Vi tog det lugnt på morgonen, kylan utanför fönstret inbjuder inte till morgonaktivitet utomhus. Istället dukade vi fram en härlig frukost med rostat bröd, goda marmelader, te och färsk grapefrukt. Efter vår långsittning så hoppade vi i arbetskläderna, drog upp jackorna ordentligt i halsen och steg ut. Och det var underbart skönt, inte alls så kallt som det varit tidigare…eller så har man vant sig.

Nere på kajen var allt vitt, som vanligt.

Vi har lagt lite tid på att peta undan ny is som bildas runt båten. En båtgranne har haft problem med isen, båten har frusit fast och gett båten en hygglig slagsida. Nu har de kämpat på i dagarna två och fått båten på rätt köl igen.

Tjoppe står på isen och hackar is. Fast det är inte så farligt som det ser ut, under isen han står på så döljer sig Jenny II, vår flotte.

All is mellan båt och kaj är väck.

Med kalla tår och fingrar hoppade vi in på båten, och ner i värmen. Tänk om vi inte haft golvvärmen i år, då hade man fått klä sig med en massa jäklaranamma igen. Fast det konstiga är att det mesta går, man rättar in sig efter verklighet och förutsättningar.

Framme i fören håller vi så sakta på att bygga upp sängstommen. Två hjärnor och en stunds diskussion så fortsatte Tjoppe själv med sängen. Helena gick in i salongen.

Mera färg, man kan bli knasig av allt målande. Näst sista lagret på långsidorna stod för dörren.

Nymålad vägg och bild på nya klinkerplattan som kaminen-klacken ska kläs med.

När vi höll på som bäst så knackade det uppe på dörren. En kompis som inte varit förbi på ett halvår hade dykt upp. Det gav oss en välbehövlig paus, besöken duggar inte tätt så här års i mörkret och kylan. Kompisen var impad, jo dyker man upp var sjätte månad så har det hänt en del, det kan om inte annat bloggen påvisa. Det blev en trevlig stund och kompisen levererade även en liten rolig idé som vi nu grunnar på. Vi konstaterade att så skönt att man inte alltid är ensam om allt, idéer och lösningar inte minst.

Lika fort som kompisen hade kommit så var han helt plötsligt borta igen. Vi fortsatte med vårt.

Tjoppe visar Helena den lilla list som ska sitta i skarven mellan golv/däck och vägg. Mumma för ögat, helt klart så gör dessa små arbeten sådan skillnad för slutresultatet.

Måtta och mäta, sängstommen börjar ta form..

Vi bröt upp och åkte och tog en fika, ett break sitter aldrig fel. Utan en tanke på Beach 2011 så satte vi i oss Semla och Lussebulle, men å andra sidan så är det väl ingen som ser oss på stranden direkt. Nä bonnabränna är mer vår melodi.

Helena som var klar med målandet kom och hjälpte till. Vilken tur att vi märkt ut var golvvärmeslingorna går!

Tjoppe reglar upp. På sidorna ska det rymmas en garderob på vardera sidan och under sängen ska det rymmas ett par lådor. Det gäller att nyttja alla vrår när man är på båt, och allt måste kunna stuvas när man är ute till havs.

Nöjda bröt vi upp för dagen, en rätt så trevlig arbetsdag konstaterade vi.

Vind för Våg!

Tjoppe och Helena

Nu har vi njutit av julen med god mat, klappar och mys kring granen.

Granen hemma, en liten kompakt kungsgran. En törstig rackare!

En klapp som dock inte låg under granen, var den att våra tankar till båten har blivit levererade. Två tankar i rostfritt syrafast, en för färskvatten och en för gråvatten.

Vi tackar och bockar för hjälpen, Erik.

Skvalpskott behöver man ha i stora tankar på båt, tusen liter vatten kan annars bli tungt om båten kränger.

Snygga svetsfogar, ingen risk för läckage.

Se så välgjort! Vilken fröjd!

Och efter inspektion av våra nylevererade tankar så gick vi ner under däck och fortsatte vårt gedigna under-däck-projekt.

Vi städade undan framme i skansen för att Tjoppe skulle kunna lägga skeppargolvet. Vi ställde vår kamin tillfälligt på sin riktiga plats. Helena målade väggar för fullt medan Tjoppe blev bokstavligen golvad. Han föll på knä, troligtvis inte i rätt riktning enligt vissa.

