där, däcken är på plats. Och som pricken över i´et så fäste vi en liten flaggstång på flotten också.

Här ska vi kunna hissa flaggan sen, visar Tjoppe. Nu är flotten enligt version 1.2 då den fått sig sin andra uppdatering i livet.

Lite fika på kajen och därefter fortsatte Tjoppe med sina rördragningar.

På väggen på insidan i maskinrummet..

Och på utsidan av styrhytten. Här ska man kunna koppla in sig på vatten från land om man så önskar.

Under tiden letade Helena upp rätt burk för att grundmåla sängbottnarna.

Vårt lilla lager på båten, ett större har vi i verkstan.

Måla måla..och efter någon timme så var båda bingarna grundmålade.

I främre hytten och likaså i den lilla hytten så torkar nu färgen för att snart få en omgång stryk till. Notera att garderoberna är färdigfernissade.

Blankt och fint..

Tröskeln mellan salong och den främre hytten är också fernissad.

Klockan hade rusat fram och det hade blivit kväll. Vi drack ett varsitt glas cider innan vi hojade hem igen för lite laxpudding och tv. Vansinnigt gott och snart så knackade James Blunt, nä..vi menar John Blund på dörren. Vi hann inte ens räkna några får..

Kasta loss!

Tjoppe och Helena

Vi har varit iväg på lite äkta ledighet, inget arbete utom möjligtvis för att leta upp ett ställe att inta middagen på. En skönt break, och nu har vi samlat krafterna för fortsatt byggande. Bjuder här på några härliga bilder från vår lilla semestertripp.

Champagne och jordgubbar på hotellrummet. Härlig start!

Utsikt över hela Köpenhamn från hotellfönstret, vilken vy att bo på 19e våningen.

Ja vad är detta? Jo det är vårat hotellrum som var härligt inrett. Schysst kvällsbelysning ovanför bingen minst sagt. Här bodde vi som kungar.

På besök i botansisk trädgård. Helena luktar på vackra blommor.

Tjoppe undersöker doftstoft på granarna. Luktar barr!

Ena eftermiddagen så promenerade vi ner till Nyhavn och tittade på båtar och utelivet. Lite god mat och en dansk öl slank ner.

Ja och en helg går fort. Vi tog tåget hem efter vår fantastiskt sköna och avkopplande helg. Och vi stannade till hos ett av barnen i Malmö på vägen hem och blev bortskämda med god mat och sällskap. Kan det bli bättre?!

Nu är vi tillbaka på båten och vi bjuder snart på nya bilder och inlägg från vår egna kustremsa, Nissan River!

Skota hem!

Tjoppe och Helena

Det här med historiska namn är intressant. I flera städer så finns det, och ofta nära ett vattendrag, en gata som heter dragvägen. I vår stad så ligger den helt och hållet parallellt med Nissan. När vi av en tillfällighet stod och pratade med en bekant så pratade vi om när man slussar med båtar, att man kan behöva ”dragare” som hjälper till att hålla i båten, när man ska igenom denna förunderliga vatten-trappa. Lite tankar väcktes kring detta namn, som även verkar ha varit ett gammeldagsyrke, dragare. Man kunde till exempel vara en vindragare, som betjänade allmänheten med transport, lagring och tappning av vin och sprit. Men så fanns det även något som hette hamndragare. Det känns ju helt klart som detta bränns vid, att detta yrke skulle kunna ligga till grund för att det idag finns en väg som heter dragvägen i Halmstad. Och var det i såfall människor som höll i båtarna och drog dem längs med ån?! Med lite efterforskning så verkar en hamndragare ha haft till uppgift att bära varor till våg- och packhusen när man lossat fartygens lass. Det ingick även i en hamndragarens uppgift att bistå vid eldsvådor, att rycka ut som brandman helt enkelt och att hålla vak om vintern så man kunde komma åt släckvattnet. Vi tog en härlig kvällspromenad och spanade in denna gata och bebyggelsen runt om. Ett underbart väder, närmare 20 grader trots kväll och tidig maj månad. Och vi såg vår båt från ”andra sidan”, då dragvägen inte ligger längs med den sidan vi har vårt fartyg. Så detta historiska yrke fanns så långt tillbaka som till 1600-talet, och lossade man kanske last som skulle förtullas på den västra sidan av Nissan och att det någonstans där fanns ett packhus samt ett våghus!? Det finns några gamla byggnader kvar längs med Nissan, nästa steg blir kanske att forska om det från början tjänat som våg- och packhus.

