Vi fick ett samtal.

Vår italienska trapp hade kommit. En liten smal rackare som man kan vrida och vända och ta bort eller lägga till steg om man vill.

Vi åkte och hämtade vår låda.

Lådan var tung, så vi fick bära ombord en del av innehållet löst tills tyngden lättat tillräckligt för att lyfta ombord lådan i sin helhet..

– Ett steg i rätt riktning! Konstaterar Helena. Konstig form på stegen men det är just det som gör att den kan vara så smal som 60 cm i bredd. Stegen ska sitta växelvis i trappan och så ska man sätta sin fot på den breda delen hela tiden.

 När vi baxat ombord lådan så tog vi ett snack om hur vi lägger upp taktiken för vår trapp. Med det klart så åkte vi därefter hem, då Tjoppe kände sig däckad efter att ha legat sjuk. Nä man ska vara i god form om man ska bygga fartyg!

Nu längtar vi otroligt, men den som väntar på något gott….

Aj aj Kapten!

Tjoppe och Helena

Nu kan vi snart börja kalla det vår, vi har haft någon dag med en 6-7 plusgrader på dagen och en värmande sol. Heja heja!

Och vi skönjer fler vårtecken. Ett av dem är att flotten blivit fri från is..

Lite handkraft behövdes dock. Ytterligare vårtecken gick att se, lite fundersamma blev vi dock för vi tycker nog det ännu är lite kallt med dessa övningar utomhus. Men så är det ju mars månad!!

Tyvärr har inte Nissan det renaste vatten, många använder vattendraget som sopnedkast och vi kan ibland skåda de mest konstiga tingen när de kommer guppandes. Ibland har det varit bättre saker, som ett par stolar som vi passade på att fiska upp och återanvända. (dock avstår vi från denna, tack!)

Inne i båten har det snickrats lite under veckan. Skottet mot skansen är nu färdigt.

Vi tog lite mått och åkte därefter iväg för att införskaffa lite mer virke.

Här håller Tjoppe på att dra dit reglar på väggen i fören. Reglarna har vi återanvänt sedan plastningen i somras, då vi använde långa styltor till att fästa presenningen i. Reglarna har vi sågat till på verkstan i rätt mått. Det var länge sedan vi gjorde något arbete i verkstan så det var också ett litet vårtecken.

Helena fixade isoleringen.

Och plötsligt så blir man färdig för nästa steg. Det går fort när man är två!

Vi börjar kunna det här nu, med panel, både på gott och ont. En stor fördel är att det går ganska fort numera. Vi längtar efter att få sätta färg och inredning då det känns en aning enformigt med obehandlat trä på alla väggar. Men snyggt blir det och det är svårt att förstå att det är samma båt som innan.

Tjockare vägg än i ett hus har vi mellan skansen och salongen. Ett redigt bygge, som redaren sa!!

Vi bestämde oss för att åka hem lite skapligt och ha en trevlig kväll hemma. Vi duschade och bytte om och kände oss riktigt lediga. Helena tog fram en fläskhare och fyllde den med extrarökt skinka, kvibille ädel och mozzarella. Sen brynte hon fläskharen i stekpannan och därefter åkte den in i ugnen.

Det blev fantastiskt mört och gott, vi åt med hemmagjord klyftpotatis och till härlig sås gjord på de goda smakerna från skyn och ostarna. Och sen satt vi och myste framför tv n och njöt av tillvaron. Och det bästa av allt, det blev mat över till matlådorna. Plus till att skrapa formarna…Ja man lever ju bara en gång. Mmmmm!

I hemmahamn!

Tjoppe och Helena

Nu har vi fått dit småbitarna som sitter längst ner mot golvet på babords vägg. Längst upp mot taket och på styrbords sida finns det lite pyssel kvar, men det är sådant som Tjoppe kan gå och plocka med när Helena plockar med flaskor på jobbet.

OCH så skönt att börja på något nytt, ombyte förnöjer.

Golv och väggar börjar ta form, men det påminner lite om en bastu när man inte målat väggarna och golvet inte är lagt.

Vi for iväg och hämtade lite reglar. Tjoppe har här kommit upp sig en aning.

Sen satte vi sågen i båten. Skottet som har suttit där i 50 år är fruktansvärt bastant än idag, hon är frisk som en nötkärna helt enkelt.

