Med packad väska och glatt humör så styrde vi kosan mot Göteborg på onsdagen. Ett par biljetter till Rondo för att se Robert Gustafsson har legat hemma sedan julafton. Och nu var det då äntligen dags.

Innan vi åkte iväg så kollade vi till båten. Vi hade en trevlig resa upp, uppehåll och klart väder. Och i bilen så pratade vi båt och renovering. Muntert och trevligt och hux flux var vi framme.

Vi parkerade i ett P-hus nära hotellet och tog trapporna ner. Det fanns ett par tjejer i trapphuset, gissningsvis bostadslösa som satt i trappan till P-huset och delade en öl. Men de reste sig snällt när vi kom klampandes med våra väskor och de önskade oss en trevlig dag. Alltid kul att bli välkomnad till staden, och de var trevliga även om de inte lever som de flesta andra av oss. Under den korta promenaden till hotellet så sa Tjoppe: -Helena, vet du att det nu är konstaterat att Göteborg inte ligger på Sveriges framsida, utan att det är Stockholm. -Va, men det säger ju alla, kontrade Helena. -Nä, det är en omöjlighet, för Häcken finns ju i Göteborg och den ligger definitivt där bak. Senare kröp det fram att Tjoppe hört detta lustiga påstående på radion under veckan.

Tjoppe testar hotellsängen. Det är skönt att vila upp sig efter man suttit i bilen i ett par timmar. Trevligt hotell, trevlig personal och uppenbarligen säkert. Man behövde använda sin hotellnyckel för att kunna komma in i hissen. För att hålla obehöriga på avstånd, kanske även med tanke på tjejerna i P-huset bredvid. Det är trevligt när man får välja rum när man kommer till ett hotell, vi valde att bo högt upp.

Vi hade fin utsikt över takåsarna. Solen började gå ner och Helena började bli hungrig. -Ska jag lägga ett kålblad på magen så latmasken kryper ur, frågade hon Tjoppe som fortfarande testade halmen. Så vi klädde upp oss och gav oss ut på stan, i den stränga kylan. Vi promenerade bort till Rondo och väl framme så hade vi inga fingrar och tår kvar. Vi hittade en trevlig italiensk restaurang  på vägen med fantastisk god mat, så vi stannade till och fyllde bukarna med mat och dryck. Sen var det dags för den roliga föreställningen.

Med en varsin drink slog vi oss ner tittade och njöt av föreställningen. Den var fantastiskt rolig och Tjoppe är en man som har nära till skrattet. Så ingen undgår att förstå att här är en man med sinne för humor, och det smittar av sig på andra runt omkring. Mycket trevlig stämning. Annat är det när man flyger och de visar Tom och Jerry på monitorerna, då skrattar barnen..och Tjoppe! Mycket nöjda efter föreställningen så tog vi oss till hotellet igen, denna gång i en taxi. En trevlig chaufför körde oss, och vi somnade gott efter en lång dag på Sveriges baksida.

Vi vaknade hyggligt tidigt och gick ner för lite frukost och så checkade vi ut. Sen styrde vi kosan mot Gullbergskajen. Kajen ligger centralt i Göteborg, uppströms Götaälvsbron och är 600 meter lång. Här finns ett stycke marin kulturhistoria. Historiskt sätt så var denna plats den sista förtöjningsplatsen innan båtarna skulle huggas upp eller säljas vidare. I pressen så kallades kajen för ”de döda skeppens kaj” och det har tyvärr fått hänga med. Ett annat namn för platsen är även Drömmarnas kaj. 1970 så bildades Fartygsföreningen Gullbergskajen som har som syfte att göra det möjligt för medlemmarna att inneha och rusta upp kulturhistoriskt intressanta fartyg. En promenad längs denna kaj och man är inte uttråkad. Det är en plats som inte ser så välordnad ut, här ryms diverse båtar allt ifrån den nästan klara renoveringen till faktiskt några sjunkna skepp, och det finns en hel del prylar, ett mindre museum, längs kajen. Antingen gillar man platsen eller så inte. Helt klart är att detta är en liten udda plats i ett annat så välordnat samhälle i Sverige år 2011, det ligger en viss charm över det.

Denna båt har nog haft sina glansdagar.