Om någon besitter lite kunskap och kan bekräfta vår tes eller bringa mer ljus i frågan så hör gärna av er.

I övrigt så har vi fortsatt vårt arbete på båten. Då dragare betyder bärare från tyskans ”träger” och att vi bär och kånkar och håller till i hamnen så känner vi oss som ett par hamndragare. Kanske läge att borsta av det gamla yrket och börja använda det igen. Bland de lättare lasterna vi kånkat mellan båt och kaj var denna lilla insekt, faktiskt inte en nyckelpiga, som hade förirrat sig inpå båten. Med varsam hand så bar Helena den lilla krabaten till säker mark och släppte honom i gräset på kajen. Det är en ansvarsfull uppgift att vara hamndragare.

Tjoppe tog sig upp på högre höjder. Janne Giraffer skulle få bli av med sin påskaskrud, äntligen. Han hade mått lite dåligt på sistone av att behöva vara utklädd till en häxa och fara runt på en kvast, som dessutom var fejk då kvasten var fastskruvad i hans hals. Djurplågeri, Åtlöje och Försening, tre allvarliga åtalspunkter hade vi gjort oss skyldiga till. Vi ber Janne så mycket om ursäkt och lovar gottgöra honom med en glass vad det lider.

I lite småretat tillstånd fick Tjoppe ta det försiktigt, man vet aldrig när giraffer biter till. Med lugnande ord från Timmermannen Tjoppe så blev djuret befriat och kvasten överräcktes till Hamndragare Helena som bar den vidare för arkivering.

I det härliga vädret så arbetade vi så mycket vi kunde uppe på kajen. Sol och varm fläktande vind fick vi till skänks medan bottnarna till sängarna tillverkades. Stora hytten klar, då bara en liten bit återstod sedan dagen innan.

Sådär, nu kan madrasserna snart få ta plats. Två luckor för att kunna stuva in saker under, har vi placerat här.

Och i lilla hytten så tillverkade vi bottnarna i rask takt. När Tjoppe kom ner för att mäta sista biten så rörde det sig i lilla hytten..

Byrålådan åkte ut och in och stuvluckan likaså.

Han hann inte bli rädd och orolig direkt, det var bara hamndragaren som gömt sig. Vi skrattade gott och så kom vi på att vi har perfekta gömställen på båten om vi blir attackerade av pirater någon gång. Helena kan krypa ner under bingen i lilla hytten. Och Tjoppe kan bo som en kung i den främre. En läslampa och några konservburkar så kan vi leva gott där tills piraterna tröttnat och lämnat fartyget. Och vill vi så kan vi spöka lite med konstiga ljud, så får vi tillbaka vår båt fortare, när de kastar sig över relingen i tron att fartyget är besuttet av demoner.

Vi blev lite trötta av allt diktande om pirater, argsinta giraffer och gamla hamndragare, så vi behövde en fika. En gammal melon som höll på att säga upp sig själv, räddade vi i sista stund. Och den var gudomligt god. Konstigt att frukt ibland är som bäst när den börjar bli ful i skalet och strax ska börja ruttna. Vi hade även en banan att dela på och till det en varsin stor kopp med te.

Och vi fick snart sällskap av ett par måsar. Vi kan berätta att måsar inte är så förtjusta i melon, däremot så älskar de banan. Vi kastade små bananbitar till dem och de blev stormförtjusta. När bananen var uppäten av oss fyra, så stod de små tvåbenta fjäderfäna kvar och tittade på oss med trugande min och väntade på mer. Det dröjde länge innan de gav upp och de gick fram och tillbaka framför oss på bara någon meters avstånd. Tjoppe säger när vi sitter där och studerar måsarna att; -man har ju hört talas om bananflugor, men aldrig om bananfåglar!!

Som en sista handpåläggning så gav vi oss på fernissandet. Garderobsmöblerna och alla tillhörande luckor fick sig en omgång.

Nu väntar flera dagars strykande, slipande, torkande, strykande, slipande, torkande…och så vidare. Tills att ytan fått önskvärt resultat.