Här får man inte en syl i vädret! Hon är redigt spikad också, vår dam.

Och se, nu har vi fått ett ordentligt dörrhål i skottet. Vi ska beställa en dörr som passar, måtten är inte riktigt standard kan man lugnt påstå. En del snickerier har vi bedömt att lämna bort, tidsvinsten mot kostnaden är inte lönande. Annars skulle vi få bygga på båten till år 2049.

Och nu sitter reglarna på plats.

Och här har väggen börjat klä på sig.

Vi satt en stund och diskuterade inredning och färg och dyligt innan vi fick ge upp för magknorret. Vi åt korvstroganoff med ris och lyxade med glass efter. En bra byggardag helt enkelt.

Aj aj Kapten!

Tjoppe och Helena

Vi började vår lediga dag med att ligga i sängen, dricka te och prata och titta ut på den klarblåa himlen utanför sovrumsfönstret. Därefter klev vi upp för en tekopp numero två tillsammans med rostat bröd och whiskeymarmelad. Det kom ett trevligt telefonsamtal vilket resulterade i en tredje kopp te (fast Tjoppe bröt av med kaffe). Det var Tjoppes barnbarn som kom hem till oss och hälsade på med mamma och pappa.

Denna fikafrekventa morgon fick Helena att tänka på en kompis till henne, en positiv tjej med härlig personlighet och hon arbetar idag som pilot. Hon började flyga för att hon var höjdrädd. Hon hävdar bestämt att FIKA är bland det viktigaste som finns, och hon lever efter devisen FFF, det vill säga att Fika Föder Framgång. Många kloka ord, idéer och lösningar har kläckts under fikastunden. (Vet inte om du följer bloggen, Johanna).

SEN..åkte vi ner till båten.

Vi har under veckan på kvällstid slagit i ett par träbitar eller två på båten, så det har gått framåt en aning.

Den ena sidan är så gott som klar.

Har inte ni också svängda väggar hemma? Här gäller det att utnyttja utrymmet. Längst bort i bild mot främre skottet ska det byggas en kamin och närmast i bild ska en trapp komma ner från ovandäck.

FIKAPAUS. Ett äpple ute på kaj med en tidig vårsol.

Den andra sidan satte vi fart med, och fart var rätta ordet. Det går alltid fortare att göra tvåan (alltså inte den nummer två, utan i det här fallet väggen). Man behöver liksom bli kompis med sakerna och få upp tekniken och samarbetet. Kanske var det allt fikandet som gav resultat…

Mäta och måtta, lite knepigt blev det när vi kom ner till golvvärmerören, här gäller det att hålla tungan i rätt mun, som Helena brukar säga.

En plånka till! Tjoppe spelar luftgitarr.

MATPAUS! Snabbmat ute, tyvärr inte så gott. Nä nu vill vi ha ordentlig vår så vi kan grilla korv på kajen.

Hål för slangarna fixades och så ritade vi upp hur rören går så vi inte sätter skruven fel.

Vi hann nästan klart med sida nummer två. Vi åkte hem och tittade på melodifestivalen. Trevlig tillställning och vi var nöjda med valet av vinnare. Och innan vi kröp ner i kojen så blev det ännu en kopp te.

Kryssa lugnt!

Tjoppe och Helena

Hur många dagar på ett år hinner man egentligen allt man förutsatt sig? Om man som vi har många saker på sin to-do-lista så är det konstant ett par saker kvar, ogjorda. Och ska så vara. Men senaste byggdagen på båten så hann vi LÄNGRE än vi tänkt. Vi törs tro att det beror på flyt mer än på för låga mål.

Vi satte ett par punkter och påbörjade en ny del kan man säga.

Reglarna blev färdiglimmade och skruvade i salongen. Under tiden Tjoppe fixade det så städade Helena upp. Rent och snyggt och ett färdigt dansgolv uppdagades.

Ser lite ut som hemma, med kläderna upphängda på krok och dammsugaren i hörnet. Men så tillbringar vi nästan lika mycket tid på båten som hemma, eller är det kanske tvärt om??! Vi vågar inte tänka efter..