Liksom denna. Man undrar ju ändå över båtarnas historia, de har säkert varit ståtliga flytetyg och tjänat någonstans i världen innan de hamnade här.

En fin liten bogserbåt..

Sen några fiskebåtar.

Intressant är det med fiskebåtarnas beteckningar. Som VG97, som talar om att denna fiskebåt har hemmahamn i Varberg.

Och LL835 kommer från Lysekil.

FG står för Falkenberg, HD står för Halmstad, GG=Göteborg, NG=Nyköping, MD= Marstrand och det finns en hel uppsjö till som vi inte orkar rabla här och nu.

Tjoppe på kajpromenad..

Och se här, är det inte våra bloggkompisar som har Posidonken?!! Synd att ni inte var på plats, vi får ta kaffe och snack en annan gång. Men det var kul att se båten på riktigt. En fin båt, den har en liten stöddig uppsyn med sin raka styrhytt, ska bli kul att följa arbetet och få se den när den är klar.

Efter promenaden så gjorde vi några ärenden, båttillbehör såklart. Därefter åkte vi hem till HD.

Vi tog ingen riktig fart på båten förrän på fredagen. Herr Svan mötte upp oss när vi kom i våra blåställ och han fick smaka våra talgbollar.

Herr Svan har börjat dyka upp titt som tätt. Vi tror han har koll på när vi är på båten, han hör radion eller nåt. Så simmar han in mellan fören och kajen och när vi kliver ur båten så simmar han där och tindrar med sina ögon och vackra skrud.

Då svanar saknar beteckning på hemmahamn så har vi ingen aning om det är samma svan som anföll oss när vi stod på flotten för något år sedan. Men denna är iallafall mycket trevlig, han fräser inte åt oss. I brist på namnbeteckning så döpte vi honom till Lennart. Kanske skulle man måla dit ett LT för Lennart på halsen.

Vi sa hej och mors till Lennart och gick in på båten och in i badrummet.

Där har kakelspektakel gett resultat. Vi har kaklat klart väggarna och fogat allt utom inne i duschen.

Nu är vi inga experter alls på att kakla, men det duger åt oss. Det gäller att inte glömma rördragningarna när man håller på.

Men vilken ojämn kant mellan dusch och golvet utanför!! Slut på kakelplattor och vi har använt trasiga??

Lugn lugn, det ska vara så. Tjoppe visar. Jo vi ska lägga sten inne i duschen. Sjösten, runda jämna stenar som faktiskt inte alls är obehagliga att stå på. Rena rama fotmassagen får man när man duschar. Kan inte bli mycket marinare, skulle vara en guldfisk i golvbrunnen då. (Inlägget börjar fyllas med djurplågeriantydningar, måla svanar på halsen och låta guldfiskar bo i golvbrunnar..hur ska detta sluta).

Stenarna ska läggas kant i kant med kaklet (eller klinker) på golvet och så ska det fogas emellan stenarna.

Och golvbrunnen ska vi också bekläda med sjösten. Vattnet kommer rinna ner i springorna så man kommer inte tro att det finns någon golvbrunn alls när det är klart. Om vi får till det som vi tänkt vill säga.

Så här glada är vi när vi får hålla på och bygga. En kompis kom på besök och vi fick chansen att vara på kort båda två samtidigt. Tack tack!

Och som alltid när man har som trevligast så tar dagen slut, och man får åka hem för lite mat och sömn. Det känns dock att våren är på väg även om det fortfarande är kallt. Men dagarna blir längre och ljusare och man hör fåglar, alla utom Lennart dock för han verkar vara stum.

När kommer Maj och man får sitta (sätta) på Kaj?

Tjoppe och Helena

Under veckan som gått så har vi kaklat bit för bit. Och sakta börjar det ge resultat.

Under veckan har vi även fått leverans av vår kombinerade tvätt- och torktumlare. Ja det finns faktiskt sådana på marknaden och det är ju ypperligt om man har platsbrist. Den ska vad det lider ta plats bredvid pannan i maskinrummet.

När helgen kom så började kaklingen bli klar och tur var väl det. Helena blev rejält sjuk och växlade mellan soffan hemma och att vara med en liten stund på båten, tråkigt att ligga ensam hemma. Tjoppe pysslade om Helena, fixade mat och fika och Helena tog några foton. Sen blev hon hemkörd till sängen igen.