Snygg och marint. Denna del av golvet kommer att bli under sängen. Vi vill ha snyggt även där då det ska bli ett stuvutrymme.

Fina nåt, även om det är fusk. Dock så kommer däcket våningen ovanpå, i matsalen, att vara riktigt nåtat.

Med alla väggar på kortsidorna i salongen målade och golvet på den främre delen lagd så bröt vi upp för dagen. Mera julmat och trevlig film på tv väntade. Nöjda somnade vi som två stockar, om det är julmaten eller byggandet som klubbar oss låter vi vara osagt.

Hej och hå!

Tjoppe och Helena

Det här med båt är ju lite speciellt. Egentligen så är ju allt bara krångligt, runt och snett och inte ens två bitar finns som är exakt lika. Nere under däck så är väggarna svängda utefter skrovsidans form. Och för att nyttja båtens yta till max så får man bygga klackar på sidorna så man kan förlänga golvytan. Med andra ord så byggs golvet/durken i etage.

Med riktiga kalla minusgrader, ca -15c så tog vi oss an klacken på styrbordssidan. Här ska vi ställa vår fina kamin bland annat. Men innan vi gjorde detta så såg vi till att ha taket i badrummet klart. Skönt att sätta punkt för det momentet. Det blev rätt tradigt mot slutet.

Riktigt glada över att allt innertak är lagt!

Helena påbörjade även duttandet av hålen där märlorna gått in. Med liten pensel så duttar hon, dutt dutt dutt!

Och mera dutt dutt dutt. Efter ett tag så nöjde sig duttarflickan, det är 3000 små hål som ska döljas, och som det verkar så får vi göra det två gånger. Detta får bli ett göra som vi kan pyssla med i småportioner..

Istället så gav vi oss på klacken som kaminen ska stå på.

Vi började lite trevande. Frågan var vilken linje man ska följa, pärlpontens, vattenlinjens eller golvets. Och hur vet man att inte båten ligger med lite slagsida, eller hur båten blir när man lastat den klart. Då fungerar det ju inte att följa vattenpasset slaviskt. Det är så till faktum att golvet är inte riktigt i våg, det blev en kompromiss här för att vi skulle kunna få ut så mycket takhöjd som möjligt. Inget som ögat kan se och ingen som man kan känna när man står där. Men med vattenpasset så avslöjas den nakna sanningen. Vi valde att vara konsekventa mot golvet, klackan är ju ett golv det med, så de ska följa varandra parellellt hela vägen.

Bök bakom trappan!

Här gäller det att inte sätta skruven i golvvärmen.

Här sitter Tjoppe i något som skulle kunna liknas en lekhage. Kanske inte helt fel att ha små bås om man är ute i sjögång. Då skulle man kunna stoppa ner en människa i varje hål och så satt de säkert hela resan. Fast det är ju lite oklokt att stoppa dit kaptenen också!

Sakta börjar konstruktionen ta form. Vi var uppspelta och taggade, troligtvis för att vi äntligen sluppit taket och få börja med nästa moment. Stämningen var högst skojfrisk, tyvärr måste vi sencurera här.

Piiiiiiiiiiip!!

Och i vår spexiga stämning så kom vi på idén att vi måste bygga in ett bomärke. Det har blivit lite av vår grej, att bygga in små meddelanden och saker i väggar och annat. När vi renoverade en lägenhet vi tidigare ägt, och vi byggde upp en helt ny vägg, så la vi i ett brev till framtiden med foton och lite pengar och annat. Gissa vilken rolig överraskning för den som river väggen en vacker dag. Och det dröjer nog, kan nog bli allt mellan 20 och flera hundra år. (Bör nog tillägga att det inte är något stor summa, så det är inte värt att riva väggen för att tjäna sig en hacka på den gömda skatten).

Själva har vi haft vår hästsko liggandes, den som Helena slipat av och sprayat svart. Nu kom vi på att vi lägger in den i klacken, givetvis med skoöppningen uppåt, för att den ska bringa lycka åt vår båt.