Helena vilar benen, vi springer i stegen MÅÅÅNGA gånger upp och ner med virket (nä vi springer inte uppochner, utan vi går på fötterna). Tjoppe tyckte Helena satt i vägen när han kom med nästa träbit och tänkte skruva fast henne i väggen. Men hon var trygg, skruvdragaren hade hon lagt beslag på. För att fördela springet så turas vi om att skruva och mäta medan den andra sågar och springer på stegen. Varannan damernas med andra ord!

Nöjd snickare testar hållfastheten. Man kan tro att man står i ett hus och inte på en båt. Ett och ett annat ”kluck” avslöjar faktumet.

Snyggt, nu är väggarna klara i detta skede. Vilken förvandling! Så här såg det ut innan:

(Men än är vi inte klara, vi ska måla och bygga koj och lägga golv och tak osv..)

När vi hunnit så här långt kunde vi börja med väggarna i salongen..

Vi vet inte om det var tröttheten eller hungern eller påfrestande ryggar och knän som gjorde att vi till slut packade ihop och åkte hem. Men innan dess så gick Tjoppe och hängde sig.

Åh så skönt att räta på ryggen.

Vi hann knappt äta hemma förrän vi sov gott. Sov gott!

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Här har vi lite plywood, endast 4mm tjock, som passar utmärkt att göra remsor av.

Många remsor blev det.

Som vi sen bar ner för att sätta på de sågade reglarna för att få dem riktigt stabila och för att ha något att skruva panelen i. Ena sidan var det inga problem alls, för där gick inga golvvärmeslangar. 

Och här står hon på alla fyra!! Här knackas det ur för att vi ska kunna lägga ner slangen. Den vill ju inte bli klämd mellan reglar och plywood. Med morakniv och hammare så var saken biff..

-Knack knack! Här kan slangarna få plats..

Tjoppe var på hugget med skruvdragaren.. Här gäller att inte sätta skruven fel.

Det blir ju faktiskt lite konstnärligt med slangarna när plywooden kommit på plats.

-Jag limmar på dig, hojtar Helena
-Åh, man tackar, svarar Tjoppe glatt.
-Nä, inte på dig, jag pratar med plywoodremsan kontrar Helena

Tjoppe kammade noll och Helena limmade för att få konstruktionen riktigt stadig och fast.

Nu är vi nästan klara för nästa moment..

Framme i skansen har det också hänt lite, vi har kommit en bit på panelen på andra sidan.

Här ska vi fortsätta de närmaste dagarna, det blev ett avbrott då vi behöver vara två hela tiden med att få dit pärlsponten böjd och vriden.

Ritningar finns. Både i huvudet och på papper hemma. Men när vi står och snackar så är det ibland enklare att ha bilden framför sig. Helena tog fram byggpennan och byggpapper och skissade ner och med två skruv från Tjoppe så satt den på väggen. Denna får duga som arbetsritning på båten tillsvidare, när vi ska snacka ihop oss.

Vi tittade ut med näsorna utanför dörren på båten, konstaterade att det var både kallt och mörkt. Men magarna knorrade så vi tog sats och åkte hem. God mat och trevligt snack i vanlig ordning.

På vår lilla skuta!!

Tjoppe och Helena

Första gången i år som vi kunnat fika ute. Visserligen bokstavligen i en snödriva men med en värmande sol mot ansiktet. Vi hade fyllt fikakorgen med frukt och dricka.

Det var många som passade på att komma ut på promenad denna fina dag, vi är inte längre ensamma på kajen. En del promenanter var ute för att kolla in fiskeföret inför laxpremiären den första mars. Mestadelen av Nissan ligger ännu under is så det kan bli vissa problem.

Vi vänder, bänder, böjer och vrider sponten efter skrovformen. Inte helt enkelt, en del bitar ville verkligen jävlas.

Det blev många små pauser för att vila armarna och tankarna.

Vi hann inte riktigt klart med den ena sidan för dagen. Lite retligt tyckte vi nog, vi hade förutsatt att bitarna skulle vara lättare att få dit men skrovet svänger duktigt i fören. Däremot blir resultatet mycket bra, man känner verkligen att man är på en båt. Ska bli kul att få måla upp dessa väggar vad det lider.

Vi bröt upp lite tidigare än vanligt för vi hade en födelsedag att fira. Kanske lika gott när det triskades en aning.

Mot nya tag!

Tjoppe och Helena