Här sitter Helena och värmer sig framför grillen. Lite sol på näsan och frisk luft är nog inte helt fel trots sjukdom.

Brrr…Helena huttrar och Tjoppe försöker muntra upp med brasa och humor. 

Tjoppe hittar en tvättsvamp på marken, en riktigt fin en som någon tappat eller glömt. Tjoppe greppar den och håller den ovanför grillen och utbrister – Jag röker på svamp!! Någon större påverkan på Tjoppe kunde Helena inte upptäcka. Man behöver nog andra svampar än tvättsvampar för att de ska bli effekt.

Sen försökte Tjoppe elda upp sin egen bak.

-Nä ta mig i brasan så varmt detta blev. Att stå gränsle över grillen var lite väl effektivt för att få upp värmen. Kanske hade svampen gett verkan ändå. Tjoppe hoppade runt på kajen och gned baken för att få ner temperaturen.

När det blivit glöd så åkte äntligen maten på grillen, varken svampar eller human ham denna gång.

Gott gott, och förbipasserande flanörer tittade lite avundsjukt och frågade om maten var klar. Konstigt det där med att mat både luktar och smakar godare utomhus.

Sen passade Tjoppe på att peta undan den nya isen som bildats. Solen stod högt på himlen. Därefter gick vi ner i båten och i värmen.

Tjoppe fixade ett bord så Helena kunde stå upp och dela kakelplattor. Hon höll ut fram till fikat, sen fick Tjoppe fortsätta själv.

Tjoppe höll på till kaklet tog slut. Allt kakel är nu satt utom golvet i duschen och ena duschväggen. Nu får vi beställa lite mer kakel och påbörja fogandet.

Väl hemma så blev det fisksoppa och  mera sova i soffan. Nu i sällskap av Tjoppe.

Vi ser fram emot att kunna vända ett nytt blad, en ny vecka, ett nytt arbetsmoment, en ny förkylnin…nä nu blev det fel. Inga förkylningar. Däremot skulle lite värme sitta fint. Vi håller tummarna och är trots läget mycket optimistiska.

I bingen!

Tjoppe och Helena

Vi har haft tur med helgvädret, fortsatt sol, men tyvärr även fortsatt kallt. Men solen förlåter det mesta så vi hoppade glada i våra blåställ på förmiddagen och gav oss iväg. Några ärenden först och sen kom vi ner till båten. Tack och lov hade vi inte fått någon ny gran i present utan kajen var ren från bråte.

Det var så rent och fint så vi nästan fick leta efter vår båt. Nissans vattennivå var extremt låg och båten låg långt ut från kaj då vinden blåste från nordost. Förtöjningarna var hyggligt slappa nu efter det höga vattenståndet veckan innan. Uppskattningsvis så är det 1,80 meter mellan högsta och lägsta nivå, tala om ebb och flod.

Utanför dörren så såg man en hel del av sidan på kajen. Tjoppe fick upp låset och dörren nätt och jämt utan att behöva bada så vi kunde kliva ombord. Och Helena fick gå på en provisorisk landgång, avståndet var i längsta laget för att hoppa. Dumt och chansa nu när vattnet är så kallt.

Ganska raskt var vi igång med kaklingen, det är många kvadratmetrar att sätta, trot eller ej.

Vi gjorde den krångligaste väggen först. Har de kapare utanför Somalias kust så är det ingenting mot kaparen på Orskär. Helena kapade kakelplattor för glatta livet. Tjoppe var förste kakelsättare. Timmarna gick och vi började känna hunger. Vi bröt upp när den ena väggen var klar.

Soldatens favorit – ärtsoppa. Fantastiskt gott, särskilt kalla dagar.

Sen drog vi till solen och värmen med första bästa flyg.

Och där gick vi i 25 graders värme och njöt av vackra fina båtar på stranden.

HA HA!!! Där lurade vi er allt. Nä, så långt kommer vi inte på vår lunchrast. Efter sopplunchen så blev vi då sugna på varsin kaka ur vår fina fiskebåtsburk. Varsin kaka i munnen och…

-TVI och FY FAAN!! Vi spottade båda ut kaksmulorna fortast möjligt. De hade tagit smak av plastningen och de smakade styrén så till den milda grad. De smakade kemikalier och vi undrade stilla om kombinationen styrenkakor och metangas-soppa var en olämplig kombination. Explosivt eller nåt. Men det hände inget, annat än att smaken satt kvar i munnen ett tag. Resterande kakor åkte i soptunnan, den fina burken sparade vi dock.