Det här blir väl bra, innan vi bygger in den helt så får vi nämna några väl valda ord -Må du bringa lycka över vår båt och alla dess passagerare i framtiden, amen!

Vi fick tillslut bryta upp, magarna knorrade och den sa oss att det hade blivit kväll, vi hade totalt glömt bort tiden..

Till vänster kommer kaminen att stå och där ska vi lägga klinkers inom snar framtid..

Klacken sedd ovanifrån.

Vi släckte och larmade båten och hoppade ut i kylan och in i goa värmen hemma. Mycket nöjda med dagsverket så somnade vi gott.

Fri sikt!

Tjoppe och Helena

Vi har gjort en utflykt. I snömodd med släpet på släp så tog vi oss till kaminbutiken. Det var med spänd förväntan som vi hämtade vår, vad vi tror, kära ägodel som kommer att förgylla tillvaron för alla som besöker vår båt en kall vinterdag.

Så glada var vi att vi i farten kallade den för ekorrekaninen. Det är inte bara barn som gör felsägningar, en av de roligare vi hört på länge var Helenas arbetskamrat som berättade att när han var liten och familjen åkte på semester till Skåne, så frågade han vid ett tillfälle; -När kommer vi egentligen till den där Hallonsåsen??? Detta har blivit ett minne för familjen som sent kommer att glömmas, ack så fel det kan bli när man inte vet vad Hallands-åsen är. Och för oss så har vår kamin fått smeknamnet Ekorrekanin, gulligt och tokigt, det passar oss.

En hyggligt stor låda rymdes den i, vår kan…kamin!!

Fullt med snö, kanske inte i hela landet sett, men dock för att vara halländska mått. Lite skotta och sen kunde lådan baxas ombord. Av en händelse så kom ett par båtkompisar förbi och Helena kunde stå och rulla tummarna medan grabbarna lyfte. Bra tajming! Annars är Tjoppes givna kommentar till Helena när de kånkar på något som väger över hundra pannor; -Men ta i då!!!! Jo, jo konstaterar Helena, att den hårda skolan har man fått gå i sedan barnsben, då Tjoppe var på Helena på samma sätt. Att hon var flicka var ingen ursäkt. Men så var det mest pojklekar också.

Med lådan på insidan av dörren så tog vi själva vid. Vi funderade på vilken öppning ner under däck vi skulle använda. Valet föll på den främre, det borde gå med ett par millimeter tillgodo.

Här är tjejen som firar!

Vaddå perfekt passform?!!

Tjoppe springer ner trapp-vägen och tar emot lådan. 

Den är välinslagen..

Plötsligt så blottar sig kaninen..

Helt lyriska och glada var vi när vi klätt av den transportkläderna..

En kamin med en ekorre på, en Ekorrekanin!!

Nöjd Tjoppe inspekterar.

Och nu ska ju inte Ekorrekaninen stå på denna plats, utan i salongen. Först ska där byggas en klack som den ska stå på.

Helt plötsligt far Tjoppe upp med handen. -Vi har fått en vante! Tomten måste ha varit i spisen och lagt dit den.

Och förutom att vi äntligen fått vår kamin så har leveransen av skeppsgolvet kommit;

Tänk vad vi kan snickra nu över jul. Blir några försoffade och bukfulla (var god läs rätt; bakfull är däremot en annan sak) över jul så lär det inte vara vi.

Detta var värt att firas, hemma blev det en fantastisk potatisgratäng med lamm och rödvinssås. Till det ett glas ”appassimento”, det vill säga ett vin som är gjort på torkade druvor precis som Amarone, fast med andra än de godkända druvorna i en äkta amarone. Ingen bakfylla bör noteras.

Land i sikte!

Tjoppe och Helena
 

Det är med stolthet, ett viss mått av overklighet blandat med stor glädje och lite trötthet som vi konstaterar att detta är det 400-de inlägget. Det är snart på dagen 3 år sedan vi köpte båten. Och vi har uppskattningsvis lagt ner 2X3000 timmar = totalt 6000 arbetstimmar på båten. Till detta ska tilläggas en massa pengar och en fantastisk glädje. Kanske någon tung dag, men aldrig en enda dag av sviktande motivation. Och många härliga stunder då vi sett och upplevt naturen, möten med människor men framförallt när vi nått delmål och löst problem vi stött på längs vägen. Vi har stått sida vid sida, där inspiration och positivitet har genomsyrat stämningen. Vi vill passa på att tacka alla som hejar på, ger oss goda råd och svar på våra frågor, förståelsen från vänner och familj för alla timmar vi lägger ner på byggandet och företag och myndigheter vi har och har haft kontakt med.