Vi åkte nöjda hem och fick i oss lite mat innan det var dags för nattsömnen. Vi var alldeles urblåsta och trötta av all sol och vind. Så vi somnade nog innan huvudet landat på kudden.

O´boj!

Tjoppe och Helena

Det är en fröjd att vakna till en ledig dag med varmt och fint väder. Vi tog cyklarna ner till båten efter frukost och fortsatte där vi senast lämnat arbetet. Fortfarande är det lite småfix mest, med vi betar av dessa sakta med säkert. Prioriteringen har legat på hytten i fören. Under trevligt snack har vi oljat och målat medmera.

Det är svalt och skönt nere i båten, ingen golvvärme på och Nissan är relativt kall än så länge. Vinflaskorna i vinkällaren mår bra och likaså vi. Uppe på kajen så flödar solen och det pågår full kommers för alla båtarna ska sjösättas. Riktigt trevligt med liv och rörelse, skillnad var det i vintras.

Man mår toppen i denna miljön och alla vackra båtar och glada människor som förväntansfulla inviger båtsäsongen.

När vi stod på kajen och sågade som bäst så kom en kompis förbi som vi inte träffat på länge. Han kom åkandes på en mycket udda trehjuling till motorcykel. Tjoppe fick testa denna italienska skapelse.

Hur kul som helst blev facit efteråt. Det kan ju verka konstigt att man inte väljer en tvåhjulig motorcykel, men denna har något som andra inte har(förutom två framhjul). Den är pga sina dubbla framhjul godkänd för att köra på med B-körkort. För Tjoppes del kvittar det då han har MC-kort men vilken öppning för alla som saknar behörigheten. Den var visserligen inte gratis fick vi veta. Kul kul, kompisen gasade efter besöket iväg mot sydligare breddgrader där han har sitt revir, vi hoppas på besök snart igen.

Nere i hytten så fortgick arbetet, en botten för madrassen att vila på skulle tillverkas. Med smart lucka så man kan stuva en massa under sängen. Man får nyttja alla skrymslen på en båt. Vi fortsatte tills det började mörkna och då cyklade vi hem för lite sen middag. Av en händelse så hade vi sprungit på några havskräftor tidigare på dagen och ett trevligt rosévin. Nu var det länge sen vi fick sätta tänderna i ett par klor. Och när vi kom hem innanför dörren för att duka fram våra delikatesser så tittade Helena in i tvättmaskinen. Där låg tvätten som hon hade satt på tidigt på morgonen innan vi gett oss av. Och nu låg den där, sedan länge och utan åtgärd. Efter några sekunder av stirrande så blir Helenas enda kommentar; -Jag är ingen hemmafru, jag är en BORTAFRU!!! (Kanske inte bara tvätten blir försummad, vi får fråga våra barn och framför allt tacka dem för förståelse och tålamod inför vårt projekt. Det enda hemmavarande barnet har blivit van med sena middagar!!)

Vi satt länge och njöt vid middagsbordet, det blev ett riktigt kalas.

En dag bra om någon!

Tjoppe och Helena

Solen har tittat fram och vi har blivit lovade lite värme och blå himmel närmaste dagarna. Det sitter fint. Vi är i ett avseende inne i en liten otacksam period. Småfix och smådutt, liten list här och lite måla där och en skruv här. Ändå så är det finishen på arbetet som ändå gör så mycket, sammantaget. Och vi tycker om att avsluta, värdigt och färdigt.

Pluggen på sänggaveln är nu nedslipad och jämn. Och alla lister är på plats, utom några 60 cm som saknades. Vi fick hoppa in i bilen och införskaffa den samt några mässingsskruv. Inte den största och tyngsta materialmängd vi införskaffat under byggåren. Men snällt hjälptes vi åt att bära..

Här letar vi efter den kortaste biten, en utmaning men vi fann tillslut en liten fin rackare till kvartsstav i ek.

Tillbaka ner till båten, bilen hittar vägen själv numera.

Och sidorna på dörren intill duschen har blivit beklädd med rostfria lister.

Kapten Haddock fick rycka ut med svordomar, för de var lite trixiga. Varken kakel eller rostfritt är ju de lättaste materialen att borra och skruva i och snyggt vill man ha resultatet. Men allt är glömt när sakerna är på plats och det blev som man ville.