Snuvade på våra kakor så fick vi nöja oss med det enda i kak-väg vi kunde hitta. Kak-el!

Andra väggen hade mer raka sidor så den gick fortare och sätta, sen ville vi nog bli klara med detta moment. Kakling är kul, men inte timmavis. Det kan jämföras med julbordet, gott i början och på slutet kräks man.

När vi satt punkt för dagens kakling så kunde vi pyssla lite med annat. Nu har vi då en hel del kakel kvar att sätta, men vi har bestämt oss för att ta en bit varje dag för att inte lessna totalt. Istället så tog vi fram vårt handfat och spegel som vi ska bygga in.

Här ska det bli handfat med tillhörande skåp. Bakom skåpet ska det längst ner rymmas rör och ovanför mellan vägg och skåp ska det bli förvaring som man kommer åt från sidan.

Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast är??! Även bakom spegeln kommer det bli förvaring.

Och kanten ska kläs med eklist, här testade vi med en liten bit list.

Lite trötta som man blir i slutet på dagen och efter tre års byggande så spårade vi ur en aning. Som en stökig skolklass framåt eftermiddagen. Vi spånade och spexade och skrattade. Hade vi varit elever hade vi nog blivit utskickade från klassrummet. Vi tror faktiskt inte att det hände någon gång i skolan, när vi var barn. Förutom den gången vi gjorde en rökbomb så hela skolan rökfylldes. Det var ett ofarligt men inte uppskattat bustrick som vi kan berätta mer om en annan gång…

Men nu är det tack och lov vår båt så vi kunde hålla på med våra miner och skämt. Här kommer några smakprov..

Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i världen är. Tjoppe-i-en-vacker-pose. Och den elaka häxan var då Helena..

Nu får Tjoppe passa sig, häxan försöker lyfta taket och komma och ta den sköna och vackra varelsen.

Vi skrattade gott och lyckades samla oss. Kakel Spektakel skulle man kunna säga, var säkert kakorna fel. Styrenförgiftning är inte att leka med!

Innan vi åkte hem så åkte vi upp till verkstan och tittade på stoppen till motorn som Tjoppe arbetat med.

Här är den, vårt ställdon och Tjoppe har tillverkat ett fäste till den;

Den kan vi snart montera på motorn.

Denna spektakelfyllda dagen tog till slut slut, och vi åkte hem för lite mat och sömn. Tur att det kommer nya dagar och veckor.

Hela havet stormar!

Tjoppe och Helena

Vi vaknade till ett strålande solsken, underbart. Frukost hemma och sen hoppade vi in i bilen och hämtade vårt beställda kakel.

Trots den blå himlen och gula solen så visade kvicksilvret minusgrader. Med bilen kakelpackad så kom vi ner till kajen och möttes av en present.

Någon hade varit snäll och gett oss en gran, en bättre begagnad från troligtvis julen 2010. Den tillhör inte oss men kanske trodde någon att det var vi som skräpat ner. Hur som helst så passade vi på att rensa lite på båten och slänga upp vårt skräp på släpet och så åkte vi till tippen. Så nu har vi städat och slängt någons gran på återvinningsstationen, vilken hjälteinstats!

Tillbaka på båten så hade vi blivit hungriga. Av någon anledning så förekommer fenomenet HUNGER titt som tätt innan vi ens börjat bygga. Så fram åkte grillen. Tjoppe fixade lite spillvirke till grillen i brist på kol.

Och Helena upptäckte att aluminiumfolien var slut, så maten hamnade direkt i formen och den ställdes på grillen. Det var tänkt att bli små knytten som ställdes på grillen, men det här gick bra det med.

Lite grönsaker, kött och fetaost…mmm!

Helena värmer händerna på glöden.

Tjoppe petade undan nybildade isflak. Ingen mer is eller snö nu tack!

Sen fick vi trevligt besök på båten och vi hade lite visning. Självklart så blir många nyfikna på hur arbetet fortskrider där på insidan av överbyggnaden. Vi visade runt och hade lite trevligt snack.