Särskilt när man försöker summera såhär i halvlek så är det de oväntade mötena med människor som etsat sig fast i minnet. En okänd man som sträcker fram en handplockad bukett för att han tycker vi är flitiga, goda vänner som ringer och säger att nu bjuds det på middag när vi står i spöregnet och försöker plasta det sista under kölen. När vi sitter på flotten och folk passerar i sina båtar och vinkar glatt, även sjöpolisen. När hjälp dyker upp från ingenstans när vi som bäst behöver den… vi hoppas kunna få tillfälle och tacka alla när vi är klara med bygget, om inte annat med en hejdundrande fest på båten.

Och vi tror, om vi även fortsättningsvis kan hålla på i samma takt, att vi har kommit halvvägs. Dock har vi de tunga bitarna bakom oss…

Detta inlägg ska dock inte bara handla om summering och tillbakablickar. Det finns ett nu. Och i nuet så kan vi konstatera att kylan är tillbaka, minus 7 grader och att isen håller på att lägga sig på nytt. Dock hann vi dra hem båten närmare kajen så det finns lite mer mån att släppa på när isen börja bygga. Inne på båten så fungerar värmen, pannan går nu som den ska och vi har en angenäm tillvaro nere under däck.

Vi målar och målar för fullt. Och vi använder penslarna så länge de håller. Ibland får man laga så de räcker lite till, som här. Tjoppes pensel har totalt havererat, men med några inskjutna märlor så håller den lite till. Det är nog mer så att tiden är skral än att det inte finns en slant över till en ny pensel som gjort att den fått hänga med. Och nu har det blivit en sport, hur länge ska herr Pensel palla??!

Vi har målat klart framme i fören och det är i salongen vi gett oss på med grundfärg. Först får man städa och dammsuga upp det skräpiga som fastnat i panelen.

Helena i full fart, dammsugar-tango på båten. Fast det är dålig takt och bas i ljudet från industridammsugaren.

En skruv är lös skulle man kunna tro. Nä, det handlar mer om att några skurvar helt enkelt fattas. Vid inspektion innan målarfärgen åker fram så måste man kolla att man inte missat skruva i någon. Vi hade missat på ett par ställen. Saken var lätt ordnad, från skruv i mungipan till väggen på åtta sekunder. Tjoppe skruvar fortare än sin egen skugga, kan bero på att han ser så bra (ut) i sina nya glasögon.

Dubbelt leende, Helena tycker det blir tråkigt ibland när saker hamnar i långbänk. Måla, måla, måla…grått, grått, grått…eller som här i vitt. Mycket roligare blir det att måla en gubbe eller gömma sig i en sopsäck. Lek och bus är ett utpräglat drag hos fröken Sunshine. (Ja namnet härrör från en tidigare arbetsplats där Helena arbetat och där hon blev kallad för Sunshine, av någon anledning..).

Tjoppe ger sig på taket i badrummet. Här ska bisonmattan upp, eller bävernylån som han brukar kalla den. Pang, pang! så sitter den. Tjoppe kan även skjuta snabbt.

På god väg med penseln i högsta hugg. Det tog ungefär två år för Helena att lära sig måla en vägg utan att måla sig själv. I början så satt färgen överrallt på händerna, i ansiktet  och i håret.

Ja här så har det då blivit ett spontanmöte kring badrumsbygget. Tjoppe förklarar hur han tänkt.

Målarmästar Kludd är klar. Väggen på babordssidan väntar vi med, där har vi markeringarna hur golvvärmen går och vi ska bygga en klack på den sidan. Först behöver vi veta måtten på soffan.

Taket i badrummet börjar ta form. Helena vid sågen och Tjoppe skruvar och ger mått. Nu kan vi det här, och när vi sågat upp den sista målade pärlsponten så konstaterade vi att vi behöver måla ett paket till. Det sista! Ska bli hyggligt skönt att ha det här momentet överstökat.