Vi behövde stärka oss med något riktigt nyttigt..

Spenatsoppa med ägghalvor, vansinnigt gott. Och inte bara Karl-Alfred blir stark av denna rätt, det är faktiskt vetenskapligt bevisat att det är så. Kroppens energiproduktion blir effektivare, och cellernas behov av syre vid fysisk ansträngning är mindre hos personer som äter mer av nitritrika grönsaker. Så spenat och rödbetor och andra bladgrönsaker är mumma för kroppen om man har ett helt fartyg att bygga på. Vi gjorde den i sedvanlig stormsoppe-stuk, lite tjockar så det inte skvalpar över.

För övrigt så var ju Karl-Alfred en råbarkad sjöman som sjöng Här kommer Karl-Alfred boy, hoj hoj!

Nu låter vi kanske som några riktiga hurtbullar, men sanningen är den att vi gärna varvar nyttigheterna med fikabröd, annan god och mindre nyttig mat och kanske ett glas vin emellanåt också. Men så har vi tagit fasta på Tjoppes pappas devis att livet ska vara en liten fest varje dag. Men kanske ändå att vi tänker lite mer på hälsan nu, sommarformen ska slipas och man blir ju inte yngre så man får nog sköta sig om man ska hänga med länge på detta knasiga ställe – livet.

Vi fortsatte vårt arbetet, Helena målade flotten en andra omgång och Tjoppe fortsatte med sitt småfix. När vi var nöjda och inte alltför sent som det brukar bli så for vi till en av stadens affärer där de säljer sängar.

Solen på väg ner och vi får skynda oss till affären innan de stänger.

Vi har varit på jakt efter specialmått på våra sängar på båten. Och vi har efter en del sökande faktiskt funnit några företag som kan hjälpa oss med detta.  Men kvalitet mot pris och att vi även hittat andra madrasser på marknaden utan fjädrar och med en otrolig komfort så föll vi faktiskt på det billigare, och inte alls kvalitetsmässigt dåliga alternativ. Vi hittade en bra försäljare och vi låg in oss i många av sängarna de hade att erbjuda. Försäljaren, en tjej av yngre årgång tittade lite förundrat på oss när vi sa att vi önskade fyra sängar att kunna skära sönder.  Och till slut hade vi bestämt oss, och den dyraste var klart den bästa. Men så var den så otroligt skön att ligga i så vi hade nästan kunnat bli kvar i affären över natten. Och även om denna var den dyraste så hamnar vi på en bråkdel av vad specialbeställda sängar av dux-typ hade kostat. Mycket nöjda med vårt val så åkte vi hem.

Till middag väntade mer nyttig mat, posherad lax i vittvin, rivet citronskal, färsk dill, hummerfond och en liten skvätt grädde. Oj så gott det blev.

Glada av den analkande helgen med ledighet och fint väder så gick vi och la oss i hygglig tid. Det här med att bygga båt, det är skoj! Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Med Helenas tidigare fadäs där hon försökte lacknafta dörrarna till ett något besviket resultat (det händer ju just ingenting) så gick det betydligt bättre nu. Vi hade först tänkt olja dörrarna, men efter lite goda råd från vår konult Felix af Lysekil så beställdes en burk halvmatt fernissa. Nu är inte halvmatt och halvblank samma sak, fast det är lätt att tro det. En ren djungel råder på alla dessa burkar, inte konstigt att det blir fel ibland. Och Helena tar till sitt favorituttryck och säger att det är ju helenastående hur knasigt det kan bli.

Tjoppe stryker med lätt hand.

Dörrbladen har vi lagt upp på bockar för att inte fernissan ska kunna rinna. Ytterkanterna av bladen ska vi måla som vi gjort med dörrkarmarna nere i salongen och hytterna. Troligtvis kommer även dörrarna, några av dem iallafall, att prydas med ventiler. Det finns lite häftiga ventiler med spegelglas i och det kanske inte är fel med en sådan i badrummet då man vill kunna beskåda sin kropp och kalufs från alla håll.