Sen blev det kaklingsdags..

Vårt lilla lager, vi plockade fram våra tillbehör och blandade fix.

Och sen började vi vårt kaklande. Det är ju hyggligt många kvadratmetrar som ska kaklas så vi delade upp arbetet. Det är något trångt om vi båda ska vara i badrummet så Tjoppe la kakel och Helena kapade kakelplattor för glatta livet och levererade dessa.

En kakellist kapades i rätt längd, denna gång i borstat rostfritt stål, då andra detaljer i badrummet kommer ha samma finish vad det lider.

Helenas lilla hörna, här mäts det och kapas.

Ännu en platta klar för leverans med destination badrum,  148 cm söderöver. Hyggligt säker postgång, snarare med båt än med flyg. Skulle kunna funka med tåg för arbetet gick som man brukar säga på räls.

Man börjar skönja resultatet. Och visst duger det i våra ögon.

Det blev sent, det blev mörkt och det blev kallt. Eller kallare snarare. Hungern satte i och vi bestämde oss för hemgång. Hemma skulle det bli en fläskgryta. Men våra gommar och smaklökar längtade efter tacos. Sagt och gjort, förbi affären och sen hem till denna svenska nationalrätt. Vi har mycket att tacka den ökande turismen och våra invandrare för det härliga kulinariska utbudet vi fått.

Vi somnade mycket gott, morgondagen väntar med nya kakelplattor på dagordningen.

Land i sikte!

Tjoppe och Helena

Veckan har rusat fram. Och det har inte blivit något inlägg då vi haft problem med datorn, men som nu är fixat. Vi har hunnit besöka Båtmässan i Göteborg. Vi glömde kameran. Men vi såg många trevliga båtar och vi sprang på en del kända ansikten så det blev lite trevligt snack. Tusen tack, Biltema-vännerna för påsen så vi slapp kånka runt på alla broschyrer under armen.
 
En utställare på mässan är ett företag från Lysekil. Killarna på varvet brukar vi springa på när vi hälsar på Tjoppes pappa. Deras företag, Nicanders Båtvarv AB tillverkar bland annat en mycket trevlig segelbåt, en nutidens folkbåt. Då vi glömde kameran så har vi länkat deras sida så kan man gå in och titta på båten där.
Så titta in på denna sida och den vackra MF-båten på http://www.mfboat.com/. Efter några varv på mässan så kände vi oss nöjda, vi tog en sväng till göteborgs bästa mataffär där man kan botanisera en massa godsaker som säljs över disk; ostar, delikatesser, kött, fisk, bröd…you name it! Det blev en fantastisk god middag på råvarorna. Lamm med chevré som vilade på en bädd av ruccola, rostade pinjenötter, frästa grönsaker smaksatta med rivet citronskal, vitlök och timjan. Och på toppen hemmagjorda krutonger, perfekt rostade. Och till det ett glas Castel Forte, ett Ripassovin, till det fantastiska priset av 79 kronor. Vinet fick full pott, fem starka solar i vår familjebedömning. Och det är inte ofta det händer. Vacker flaska också.

På båten har vi pysslat lite smått i veckan, dels har Tjoppe börjat fixa med ett ställdon som ska sköta stoppen till motorn, så vi ska kunna stänga av motorn uppe från styrhytten. Linak är ett företag som är marknadsledande på ställdon och vi har börjat fundera över alla tänkbara ställen där man kan ha nytta av att ha höj-och sänkbara reglage. Det är bara fantasin som sätter gränser. Ett ställdon finns överallt fast man inte alltid tänker på det, sängar och höj- och sänkbara skrivbord till exempel. För den intresserade så gå in på http://www.linak.se/ och titta närmare.

Och i badrummet börjar det snart bli kaklingsdags, vi har nästan allt underarbete klart.

Nu är vi så sugna på att åka ner till båten och jobba. Så vi säger adjö för stunden så hör vi av oss snart igen med nya bilder och förhoppningsvis läsvärd text.

Full fart framåt!

Tjoppe och Helena

I våra mått mätt så har det varit en lugn båtbyggarvecka. Tjoppe låg lite för ankare de första dagarna. Ren stiltje skulle man kunna säga. Men sen blåste det upp i seglena och vi styrde kosan mot båten igen. Nu håller vi kursen igen.