Och väggen i badrummet som vätter mot salongen blev grundmålad också. Penseln fungerar ännu!!

Tjoppe har sågat upp ett hål, här ska det bli dusch, och pumpanordningen ska ta plats här.

Framme i fören har vi plockat bort stegen och lagt på en frigolitskiva över hålet i däcket. Nu ska vi inte använda den nedgången längre, där ska det bli en skylight och nödutgång vad det lider. Bord och stolar har vi ställt upp där, så det är vår nya fikaplats.

Och i stället använder vi trappan. Tur att vi slagit in stegen som bättre julklappar, så vi inte smutsar ner dem under byggtiden.

Hyggligt plockat och städat, en bild tagen från fören in mot salongen och de andra två hytterna.

Men vänta, såg vi inte någon där…

Jo, det var linslusen Tjoppe som stack fram huvudet som en bättre hackspett från Kalla Anka på julafton. Arrapappa-pappa-papparia…

Vi åkte hem för lite god mat och planering. Och fast det snart vankas köttbullar som på julafton så blev det köttbullar med sås och potatis till middag. Extra stora och goda och det blev inget över till matlådan, idag heller!

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena

Vi har fått bort isen mellan kajen och båten.

För den oinvigde så inser man kanske inte betydelsen av den meningen. Men det är så med is, att den bygger, bättre än lego om temperaturen visar iskallt. Där vår båt ligger så ändras vattennivån ideligen, med sydvästvindar så trycks havet in i Nissan. Ibland kan vattenståndet öka med en meter på bara någon timme. Med is på insidan av båten, men inte på utsidan då det strömmar bra, så lyckas isen hela tiden bygga så båten kommer längre och längre ut från kaj. Förtöjningarna sträcks och blir det därefter högvatten så får man släppa på dem. Och då får isen möjlighet att bygga mer och båten kommer än längre bort från kajen. Lite komiskt skulle man kunna säga att om det får hålla på så får man hämta sin båt mitt i Nissan vad det lider.

Med förra vintern färskt i minnet, då vi fick gå ner på isen först med hjälp av stege för att därefter klättra in på båten med stege, så har vi arbetat hårt för att vi inte ska komma i denna situation igen. Iallafall inte redan så här tidigt på året. Vi har inte släppt något på förtöjningarna, utan skutan har legat tight intill isen så den inte kunnat bygga. Och när vattennivån har höjts så har vi sprungit där och kollat och känt. Jo, det funkar lite till. Så vi har inte släppt på förtöjningarna, båten har ändrat någon liten grad slagsida för att förtöjningarna blivit för strama. Men det har klarat sig. 

Nu fick vi tre dagars töande och en något sjunkande vattennivå. Vi har med båtsakens hjälp lyckats trycka bort isen så nu ligger vår skuta fritt igen. En del isflak satt som berg, Tjoppe var ner och jumpade på isen, blev blöt då stövlarna läckte, höll på att trilla i, fick hänga och dingla i förtöjningen, tog sig upp. Men lyckades slutföra uppdraget, utan att bada. Jumpa på isflak var förövrigt något vi gjorde som barn, där vi växte upp i skärgårn. Givetvis utan våra föräldrars vetskap.

Inne på båten har det också rört på sig.

Sista bitarna vägg har vi fått till i badrummet. Bilden ovan visar väggen mellan badrum och lilla hytten.

Väggen som vätter mot salongen.

Nu är alla väggar snickrade under däck.

Nu väntar vi på golv, vi ska måla mer panel till badrumstaket och därefter så blir det till att börja snickra inredning. För ett år sedan så var här ett stort tomt gapande lastrum. Tänk att vi kommit så långt, att det är dags för sängar och skåp. Man får nästan nypa sig i armen.

Tjoppe tog sig en funderare hur han ska göra med diverse olösta ting. Inspektionsluckan i lilla hytten och duschen i badrummet. I duschen kommer vi ha en pump som håller undan vattnet, det är dåligt fall på vattnet när man är längst ner i en båt. Nu måste detta bli tätt, helt tätt och supertätt, och då är det inte lätt att veta hur pumpen och elen ska kunna monteras på ett bergsäkert sätt. Med pannan i väck så åkte vi hem, vi diskuterade kring problemet hela vägen. Parkerade bilen och gick hem, fortfarande under diskussion. Väl hemma så började Helena med maten. Tjoppe deklarerade att han skulle duscha, för han var smutsig och som han säger, att han hade fått skrynkligt huvud av allt tänkande. Några minuter senare kommer han ut med handduken om midjan och ett leende på läpparna. Och så utbrister han -Jag har löst det!!!