Men se där! Här har vi målat klart dörrkarmar och fått dit eklister runt om. Och blir det inte en ventil i så måste vi nog iallafall beställa en käck mässingsskylt som klargör nästa rums identitet. Att det till köket ska stå kabyss eller byssan är ju givet. Men till den främre hytten är vi inte klara med namnval. Vi har fått några förslag som vi grunnar på. Klassiskt är nog Captains Cabin, eller Kaptenshytten på svenska. Det kan ju även tänkas att man använder namn på öar eller sund. Nåväl, tid finns än. Dörrarna är ju inte ens klara.

Kanske att man skulle kunna kalla hytten för (S)kojplatsen. Ett ställe där det såväl rymmer en säng och man kan ha skoj. Notera att det kommit till en bred ekplanka  i änden på sängen och garderoberna.  Dessa har vi skruvat, limmat och pluggat nu.

Hemmastudier månne med home-made-plugs??!

Medan Tjoppe höll på med fernissan och listsättningen så stod Helena ute i solen. Den grå färgen hade fått respit för den mer gräsliga gröna kulören. Passar en officers-dotter, kommenterade Helena när hon öppnat locket och rört runt i den intensivgröna färgen.

Grönt som gräset. Undrar just vad Jenny II tycker om detta?! Jenny II är döpt efter Jenny I, Helenas dotter. Hon satt en kall januaridag i regn och blåst på däck och öppnade mååånga flytvästar och plockade ur flytmaterialet. Så det är gamla flytvästar som håller flotten på flyt. I ilskan så sa Jenny I att det minsta vi kunde göra för henne efter denna heroiska insats var att döpa flotten efter henne. Sagt och gjort.

Sakta sker förändringen, Hulken är nära!!

Japp, Grönt är skönt konstaterar Helena när hon är klar.

Därefter gick Helena ner till Tjoppe och hans lister. Det hade blivit rätt så skrufsigt, dammigt och stökigt av allt borrande och skruvande, en del letar sig ner genom trapp-öppningen också. Helena började röja upp.

Dessa rostfria skenor ska sitta på varsin sida om duschöppningen.

Även kanten runt vinkällaren hade blivit dammig. Glasskivan är tung och vi får hjälpas åt. Tjoppe är rädd om glasskivan (den går ju inte beställa sådär bara blev vi ju varse om när leveransen hakade upp sig gång på gång*ler*). Helena är rädd om dropparna. Sjörullat vin är få förunnat. Inte ett vin men dock Linjeakvavit är sjörullat. Den sägs ha sitt ursprung i en försändelse av brännvin till Australien år 1805 och brännvinet kom i retur efter att köparen gått i konkurs. Och spriten visade sig vara godare efter det den lagrats och sjörullats på fat. Och namnet linjeakvavit kommer just av att spriten fraktats över linjen, dvs ekvatorn. Än idag så säljs linjeakvavit och lite lustigt nog så har akvaviten från Norge, vårt grannland kört runt med sin sprit över ekvatorn innan den landat på Systembolagets hyllor, tala om omväg. Nu tror vi inte vårt vin kommer bli ett linjevin, men dock sjörullat på Kattegatt eller liknande vatten.

Här tar vi paus, och molnen har tornat upp sig. Ja då var nog det fina vädret över för denna gång. Vi har varit bortskämda med 23-24 graders värme i ett par veckor. Temperaturen skönk och det började droppa från himlen. Rackarn blev Helenas kommentar, hur går det då med den nymålade flotten?

Men turligt nog så hade färgen torkat tillräckligt och vattendropparna la sig som ett vackert mönster över ytan.

Men regnet blev inte någon större tröskel att ta sig över för det klarnade snart upp och Tjoppe tog fram sin (ja vart sitter den månne?!) eller rättare sagt båtens tröskel.

Här ska det bli en rund fin kant.

Tjoppe i stilstudie, koncentrationen på topp.

Och så slipades träbiten tills den blev len som en barnrumpa.

Snyggt, nu är den på plats. Även denna ska ytbehandlas.

Några fler lister kom på plats..

..och vi åkte därefter hemåt. Vi kände oss rätt så nöjda med dagens uppdrag.

Och hemma så börjar träden prunka, grönt är allt en bra färg!

Och grannens träd är det inget större fel på.

Vi avslutade i sedvanlig ordning med lite god mat och dryck och somnade som två klubbade sälar i soffan. Ibland undrar man varför man äger en säng.

Hålla kursen!

Tjoppe och Helena