Det mesta kretsar kring badrummet nu. I veckan har vi varit runt i stadens affärer och tittat på kakel och badrumsinredning. En mesta är snyggt och dyrt, men en del är faktiskt fult och dyrt. Inte lika ofta sprang vi på billigt och snyggt dock. Att hitta rätt nivå mellan prislapp och något vi finner snyggt, originellt och funktionellt är en utmaning. Det blir lite efter devisen ”det man förlorar på karusellen tar man igen på gungorna”. En del saker drar iväg i kostnad och sen gör man emellanåt ett klipp, så blir förhoppningsvis slutsumman/resultatet gott. Allt enligt vår smak, vi delar den säkert inte med andra.

En blandare i engelsk stil, med hot and cold markerat på kranarna. Den föll vi båda för, kanske för våra bådas kopplingar till England månne.

Det var nog skönt att göra några dagars uppehåll och se något annat än flytetyg och verktyg. Glada åkte vi runt i bilen på jakt efter det vi sökte, humorn satt inte långt inne utan vi spånade om ditt och datt. Vi har knåpat mer på vår framtida bok, den vi ska skriva mellan 60 och döden. Vår huvudrollsinnehavare tenderar att bli en gentlemannamördare, som mördar mördare när de just ska knäppa en oskyldig människa. Alltså den första mördaren, den onda, får sig ett skott i nacken när han lyfter sitt vapen för att begå sitt brott. En avskummens varelse och vår gentlemannamördare rensar samhället på dessa parasiter. Vår gentlemannamördare gör det ju givetvis med snits och stil, och kulan han sätter i mördaren har en ingravering för att på så sätt lämna sitt visitkort till polisen. Samhället och polisen jobbar febrilt med att lösa morden, men samtidigt uppstår en sorts tacksamhet mot gentlemannamördaren, han får en supporterskara, även inom rättsväsendet. För mord och andra brott minskar och människor kan leva trygga. Ja så går storyn för tillfället. 
Och kanske skulle vi kunna ge ut boken under den marina psedonymen Kaj och Marina.

När helgen närmade sig hade vi inhandlat det mesta till badrummet, dock saknas skitstolen.

Bygga badrum i båt. Tusen åsikter, tusen sätt och alla har rätt. Till och med de som säger tvärtemot varandra. Nu har vi tagit reda på och frågat runt. Vi två är ju av förklarliga skäl lite allergiska mot vatten i båtar. Tjoppes pappa har någon gång sagt att båtar ska inte ligga i vatten, utan på land. För de kan sjunka. Ligger något i det. Och vi vill under några omständigheter inte ha vatten på fel ställe, det vill säga att vi vill inte ha någon läcka och vi får riva upp och göra om för att bakomliggande material har blivit vattenskadat. Så det blir med hängslen och livremmar. Så därför plastar vi hela duschdelen. Och i övrigt använder vi oss av de material som man ska i våtrumsutrymmen. Att kakla utanpå plast visade sig vara den fråga som expertisen pratar helt olika om. Men vi har fått bra hjälp på vilket sätt man gör detta för att resultatet ska bli hållbart för framtiden.

Fredagkväll när hela svenska folket satt och tittade på Lets Dance så hoppade vi i våra arbetskläder och gav oss på ”projekt plastning”. Vi kan det här nu. Vi har kanske plastat tre ton plast vid det här laget.

Riva glasfiber, jo det kan Helena ståendes på en fot om det så krävs.

Tjoppes gamla plastar-dojjor åkte på. De har levt ett hårt liv och silvertejp håller igen tåpartiet.

Mask på båten, ett måste då det är inomhus vi plastar. Styrendoften ligger tung och man kan inte vistas i denna miljö länge om man inte använder skydd.

Ja så var vi igång. Tjoppe plastar och Helena assisterar, det går åt att vara två.

Och efter några timmar så kunde vi plocka ihop våra saker och åka hem för en välbehövlig dusch. Det hade gått bra och vi såg fram emot att få lite god mat i magen, och en stunds tv innan sänggång.

Middagen serverades vid 22-tiden. Men vi var mycket nöjda, även om kvällen blev kort.

Styrman stinker styren!

Tjoppe och Helena