Dock blev det inte mer sagt om saken den kvällen. Lösningen bodde ensam i Tjoppes huvud och vi hade en trevlig stund, åt kyckling, couscous och en grymt god sås gjord på skyn. Tidig middag som vanligt, halv tio. Ganska snart var vi nöjda för dagen och kröp i säng. Med ett leende och utan skrynkligt huvud.

Skota hem!

Tjoppe och Helena

Flitens lampa har lyst över båten, vi har trotsat vädret och varit nere en stund så gott som varje kväll. På agendan har vi haft att snickra innertak i salong och måla framme i fören. Nu har vintern på allvar tagit sitt grepp om Nissan och alla båtar som inte fått komma upp på land över vintern.

Flit och slit till trots så hinner man inte alltid med allt man tänkt i allafall. Som våran flotte Jenny II, som nu ligger infrusen i is och snö akter om vår båt. Den skulle vi innan vinterns infall ha tagit upp för lite skötsel och torkning. På dessa breddgrader så tror man inte att isen ska lägga sig i november månad. En tröst är att ingen kan stjäla den nu, och så får vi helt enkelt göra ett vårryck gällande vårt flotta flytetyg.

Är det blåsigt och snöigt på kajen, så är tillvaron desto bättre inne på båten. Ingen värme uppe på däck, men tak över huvudet och ingen vind. Vår leverans av nya trossar har kommit,  även tomten kom tidigt i år med säcken.

Nya, snygga och starka! Det ska bli en fröjd att få lägga på nya förtöjningar på båten vad det lider. Det är vår expert Felix som hjälpt oss att splitsa och fixa till dem i önskade längder. Vi tackar och bockar.

Och taket i salongen är nu färdigt så här långt. Lite återstår vid nedgången vid trappan, det får vi ta senare.

Vi kan erkänna att vi för stunden är hyggligt trötta på pärlspont. Nu återstår taket i badrummet, med det kommer vi arbeta med lite i omgångar när vi har torktider och annat som bromsar. Facit blev 400 meter pärlspont som är målat tre lager, dvs 1,2 kilometer. Därefter är de sågade i allt från 35 till 80 cm långa bitar, totalt 750 bitar. Avslutningsvis så har vi skjutit i 3000 märlor och återstår är att dutta i lite färg vit färg på varje märla och bättra i med lite färg på sina ställen. Och vi är nöjda med resultatet.

Framme i fören har vi grundat och påbörjat med vår vaniljglasskulör..
Och under veckan har vi tagit vägg för vägg, nu är allt struket två gånger. Grundfärg och ett lager färg.

Nu ska vi iväg och titta efter golv innan vi fortsätter målandet. Ett skeppargolv tror vi..

Innan vi åkte hem så skulle Tjoppe trycka på locket på färgburken.

Och då vek sig locket på mitten och Tjoppes hand for i burken och färgen skvätte ut över kanten. Ett gott skratt och Tjoppe fick städa såväl sig själv som golvet, så gott det nu gick.

Beviset, en stor vit fläck. Tur att vi kommer att få gömma fläcken under skeppargolvet.

Nytvättade åkte vi hem för mat och sömn och vi är snart tillbaka på skutan.

På styva linan!

Tjoppe och Helena

Äntligen så kom då stunden att få rapportera om senaste bygghändelserna. I helgen som var så hade vi ett härligt vinterväder, blå himmel. Kanske inte så roligt om man ska vara ute i timmavis dock..

Vi tog det lugnt på morgonen, skötte lite kontor och njöt av en lång söndagsfrukost. När vi hoppat i våra blåställ så tog vi sikte på en av stadens affärer för att adventshandla till båten. Nu ska Janne Giraffer bli vacker.

Nu ligger allt fruset och kallt över hamnen, tio minusgrader visade kvicksilvret.

Jo så här kallt är det visar Tjoppe med vår nyinköpta tomtemössa på knoppen.

Vi hämtade stegen och Tjoppe klättrade upp på taket medan Helena höll i den och var behjälplig med hantlangning. Det var halt på taket och det såg oroväckande ut några gånger när jultomten skulle ta sig upp på den hala plåten. Ska man trilla av taket så ska man göra det på utsidan, i vattnet. På andra sidan blir det hårt, kajen är ivägen.

Med tomten väl uppe på taknocken så gick det bättre. Han hade fått en giraff i kikaren..

-Men hej Janne, det var inte igår, brister Tjoppe ut.

Tjoppe ger bort sin tomteluva.

Detta var den enkla biten. Sen följde lite trassel och fix innan vår Janne var riktigt adventsfin..

Med tomteluva och ett advents-träns på så liknade giraffen mer en häst. Janne verkade trivas hursomhelst.

Vår giraff julen 2010. En sak är säkert, att den dagen vi tar av överbyggnaden så kommer vi att sakna vår giraff. Vi har funderat över hans framtida öde. Kanske finns det någon som vill ha honom, han skulle ju kunna pryda taket på en lekstuga och vara en kompis till några glada barn. Vi får fråga runt när det närmar sig, kanske något av våra barnbarn känner sig manade att ansvara för Janne Giraffer.

Tjoppe gled på rumpan ner över plåten till stegen, allt utan missöden.

Tråkigt men sant, isen har börjat lägga sig. Det är med en stilla rysning vi minns förra vintern. Isen tjock som den gotländska ringmuren och man frös som ett isbjörnsarsle. Vi hade ingen värme på båten och vi arbetade på flitigt, och frös. Jisses vad vi trotsade kylan, vi såg inte röken av hallänningarna på månader. De hade förnuftet att stanna inne i goa värmen.

Efter uppdraget dekorera-giraff så tog vi ner bord och stolar och ställde det i badrummet. Eller kanske det blivande badrummet. Där så värmde vi oss med te och lussekatt.

Det är gott med lustiga katter konstaterar Helena. Hon laddar hårt, för nu är det hennes tur att trotsa dagens svårigheter.

Med varmt te i magen så drog hon på sig handskarna och gick upp på däck och till hennes kompis sågen.

Jo nu har de kamperat ihop i många timmar sedan byggstartens början.

Och sen sätter arbetet igång. Tjoppe nere i goa värmen och Helena på däck i kylan.

Första biten på väg att bli leveransklar..

Som familjen Adams otäcka hand dyker den upp. Tjoppe hör när Helena kommer gåendes med panelbiten och då möter han upp för att ta emot virket. Många handuppräckningar blir det.

Och väl nere så passar han in biten, ser till att isolering kommer på plats och så skjutar han dit panelen. Ja vi har valt att skjuta fast bitarna istället för att skruva. Det sitter som berg, vi blev varse efter en bit vi satte fel som vi fick ta bort.

Emellanåt så tittar Helena ner, ställer sig på stegen i väntan på nästa mått, för att få lite värme.

Och så får hon se..jo jo, att här kostar vi på oss med lite extra värme. Tjoppe står i bara skjortan och arbetar. Lös och ledig med en extrafläkt på högsta värmen. En del unnar sig vad det verkar..

Med närmare tjugo grader varmt under däck så går Helena med ett nytt mått i minnet upp på däck och tar fram kameran. På däck saknas en termometer. Men hon tar kort på sin utandningsluft, så får tala sitt eget tydliga språk.

Rätt så kyligt. Men lika glad för det så fortsatte hon att såga bitarna och tillslut så blir man ju klar för dagen. Antingen för att virket tar slut eller att tiden tar slut. I detta fall så tog det färdigmålade virket slut. Nästan hela salongstaket är nu lagt.

Nu behöver vi måla mer panel innan vi kan fortsätta.

Vi är mycket nöjda med taket.

I övrigt så har vi målat klart väggarna i lilla hytten.

Och i fören så har vi börjat grundmåla väggarna.

Nöjda med arbetsdagen så hoppade vi i land för att ta oss hem för lite god mat och sömn.

Ute hade det mörknat sedan länge. Det hade börjat snöa stora flingor och Janne lös vackert upp på taket.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena